{"id":170185,"date":"2023-08-14T03:15:04","date_gmt":"2023-08-14T02:15:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170185"},"modified":"2023-08-14T11:37:08","modified_gmt":"2023-08-14T10:37:08","slug":"way-out-west-2023-sam-fender","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170185","title":{"rendered":"Way Out West 2023 &#8211; Sam Fender"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367420872_10159540176202314_2463749810722082283_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170186\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367420872_10159540176202314_2463749810722082283_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367420872_10159540176202314_2463749810722082283_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">3<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">12\/8 2023<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Flamingo-scenen Slottsskogen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">29-\u00e5rige Sam Fender kommer fr\u00e5n en by utanf\u00f6r Newcastle i norra England. Hans tv\u00e5 album har varit listettor i hemlandet. Hade inte h\u00f6rt talas om detta stj\u00e4rnskott f\u00f6rr\u00e4n Ulf Lundells rekommenderade i <em>Vardagar 4<\/em>. Fender lirar enligt uppgift p\u00e5 den gitarrmodell som heter som honom sj\u00e4lv, vilket g\u00f6r att man undrar om namnet \u00e4r taget. Han har nominerats till och erh\u00e5llit ett flertal priser, engagerats som sk\u00e5despelare och modell och anv\u00e4nder delar av sin f\u00f6rm\u00f6genhet till filantropisk verksamhet. Vill man f\u00f6rkovra sig i artistens biografi h\u00e4nvisas till Wikipedia. Mycket utf\u00f6rlig info d\u00e4r.  Passade in i schemat att se honom och \u00f6ronen var v\u00e4lvilligt inst\u00e4llda efter n\u00e5gra smakprov i f\u00f6rv\u00e4g<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r l\u00e5tskrivaren \u00e4r hans medryckande alster, tenorst\u00e4mman samt dialekten. Kanske som ett resultat av hans adhd f\u00f6rekommer en  tv\u00e5ngsm\u00e4ssig besatthet av \u00f6verl\u00e4gset mest frekventa sv\u00e4rordet.  Han bryr sig heller inte om att hela tiden h\u00e5lla tempot uppe, f\u00f6refaller ist\u00e4llet lite ofokuserad med rej\u00e4la pauser som f\u00f6ljd. Ber\u00e4ttar f\u00f6r oss att han tycker om v\u00e5rt land i allm\u00e4nhet och G\u00f6teborg i synnerhet. Omger sig p\u00e5 scen av ett antal kompisar . Bandet best\u00e5r av Dean Thompson p\u00e5 gitarr, mandolin (?) och s\u00e5ngbakgrund, Tom Lingener p\u00e5 basgitarr, Joe Atkinson p\u00e5 fr\u00e4mst klaviatur, trumslagaren Drew Michael samt tenorsaxofonisten Johnny &#8221;Blue Hat&#8221; Davis och trumpetaren Mark Webb.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Publiken uts\u00e4tts f\u00f6r gitarrbaserad, \u00f6verlag uppfriskande larmande pop. Ibland sm\u00e5st\u00f6kig, ibland av prydligare natur. L\u00e5tarna draperas genomg\u00e5ende i ett fram\u00e5tlutat, sn\u00e4rtigt driv. St\u00f6rs inledningsvis av massivt trumbeat tillverkat av primitiv hantverkare. L\u00e4gger f\u00f6rst\u00e5s omg\u00e5ende m\u00e4rke till potentialen i r\u00f6sten hos mannen i centrum. Observerar \u00f6gongodis i pastellf\u00e4rger p\u00e5 backdroppen. Ett par av hans l\u00e4tt upphetsande melodier annonseras som upp-och-hoppa l\u00e5tar, vilket har fog f\u00f6r sig. M\u00e5nga i publikhavet beter sig gl\u00e4djerusigt i omg\u00e5ngar, s\u00e4tter ig\u00e5ng att nynna refr\u00e4nger, vilket Fender tar till vara p\u00e5.  Kul! <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"442\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367678244_10159540175382314_6803940113261988608_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170191\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367678244_10159540175382314_6803940113261988608_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367678244_10159540175382314_6803940113261988608_n-300x204.