{"id":169471,"date":"2023-07-26T02:40:46","date_gmt":"2023-07-26T01:40:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169471"},"modified":"2023-07-28T13:26:23","modified_gmt":"2023-07-28T12:26:23","slug":"far-publiken-att-jubla-at-ikoniskt-komplext-groove-och-raffinerade-solon-really-dan-feat-jojje-wadenius-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169471","title":{"rendered":"F\u00e5r publiken att jubla \u00e5t ikoniskt komplext groove och raffinerade solon &#8211; Really Dan feat. Jojje Wadenius p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"457\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/362926826_767078708760835_1827152743909059628_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169472\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/362926826_767078708760835_1827152743909059628_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/362926826_767078708760835_1827152743909059628_n-300x211.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Fr\u00e5n gruppens fb-sida &#8211;  fotograf ok\u00e4nd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>22\/7 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti<\/p>\n\n\n\n<p>Upprinnelsen till att jag \u00e4r p\u00e5 plats kan h\u00e4rledas till planerandet av utflykt till Marstrand f\u00f6reg\u00e5ende vecka. Besl\u00f6t mig f\u00f6r att resa till den fashionabla \u00f6n under torsdagen d\u00e5  biljett till krogspelning med  Really Dan inf\u00f6rskaffats. Efter traditionsenlig rundvandring i f\u00f6r dagen styv kuling fick jag eget bord p\u00e5 Villa Maritime. \u00c5t och drack gott! Trots att ljudtekniker saknades l\u00e4t det utm\u00e4rkt om kvintetten p\u00e5 scen. Uppemot ett tjugotal l\u00e5tar skrivna av Walter Becker\/ Donald Fagen avverkas, givetvis p\u00e5 ett synnerligen omsorgsfullt vis.<\/p>\n\n\n\n<p> Tribut-bandet bildat f\u00f6r att hylla den of\u00f6rlikneligt sofistikerade V\u00e4stkust-musik vi f\u00f6rknippar med Steely Dan best\u00e5r av Peter Wiik p\u00e5 s\u00e5ng och gitarr, Jan Corneliusson p\u00e5 keyboard och bakgrundss\u00e5ng, gitarristen Lars &#8221;Lim&#8221; Moberg samt en namnkunnig rytmsektion i form av elbasisten Owe Almgren och bakom trummorna Tomas Olsson.  Krogkonserten kulminerar i underbart medryckande <em>Pretzel Logic<\/em> och extranumret <em>Black Friday. <\/em>Kan i f\u00f6rbig\u00e5ende n\u00e4mna n\u00e5gra fler h\u00f6jdare som spred en air av originalens magiska dragningskraft: <em>I Got The News, Jack Of Speed, Green Earrings, Home At Last <\/em>samt <em>Josie. <\/em>Lokala arrang\u00f6ren h\u00e4vdade att denna liveakt var den fr\u00e4msta han upplevt p\u00e5 Marstrand. Jag som stiftade bekantskap med dem f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen fick blodad tand. H\u00f6rde mig f\u00f6r om m\u00f6jligheten att se vad de skulle kunna utr\u00e4tta tillsammans med Jojje Wadenius, en legendar som ju lirat med Steely Dan ( <em>Alive in America<\/em>) och i studio med Donald Fagen. Wadenius tillh\u00f6r f\u00f6r \u00f6vrigt de respekterade gitarrister jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att njuta av live ett antal g\u00e5nger senaste tjugo \u00e5ren. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356938516_295226546502510_7134219814373344252_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169493\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356938516_295226546502510_7134219814373344252_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356938516_295226546502510_7134219814373344252_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Efter ha laddat upp p\u00e5 Taverna Averna befinner jag mig s\u00e5ledes f\u00f6rv\u00e4ntansfull p\u00e5 ett uts\u00e5lt (b\u00e5de sittande och st\u00e5ende publik) Valand tv\u00e5 kv\u00e4llar senare. Recenserade i h\u00f6stas i Floda ett stort