{"id":169929,"date":"2023-08-15T14:38:06","date_gmt":"2023-08-15T13:38:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169929"},"modified":"2023-08-16T10:48:25","modified_gmt":"2023-08-16T09:48:25","slug":"ystad-sweden-jazzfestival-2023-del-ii-svenska-storheter-och-framtidshopp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169929","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazzfestival 2023 – del II: Svenska storheter och framtidshopp"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ELARIA ORCHESTRA bildades f\u00f6r fem \u00e5r sedan av Erika Hammarberg och Lina L\u00f6vstrand. H\u00e4rom \u00e5ret sl\u00e4pptes sp\u00e4nstig debut Ikigai <\/em>(the meaning of life), best\u00e5ende av originall\u00e5tar med lyster och substans. Recenserade i uppskattande ordalag b\u00e5de skivan och releasespelning p\u00e5 Sthlm Jazzfestival. N\u00e4stan i samma veva uppstod tillf\u00e4lle att \u00e5terigen publicera intryck av Elaria, n\u00e4r deras bes\u00e4ttning p\u00e5 sexton personer sammanstr\u00e5lade med landets leading jazzlady Rigmor Gustafsson. Torde vara t\u00e4mligen unikt att ett av v\u00e5ra f\u00f6r n\u00e4rvarande mest kvalificerade storband leds av kvinnlig duo, som var f\u00f6r sig dessutom skriver merparten av materialet. L\u00f6vstrand \u00e4r saxofonist och lysande fl\u00f6jtsolist medan Hammarberg fram till nu \u00e4gnat sig \u00e5t att dirigera, arrangera och skriva majoriteten av repertoaren. Som framg\u00e5r av fotot ovan har den sistn\u00e4mnda nu beslutat sig f\u00f6r att s\u00e4tta sig p\u00e5 pianopallen ( officiell premi\u00e4r p\u00e5 YSJF). Deras konsert g\u00e5r av stapeln vid lunchtid i inbjudande ljus lokal p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad. Orkestern motto: att p\u00e5 inkluderande grund framf\u00f6ra ny jazzmusik. Kan intyga att h\u00f6g standard uppr\u00e4tth\u00e5lls av komponister, ensemble och, solister, ett omd\u00f6me som kontinuerligt bekr\u00e4ftas och f\u00e5r n\u00e4ring p\u00e5 festivalen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inte alldeles enkelt att ringa in deras moderna sound. Nordiskt lyriskt och europeiskt spetsigt tonspr\u00e5k kryddas med konventionellt \u00f6siga synkoper fr\u00e5n duktiga bl\u00e5ssektioner; utan att sk\u00f6na linjer sammantaget \u00f6verges f\u00f6r komplexa irrf\u00e4rder. Utrymmet medger inte att alla p\u00e5 scen listas, n\u00f6jer mig med n\u00e5gra musiker som g\u00f6r skillnad. Rytmsektionen best\u00e5r av tv\u00e5 prominenta namn, n\u00e4mligen batterist Hannes Sigfridsson j\u00e4mte Lars Ekman vars kontrabas l\u00e5g t\u00e4mlig h\u00f6gt i mixen, lyckligtvis utan att \u00f6verr\u00f6sta andra instrument. L\u00f6vstrand och tenoristen Magnus D\u00f6lerud (recenserat dennes senaste skiva) \u00e4r flitigt sysselsatta inledningsvis, f\u00e4rgar fint i features. Tar ett tag innan \u00f6vriga bl\u00e5sare f\u00e5r tr\u00e4da fram.<\/p>\n\n\n\n