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367420872_10159540176202314_2463749810722082283_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170189\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Emellan\u00e5t ter sig kompet t\u00e4mligen osp\u00e4nnande. S\u00e5 trots att vi snackar 3 + finns best\u00e5ndsdelar som skulle kunna slipas p\u00e5. I en passage sl\u00e5s det om till ett h\u00e5rdf\u00f6rare klimat, rej\u00e4lt rockig atmosf\u00e4r sprider sig. Riffande r\u00f6j med fr\u00e4ckt uppbruten rytmik f\u00e5r f\u00e4ste. N\u00e4r det b\u00e4r iv\u00e4g renderar Sam Fenders musik i en insvepande upp\u00e5tkick.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> En av hans i s\u00e4rklass mest gripande verk har f\u00e5tt titeln <em>Spit Of You<\/em>, en hj\u00e4rtsk\u00e4rande ballad om att inte n\u00e5 fram till sin far (problematik som k\u00e4nns igen). N\u00e4r den framf\u00f6rs  \u00e4ntrar trumpetaren scen. F\u00f6rstklassiga <em>Alright <\/em>anspelar p\u00e5 pandemin. Pl\u00f6tsligt stilbrott signaleras, outrot omvandlas till malande sekvens, brister ut i crescendon. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367684036_10159540175742314_6656161217030062228_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170198\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367684036_10159540175742314_6656161217030062228_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367684036_10159540175742314_6656161217030062228_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Influenserna \u00e4r m\u00e5nga. Steely Dan och Donny Hathaway kan inte direkt sk\u00f6njas.. D\u00e4remot Jeff Buckley, Tracy Chapman och Suzanne Vega. St\u00f6rsta inspirationsk\u00e4llan tycks The Boss vara. Enda covern p\u00e5 WOW blir d\u00e4rf\u00f6r en soloversion av dennes  <em>Dancing In The Dark,  <\/em> som jag f\u00f6rresten h\u00f6rde med Springsteen p\u00e5 Ullevi tidigare i sommar. I min v\u00e4rld en av hans absolut mest l\u00e4ttviktiga skapelser  trots det patos den b\u00e4rs fram av. D\u00e4rp\u00e5 lanseras medryckande hit i form av starka <em>Seventeen Going Under<\/em>, varvid uppt\u00e4nd publik i blandade \u00e5ldrar h\u00e4nger p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Aptitliga anr\u00e4ttningens sista tuggor \u00e4r saftiga. P\u00e5 v\u00e4gen fram har m\u00e5nga byten av instrument gjorts. och en tillfreds artist tackar f\u00f6r visad respons. P\u00e5 sluttampen agerar bandet som lightversion av E Street Band anf\u00f6rda av inspirerad saxman och robust rytml\u00e4ggare. Sam Fender och hans band bevisar i sina b\u00e4sta stunder att det inte beh\u00f6vs m\u00e5nga ackord om de  s\u00e4tts samman p\u00e5 optimalt s\u00e4tt.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367704611_10159540175487314_1539949843381686152_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170196\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367704611_10159540175487314_1539949843381686152_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367704611_10159540175487314_1539949843381686152_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00c5TLISTA Will We Talk? &#8211; Getting Strated &#8211; The Borders &#8211; Alright &#8211; Spice &#8211; Howdon And The Death Queue &#8211; Spit of You &#8211; Get You Down &#8211; Dancing In The Dark &#8211; Seventeen Going Under _ Hypersonic Missiles<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>3 12\/8 2023 Flamingo-scenen Slottsskogen 29-\u00e5rige Sam Fender kommer fr\u00e5n en by utanf\u00f6r Newcastle i norra England. Hans tv\u00e5 album har varit listettor i hemlandet. Hade inte h\u00f6rt talas om detta stj\u00e4rnskott f\u00f6rr\u00e4n Ulf Lundells rekommenderade i Vardagar 4. Fender lirar enligt uppgift p\u00e5 den gitarrmodell som heter som honom sj\u00e4lv, vilket g\u00f6r att man [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-170185","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170185","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=170185"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170185\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170211,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170185\/revisions\/170211"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=170185"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=170185"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=170185"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}