g\u00e4ng vilka anf\u00f6rda av Ole B\u00f6rud kallar sig Steely Band  och minns f\u00f6r ganska l\u00e4nge sedan under ett G\u00f6teborgskalas n\u00e4r Wadenius g\u00e4stade Bohusl\u00e4n Big Band och d\u00e5 framf\u00f6rde melodier ur SD-katalogen. <\/p>\n\n\n\n<p>Har ett halvdussin av deras plattor plus Donald Fagens tv\u00e5 f\u00f6rsta alster. \u00c4ger dessutom <em>Greatest Hits <\/em>(dubbel-lp utgiven 1978) varifr\u00e5n n\u00e4rmare tio l\u00e5tar h\u00e4mtats i versioner inrepade samma dag som konserten. Som kuriosa kan inflikas att jag har somliga av l\u00e5tskrivarduons medverkan i andras projekt. Syftar p\u00e5 Fagen som g\u00e4stmusiker hos Marc Jordan, Rickie Lee Jones och Boz Scaggs. Becker i egenskap av producent f\u00f6r China Crisis och b\u00e5das insatser p\u00e5 Rosie Velas debut. Minns jag r\u00e4tt uppt\u00e4ckte jag duons &#8221;beyond perfection&#8221;-estetik ungef\u00e4r vid tidpunkten d\u00e5 uppeh\u00e5ll i verksamheten gjordes, det vill s\u00e4ga tidigt 80-tal.<\/p>\n\n\n\n<p> Deras rockbaserade genreutvidgningar attraherade parallellt kr\u00e4sna lyssnare och dito kritiker.  Den beundrade duon och deras anlitade session-musiker  har en n\u00e4rmast herostratisk aura omkring sig. Har tilldelats utm\u00e4rkelser inklusive inval i Rock And Roll Hall of Fame. Flertalet kompositioner genomsyras av avancerade of\u00f6ruts\u00e4gbara harmonier, ofta mystifierande texter och kolossalt tajt, utsv\u00e4vande sound med h\u00e4pnadsv\u00e4ckande sv\u00e4ngfaktor. M\u00e4sterlig leverans av nydanande hookar. medf\u00f6r att refr\u00e4nger etsar sig fast i skallen. K\u00e4nnetecken som givetvis exemplifierades frekvent p\u00e5 Valand.   D\u00e4rtill har de blivit ber\u00f6mda f\u00f6r en m\u00e5lmedvetenhet gr\u00e4nsande till besatthet att realisera  id\u00e9er och f\u00f6r ett knippe gitarrsolon vilka utvalda studioess getts i uppdrag att sy ihop. N\u00e5gra som ytterst m\u00f6dosamt klarade sig genom n\u00e5ls\u00f6gat, kunde n\u00e4stan bygga en karri\u00e4r p\u00e5 dessa solistiska bedrifter (Larry Carlton och i \u00e4nnu h\u00f6gre grad Jeff Skunk Baxter, Danny Dias, Elliott Randall med flera).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"502\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356943264_1934850370226443_3037394159103048598_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169495\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356943264_1934850370226443_3037394159103048598_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356943264_1934850370226443_3037394159103048598_n-300x232.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  Huruvida sympatiska stj\u00e4rnan med f\u00f6rflutet i liveupplaga av Steely Dan: &#8211;  vilka b\u00f6r betraktas som genialiska solit\u00e4rer d\u00e5 inga efterf\u00f6ljare egentligen  existerar-  \u00e4nnu h\u00e5ller samma svindlande niv\u00e5 som n\u00e4r det begav sig t\u00e5l att diskuteras. Enligt mitt f\u00f6rmenande f\u00f6rgyllde hans n\u00e4rvaro p\u00e5tagligt en sammantaget storartad konsert, fr\u00f6jdades \u00e5t inspirerade, distinkta solon.<\/p>\n\n\n\n<p> Man m\u00e5ste inse att soundet med n\u00f6dv\u00e4ndighet \u00e4r mer avskalat d\u00e5 ingen sampling anv\u00e4nds. Den detaljerade struktur som omsluter varje perfekt putsat original efter l\u00e5nga perioder i  studio, inkluderas i fragment. Ist\u00e4llet \u00e4gnas stils\u00e4kra versioner \u00e5t att framst\u00e4lla l\u00e5tarnas grundl\u00e4ggande rytmer, k\u00e4rnan i harmonier och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset sj\u00e4lvklart individuella inl\u00e4gg av avancerad natur.  <\/p>\n\n\n\n<p>Har jag ordning p\u00e5 mina anteckningar \u00f6ppnar Really Dan konserten \u00f6ver tv\u00e5 set p\u00e5 Valand med tre l\u00e5tar p\u00e5 egen hand. Det in\u00f6vade materialet sitter som det ska. F\u00e4ster mig i <em>I Got The News<\/em> vid studsande markerade basg\u00e5ngar, f\u00f6rsta inbrytningen p\u00e5 Keyboard i avsp\u00e4nt groove samt angen\u00e4ma shuffle-tendenser.  