{"id":170062,"date":"2023-08-12T14:35:35","date_gmt":"2023-08-12T13:35:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170062"},"modified":"2023-08-13T18:46:29","modified_gmt":"2023-08-13T17:46:29","slug":"way-out-west-2023-the-soundtrack-of-our-lives","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170062","title":{"rendered":"Way Out West 2023 &#8211; The Soundtrack of Our Lives"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366625301_1018487639301023_1924680649176561864_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170063\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366625301_1018487639301023_1924680649176561864_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366625301_1018487639301023_1924680649176561864_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>11\/8 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Flamingo-scenen i Slottsskogen G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 90-talet etablerade sig fyra svenska band av s\u00e5dan dignitet att dess aura, dess lyskraft inte \u00f6vertr\u00e4ffats av senare bildade konstellationer Av dem \u00e4r det bara det med den karismatiska frontfiguren som sjunger p\u00e5 sk\u00e5nska som v\u00e4ntar p\u00e5 att bli invalda i Swedish Music Hall of Fame. .Syftar p\u00e5 melankoliskt svepande soundet hos Kent och lekfullheten i Bob Hund, d\u00e4r de senare blivit personliga favoriter som recenserats flera g\u00e5nger senaste \u00e5ren. Den andra halvan kunde genom musikalisk kvalitet och engelska texter n\u00e5 framg\u00e5ng internationellt, inte minst i USA. Banden som avses \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Cardigans och G\u00f6teborgsbaserade  The Soundtrack of Our Lives. De sistn\u00e4mnda \u00e5terf\u00f6renas tillf\u00e4lligt f\u00f6r fyra reunionspelningar efter att ha avslutat karri\u00e4ren f\u00f6r drygt ett decennium sedan.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"490\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366736386_1018487635967690_202280770093183885_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170074\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366736386_1018487635967690_202280770093183885_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366736386_1018487635967690_202280770093183885_n-300x226.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  Och de verkst\u00e4ller under sin tilldelade timma en h\u00e4rlig urladdning  av hits till publikens p\u00e5tagliga f\u00f6rtjusning p\u00e5 WOW. St\u00e5r osedvanligt l\u00e5ngt fram, saknar d\u00e4rf\u00f6r \u00f6verblick.  Men m\u00e4rker \u00e4nd\u00e5 av atmosf\u00e4ren. F\u00f6r tillgodog\u00f6randet av konserten var det ett klokt beslut, d\u00e5 man dras in i deras utlevande aktioner, k\u00e4nner sig omsluten av eklektiskt och samtidigt autentisk, riffiande rockmusik med s\u00e4llsynt b\u00e4rkraftiga l\u00e5tbyggen.  Sextetten \u00e4r m\u00e5na om ett b\u00e5de tungt och finf\u00f6rdelat ljud och har sett till att r\u00e4tt f\u00f6rst\u00e4rkare g\u00f6r susen. S\u00e5ledes exemplariskt ljud \u00e4ven om \u00f6ronproppar beh\u00f6vs.  <\/p>\n\n\n\n<p>TSOUL gjorde sex album. Flera ytterst gedigna som, har jag f\u00f6r mig, framf\u00f6rts live var f\u00f6r sig p\u00e5 Slussens Pensionat. Har i min \u00e4go deras debut samproducerad med Torsten Larsson. Den blev ett dundrande genombrott, ett sv\u00e5r\u00f6vertr\u00e4ffat ymnigt alster bel\u00f6nat med Grammis och mycket h\u00f6gt rankad i omr\u00f6stning om b\u00e4sta svenska skivor i Sonic. R\u00e4knar vi bort turn\u00e9ovillige Bj\u00f6rn Olsson \u00e4r det den tajta ursprungliga lives\u00e4ttning jag sett p\u00e5 Lollipop (spelade f\u00f6re John Fogerty), Liseberg, Falkenberg och annorst\u00e4des.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"490\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366619051_1018487632634357_5145981291321348228_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170075\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366619051_1018487632634357_5145981291321348228_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366619051_1018487632634357_5145981291321348228_n-300x226.