{"id":169785,"date":"2023-08-08T19:31:56","date_gmt":"2023-08-08T18:31:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169785"},"modified":"2023-08-09T19:27:13","modified_gmt":"2023-08-09T18:27:13","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2023-internationell-stjarnglans-del-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169785","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2023 – Internationell stj\u00e4rnglans (del I)"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
bild fr\u00e5n Jazzparaden – foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2-5\/8 2023<\/p>\n\n\n\n

Ystad med omnejd<\/p>\n\n\n\n

I helgen avslutades fjortonde upplagan av landets mest resursstarka jazzfestival sommartid. Den drogs ig\u00e5ng av lokal f\u00f6rening med huvudansvariga festivalgeneralen Thomas Lantz och konstn\u00e4rlige ledaren Jan Lundgren, vilka sedan dess beh\u00e5llit sina viktiga befattningar. Publikt facit blev 8 000 biljetter, varav tio uts\u00e5lda konserter j\u00e4mte en st\u00e4mning inte s\u00e4llan manifesterad i st\u00e5ende ovationer. Sista dagen s\u00e4nde Jazzradion (P2) live fr\u00e5n Ystad Teater. \u00c5tskilliga konserter spelades in, vilket f\u00f6rst\u00e5s framgent kommer gl\u00e4dja h\u00e4ngivna lyssnare. Organisationen vilar p\u00e5 vikten av att vara serviceminded j\u00e4mte outtr\u00f6ttliga insatser fr\u00e5n en stor skara volont\u00e4rer, vars varma bem\u00f6tande g\u00f6r att vi tillsammans blir till en slags community, sugna p\u00e5 extraordin\u00e4ra upplevelser. Arrangerande Ystad Jazz i samarbete med Musik i Syd slapp med undantag f\u00f6r ett par skurar regn och rusk, fick ist\u00e4llet ungef\u00e4r lika of\u00f6ruts\u00e4gbara f\u00f6rh\u00e5llanden som stundom den rika musikgenren associeras till. Lyckligtvis gjorde Hans sitt int\u00e5g f\u00f6rst efter att YSJF avverkats p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. Programmet kunde genomf\u00f6ras enligt plan utan f\u00f6rseningar eller tekniskt kr\u00e5ngel. Uppseendev\u00e4ckande! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten – tornv\u00e4ktaren Angela Strandberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som traditionen p\u00e5bjuder utses tv\u00e5 ambassad\u00f6rer, hedersg\u00e4st, konstn\u00e4r som g\u00f6r festivalaffisch vars original auktioneras ut samt n\u00e5gon som f\u00f6r\u00e4ras uppdraget att bl\u00e5sa in YSJF som tornv\u00e4ktare. I \u00e5r var det Angela Strandberg tur att i fyra riktningar uppe i S:ta Mariakyrkan inviga festivalen Kulturbloggen bevakat utf\u00f6rligt sedan 2017. D\u00e4rtill lirade hon och hennes band Mama Shakers glada toner i t\u00e4ten p\u00e5 sedvanliga popul\u00e4ra paraden. Ett par sena \u00f6ppna jam i barmilj\u00f6 tillh\u00f6r ocks\u00e5 den inarbetade stimulerande rutinen. D\u00e4r kunde man bland flera h\u00f6jdpunkter unikt nog f\u00e5 njuta av konstn\u00e4rlige ledarens elf\u00f6rst\u00e4rkta klaviaturspel i exempelvis tajt tolkning p\u00e5 kvartett i Work Song<\/em>. Utanf\u00f6r festivalens hj\u00e4rta Ystad Teater skedde signeringar i t\u00e4ltet, d\u00e4r ocks\u00e5 annan festivalrealetad merch fanns till f\u00f6rs\u00e4ljning. Schemat \u00e4r lagt p\u00e5 s\u00e5 vis att man i teorin hinner med att t\u00e4cka varje konsert, undantaget de som \u00e4ger rum ett par mil bort i L\u00f6derup. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