Fast det k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 lite avvaktande, n\u00e4stan f\u00f6rsynt. Att ljudet l\u00e4t en smula klent d\u00e4r jag stod bidrog nog till min uppfattning.  Typiskt nog noteras omg\u00e5ende maffigare volym, fylligare ljud och  f\u00f6rh\u00f6jd st\u00e4mning n\u00e4r Georg Wadenius \u00e4ntrar scen. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"416\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356953935_286778100606287_6525796207136137176_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169501\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356953935_286778100606287_6525796207136137176_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/356953935_286778100606287_6525796207136137176_n-300x192.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>   Jojje som g\u00e4stat tribut-bandet tidigare kommer med ett f\u00f6rsta snyggt inspel i <em>Rickie Don\u00b4t Lose That Number<\/em>, den prisade gruppens st\u00f6rsta listframg\u00e5ng kryddad  av inbyggd tonartsh\u00f6jning. D\u00e4rp\u00e5 riffas gungande ackord fram i <em>Jack of Speed<\/em>.  Frontmannen Peter Wiik introducerar l\u00e5tar och f\u00f6rmedlar koncist anekdoter om texters inneb\u00f6rd. Forna musikl\u00e4raren sjunger riktigt skapligt. Ingen f\u00f6rv\u00e4ntar sig att han ska ha samma karismatiska kl\u00f6s i r\u00f6sten som Bj\u00f6rn Skifs eller ha st\u00e4mband inriktade p\u00e5  blue eyed soul \u00e1 la Eric Gadd. Stundtals p\u00e5minner r\u00f6sten \u00e4ndam\u00e5lsenligt om Donald Fagens, vilket f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r en stor merit i sammanhanget.<\/p>\n\n\n\n<p>Med sitt kraftfullt guppande driv l\u00e4mpar sig <em>Jack of Speed <\/em>utomordentligt v\u00e4l f\u00f6r rytmsektionen att visa framf\u00f6tterna, vilket ocks\u00e5 sker. Temperaturen stiger n\u00e4r elbasutforskare Almgren presenterar sig p\u00e5 allvar assisterad av lika robusta som flexibla rytml\u00e4ggaren Tomas Olson. Kan flika in att jag ofta kunnat ge mig h\u00e4n \u00e5t att lyssna p\u00e5 dem live, fast d\u00e5 var f\u00f6r sig. N\u00e4r <em>Reelin\u00b4In The Years <\/em>framf\u00f6rs \u00e4r samtliga p\u00e5 t\u00e5rna. <em>Cousin Dupree <\/em>\u00e4r n\u00e5got av en anomali  med sitt r\u00e4tlinjigt pigga sound, en singel fr\u00e5n comebackplattan 2000 som renderade i en Grammy. Keyboardisten Jan Corneliusson tar t\u00e4ten i <em>Reelin\u00b4In The Years<\/em>, broderar h\u00e4r och i andra sekvenser fl\u00f6dande och l\u00e4gger vokala bakgrunder. Registrerar attraktivt, skimrande beat i <em>Doctor Wu <\/em>vars outro broderas ut elegant av g\u00e4startisten. Trevlig poppralin som sticker ut i den l\u00e5tskatt som v\u00e5rdas.  F\u00f6rsta set avrundas med upprymda tong\u00e5ngar genom att det klassiska jazzfunkiga \u00f6s och dito Larry Carlton-solo som f\u00e5tt titeln <em>Kid Charlemagne <\/em>framf\u00f6rs i animerad tappning. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357742477_24232484713017007_4398604712767088112_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169517\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357742477_24232484713017007_4398604712767088112_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357742477_24232484713017007_4398604712767088112_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  Ocks\u00e5 andra set inleds med ett par slagkraftiga melodier utan prominent g\u00e4st. F\u00f6rst vaskas essensen fram f\u00f6rtj\u00e4nstfullt i <em>Babylon Sisters<\/em>. Efter detta f\u00f6rf\u00f6riska ber\u00e4ttande riffas det friskt i <em>Do It Again <\/em>med sin raffinerat taktfasta b\u00e5ge. Lars 2Lim&#8221; Moberg  drar skickligt iv\u00e4g i vad som ursprungligen var vidlyftigt solo p\u00e5 sitar. I mina \u00f6ron \u00e4r tempot aningen f\u00f6r snabbt. \u00c5 andra sidan infaller upphetsande bonus n\u00e4r ber\u00f6mt beat f\u00f6rvandlas till fusioneruption. Blir extra kul d\u00e5 batterist och klaviaturspelare l\u00e4ckert duellerar. Marginell svacka uppst\u00e5r i ett komplicerat arr p\u00e5 <em>Gaucho.