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Karismatiske Ebbot Lundberg i kaftan med s\u00e5ngmikrofon i handen omges av v\u00e4xeldragande gitarristerna Ian Persson och Mattias B\u00e4rjed, Martin Hederos p\u00e5 keyboard och orgel samt en enast\u00e5ende rytmsektion i form av basisten Kalle Gustafsson &#8211; Jenneholm j\u00e4mte Fredrik Sandsten bakom trummorna. Sedan TSOUL uppl\u00f6stes har samtliga varit engagerade i uppm\u00e4rksammade projekt. Tilldelats priser, skapat just soundtrack, varit anst\u00e4lld p\u00e5 G\u00f6teborg &amp; Co, sk\u00f6tt grammofonstudio, haft tv-program, och r\u00f6rt sig med stor framg\u00e5ng i andra genrer. Klaviaturmagikern b\u00f6rdig fr\u00e5n V\u00e4rmland tillh\u00f6r de i bandet jag tr\u00e4ffat, senaste g\u00e5ngen p\u00e5 jazzklubb i v\u00e5ras. Hederosgruppen bel\u00f6nades i \u00e5r trefaldigt f\u00f6r sin andra jazzproduktion. Han ing\u00e5r dessutom i Tonbruket, ackompanjerar Ane Brun, Sofia Karlsson med flera.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367423977_10159537604572314_4439298927274048970_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170148\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367423977_10159537604572314_4439298927274048970_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/367423977_10159537604572314_4439298927274048970_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Tillbaks till Slottsskogen och WOW. Medlemmarna \u00e4ntrar scen efter varandra, medvetna om egna och andras f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 vad som komma skall, ger de  ett lite flummigt f\u00f6rsta intryck. Sk\u00e4rpan infinner sig lyckligtvis omg\u00e5ende n\u00e4r rytmsektion hakar i en \u00f6sig \u00f6ppning. L\u00e5ter h\u00e4rligt larmigt i <em>Mantra Slider. <\/em>Extremt mycket positiv energi alstras. Njuter av rockiga energin, \u00f6verg\u00e5ngarna och fr\u00e4cka garneringar och hur beg\u00e5vat tempon skiftas. TSOUL \u00e4r ytterst kompetenta l\u00e5tskrivare som vet v\u00e4rdet av att variera sig och f\u00e5 till medryckande melodier. Att det enstaka sekunder i ett par sekvenser blir osynk \u00e4r ov\u00e4sentligt, st\u00f6r inte upplevelsen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/364016374_1294275127879169_7557243029826177654_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170085\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/364016374_1294275127879169_7557243029826177654_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/364016374_1294275127879169_7557243029826177654_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>   B\u00f6r betonas hur betydelsefulla basist och trumslagare \u00e4r f\u00f6r soundet. Pumpande precisa basg\u00e5ngar i l\u00e4ckert \u00e5tergivet ljud j\u00e4mte p\u00e5drivande dynamon med sitt underh\u00e5llande trumstockssnurrande fick mig att p\u00e5peka deras kvalitet f\u00f6r musicerande v\u00e4n. Han replikerade genom att j\u00e4mf\u00f6ra dem med rytmsektionen i Deep Purple n\u00e4r det begav sig. Bandet besitter \u00f6verhuvudtaget en beundransv\u00e4rt dynamisk \u00e5dra. I <em>Bigtime <\/em>bjuds p\u00e5 oemotst\u00e5ndlig h\u00e5rdk\u00f6rning och svischande stegringarna i <em>Grand Canaria<\/em>  bed\u00e5rar. Noterar  snyggt intro av Hederos. Mitt i spelningen river man av sina snyggt uppbyggda crescendon i sin megahit <em>Instant Reapeter \u00b499<\/em>. Det l\u00e5ter l\u00e4tt utflippat, \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got m\u00e4rkligt s\u00e4tt sammanh\u00e5llet. Melodin lyfter och sv\u00e4var iv\u00e4g. Det \u00e4r egentligen inte n\u00e5gon vacker musik  f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 ilningar av lycka.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"490\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366746884_1018487645967689_5852083047541773186_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170090\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366746884_1018487645967689_5852083047541773186_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/366746884_1018487645967689_5852083047541773186_n-300x226.