{"id":169988,"date":"2023-08-11T01:03:37","date_gmt":"2023-08-11T00:03:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169988"},"modified":"2023-08-11T01:03:37","modified_gmt":"2023-08-11T00:03:37","slug":"way-out-west-2023-king-gizzard-the-lizard-wizard","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169988","title":{"rendered":"Way Out West 2023 – King Gizzard & The Lizard Wizard"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Flamingo – Slottsskogen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

10\/8<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

King Gizzard & The Lizard Wizard tillh\u00f6r kategorin hajpade band som WOW gillar att uts\u00e4tta sin v\u00e4ldigt blandade publik f\u00f6r. Aprop\u00e5 \u00e5rets utbud kan h\u00e4vdas att det \u00e4r v\u00e4ldigt magert. Fjol\u00e5rets WOW inneh\u00f6ll megastj\u00e4rnor som Nick Cave, Herbie Hancock och v\u00e5r egen Th\u00e5str\u00f6m. Bortsett fr\u00e5n en viss H\u00e5kan, m\u00f6jligen Sam Fender och i exklusiva kretsar Yo La Tengo finns n\u00e4stan inga affischnamn i sin blomning. Blur var bland de st\u00f6rsta namnen p\u00e5 90-talet, f\u00f6rvisso comeback som gett eko flera g\u00e5nger efter millennieskiftet. Devo fick sitt genombrott p\u00e5 80-talet och f\u00f6rknippas med eran av tidig synt och new wave. <\/p>\n\n\n\n

Finns en Wikipedia-sida i mastodontformat om den excentriska sextetten fr\u00e5n Melbourne som jag inte brytt mig om att studera. N\u00f6jt mig med lyssning live p\u00e5 Youtube. Stu Mackenzie heter tydligen frontmannen i ett starkt gitarrbaserat band som bildades 2010. \u00d6vriga \u00e4r Joey Walker (gitarr), Cook Craig (gitarr), Lucas Harvard (elbas), Michael Cavanagh bakom trumsetet samt p\u00e5 keyboard, tenorsax och munspel Ambrose Kenny-Smith. B\u00f6r ha varit den s\u00e4ttning vi s\u00e5g p\u00e5 festivalens st\u00f6rsta scen under 65 minuter i skaplig v\u00e4derlek. I studio f\u00f6rvandlas m\u00e4nnen till multiinstrumentalister. Vad som framf\u00f6r allt definierar gruppen med det kr\u00e5ngliga namnet \u00e4r dels hejdl\u00f6st hopkok av stilar, dels osannolik produktivitet. Skulle t\u00e4vling t\u00e4vling i kreativitet anordnas skulle ytterst f\u00e5 kunna konkurrera. Enbart under fjol\u00e5ret sl\u00e4pptes fem album. Hur de f\u00e5r tiden att r\u00e4cka till \u00e4r en g\u00e5ta, d\u00e5 man dessutom frekvent turnerar v\u00e4rlden \u00f6ver. L\u00e4tt att inst\u00e4mma i marknadsf\u00f6ringen. Vi har att g\u00f6ra med ett m\u00e4kta okonventionellt kollektiv. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressbild<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Detta trash metal – psykedelia – punk – surfrockande g\u00e4ng \u00f6ppnar minst sagt offensivt. Slamrigt \u00f6s med distat sound. G\u00e5r p\u00e5 knock genom att \u00e4gna sig \u00e5t mangel med vildsint riffande, ger sig h\u00e4n v\u00e4xelvis ocks\u00e5 i s\u00e5ngen. Rytmsektionen f\u00e5r anv\u00e4nda sin maxkapacitet, \u00f6vertygar. \u00c4lskar f\u00f6rsta l\u00e5tens fr\u00e4cka, snabba beat. Rycks med!. En sansl\u00f6s orgie i leverans av energi. Det riffas med osannolik speed. N\u00e4r soundet \u00e4r som fetast kommer respons fr\u00e5n publiken. I musiken signerad dem sj\u00e4lva tr\u00e4ngs ett gigantiskt bibliotek av referenser. I mina \u00f6ron blev det: Mot\u00f6rhead m\u00f6ter Cramps m\u00f6ter AC\/DC m\u00f6ter TOOL m\u00f6ter Thin Lizzy. Tajt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r, fast samtidigt klar risk f\u00f6r \u00f6verk\u00f6rning. Mycket feedback och tunggung av drivna musiker. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 backdrop visas nonfigurativ spektakul\u00e4r ljusshow, stundtals med laser. Gener\u00f6st \u00f6gongodis! Ska inte klaga p\u00e5 ljudet. Mycket vinande diskant f\u00f6rst\u00e5s och faktiskt f\u00f6runderligt v\u00e4l avv\u00e4gd bas. N\u00e5gra f\u00e5 l\u00e5ttitlar annonseras. Efter hyperintensiva f\u00f6rsta halvtimmen f\u00f6r\u00e4ndras soundet radikalt. Glipor uppst\u00e5r, musiken syres\u00e4tts, tempon skiftar och deras broderande blir p\u00e5 s\u00e5 vis mer effektfullt. Blir lite jammigt, en st\u00e4mning som gjord f\u00f6r de gitarrfigurer man plockar fram. F\u00e4ngslas av coolt, rytmiskt driv och grooviga basg\u00e5ngar. B\u00e5de tenorsaxofon och tamburin tas i bruk. Intensiteten \u00f6kar igen. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog har l\u00e5ngsamt, taggigt sjok stoppats in i repertoaren.. Det skruvas successivt on\u00f6digt upp varvid Ambrose Kenny-Smith omotiverat l\u00e4mnar sitt instrument, rusar fram till scenkanten och vr\u00e5lar snarare \u00e4n sjunger.<\/p>\n\n\n\n

Av smattrande bas och vinande diskant blir det i l\u00e4ngden mer noise \u00e4n l\u00e5tar med substans. Klassiska kritikeromd\u00f6met oj\u00e4mnt k\u00e4nns ber\u00e4ttigat. Ganska sl\u00e4tstruken s\u00e5ng drar ocks\u00e5 ner betyget. En sammantaget kul k\u00e4ftsm\u00e4ll med \u00e5tskilliga h\u00f6jdarsekvenser. Hantverkskunnandet p\u00e5 respektive instrument var definitivt framst\u00e5ende. Kvantitetst\u00e4nkandet borde st\u00e5 tillbaka till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r noggrannhet i detaljer, r\u00f6relser som f\u00e5ngar lyssnare. N\u00f6jer mig med att dela ut 3+ tack vare bristen p\u00e5 riktigt bra l\u00e5tar j\u00e4mte anonyma vokala prestationer. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Flamingo – Slottsskogen i G\u00f6teborg 10\/8 3 King Gizzard & The Lizard Wizard tillh\u00f6r kategorin hajpade band som WOW gillar att uts\u00e4tta sin v\u00e4ldigt blandade publik f\u00f6r. Aprop\u00e5 \u00e5rets utbud kan h\u00e4vdas att det \u00e4r v\u00e4ldigt magert. Fjol\u00e5rets WOW inneh\u00f6ll megastj\u00e4rnor som Nick Cave, Herbie Hancock och v\u00e5r egen Th\u00e5str\u00f6m. Bortsett fr\u00e5n en viss H\u00e5kan, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169988","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169988","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169988"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169988\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170004,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169988\/revisions\/170004"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169988"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169988"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169988"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}