JAN GARBAREK GROUP FEATURING TRILOK GURTU fascinerade oavbrutet i tv\u00e5 timmar p\u00e5 stadens Teater i tilldragelsen med dyraste biljetterna. \u00d6vertygad om att publiken \u00f6verlag ans\u00e5g att de fick valuta f\u00f6r sin investering, \u00e4ven om ett par avvikande r\u00f6ster m\u00e4rkligt nog kunde snappas upp. V\u00e4gran att meddela sig emellan l\u00e5tar p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n via leenden och utstr\u00e4ckta armar kan ha bidragit. F\u00f6r mig som i n\u00e4rtid h\u00f6rt den magnifikt potenta gruppen tre g\u00e5nger (recenserat fr\u00e5n Sthlm Jazzfestival), var det som om festivalens hedersg\u00e4st tillsammans med sina handplockade medmusiker, samlad sammanfattade en drygt femtio\u00e5rig karri\u00e4r. Dennes l\u00e4ttidentifierade sound kan ses som synonymt med stilbildande skivbolaget ECM:s historik. Genombrottet skedde ju i Keith Jarretts ber\u00f6mda europeiska kvartett. Minns att jag s\u00e5g Garbarek p\u00e5 Liseberg sent 80-tal. Enda skivan i min \u00e4go, Legend of the Seven Dreams, <\/em>kommer fr\u00e5n denna konstn\u00e4rligt framg\u00e5ngsrika epok. Tyckte mig absolut k\u00e4nna igen fragment fr\u00e5n perioden, men saknar tillg\u00e5ng till facit. Norske legendariske saxofonisten omges av indiske percussionisten Trilok Gurtu, Rainer Br\u00fcninghaus (ingick redan p\u00e5 ovan n\u00e4mnda album) fr\u00e5n Tyskland p\u00e5 keyboard och flygel samt den i Portugal bosatte brasilianske elbasisten Yuri Daniel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6ga \u00f6verraskande utvecklas en b\u00f6ljande angen\u00e4m konsert till raffinerad V\u00e4rldsmusik – hisnande crescendon balanserade av eftert\u00e4nksamma moment – i minst lika h\u00f6g grad som den brister ut i jazziga spr\u00e5ng. Jag landar i att det specifikt nordiska, vad som brukar kallas fjordjazz, inte explicit betonas denna g\u00e5ng \u00e4ven om det i omg\u00e5ngar f\u00e4rgar soundet. Tystl\u00e5tne mannen som bel\u00f6nats med kunglig ordern anf\u00f6r inledningsvis med romantisk anstrykning i rytmiskt sv\u00e4vande sekvenser. V\u00e4sterl\u00e4ndska toner blandas med rytmer fr\u00e5n \u00f6st eller annorst\u00e4des i organisk process, som stundtals st\u00e5r tillbaka f\u00f6r skenbart impulsiva, hastiga f\u00f6r\u00e4ndringar. F\u00f6r\u00e4ndringar vilka ofta initieras p\u00e5 val av tempo och bl\u00e5sinstrument. L\u00e5ter givetvis annorlunda beroende p\u00e5 om tenor-, b\u00f6jd sopransax eller som i en passage fl\u00f6jt trakteras. Det \u00e4r omv\u00e4xlande suggestivt, vackert eller kargt expressivt och intensivt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kvartettens makal\u00f6sa ensemblespel luckras ofta upp i rafflande dialoger vilka inneh\u00e5ller n\u00e5gra av konsertens kulminerande stunder. Ibland \u00f6verges unisont spel f\u00f6r omfattande solistiska avdelningar. Banbrytande rytml\u00e4ggaren Trilok Gurtu ges gener\u00f6st med utrymme. Dels h\u00f6ghastighetsrappande sittande p\u00e5 cajon, dels i bl\u00e4ndande fantasifull uppvisning ackompanjerad av likartat tungvrickande. \u00d6msom energiskt, \u00f6msom subtilt. Br\u00fcninghaus och Daniel ges ocks\u00e5 m\u00f6jlighet att improvisera fram sp\u00e4nnande solon genom kontraster. Slapbass-avsnittet och riffandet till loopad slinga var fr\u00e4ckt, n\u00e5got som Garbarek f\u00f6rmodligen inf\u00f6rlivat live p\u00e5 senare \u00e5r och p\u00e5 flygeln kombineras i en dramatisk \u00e5ktur kontrapunkt med Keith Jarret-influenser. <\/p>\n\n\n\n

Utan att f\u00f6rsumma leveransen av svindlande melodier plus str\u00e5k av dissonanser, h\u00f6rs genomg\u00e5ende influenser fr\u00e5n olika kulturers folkmusik, vilket uppskattas. Maximalt ekvilibristiska urladdningar f\u00f6rbyts till sk\u00f6nt avsp\u00e4nda ballader och vice versa. Hedersg\u00e4stens omissk\u00e4nnliga str\u00e5lande saxofonspel definierar honom.. N\u00e4r Garbarek stretchar i solo p\u00e5 sopran t\u00e4nker jag p\u00e5 lockrop i fj\u00e4llen. Det \u00f6dsligt avskalade st\u00e4lls p\u00e5 sluttampen sinnrikt mot ett infernaliskt trancetillst\u00e5nd, i ett tidigare skede till och med en sorts ”baktung” boogie woogie. F\u00f6r att vara kompositioner stundom gr\u00e4nsande till avantgarde rymmer en fantastisk konsert anm\u00e4rkningsv\u00e4rt stor dos beatbaserade tong\u00e5ngar. Magiska timmar i idealisk akustik blev en str\u00e5lande start p\u00e5 programmet p\u00e5 Ystad Teater, som jag absorberar l\u00e4ngst fram bland kollegor, varav en initierad beskrev vad som f\u00f6rekom med begreppet etnojazzfusion.