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Bryr mig inte om vad Ebbot sjunger om. Antagligen en mix av filosofiskt tankegods eller bara formuleringar som passar in i texterna, .fyller i fyndiga melodier. Hans skrovliga st\u00e4mma \u00e4r v\u00e4l varken b\u00e4ttre \u00e4n s\u00e4mre \u00e4n brukligt. Den fungerar och k\u00e4nns synonym med detta slagkraftiga band, p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt som i Union Carbide. Sluddrandet emellan l\u00e5tarna som inneb\u00e4r obefintlig h\u00f6rbarhet, enda att s\u00e4tta upp p\u00e5 minuskontot. En livefavorit \u00e4r som alltid <em>Sister Suuround. <\/em>Otroligt suggestiv med rullande basg\u00e5ngar, f\u00f6rtr\u00e4ffligt finlir fr\u00e5n gitarristerna. Persson proper och balanserad med fr\u00e4ckt driv. B\u00e4rjed bitvis vilt otyglad, beh\u00f6ver l\u00e4tta p\u00e5 trycket,  f\u00e5r Ebbot att vid ett tillf\u00e4lle undra vad som h\u00e4nder. Sl\u00e5r taktfast p\u00e5 cymbal i ett skede och f\u00f6rs\u00f6ker destruera en av sina gitarrer, m\u00f6jligen influerad av Pete Townshend.  M\u00e5nga gitarrbyten sker. Deras twin-riffande och snyggt utbroderade slingor tillh\u00f6r ocks\u00e5 de obestridliga plusfaktorer som konstituerar gruppens smittsamma sound. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363856194_3593124501011397_3357102532613635390_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170091\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363856194_3593124501011397_3357102532613635390_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363856194_3593124501011397_3357102532613635390_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>H\u00f6g tid att runda av recensionen. I mina anteckningar st\u00e5r ocks\u00e5 &#8221;underbart beat, oemotst\u00e5ndligt driv, uppenbar Stooges-referens, st\u00e4nk fr\u00e5n The White Album &#8211; Martin Hederos i framkant f\u00f6rmedlar  Ray Manzarek-vibe, gitarrister i h\u00f6gform, tillbakalutade fasen i <em>Nevermore <\/em> m\u00e4ktig h\u00f6jdpunkt man ryser av, den naket paketerade balladen <em>The Passover <\/em>som final serverar stor sk\u00f6nhet. N\u00e4r det var \u00f6ver blev b\u00e5de ut\u00f6vare p\u00e5 scen och vi mottagare r\u00f6rda \u00f6ver vad som skett. Landar i 4:a med mycket mersmak. Detta var p\u00e5 den niv\u00e5n man kunde beg\u00e4ra och mer d\u00e4rtill. Snubblande n\u00e4ra h\u00f6gsta betyg. <\/p>\n\n\n\n<p>L\u00c5TLISTA: Mantra Slider &#8211; Firmanent Vacaction &#8211; Galaxy Grammophone &#8211; Grand Canaria &#8211; Bigtime &#8211; Instant Repeater \u00b499 &#8211; Second Life Replay &#8211; Sister Surround &#8211; 21st Century Rip Off &#8211; Broken Imaginary Time &#8211; Confrontation Camp &#8211; Nevermore &#8211; The Passover <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363504594_1474095440075467_6603121175183831148_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-170093\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363504594_1474095440075467_6603121175183831148_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/363504594_1474095440075467_6603121175183831148_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>11\/8 2023 Flamingo-scenen i Slottsskogen G\u00f6teborg 4 P\u00e5 90-talet etablerade sig fyra svenska band av s\u00e5dan dignitet att dess aura, dess lyskraft inte \u00f6vertr\u00e4ffats av senare bildade konstellationer Av dem \u00e4r det bara det med den karismatiska frontfiguren som sjunger p\u00e5 sk\u00e5nska som v\u00e4ntar p\u00e5 att bli invalda i Swedish Music Hall of Fame. .Syftar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-170062","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170062","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=170062"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170062\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170172,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170062\/revisions\/170172"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=170062"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=170062"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=170062"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}