Efter komposit\u00f6rens fina pianointro i titell\u00e5t levererar n\u00e4mnde saxman ett briljant solo som successivt expanderar. Den renommerade instrumentalisten Patrik Skogh hade hoppat in som vikarie p\u00e5 f\u00f6rsta trumpet. Och i trombonsektionen fanns tv\u00e5 f\u00f6r mig k\u00e4nda ansikten, multiinstrumentalisten Lisa Bodelius och G\u00f6teborgsbaserade Ella Wennerberg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e5gra nya l\u00e5tar lanseras, varav optimismen spirande i Curtain <\/em>(L. L\u00f6vstrand) \u00e4r en fulltr\u00e4ff, liksom kreativa behandlingen fr\u00e5n samma tons\u00e4ttare av v\u00e5r mest omtyckta skolavslutningspsalm. Sommarnattsvals <\/em>rymmer i sitt f\u00f6rsta led p\u00e5taglig sk\u00f6nhet framtagen p\u00e5 sedvanlig pianotrios\u00e4ttning, i harmonik n\u00e4rmast ikonisk i sina influenser fr\u00e5n nordiskt vemod. I en storbansfest utan svackor ska fler toppar framh\u00e4vas. Syftar p\u00e5 spanskklingande , underbart orkestrerade Paso Doble<\/em> och g\u00e5shudsframkallande extranumret Berget. <\/em>Definitivt formidabla liveversioner! I den f\u00f6rra l\u00e5ten str\u00e4cks fraser ut sublimt g\u00e5nger tv\u00e5 av Johan Christoffersson p\u00e5 altsax och vi serveras d\u00e4rtill dramatiska sekvenser, upphetsande r\u00f6j med fr\u00e4cka b\u00f6jar. I en annan passage er\u00f6vrar Erik Tengholm (driver skivbolaget som gett ut Ikiga<\/em>i) publiken med m\u00e4ktiga toner p\u00e5 trumpet. Andra solister som vid n\u00e5got tillf\u00e4lle f\u00f6rgyller en ytterst v\u00e4lljudande konsert med h\u00f6gkvalitativa kompositioner, \u00e4r bland andra Emma Josefsson p\u00e5 barytonsaxofon, Ella Wennerberg och p\u00e5 bastrombon Klas Eriksson. Gillar vad egensinniga Elaria Orchestra \u00e5stadkommit, st\u00e4rker sin st\u00e4llning som ett av landets mest skarpsinnigt, v\u00e4lljudande ensembler.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

GUSTAV LUNDGREN FRENCH CONNECTION svarar f\u00f6r en makal\u00f6s uppvisning i Klosterkyrkan. Sitter med skymd sikt. St\u00e4ller jag mig vid sidan av pelare kan p\u00e5 scen sk\u00e5das svenska gitarrfenomenet (har f\u00f6r JAZZ recenserat tv\u00e5 av hans album) ihop med instrumentkollegan R\u00e9mi Oswald och kontrabasisten Edouard Pennes. Fransm\u00e4nnen har musicerat tillsammans sedan ton\u00e5ren. Trion excellerar i ett program kallat ”Django Tribute”., en resa genom hundra \u00e5r av gitarrjazz med tonvikt p\u00e5 Django-sound. Hyllade gitarristen snart lika gammal som sin hj\u00e4lte Django Reinhardt (1910-1953) blev driver eget skivbolag, spelar specialdesignat instrument och hade redan i b\u00f6rjan av 2000-talet turnerat i 37 l\u00e4nder. Antar att pionj\u00e4ren bakom Franska Hotkvintetten, romsk jazz, inte beh\u00f6ver n\u00e5gon ing\u00e5ende presentation. Vi f\u00e5r l\u00e4ra oss att han tog intryck av exempelvis Valse Musette, Benny Goodman, Satchmo och impressionismens tons\u00e4ttare. <\/p>\n\n\n\n

