{"id":170142,"date":"2023-08-13T16:56:16","date_gmt":"2023-08-13T15:56:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170142"},"modified":"2025-06-25T03:02:07","modified_gmt":"2025-06-25T02:02:07","slug":"way-out-west-2023-blur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170142","title":{"rendered":"Way Out West 2023 – Blur"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

11\/8 2023<\/p>\n\n\n\n

Flamingo-scenen i Slottsskogen G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5nga ing\u00e5ngar f\u00f6r en liverecension av Blur, ocks\u00e5 personliga. P\u00e5 80-talet reste jag tv\u00e5 helger till London och i samma decenniums b\u00f6rjan studerade jag i Sussex under tv\u00e5 v\u00e5rterminer. Bodde d\u00e5 inackorderad i familjer i och utanf\u00f6r Brighton. S\u00e5 kunskap finns om en kultur n\u00e4ra oss, men \u00e4nd\u00e5 v\u00e4sensskild genom sin klassuppdelning. Kanske var jag d\u00e4rf\u00f6r preparerad och extra mottaglig f\u00f6r den v\u00e5g av Brit-pop som n\u00e5dde sin kulmen i mitten av 90-talet. Av de ytterst f\u00e5 musikrelaterade t-shirts i min \u00e4go symboliserar en av dem, just detta fenomen med portr\u00e4tt p\u00e5 medlemmarna i Blur som omslag f\u00f6r ett tryck fr\u00e5n NME. Fenomenet underbl\u00e5stes ju av Oasis-br\u00f6dernas verbala sluggande mot Blur. I retrospektiv kanske bra PR, men f\u00e5nigt! De nio studioalbum man gjort har r\u00f6nt stora f\u00f6rs\u00e4ljningsframg\u00e5ngar, i n\u00e5gra fall blivit listettor. De hade ett uppeh\u00e5ll i sex \u00e5r och Think Tank <\/em>tillkom utan gitarristen Graham Coxon. Men sedan fjorton \u00e5r kamperar kvartetten (live med g\u00e4stmusiker\/ femte medlem p\u00e5 keyboard) ihop. Gruppen med sina ottroligt catchiga, pampiga klassiska hits har tilldelats utm\u00e4rkelsen ”Outstanding Contribution to Music”.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under spelningen i kv\u00e4llsm\u00f6rkret n\u00e4mnde Damon Albarn gruppens starka band till Sverige, p\u00e5pekade att det var till oss de kom f\u00f6rst n\u00e4r det blev tal om att turnera utomlands. Till saken h\u00f6r att jag s\u00e5g dem p\u00e5 Hultsfred 1994 och laddade d\u00e5 upp genom att i bilen lyssna p\u00e5 deras tv\u00e5 f\u00f6rsta album. Inte osannolikt att det var den lyckliga tillst\u00e4llningen i Sm\u00e5land som gruppens frontfigur h\u00e4nvisar till. Vidare l\u00e5nade jag p\u00e5 bibliotek Alex James sj\u00e4lvbiografi om hur han testat att leva upp till rockmyten, fast lyckligtvis studsade tillbaka och kom p\u00e5 f\u00f6tter. En underh\u00e5llande inblick i glamor\u00f6s tillvaro som kombinerades med helt annan syssels\u00e4ttning vid sidan av rampljuset. L\u00e4ste d\u00e4rtill i presscentret initierad kr\u00f6nika i GP betitlad ”Blur, Britpop och Brexit” proppad med mer eller mindre obskyra referenser. Den f\u00f6rberedelse som gjordes inf\u00f6r sj\u00e4lva konserten inskr\u00e4nkte sig till att se dem p\u00e5 Youtube fr\u00e5n Wembley Arena f\u00f6rra m\u00e5naden och lyssna p\u00e5 intervjuer. Konserten p\u00e5 WOW s\u00e4ndes enligt uppgift live p\u00e5 Tv4 (i vars t\u00e4lt jag f\u00f6r \u00f6vrigt stod n\u00e4r H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms skulle dra ig\u00e5ng i regnet).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Gruppens medlemmar och i synnerhet s\u00e5ngaren exponeras som synes ovan, i angen\u00e4m \u00f6verlag brungul f\u00e4rgskala p\u00e5 gigantiska videosk\u00e4rmar. Blir inledningsvis best\u00f6rt \u00f6ver hur basen sl\u00e5r igenom, vilket lyckligtvis justeras. Originellt nog kickas det inte ig\u00e5ng med bubblande toner, utan startas upp med ballad med l\u00e5tskrivaren sittandes vid elpiano.. Samma \u00f6ppning som p\u00e5 sprillans f\u00e4rska skivan fr\u00e5n vilken fem l\u00e5tar h\u00e4mtats. Ett album rosat av skribenter, fast st\u00e4ller mig f\u00f6r egen del tveksam till utfomningen live. <\/p>\n\n\n\n