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Festivalens sena kv\u00e4llskonsert i Klosterkyrkan lockade m\u00e5nga. D\u00e4r framf\u00f6rde den franske pianisten GR\u00c9GORY PRIVAT en solokonsert som utgick fr\u00e5n hans senaste av sex album, betitlat Yonn. <\/em>Det best\u00e5r av eget material. Uppt\u00e4ckte andligt pr\u00e4glade pianisten uppvuxen p\u00e5 Martinique i fjol, som medlem i Lars Danielssons Libretto p\u00e5 jazzfestivalen i Stockholm. Blev f\u00f6rtjust d\u00e5, nu i helfigur n\u00e4r han sjunger b\u00e5de ordl\u00f6st och p\u00e5 kreol renderar musicerandet i viss besvikelse. Finns \u00f6verlag en passionerad monotoni, vilket kunde ha undvikits om bollplank (motsvarande producent i studio) konsulterats, n\u00e5gon som v\u00e5gat ta fram ”r\u00f6dpennan” i kill – your- darlings-estetik. Emellan\u00e5t st\u00f6rde hans inf\u00f6rlivande av teknik i form av pedal som f\u00f6rl\u00e4nger toner, grepp som gjorde det knepigt att f\u00e5 till rent ljud. F\u00f6rvisso fanns inslag som attraherade. Och majoriteten av publiken, som \u00e5tlydde uppmaning att deltaga i s\u00e5ng\u00f6vning, charmades av \u00f6ppenheten. Gav hj\u00e4rtligt bifall! Nynnandet fr\u00e5n kvinnliga \u00e5h\u00f6rare p\u00e5minde om hur det kan l\u00e5ta i konserter av Shai Maestro. Privats respons tillbaka utmynnade i hans mest jazziga approach.<\/p>\n\n\n\n

Flygeln med dess 88 tangenter hanteras med yviga r\u00f6relser i kluster av fl\u00f6dande ackord. M\u00e4rks att han utbildats ii och \u00e4gnat sig \u00e5t klassisk pianospel, fast han framst\u00e5r som genrefri. Privat visar en f\u00e4bless f\u00f6r sprudlande l\u00f6pningar, framv\u00e4llande klanger, vilja att tala om vad musiken symboliserar samt att i intervaller krydda med stark s\u00e5ng. Drivkrafter som genererar m\u00e4ttnad, hade problem med att f\u00e5 kl\u00e4m p\u00e5 hans idiom. Tonfallet i r\u00f6st och melodier p\u00e5minner om den vibe som k\u00e4nnetecknar exempelvis Manu Katche. Ber\u00e4ttar att han f\u00f6r in element av magi, f\u00f6rundran och barnets of\u00f6rst\u00e4llda blick i skapandet, ser p\u00e5 musik som ett gemensamt spr\u00e5k. Mitt i solokonserten sker ett stilbrott genom l\u00e5ngsamt stycke d\u00e4r det broderas infallsrikt. H\u00f6r annars mer av dramatiska stegringar \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig p\u00e5 bekostnad av meditativa konturer. Kramade i finalen ur allt han hade inom sig. Tonsp\u00e4ckad extas uppn\u00e5ddes. Se en f\u00f6rh\u00e5llandevis kortfattad text om detta event som en v\u00e4rdering, ett talande tecken.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kom efter resan till mysiga staden i Sk\u00e5ne fram i s\u00e5 pass tid att jag hann n\u00e4rvara sista timman p\u00e5 konserten ute i Saltsj\u00f6bad med den v\u00e4rldsber\u00f6mda hammondorganisten RHODA SCOTT & SISTERS IN JAZZ. De har spelat tillsammans i cirka tjugo \u00e5r. 85-\u00e5rige veteranen som en g\u00e5ng i tiden uppt\u00e4cktes av Count Basie och i \u00f6ver fyrtio \u00e5r haft Frankrike som hemland bildar team med Julie Saury, framst\u00e5ende trumslagare fr\u00e5n Frankrike och polska musikern Izabella Effenberg som sl\u00e4ppt tre album i eget namn. F\u00f6rutom vibrafon spelar Effenberg glasharpa, varom hon ber\u00e4ttar och karismatiskt demonstrerar. Blev som en karismatisk frist\u00e5ende show n\u00e4r vi upplyses om olika glas