{"id":169256,"date":"2023-07-17T15:53:57","date_gmt":"2023-07-17T14:53:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169256"},"modified":"2023-07-18T16:37:05","modified_gmt":"2023-07-18T15:37:05","slug":"groovy-tajt-orgeljazz-attraherar-med-avspand-narvaro-live-at-jazzcup-med-caesar-frazier","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169256","title":{"rendered":"Groovy tajt orgeljazz attraherar med avsp\u00e4nd n\u00e4rvaro – Live at Jazzcup med Caesar Frazier"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Caesar Frazier<\/p>\n\n\n\n

Live At Jazzcup<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 5-6\/11 2022 Jazzcup K\u00f6penhamn<\/p>\n\n\n\n

Producent: Kresten Osgood<\/p>\n\n\n\n

Stunt Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 22\/5 2023<\/p>\n\n\n\n

Tidigt 60-tal uppstod den f\u00f6r lyssnare h\u00f6gst tillg\u00e4ngliga hybriden soulig orgeljazz Kreativt sv\u00e4ng garanterades av stilbildare som Brother Jack McDuff och Jimmy Smith, vars full\u00e4ndade Prayer Meeting <\/em>jag har p\u00e5 cd.<\/p>\n\n\n\n

Sverige har haft det v\u00e4l f\u00f6rsp\u00e4nt med epokg\u00f6rande musiker vilka utvecklat hammondorgelns sound. T\u00e4nker p\u00e5 pionj\u00e4rer som Bo Hansson och Merit Hemmingsson j\u00e4mte Kjell \u00d6hman och Pierre Sw\u00e4rd f\u00f6r att framh\u00e5lla n\u00e5gra av de mest framtr\u00e4dande representanterna, musiker jag kunnat h\u00f6ra live. Senaste \u00e5ren har d\u00e4rtill konserter med br\u00f6derna Ljunggren, Dan Helgesen (ocks\u00e5 intervjuad inf\u00f6r solodebuten), Andreas Hellkvist och Organ Hangout anf\u00f6rda av Leo Lindberg kunnat avnjutas. Av internationella ber\u00f6mdheter jag upplevt senaste decenniet \u00e5terfinns stj\u00e4rnor som Georgie Fame, Joey DeFrancesco, Lonnie Liston Smith och Larry Goldings. Och p\u00e5 Ystad Jazzfestoval vankas det konsert med veteranen Rhoda Scott. <\/p>\n\n\n\n

Caesar Frazier fr\u00e5n Florida tillh\u00f6r d\u00e4remot de hammond B3-trollkarlar jag saknat k\u00e4nnedom om, en brist nu \u00e5tg\u00e4rdad. 74-\u00e5rige amerikanen har g\u00e5tt sin egen v\u00e4g snirkliga v\u00e4g sedan debuten 1972 med Hail Caesar<\/em>, en platta som dels blivit samlarobjekt, dels samplats liksom uppf\u00f6ljaren av bland andra Gang Starr, Arrested Development och Kanye West. I barndomen betraktades han tydligen som pianospelande underbarn. Ytterligare ett halvdussin skivor med oregelbunden utgivning finns f\u00f6rtecknade p\u00e5 Discogs, varav flera inspelade senaste \u00e5ren. L\u00e4ser i pressutskick att l\u00e4ngre perioder tillbringats i band formade kring sj\u00e4lvaste Marvin Gaye och jazzsaxofonisten Lou Donaldson. P\u00e5 en skiva sjungs till och med eget material. Under l\u00e4ngre perioder har han tydligen f\u00f6rs\u00f6rjt sig som soulsjungande underh\u00e5llare till eget ackompanjemang p\u00e5 klubbar och tillst\u00e4llningar. <\/p>\n\n\n\n

Hans f\u00f6rsta liveskiva \u00e4r n\u00e5got av ett dr\u00f6mprojekt f\u00f6r den prisade multiinstrumentalisten och entrepren\u00f6ren Kresten Osgood, vars rytmk\u00e4nsla och humor jag kunnat gl\u00e4djas \u00e5t p\u00e5 Nef. Den klassiska s\u00e4ttningen orgel & trummor utvidgas genom lika talangfulla som genrefria gitarristen Johannes Wamberg j\u00e4mte driftige Jonas Kullhammar p\u00e5 tenorsaxofon – k\u00e4nd fr\u00e5n Jonas Kullhammar kvartett, Kullrusk, Johan Lindstr\u00f6m septett, diverse storband, skivbolaget Moserobie och mycket annan sp\u00e4nnande verksamhet. Hans betydelse f\u00f6r svensk samtida musik med nydanande ambition kan inte \u00f6verv\u00e4rderas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Gorm Valentin<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Instrumentet musiken utg\u00e5r fr\u00e5n \u00e4r i optimalt skick. Ljudupptagningen uts\u00f6kt fyllig, exemplariskt finf\u00f6rdelad resonans vilket g\u00f6r att s\u00e4ttningen kommer till sin r\u00e4tt. H\u00e4nf\u00f6rs av en naturlig dragning \u00e5t det m\u00f6rka, dova registret i kontrast till inspirerade fraser p\u00e5 sax och dito riff av den i s\u00e4rklass yngste i kvartetten.<\/p>\n\n\n\n