Lundgren \u00e4r trygg ciceron, ber\u00e4ttar att man tagit med sig massor av l\u00e5tar, inser att omdisponering kr\u00e4vs under de drygt sjuttio minuter som st\u00e5r till buds. Konserten som s\u00e4gs vara en slags releasefest fl\u00f6dar av tekniska finesser, dock bibeh\u00e5lls p\u00e5 ett f\u00f6runderligt vis k\u00e4nslan f\u00f6r melodiers teman. Standardmelodin You Took Advantage Of Me <\/em>avl\u00f6ses av intrikat fl\u00f6dande ackordf\u00f6ljder, vilka h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n Debussy med flera. L\u00e5ter som om Lundgren och Oswald turas om med att anf\u00f6ra och kompa. Deras intuitivt upp\u00f6vade, hisnande samarbete v\u00e4cker beundran. Att h\u00f6ra trion som funnits sedan 2010 fl\u00e4ka p\u00e5 i en av stilbildarens sex valser g\u00f6r mig upprymd.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En fullsatt Klosterkyrka kan fr\u00f6jdas \u00e5t idealisk akustik, vilket adresseras. Huvudansvarige fr\u00e5n Fasching harangeras. Basisten Pennes flyter enormt elegant in i v\u00e4ven av harmonik och kvicka v\u00e4ndningar. Roterar inom sin kompletterande roll oavsett om det handlar om ekvilibristiskt handlag eller reflekterande struktur. Gitarrernas konverserande befinner sig i samma h\u00e4rad som supergitarristerna p\u00e5 Friday Night In San Fransico <\/em>(vilka jag h\u00f6rt live var f\u00f6r sig) med osannolikt grandios interaktion.. St\u00e4mmor fl\u00e4tas in i varandra oerh\u00f6rt raffinerat. En absolut h\u00f6jdpunkt visar sig vara ett original av det svenska esset, en sv\u00e4ngig blues fylld av ov\u00e4ntat mycket grooviga takter. Tillf\u00f6rsel av rytmiska ingredienser sker via trummande p\u00e5 instrumenten. Behagligt dr\u00f6jande sound genomsyrar soundtrack till Orfeo Negro<\/em>. M\u00e5ste \u00e5terigen betonas vilken bl\u00e4ndande teknik man exponerar. En tillst\u00e4llning som i andras h\u00e4nder skulle kunna blivit enahanda \u00e4r det motsatta. Likt cirkusartister har de f\u00f6rmodligen gjort sina tiotusen timmar.<\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r ytterligare original av Lundgren, varav ett delvis p\u00e5minner om schlagern Besame Mucho, All Of Me, <\/em>stompig snyggt utsmyckad sak betitlad Swing 42<\/em> (D. Reinhardt), theme ur Cinema Paradiso <\/em>(A. Morricone) vars kloka framf\u00f6rande verkligen l\u00e5ter musiken andas, Sj\u00f6r\u00f6k <\/em>(G. Lundgren) d\u00e4r vissa passager \u00e4r fullkomligt briljanta, ett finalnummer d\u00e4r toner publikfriande fladdrar iv\u00e4g med total kontroll samt i extranummer prydligt exekverad standard. ”On\u00f6digt bra” skulle dr\u00e4pande domen ironiskt ha avkunnats fr\u00e5n kollegor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Cyklar en av dagarna ut till Saltsj\u00f6bad nyfiken p\u00e5 hur det hedersuppdrag PELLE ”TRAZAN” JONASSON f\u00e5tt kommer utfalla. Inklusive honom sj\u00e4lv bakom trumsetet finns p\u00e5 scen fyra internationellt verksamma personer rekryterade av ”Trazan” assisterad av Johan H\u00f6rl\u00e9n av vilka jag f\u00f6rst\u00e5s k\u00e4nner till just altsaxofonisten JOHAN H\u00d6RL\u00c9N som f\u00f6rekommer p\u00e5 \u00f6ver hundra album. Hans bas \u00e4r numera WDR Big Band i K\u00f6ln. I samma renommerade storband under ledning av Bob Mintzer (hedersg\u00e4st YSJF 2022) ing\u00e5r amerikanske kontrabasisten JOHN GOLDSBY. Vid flygeln sitter tyske professorn, arrang\u00f6ren och komposit\u00f6ren OLAF POLZIEHN medan JOANNA PASCALE fr\u00e5n Philadelphia frontar i n\u00e5gra nummer. Dagen f\u00f6re n\u00e4r de repade var f\u00f6rsta g\u00e5ngen kvintetten umgicks tonalt, vilket sj\u00e4lvfallet inte kunde m\u00e4rkas. S\u00e5 fungerar erfarna jazzproffs.<\/p>\n\n\n\n

Pelle Jonasson, fr\u00e4mst f\u00f6rknippad med XL-Big Band ( h\u00f6rts live ett par g\u00e5nger), avsl\u00f6jar att han var Jan Lundgrens f\u00f6rsta trummis. Kompositionerna under denna festivalbest\u00e4llning h\u00e4mtas fr\u00e5n olika upphovsm\u00e4n. Om jag inte missf\u00f6rstod har den sammanh\u00e5llande l\u00e4nken arrangerat musiken f\u00f6r sin utvalda s\u00e4ttning. Blev f\u00f6rtjust i approachen, i ett tillg\u00e4ngligt sound med delikatesser som utan att bli mesigt, tilltalade b\u00e5de oss jazzk\u00e4nnare och ,inbillar jag mig, ovana \u00f6ron.. H\u00e5ller inte med kollega som efterlyste mer komplexitet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stilig och p\u00e5 samma g\u00e5ng frejdig \u00f6ppning i det projekt sympatiske mannen med underliga smeknamnet arbetat p\u00e5 under ett \u00e5rs tid. F\u00f6rsta solot formuleras spetsigt distinkt av reslige Johan H\u00f6rl\u00e9n i Well And Where <\/em>tagen fr\u00e5n en cd med honom och elegant musicerande basist. L\u00e5t av just eleganten Goldsby tar vid. F\u00e4ster mig vid boppigt tonspr\u00e5k i prydlig, intelligent utformad ballad. F\u00e5ngar upp H\u00f6rl\u00e9ns fina ton, vare sig han spelar expressivt snabbt eller mjukt \u00e5terh\u00e5llsamt. Kan m\u00f6jligen i somliga passager efterfr\u00e5ga en mer urskiljbar stil. Forgotten But Not <\/em>(J. Goldsby) visar sig vara en pigg melodi med finstilta konturer, s\u00e5dana varje musik\u00e4lskare oavsett preferenser kan njuta av.<\/p>\n\n\n\n