Innan jag f\u00f6rdjupar mig i vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen och bed\u00f6mningen av deras f\u00f6rehavanden b\u00f6r en avg\u00f6rande plusfaktor understrykas. Blur har en enorm potential i sin l\u00e5tskatt. Har sl\u00e4ppt ett 30-tal singlar av vilka ett dussintal \u00e4r h\u00e4rligt klatschiga alternativt st\u00e4mningsfulla., vilket gett dem v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt popularitet. En s\u00e5dan guldgruva skapar f\u00f6rv\u00e4ntningar, \u00e4ven hos en skribent numera s\u00e4llan engagerad i dylika tong\u00e5ngar. Om valda delar av l\u00e5tskatten framf\u00f6rs i skapligt skick, ber\u00e4ttigar det till utdelat betyg, ett f\u00f6rh\u00e5llande att beakta. Det \u00e4r l\u00e4tt att gilla charmen och ambitionen hos Blur.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig resonera en smula om konstn\u00e4rliga uttrycks grad av p\u00e5verkan. F\u00f6r mig \u00e4r det en avg\u00f6rande skillnad p\u00e5 att betrakta och att vara omsluten av livemusik. Vad betr\u00e4ffar Blur vistades jag med n\u00e5gra undantag i f\u00f6rst n\u00e4mnda tillst\u00e5nd, varf\u00f6r en mer \u00e4n godk\u00e4nd konsert \u00e4nd\u00e5 innebar en sm\u00e4rre besvikelse. Publiken ber\u00f6mdes av mannen som frontar ett par g\u00e5nger, fast tyckte \u00e4nd\u00e5 att den d\u00e4r explosiva t\u00e4ndningen infann sig vid alltf\u00f6r f\u00e5 sekvenser. M\u00e5nga gitarrbyten g\u00f6rs. Noterar att Albarn vid ett par tillf\u00e4llen trakterar klaviatur och f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt ofta h\u00e4nger p\u00e5 sig elgitarrer (spelar tydligen ett flertal instrument). Trumslagare Dave Rowntree och den gladlynte basisten Alex James utr\u00e4ttar vad som repats in, bidrar beg\u00e5vat till helheten och har n\u00e5gra enstaka \u00f6gonblick i framkant. Genomg\u00e5ende f\u00e4ster man sig annars vid Graham Coxons gitarrfigurer, slingorna p\u00e5 keyboard och den nasala r\u00f6st britpopens kungar identifieras med. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta av m\u00e5nga gitarrbyten sker inf\u00f6r Popscene, <\/em>vars studsande energi renderar i ett v\u00e4lbehag. Bevisar att det skenbart enkelt konstruerade kan framst\u00e5 som genialiskt. Fuzzigt sound inramar! I en episod spelas i medium tempo. Sj\u00e4lvlysande frontmannen i sin sportjacka plockar fram en akustisk gitarr, i ett knippe alster p\u00e5 raken k\u00e4nns det p\u00e5 gr\u00e4nsen till lojt, utan \u00f6nskv\u00e4rd nerv.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta h\u00f6gtidsstunden vi l\u00e4ngtat efter infaller ist\u00e4llet n\u00e4r nio l\u00e5tar avverkats. Blir lika upprymd som alla andra av roliga Country House<\/em> \u00e5tf\u00f6ljd av underbara d\u00e4ngan Parklife<\/em>, med sin oemotst\u00e5ndliga inbjudan till gensvar fr\u00e5n publiken som m\u00e5r hur bra som helst av att f\u00e5 bli deltagare i showen, viftar fr\u00e5n sida till sida p\u00e5 klassiskt man\u00e9r. Ett andra kr\u00f6n bestegs med ungef\u00e4r lika mycket assistans fr\u00e5n saliga \u00e5h\u00f6rare i Boys & Girls<\/em>, r\u00f6jiga Advert<\/em> – avsev\u00e4rda adrenalinp\u00e5slaget h\u00e4r m\u00e5ste framh\u00e5llas d\u00e5 det \u00e4r atypiskt f\u00f6r Blur och f\u00f6rmodligen ett tyngre sound som \u00e4r en blinkning till Nirvana – och de sm\u00e4ktande tonarth\u00f6jningar vilka konstituerar Song 2<\/em>. Sistn\u00e4mnda hit kan delvis beskrivas som en s\u00f6t vaggvisa. Som vackrast, mest ber\u00f6rande l\u00e5ter det som man f\u00f6rutsett i Tender<\/em>, levererad frist\u00e5ende fr\u00e5n tidigare n\u00e4mnd trippel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Refr\u00e4ngen i behagligt lunkande To The End <\/em>\u00e4r nog deras mest ikoniska, g\u00e5r direkt till hj\u00e4rtat, sprider en i dessa v\u00e5ldsamma och dystra tider underbart rogivande k\u00e4nsla. H\u00e4r och i f\u00f6rmodligen lika kr\u00e4vande vokalt sett Song 2<\/em>, visar Albarn som varit involverad i andra intressanta projekt, att hans st\u00e4mma \u00e4r intakt. I mina anteckningar st\u00e5r ocks\u00e5 att n\u00e4r de tar i som mest finns antydningar till grunge och att Tender <\/em>framst\u00e4lls mer gnisslig \u00e4n vad jag f\u00f6rest\u00e4llt mig, tycks mig influerad av temat ur Twin Peaks. <\/em><\/p>\n\n\n\n

L\u00c5TLISTA: The Ballad – St. Charles Square – Popscene – Tracy Jacks – Beetlebum – Goodbue Albert – Trimm Trabb – Villa Rosie – Coffee & TV – Country House – Parklife – To The End – Barbaric – Girls & Boys – Advert – Song 2 – This Is A Low – Tender – The Narcissist – The Universal – <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11\/8 2023 Flamingo-scenen i Slottsskogen G\u00f6teborg 4 M\u00e5nga ing\u00e5ngar f\u00f6r en liverecension av Blur, ocks\u00e5 personliga. P\u00e5 80-talet reste jag tv\u00e5 helger till London och i samma decenniums b\u00f6rjan studerade jag i Sussex under tv\u00e5 v\u00e5rterminer. Bodde d\u00e5 inackorderad i familjer i och utanf\u00f6r Brighton. S\u00e5 kunskap finns om en kultur n\u00e4ra oss, men \u00e4nd\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-170142","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=170142"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170142\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195092,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170142\/revisions\/195092"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=170142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=170142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=170142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}