![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/64afa5357c4a8_thumbnail.jpg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Gran Turismo
\nBetyg: 1
\nSvensk biopremi\u00e4r: 11 augusti
\nRegi: Neill Blomkamp<\/p>\n
Neill Blomkamp har efter District 9 tagit en expresshiss rakt ned i filmv\u00e4rldens motsvarighet till helvetet. Men oavsett om det g\u00e4ller magplasken Elysium och Chappie har Blomkmap varit konsekvent i en sak – han besitter ett obeskrivligt ego och en selektiv h\u00f6rsel som filtrerar bort all form av kritik. Trots att responsen fr\u00e5n publik och kritiker svalnat till den grad att den skulle kunna s\u00e4nka jordens medeltemperatur, har Blomkamp v\u00e4grat att lyssna till kritiken. Ist\u00e4llet har han satt p\u00e5 sig b\u00e5de skygglappar och h\u00f6rselskydd och fortsatt trampa runt i filmer som \u00e4r visuellt identiska. Han presenterar sina ber\u00e4ttelser som om de vore de mest betydelsefulla verserna ur bibeln. Det \u00e4r ett sj\u00e4lvupptaget filmskapande som \u00e4r n\u00e4rmast historiskt. Att poletten skulle trilla ned nu vore lika osannolikt som att Beatles skulle \u00e5terf\u00f6renas.<\/p>\n
Gran Turismo bygger – som bekant, p\u00e5 en mycket popul\u00e4r serie av TV-spel som sedan debuten 1997 bl\u00e4ndat med otrolig grafik och en n\u00e4rmast oh\u00e4lsosam h\u00e4ngivenhet till realism. Till skillnad mot andra spel som filmatiserats, har det aldrig funnits n\u00e5got narrativ i f\u00f6rlagan. Spelaren kl\u00e4ttrar p\u00e5 karri\u00e4rstegen som racingf\u00f6rare och skaffar mer fabul\u00f6sa fordon och t\u00e4vlar med dem p\u00e5 k\u00e4nda racingbanor. Tanken med Gran Turismo – filmen, \u00e4r att skapa en sorts meta kommentar. Ist\u00e4llet f\u00f6r att anv\u00e4nda sig av en blank canvas och uppfinna en ber\u00e4ttelse, bygger filmen p\u00e5 \u2019\u2019sanna h\u00e4ndelser\u2019\u2019 och fokuserar p\u00e5 Jann Mardenborough som inledde sin karri\u00e4r som professionell f\u00f6rare genom h\u00e4ngivet spelande.<\/p>\n
En ber\u00e4ttelse som l\u00e5ter fantastisk men osannolik, n\u00e5got som ocks\u00e5 visar sig vara fallet d\u00e5 Gran Tursimo tar sig rej\u00e4la friheter med sanningen. Det \u00e4r dock en marginell synd, att h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp justeras och \u00f6verdrivs h\u00e4nder \u00e4ven med de b\u00e4sta filmskapare. Om det bara hade varit en fr\u00e5ga om kreativa friheter hade saken varit trivial, men h\u00e4r \u00e4r allting annat st\u00f6pt i en form av s\u00e4llan sk\u00e5dad inkompetens. Spelv\u00e4rlden \u00e4r – trots m\u00f6rka sidor som mobbning och toxisk online-kultur, fantastisk. Det \u00e4r inte l\u00e4ngre en fr\u00e5ga om att springa i en korridor och vettl\u00f6st skjuta ned allt i sin v\u00e4g. Flera spel erbjuder idag ber\u00e4ttelser och upplevelser som en rad filmer bara kan dr\u00f6mma om. Detta \u00e4r dock ingen nyhet, spelmediet \u00e4r idag en kulturell h\u00f6rnpelare.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r vore det fantastisk att se en film som bejakar och belyser mediets kraft och hur det kan leda till de mest otroliga saker, n\u00e5got som Mardenboroughs liv bekr\u00e4ftar. Men f\u00f6rutom ett par sj\u00e4ll\u00f6sa kameravinklar tagna direkt ur spelen, och ett ih\u00e5ligt tjatande om hur spektakul\u00e4rt spelet i sig \u00e4r, s\u00e5 \u00e4r passionen f\u00f6r mediet helt obefintlig. Det vi f\u00e5r \u00e4r en h\u00e5rresande usel scen som sj\u00e4ll\u00f6st visar ett par h\u00e5l\u00f6gda figurer som stirrar in i en sk\u00e4rm, n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rker de mest bedr\u00f6vliga generaliseringar kring \u2019\u2019gamers\u2019\u2019.<\/p>\n