Efter ett knippe polerade delikatesser kliver Joanna Pascale in i handlingen., vokalissa som gett ut fyra album och bes\u00f6kt YSJF minst tre g\u00e5nger. Tar sig f\u00f6rst an delikat ballad varvid uts\u00f6kt kommunikation med H\u00f6rl\u00e9n uppst\u00e5r. Underbart finlir! Mjukt invirade toner lyckas undvika att bli utsl\u00e4tade. Vi f\u00e5r veta av fint fraserande Pascale att hon g\u00e4rna botaniserar i s\u00e5ngboksl\u00e5dan l\u00e4ngst ner. En av de obskyra p\u00e4rlorna plockas ur soundtrack fr\u00e5n 1948. F\u00f6rvisso framf\u00f6rs ocks\u00e5 med bravur I Remember You <\/em>och The Song Is You. Mycket k\u00e4nslor pressas in i aptitlig s\u00e5ng med texter som pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet. Stringenta, gl\u00e4djerusiga tolkningar framf\u00f6rs med lysande teknik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Projektledaren hedrar Nisse Sandstr\u00f6m genom att framf\u00f6ra dennes Backgammon<\/em> som han spelat in p\u00e5 egen svensk-dansk produktion med upphovsmannen, en m\u00e5lande saxofonist som varit en slags mentor f\u00f6r H\u00f6rl\u00e9n. H\u00f6r elegant vispspel, basfeature och l\u00f6digt lir fr\u00e5n saxofonist. V\u00e4rdefulla, rent av avg\u00f6rande, bidrag till helheten tillf\u00f6rs av Olaf Polziehn. I superb akustik ges pianisten i en l\u00e5t huvudrollen, tar sig fram i uts\u00f6kta l\u00f6pningar uppbackad av rytmsektion adderande sv\u00e4ng. Vokala extranumret heter I Just Dropped By To Say Hello. <\/em>S\u00e5ngerskans favoritballad utvecklas till en synnerligen \u00f6msint finish med vackert, idylliskt solo fr\u00e5n H\u00f6rl\u00e9n. Sammantaget \u00f6vertygande prestationer fr\u00e5n samtliga i en f\u00f6runderligt ledig stil. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

JAN LUNDGREN & HANS BACKENROTH framf\u00f6r i stort sett en liveversion av fjol\u00e5rets rogivande och finurliga duoplatta Jazz Poetry<\/em> inspelad live i Berlin. S\u00e4ttningen flygel och basfiol kan tyckas udda, fast kombinationen av melodi- och rytminstrument \u00e4r klockren. De rutinerade och flitiga musikerna har, vilket jag f\u00f6rm\u00e5nligt kunna registrera vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen, samarbetat otaliga g\u00e5nger live. P\u00e5 duo har de dock f\u00f6rst nyligen samverkat. Konstn\u00e4rlige ledaren f\u00f6r YSJF och Montmartre i K\u00f6penhamn och kapellm\u00e4staren fr\u00e5n Jazz p\u00e5 Skansen. Blir naturligt att Lundgren \u00f6verlag styr skeendet, \u00e4ven om den melodiskt inriktade basisten ocks\u00e5 ges utrymme att emellan\u00e5t pr\u00e4gla en jazzigt kammarbetonad konsert. Egendomligt nog r\u00e5kar de vara lika gamla minus en dags \u00f6vervikt f\u00f6r Lundgren. Backenroth som medverkat p\u00e5 cirka 150 skivor sl\u00e4ppte f\u00f6r ett par \u00e5r sedan en lysande hyllning till Charlie Parker som er recensent besl\u00f6t sig f\u00f6r att ha som Gyllene Skivan-kandidat. <\/p>\n\n\n\n