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Jojje Wadenius \u00e5terv\u00e4nder i det avigt aptitliga tonspr\u00e5k som f\u00e5tt titeln <em>Green Earrings<\/em>. Owe Almgren passar p\u00e5 att visa upp sin makal\u00f6sa teknik i eget till\u00e4gg, vilket bevisar att Really Dan inte kan betecknas som n\u00e5gon karbonkopia . Den avl\u00f6ses av jazzigt grooviga <em>Josie <\/em>vars subtila shuffle \u00f6verg\u00e5ngar g\u00f6r att tolkningen kan koras till konsertens clou.  I suggestivt avskalade <em>Third World Man <\/em>sprids extatiska tong\u00e5ngar. Mannen som imponerade p\u00e5 kr\u00e4sne kapellm\u00e4staren i SD med sin f\u00f6rsta Cleo-platta, f\u00e5r sin gitarr att k\u00e4nsligt kvida i balladen. Minnesv\u00e4rt! Nu \u00e4r man inne p\u00e5 upploppet. Best\u00e5r av l\u00e4ttsamt alster fr\u00e5n senare repertoaren, pedagogisk demonstration av halvtemporytmen Purdie-.shuffle och stampa takten eufori i <em>Home At Last <\/em>d\u00e4r gitarristerna g\u00e5r loss i jambetonad konversation. Oemotst\u00e5ndligt sugande sound utvecklas! <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357736192_24232486929683452_2512076480369495633_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-169519\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357736192_24232486929683452_2512076480369495633_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/357736192_24232486929683452_2512076480369495633_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Allt som \u00e5stadkoms kanske inte var optimalt. D\u00e4remot finns fog f\u00f6r att p\u00e5st\u00e5 att detta gig var synnerligen lyckat. Resulterar i revival f\u00f6r unika f\u00f6rlagan s\u00e5 till den grad, att flera refr\u00e4nger poppar upp i ens medvetande med oregelbundna mellanrum. Really Dan beh\u00e4rskar sannerligen vad de sysslar med.  En v\u00e4n som hade h\u00f6rt dem ett par g\u00e5nger tidigare, ans\u00e5g att spelningen p\u00e5 ett uts\u00e5lt Valand var den vassaste. Om extranumret <em>Peg <\/em>kan framh\u00e5llas hur sansl\u00f6st medryckande det l\u00e5ter samt att den formidabelt pumpande och p\u00e5drivande rytmsektionen hamnade i tranceliknande tillst\u00e5nd.. Att veteranen Wadenius virtuost ger oss en full\u00f6dig slutkl\u00e4m \u00e4r fullkomligt logiskt. <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Valand i G\u00f6teborg 22\/7 2023 Arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti Upprinnelsen till att jag \u00e4r p\u00e5 plats kan h\u00e4rledas till planerandet av utflykt till Marstrand f\u00f6reg\u00e5ende vecka. Besl\u00f6t mig f\u00f6r att resa till den fashionabla \u00f6n under torsdagen d\u00e5 biljett till krogspelning med Really Dan inf\u00f6rskaffats. Efter traditionsenlig rundvandring i f\u00f6r dagen styv kuling fick jag eget [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169471","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169471","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169471"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169471\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":169554,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169471\/revisions\/169554"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169471"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169471"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169471"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}