Men detta \u00e4r fullkomligt betydelsel\u00f6st f\u00f6r filmens allm\u00e4nna kvalit\u00e9 d\u00e5 vi kommer till ber\u00e4ttartekniken och det som p\u00e5st\u00e5s vara dialog. Det finns d\u00e5lig regi, usel regi och sedan det som uppvisas h\u00e4r. Spel har anklagats – p\u00e5 or\u00e4ttvisa grunder, f\u00f6r att vara utan f\u00f6rm\u00e5ga att ber\u00e4tta en historia och helt sakna ett emotionellt spektra, n\u00e5got som motbevisats g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Men Neill Blomkamp har \u00f6verf\u00f6rt dessa f\u00f6rutfattade meningarna till Gran Turismo. Att ens ben\u00e4mna n\u00e5gon ur karakt\u00e4rsgalleriet som m\u00e4nsklig vore kr\u00e4nkande d\u00e5 jag sett industrirobotar med mer m\u00f6jlighet till uttrycksfullhet och sj\u00e4l. Archie Madekwe i huvudrollen \u00e4r lika karismatisk och uttrycksfull som ett avgasr\u00f6r, men han klarar sig bra i j\u00e4mf\u00f6relse med Maeve Courtier-Lilley i rollen som hans k\u00e4rleksintresse, en insats som lika g\u00e4rna hade kunnat ers\u00e4ttas av en hjulmutter. Dock bleknar dessa travestier till insatser d\u00e5 Spice Girls-medlemmen Geri Halliwell Horner g\u00f6r entr\u00e9, d\u00e5 lossnar bottenplattan ur b\u00e5de bil och biograf och publiken faller handl\u00f6st. Och d\u00e5 det skall bli emotionellt och Halliwell Horner h\u00e5ller i taktpinnen borde varje empatisk biografanst\u00e4lld aktivera brandlarmet f\u00f6r att f\u00f6rskona publiken tortyren p\u00e5 vita duken.<\/p>\n
Dock visar sig detta inte vara Marianergraven. D\u00e4r sk\u00e5despelet – minus David Harbour som febrilt k\u00e4mpar med att klara sig levande fr\u00e5n inspelningen, f\u00e5r sj\u00e4len att sakteliga sugas in i biostolen, \u00e4r det dialogen som blir den slutgiltiga st\u00f6ten. H\u00e4r pumpas det ut repliker och metaforer som till och med f\u00e5r de mest pinsamma citat fr\u00e5n Fast And Furious att framst\u00e5 som poesi av T.S Elliot. Att detta skrivits av manusf\u00f6rfattare som v\u00e4rnar om sin natts\u00f6mn och samvete kan inte vara m\u00f6jligt.<\/p>\n
D\u00e5 den femte motormetaforen tr\u00e4ffar publiken i ansiktet som en rak h\u00f6ger fr\u00e5n Ingemar \u2019\u2019Ingo\u2019\u2019 Johansson har f\u00f6rst\u00e5ndet, verklighetsuppfattningen och tron p\u00e5 m\u00e4nskligheten f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n
I det tillf\u00e4llet blir hela filmen till en pekoral som saknar motstycke. Neill Blomkamp \u00e4r fullt \u00f6vertygad om att han iscens\u00e4tter dramatisk perfektion och regisserar med ett allvar som f\u00e5r S\u00e5som I En Spegel att likna ett avsnitt av Saturday Night Live. Trots att allt r\u00e4mnar \u00e4r Blomkamp f\u00f6rblindad, d\u00e4rf\u00f6r har filmen ocks\u00e5 befriats fr\u00e5n all form av humor. Denna totala hybris resulterar i en genuint sjuk upplevelse d\u00e4r inkompetensen – i kombination med Blomkamps totala ovilja inse situationen, leder till en film som blir komisk av helt fel anledningar. Till slut kan man bara skratta, men snarare som en ventil f\u00f6r att att inte drivas till vansinne. Det enda som \u00f6verhuvudtaget g\u00e5r att titta p\u00e5 \u00e4r de sekvenser d\u00e5 det bara handlar om att trycka gasen i botten, d\u00e5 dr\u00e4nker motorerna den verbala tortyren. Men \u00e4ven dessa sekvenser blir snart tr\u00f6ttsamma och repetitiva.<\/p>\n
Gran Turismo lyckas bryta sig igenom barri\u00e4ren f\u00f6r det helt bedr\u00f6vliga och g\u00e5 in i ett stadium av totalt vansinne. Det \u00e4r som att befinna sig i Lustiga Huset, ingenting \u00e4r begripligt, vettigt eller det minsta f\u00f6rankrat i verkligheten. Det \u00e4r s\u00e5 pass unket att det n\u00e4stan m\u00e5ste upplevas d\u00e5 inga ord kan f\u00f6rklara den n\u00e4rmast unika inkompetens som visas upp om och om igen. Vi kan mycket v\u00e4l ha att g\u00f6ra med \u00e5rets st\u00f6rsta sk\u00e4mt, i en film som – paradoxalt nog, inte inneh\u00e5ller ett enda skratt.<\/p>\n