Inledande Kristallen den fina <\/em>\u00e4r ett konstn\u00e4rligt styrkebesked, lockar eftert\u00e4nksamt fram obeskrivlig sk\u00f6nhet. F\u00f6ljs upp av skivans \u00f6ppningssp\u00e5r, en sprittande sak med antydan till boogie woogie. H\u00e4nryckt publik f\u00f6rses med ytterligare tv\u00e5 lysande original signerade Lundgren. Dels Unexpected Return <\/em>till\u00e4gnad Bengt Hallberg (de b\u00e5da gjorde gemensamt en skiva), dels Svante<\/em> dedikerad till livligt fyrfota husdjur. Ivriga hund-l\u00e5ten ges en kul knorr p\u00e5 slutet. Omv\u00e4xlande kompositioner h\u00e5ller mycket h\u00f6g kvalitet, bevisar att man fr\u00e4mst r\u00f6r sig i melodiskt konstruerade landskap. Samst\u00e4mmigt s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till pauseringar d\u00e4rtill, medf\u00f6r att ljuv musik uppst\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Backenroth introducerar deras f\u00f6rsta cover She\u00b4s Leaving Home<\/em> (Lennon\/ McCartney) , en fullkomligt bed\u00e5rande instrumental ballad, tolkad med jazziga till\u00e4gg d\u00e4r man inom sig h\u00f6r en ung Paul McCartneys intonation. Str\u00e5karna som garnerar George Martins m\u00e4sterliga orkestrerin,g g\u00f6r den till ett ytterst l\u00e4mpligt val av cover, liksom varsamt, vackert framskridande duetten A Thousand Kisses Deep <\/em>(L. Cohen \/ M. Robinson), konsertens allra ljuvligaste stund. Omsorgen om detaljer f\u00f6rf\u00f6r. Vidare inneh\u00e5ller programmet skandinavisk folkmusik, bland annat polska av Mats Ed\u00e9n fr\u00e5n Groupa. Backenroth f\u00e4rgar med sv\u00e4ngigt intro och duon synkar virtuost i outro. Det Improviseras bl\u00e4ndande i repetitivt tema. Basisten anf\u00f6r ocks\u00e5 i tv\u00e5 taktfast drivande alster signerade instrumentkollegorna Oscar Pettiford respektive NH\u00d6P. <\/p>\n\n\n\n

Mozarts Lacrimosa <\/em>f\u00e5r sig en rej\u00e4l omdaning, st\u00f6ps om i suver\u00e4n korsbefruktning. I extranummer excelleras i boppig harmonik utf\u00f6rd i h\u00f6gt tempo, I genrebrytande klassiker signerad Bird kommer str\u00e5ken fram. Lekfullt och oerh\u00f6rt njutbart n\u00e4r flow uppst\u00e5r hos tv\u00e5 s\u00e5 intimt musicerande v\u00e4nner som till fullo beh\u00e4rskar sina arbetsverktyg i fenomenalt samspel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

NEXT GENERATION: OHOJ var f\u00f6rsta bandet som stod p\u00e5 scen p\u00e5 innerg\u00e5rden hos Morten Caf\u00e9 i den sidoverksamhet som etablerades f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan. Formatet NEXT GENERATION inneb\u00e4r att talanger som g\u00e5r utbildningar p\u00e5 folkh\u00f6gskola eller Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 ges m\u00f6jlighet att n\u00e5 ut. Livescenen \u00e4r ett slags skyltf\u00f6nster d\u00e5 d\u00e5 det \u00e4r fri entr\u00e9 till konserter som p\u00e5g\u00e5r i ungef\u00e4r en trekvart. OHOJ som tidigare i \u00e5r sl\u00e4ppte sitt debutalbum (d\u00e4r tre v\u00e4lbekanta namn g\u00e4star) best\u00e5r av Jon Mellerby p\u00e5 altsaxofon, Olle Lann\u00e9r Risenfors p\u00e5 kontrabas och bakom trummorna sitter Hampus Petersson. Trion s\u00e4gs utforska divergerande uttryck genom f\u00e4rgsprakande, reflekterande l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