och hur de noggrant st\u00e4ms med specifikt vatten. Tack vare hennes utvikning f\u00e5r f\u00f6rv\u00e4ntad groovy orgeljazz s\u00e4llskap av experimenterande kammarmusik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte hade koll p\u00e5 veteranen. Hon som varit kantor i Paris i fyra decennier vars katalog omfattar hela 40 skivor. I omg\u00e5ngar bjuder Rhoda Scott p\u00e5 medryckande, rullande souljazzigt gospelsound p\u00e5 sin genuina B 3:a med tillh\u00f6rande Leslie-kabinett, assisterad av groovy skicklig trumslagare j\u00e4mte underfundigt spelande musiker ur yngre generation p\u00e5 vibrafon. Publiken i den s\u00e5 gott som fullsatta lokalen jublade \u00f6ver vad som framf\u00f6rdes i en brokig blandning. Enda komposition Saury totat ihop, en sk\u00f6n sak med uppbruten rytmik, blir f\u00f6rsta l\u00e5ten f\u00f6r mig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5ter mycket vackert, som ett utf\u00f6rligt intro n\u00e4r glasharpan ljuder med utvidgade vinande klanger, varp\u00e5 smeksamma toner fr\u00e5n orgeln tar vid kompletterade med fint vispspel. Fj\u00e4derl\u00e4tt ballad (m\u00f6jligen fr\u00e5n West Side Story) framst\u00e5r som ytterligare h\u00f6jdpunkt. Avl\u00f6ses av upp\u00e5tstr\u00e4vande boppig melodi som sitter som en sm\u00e4ck. Ypperliga resonansen b\u00f6r betonas, g\u00f6r lyssningen exceptionellt givande. I en utflykt fr\u00e5n trions batterist f\u00e5r jag flashback till Monk, m\u00e4staren av aviga rytmer. Sugande vemodet i Someday My Prince Will Come <\/em>utvecklas till en v\u00e4lsmakande pralin. Scotts original Take A Ladder<\/em> fr\u00e5n 1969 k\u00e4nnetecknas av avsp\u00e4nt beat med alla i trion i framkant. Intensiteten stegras p\u00e5 slutet varf\u00f6r extranumrets extatiska eufori k\u00e4nns fullkomligt logisk. D\u00e5 serveras souligt lekfull version av Ray Charles paradnummer What\u00b4d I Say<\/em>. En legendar p\u00e5 spelhum\u00f6r insisterar p\u00e5 att publiken ska g\u00e5 in i l\u00e5tens ”call and response” uppl\u00e4gg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ann Blom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

BILL CHARLAP TRIO fr\u00e5n USA tillh\u00f6r ocks\u00e5, har jag f\u00f6rst\u00e5tt om inte annat s\u00e5 i efterhand, de akter jag borde haft koll p\u00e5. Pianisten uppv\u00e4xt i musikerfamilj befinner sig p\u00e5 scen p\u00e5 tillsammans med basisten David Wong och batteristen Carl Allen. Samtliga verkar vara n\u00e5got av favoriter hos jazzk\u00e4nnare. Den delikata musikern vid flygeln med \u00f6ver trettio album i bagaget har samarbetat med giganterna Gerry Mulligan, Phil Woods, Scott Hamilton och Wynton Marsalis. Samarbetet med nyligen avlidna Tony Bennett resulterade i en Grammy. Hos elegant ekiperade gentlem\u00e4n finns en medvetenhet om att de inte beh\u00f6ver bevisa att de \u00e4r v\u00e4rdiga att hamna i rampljuset. D\u00e4rf\u00f6r inleder de i frapperande cool, oerh\u00f6rt avsp\u00e4nd stil. M\u00e5lmedvetet s\u00f6ker man sig fram i What Are You Doing The Rest Of Your Life <\/em>(Legrand\/ Bernstein) respektive Yesterdays <\/em>(Kern).. Sublimt f\u00f6r\u00e4dlas en konserverande form, som snarare borde rubriceras tidl\u00f6s – h\u00e4mtad ur amerikanska s\u00e5ngboken. F\u00f6r att understryka sin kapacitet f\u00e5r publiken erfara att \u00e4ven virtuost samspel beh\u00e4rskas till fullo.<\/p>\n\n\n\n