Nio l\u00e5tar serveras i en frejdig mix av original signerade Frazier, mer eller mindre bearbetade standards, ett par av genrens mest popul\u00e4ra energistinna alster, innovativt draperad Prince-l\u00e5t med omissk\u00e4nnligt sug samt ett par melodier av mer obskyr art. Organisten uttrycker tacksamhet f\u00f6r sin eklektiska bakgrund, influenser inh\u00e4mtade via radio och jukebox fr\u00e5n f\u00f6rebilden Jimmy Smith, gospel, country, crooners, jazz och soul. <\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n f\u00f6rsta takterna som str\u00f6mmar mot mig i h\u00f6rlurarna kopplade till stereon, sl\u00e5s jag av utifr\u00e5n givna ramar l\u00f6st sammanfogat groove. Att musiken uppst\u00e5r kollektivt sammanl\u00e4nkad inf\u00f6r publik medf\u00f6r en p\u00e5taglig f\u00f6rh\u00f6jning av n\u00e4rvarok\u00e4nsla. Huvudpersonen demonstrerar p\u00e5 ett makal\u00f6st sj\u00e4lvklart s\u00e4tt sin kreativa lyh\u00f6rdhet, improviserar med osviklig auktoritet. H\u00f6r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande solid elasticitet fr\u00e5n Kresten Osgood, som h\u00e4r befinner sig i zonen i en markerande underst\u00f6djande roll. Bortsett fr\u00e5n ett intro f\u00f6retas inte egna utflykter och \u00e4nd\u00e5 jublar man \u00f6ver vad han utr\u00e4ttar.<\/p>\n\n\n\n

Ett sound enligt Frazier \u00e4mnat att f\u00e5 m\u00e4nniskor att dansa och le rullar sn\u00e4rtigt ig\u00e5ng med Jive Samba <\/em>(N. Adderley) f\u00f6r att \u00f6ver en timma senare avslutas i en fascinerande omtolkning av v\u00e4lk\u00e4nda balladen Willow Weep For Me. <\/em>En fullpo\u00e4ngare vore p\u00e5 sin plats om inte ett par t\u00e4mligen h\u00e4ndelsefattiga l\u00e5tar hade inkluderats. Tv\u00e5 f\u00f6r vital och cool livemusik typiska l\u00e5tar vilka inte f\u00f6rm\u00e5r h\u00e5lla kvar densiteten p\u00e5 samma svindlande niv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Bl\u00e4ndande \u00f6ppningen visar p\u00e5 en fruktbar paradox. L\u00e5ter snortajt om en kvartett som inte tidigare inte samexisterat p\u00e5 scen och samtidigt praktiseras en sk\u00f6nt skenbar, avslappnad attityd. Man sporras av l\u00e5tens framrusande tema att ta ut sv\u00e4ngarna maximalt. Vilken inledning! Instrumentalisten Jonas Kullhammar verkar ha f\u00e5tt en kick av samarbetet, levererar gl\u00f6dheta slingor b\u00e5de anpassade f\u00f6r vintage souljazz och n\u00e5gra g\u00e5nger influerade av hans jazzigt n\u00e4rmast frifr\u00e4sande r\u00f6tter. Str\u00e4cker frustande ut p\u00e5 melodin i You Don\u00b4t Know What Love Is. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

Inspelningen inneh\u00e5ller \u00e5tskilliga, vad det tycks, improviserade moment vilket uppskattas n\u00e4r de \u00e4r s\u00e5 lyh\u00f6rt utf\u00f6rda. Covern p\u00e5 Prince suggestiva hit Thieves In The Temple Of Love <\/em>(har singeln) \u00e4r ett lysande exempel. H\u00e4r varvas intensiteten upp efterhand, sveper med och exalterar. som gr\u00e4dde p\u00e5 moset riffas det aptitligt av Johannes Wannberg, vars fl\u00f6dande solo p\u00e5 King<\/em> of Leonee<\/em> ( C. Frazier) ocks\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4nar att lydtas fram extra. Och i den mest annorlunda version jag h\u00f6rt av A Night In Tunisia <\/em>broderas innovativt av en B3-dompt\u00f6r som till lyssnarnas gl\u00e4dje tar sig stora friheter n\u00e4r det ber\u00f6mda temat initieras och utvecklas vidare. Med tanke p\u00e5 de \u00f6msom sammanh\u00e5llna, \u00f6msom spretande tong\u00e5ngarna som sprids i stunden, \u00e4r det l\u00e4tt att f\u00f6rest\u00e4lla sig den gemytliga, rent av upphetsade st\u00e4mning som r\u00e5dde dessa kv\u00e4llar p\u00e5 Jazzcup i K\u00f6penhamn. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Caesar Frazier Live At Jazzcup 4 Inspelad 5-6\/11 2022 Jazzcup K\u00f6penhamn Producent: Kresten Osgood Stunt Records Releasedatum: 22\/5 2023 Tidigt 60-tal uppstod den f\u00f6r lyssnare h\u00f6gst tillg\u00e4ngliga hybriden soulig orgeljazz Kreativt sv\u00e4ng garanterades av stilbildare som Brother Jack McDuff och Jimmy Smith, vars full\u00e4ndade Prayer Meeting jag har p\u00e5 cd. Sverige har haft det v\u00e4l […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169256","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169256","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169256"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169256\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":169314,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169256\/revisions\/169314"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169256"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169256"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169256"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}