Monk-kompositioner i ovanligt v\u00e5rdad tappning inleder. Smeksamma tong\u00e5ngar Richard Rodgers tar vid. Man befinner sig stilm\u00e4ssigt f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt l\u00e5ngt ifr\u00e5n b\u00f6kande, ber\u00f6mda saxofontrios. Broderas snyggt av Mellerby med f\u00f6red\u00f6mligt underst\u00f6d av dynamisk rytmsektionen, inte minst trumslagaren. I l\u00e5t skriven av just Petersson bjuds p\u00e5 solo fr\u00e5n rytml\u00e4ggaren. Upplyses om att ballad till\u00e4gnad k\u00e4r katt \u00e4r deras mest spridda l\u00e5t p\u00e5 Spotify, ett alster dekorerat med gl\u00f6dande finurlighet. OHOJ:s f\u00f6rehavanden genomsyras av sk\u00f6njbar melodisk k\u00e4rna. Emellan\u00e5t riskerar de att bli f\u00f6ruts\u00e4gbara, mer nerv kan beh\u00f6va tillf\u00f6ras.<\/p>\n\n\n\n

Yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar bortom arrang\u00f6rens kontroll p\u00e5verkar m\u00f6jligen min koncentration. Efter hand faller n\u00e4mligen tv\u00e5 regnskurar. Eget material varvas med standards som The Song Is Ended<\/em> och Without A Song <\/em>vars tolkning av Sonny Rollins betonas. Ett av deras original k\u00e4nnetecknas av sk\u00f6nt sl\u00e4pigt backbeat. H\u00f6r en lovande trio med uppenbar potential, hemfallen \u00e5t svepande och sammanh\u00e4ngande struktur. Batteristens innovativa energi en bonus! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

MALIK \u00e4r en kvartett vars ledare och l\u00e5tskrivare heter Sofia Ahnfelt som spelar altsaxofon. \u00d6vriga medlemmar heter Melker Edenroth (gitarr), Magnus Adestedt (elbas) samt Helmer Larsson (trummor). Grabbarna kommer fr\u00e5n Stockholm. L\u00e5tarna beskrivs som okonventionella i v\u00e4lorganiserade arr. Pianol\u00f6sa kvartetten har tagit sitt namn efter en storm och gjort en ep. Rytmsektionen backar upp antingen spr\u00f6da eller framfusiga klanger fr\u00e5n bl\u00e5s- och str\u00e4nginstrument. F\u00e4ster mig i f\u00f6rstone vid ett attraktivt sound med snirkligt cirkul\u00e4ra melodier. En av l\u00e5tarna som stimulerar mest \u00e4r p\u00e5 duo – gitarr + altsax – och influerad av Portugals str\u00e4nder.<\/p>\n\n\n\n

Dj\u00e4rvt p\u00e5 gr\u00e4nsen till \u00f6vermod att helt f\u00f6rlita sig p\u00e5 original, l\u00e5tar som har titlar som Chikan <\/em>och B\u00f6rjan. <\/em>Den senare andas melankoli, vilket vidgar uttrycket. Att enda kvinnan frontar en nybildad instrumental grupp kan ses som ett gott tecken i tiden. Den duktiga saxofonisten \u00e4r begiven p\u00e5 m\u00e5leriska fraser. Stundtals blir det dock h\u00e4ndelsefattigt, med st\u00e4nk av monokroma drag. .Som om avsikten vore att kreera specifika tillst\u00e5nd. Uppfriskande d\u00e5 att introverta m\u00f6nster ibland sp\u00e4ds ut med r\u00e4tlinjigt \u00f6siga takter. I finalen tog Edenroth med oss p\u00e5 en underh\u00e5llande utflykt och Helmer Larsson slog i en sekvens f\u00f6lje, n\u00e5got som gjorde avtryck. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

ELARIA ORCHESTRA bildades f\u00f6r fem \u00e5r sedan av Erika Hammarberg och Lina L\u00f6vstrand. H\u00e4rom \u00e5ret sl\u00e4pptes sp\u00e4nstig debut Ikigai (the meaning of life), best\u00e5ende av originall\u00e5tar med lyster och substans. Recenserade i uppskattande ordalag b\u00e5de skivan och releasespelning p\u00e5 Sthlm Jazzfestival. N\u00e4stan i samma veva uppstod tillf\u00e4lle att \u00e5terigen publicera intryck av Elaria, n\u00e4r deras […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169929","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169929","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169929"}],"version-history":[{"count":61,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169929\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170309,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169929\/revisions\/170309"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169929"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169929"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169929"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}