I sitt inledande presentationssjok avsl\u00f6jar Charlap att Duke Ellington inkluderats tre g\u00e5nger p\u00e5 raken. Utan pr\u00e5l dekoreras \u00e5 det ljuvligaste. Gradvis g\u00e5r trion p\u00e5 offensiven efter sin underbart subtila start. Caravan <\/em>genomsyras av osviklig tajming fr\u00e5n f\u00f6rn\u00e4mlige Carl Allen och Love You Madly <\/em>av sprittande gung som \u00f6ppnar upp f\u00f6r behagligt improviserande. Mood Indigo <\/em>lanseras i underbart avskalad tappning, tryfferad i bluesig arom. Temat tas vidare p\u00e5 ett fenomenalt s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Trions utstuderade pauseringar \u00e4r n\u00e4rmast osannolikt h\u00f6gklassiga, firar triumfer i exempelvis romantiskt anlagda ballader s\u00e5som Round About <\/em>(Duke\/ Nash). Utan att hemfalla \u00e5t alltf\u00f6r pretenti\u00f6s metodik verkar en sofistikerad touch vara deras signum. Visar sig ha uppn\u00e5tt den remarkabl\u00e5 niv\u00e5 jag h\u00f6rde fr\u00e5n Brad Mehldau Trio live i P2 h\u00e4rf\u00f6rleden. Antar att klassiska Bill Evans Trio utgjort ett riktm\u00e4rke. Fr\u00e5n Allen och Charlap f\u00f6rmedlas en kvick dialog i Tea For Two<\/em>, vilket g\u00f6r oss begeistrade. Mitt i ljuvligt behaglig harmonik vitaliseras jazzfesten ov\u00e4ntat genom flyh\u00e4nt uppvisning. Blir n\u00e4stan perplex av hur snabbt det b\u00e4r iv\u00e4g efter knappt en timme med v\u00e4lfunna inpass fr\u00e5n David Wong (kunde h\u00f6ras p\u00e5 jam natten f\u00f6re konserten) och dynamon bakom trumsetet. Eminenta, delikat spelande rytmsektionen har ett minst sagt imponerande cv, tillh\u00f6r de mest respekterade i branschen. \u00c4r os\u00e4ker p\u00e5 i vilken omfattning de samexisterat, \u00e4ven om det l\u00e5ter som om de utgjort makal\u00f6st flexibel rytmsektion en ansenlig tid. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stardust <\/em>borde enligt den uts\u00f6kte trioledare, er skribent tacksam stiftat bekantskap med p\u00e5 max tio meters avst\u00e5nd, vara nationals\u00e5ng i det vidstr\u00e4ckta land d\u00e4r jazzen f\u00f6ddes. Introt p\u00e5 piano liksom \u00f6verg\u00e5ngen till refr\u00e4ngen adderar en portion magi. Tonerna h\u00e4nger imagin\u00e4rt kvar, vibrerar i luften. I vad som tillk\u00e4nnages som sista melodin, blixtrar man till \u00e5nyo i fartfyllt \u00e4ventyr. Sj\u00e4lvklart g\u00e5r den lysande trion sina h\u00e4ngivna lyssnare till m\u00f6tes. Framf\u00f6r en ljuv, nedtonad standard jag borde kunna titeln p\u00e5. Av anteckningar framg\u00e5r att jag fick f\u00f6r mig att In A Sentimental Mood <\/em> tolkades. Hur som helst en minnesv\u00e4rd konsert! Den undvek skickligt risken att bli utsl\u00e4tad, ist\u00e4llet hundraprocentig extravagans och melodiskt styrd i skiftande tempo. Skrev jag att ljudet var perfekt balanserat?<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ingrid Halvarsson Fredriksson – bild fr\u00e5n f\u00f6rsta kv\u00e4llens jam som skribenten bevistade med Sven Erik Lundeqvist, Simon Petersson och Zoltan Cs\u00f6rsz<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2-5\/8 2023 Ystad med omnejd I helgen avslutades fjortonde upplagan av landets mest resursstarka jazzfestival sommartid. Den drogs ig\u00e5ng av lokal f\u00f6rening med huvudansvariga festivalgeneralen Thomas Lantz och konstn\u00e4rlige ledaren Jan Lundgren, vilka sedan dess beh\u00e5llit sina viktiga befattningar. Publikt facit blev 8 000 biljetter, varav tio uts\u00e5lda konserter j\u00e4mte en st\u00e4mning inte s\u00e4llan manifesterad […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169785","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169785","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169785"}],"version-history":[{"count":59,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169785\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":169944,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169785\/revisions\/169944"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169785"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169785"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169785"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}