{"id":169140,"date":"2023-07-12T14:48:40","date_gmt":"2023-07-12T13:48:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169140"},"modified":"2023-07-18T16:37:54","modified_gmt":"2023-07-18T15:37:54","slug":"stralande-sang-pa-snygg-produktion-rotad-i-valbekant-mylla-cirumstance-av-alice-howe","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=169140","title":{"rendered":"Str\u00e5lande s\u00e5ng p\u00e5 snygg produktion rotad i v\u00e4lbekant mylla – Cirumstance av Alice Howe"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jim Shea<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Alice Howe<\/p>\n\n\n\n

Cirumstance<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i FAME Recording Studios Muscle Shoals Alabama<\/p>\n\n\n\n

Producent: Freebo<\/p>\n\n\n\n

KNOWHOWE<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 21\/4 2023<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ska man vara slarvigt krass kan p\u00e5st\u00e5s att fler album med musik av detta slag inte beh\u00f6vs. Om det inte lyssnas tillr\u00e4ckligt noggrant blir sannolikt den ogener\u00f6sa konklusionen, att marknaden \u00e4r m\u00e4ttad p\u00e5 dylika amerikanska kvinnliga singer songwriters med sting. Vad som g\u00f6r att den andra full\u00e4ngdaren fr\u00e5n Alice Howe skiljer sig ur m\u00e4ngden av radioanpassad konformitet \u00e4r minst tre faktorer. Omst\u00e4ndigheter vilka omg\u00e5ende m\u00e4rks n\u00e4r det inte lyssnas slarvigt, utan ist\u00e4llet uppm\u00e4rksamt i h\u00f6rlurar. Howe som troligen \u00e4r 80-talist har enligt uppgift influerats av f\u00f6rebilder som Joan Baez, Joni Mitchell och Jackson Browne. Fast albumet draperats i ett tuffare sound, som om Bonnie Raitt korsats med Shania Twain. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r det f\u00f6rsta enast\u00e5ende vokal f\u00f6rm\u00e5ga pr\u00e4glad av naturlig passion . F\u00f6rverkligad utifr\u00e5n storstilade ambitionen ”sing my heart out and sink in to my voice”. F\u00f6r det andra f\u00f6rn\u00e4mliga hantverket fr\u00e5n medverkande musiker under \u00f6verinseende av producenten och arrang\u00f6ren Freebo. Veteranen Daniel Friedberg (Freebo) \u00e4r mest k\u00e4nd i egenskap av basist hos Bonnie Raitt. Mannen som sl\u00e4ppt en handfull soloplattor har ocks\u00e5 varit session-musiker hos bland andra Ringo Starr, John Mayall, Willy DeVille, Dr. John och Maria Muldaur. Tredje orsaken till att Circumstance <\/em>lyfter \u00e4r substansen i \u00e5tskilliga l\u00e5tar. Utan att ha innovat\u00f6rens k\u00e4nnetecken st\u00e5r de elva sp\u00e5ren p\u00e5 egna ben. Merparten av dem b\u00e4r Howe och Freebos signatur. Texterna \u00e4r med ett undantag antingen skrivna av artisten bosatt i L.A eller i samarbete med fr\u00e4mst kreativa partnern Freebo. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 vissa l\u00e5tar spelar Howe akustisk gitarr, insatser helt \u00f6verskuggade av hennes vokala input P\u00e5 Something Calls To Me <\/em>f\u00e5r hon s\u00e4llskap av Freebo vars bandl\u00f6sa bas i \u00f6vrigt f\u00e4rgar varje l\u00e5t. I den anrika studion i Muscle Shoals utg\u00f6r producenten rytmsektion tillsammans med trumslagare Justin Holder, som p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen ocks\u00e5 tillfogar percussion. Omt\u00e4nksamt nog finns ocks\u00e5 flera ytterst kompetenta klaviaturspelare p\u00e5 plats. Hammond B3 trakteras av Clayton Ivey (\u00e4ven elpiano och wurlitzer), piano av Mark Jordan som p\u00e5 Travelin\u00b4Soul <\/em>h\u00f6rs p\u00e5 wurlitzer och elpiano. Ett par melodier f\u00f6rst\u00e4rks med bl\u00e5s. D\u00e5 g\u00f6r Vinny Ciesielski p\u00e5 trumpet\/ flygelhorn och Mike Guinn p\u00e5 tenor- och barytonsaxofon entr\u00e9. Kanske or\u00e4ttvist att gradera. Men en s\u00e5dan h\u00e4r gediget paketerad produktion st\u00e5r och faller med k\u00e4nsligt och distinkt gitarrlir. De som s\u00e4tter varje bakgrund, varje riff och varje solo heter Will McFarlane och Jerry Fielder. Tror alla n\u00e4mnts, bortsett fr\u00e5n de som engagerats f\u00f6r vokala bakgrunder<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tilltalas av god variation vilken f\u00f6rhindrar likformighet. Att n\u00e5gra l\u00e5tar inte f\u00f6rm\u00e5r bryta sig ur f\u00f6rv\u00e4ntad formel \u00e4r i och f\u00f6r sig ett tecken p\u00e5 att talangfulla artisten \u00e4r t\u00e4mligen f\u00e4rsk Finns dock inte en skymt av halvmesyrer, n\u00e5got som borgar f\u00f6r att lyssnare dras med. I kraftfulla s\u00e5ngen r\u00e5der inga som helst tvivel om Howes aspiration. Mycket tyder p\u00e5 att utm\u00e4rkelser kommer tillfalla henne och stj\u00e4rnstatus uppn\u00e5s. F\u00f6rvisso skulle somliga l\u00e5tar tj\u00e4nat p\u00e5 en mer \u00e5terh\u00e5llen estetik, d\u00e5 teman kunnat utvecklas ytterligare. Ibland blir det p\u00e5 gr\u00e4nsen till f\u00f6r mycket raka r\u00f6r. Mindre uppstyrda sekvenser hade s\u00e5ledes ibland varit att f\u00f6redra. M\u00e5nga b\u00e4rkraftiga refr\u00e4nger blir det. <\/p>\n\n\n\n

Om \u00e4n ej uppseendev\u00e4ckande f\u00f6refaller texterna att undvika klich\u00e9er. Verkar b\u00e5de uppriktiga och personliga. Albumets stora styrka \u00e4r som n\u00e4mnts den kapacitet ALice Howe besitter genom sina t\u00f6jbara st\u00e4mband. Intensiva framtoningen k\u00e4nns trov\u00e4rdig, bottnar i ett rockigt uttryck med inslag av alt country. Allra mest till bel\u00e5tenhet l\u00e5ter det i lite mer opolerade och h\u00e4ndelserika passager, eller d\u00e4r trumbeat exkluderats. Ymnigt f\u00f6rekommande mer eller mindre smutsiga gitarrslingor skapar sk\u00f6nt sound, inte minst n\u00e4r tempon skiftar. Det groove b3:an bist\u00e5r med \u00e4r ocks\u00e5 en smakfull ingrediens. <\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rker n\u00e4r jag \u00e4nnu en g\u00e5ng lyssnar i h\u00f6rlurar att vissa sm\u00e5 reservationer kvarst\u00e5r och kanske rent av f\u00f6rst\u00e4rks. S\u00e5lunda inte n\u00e5got sj\u00e4lvklart betyg. \u00c5 ena sidan imponerar sj\u00e4lfull s\u00e5ng och drivet i musiken. \u00c5 andra sidan tas det i on\u00f6dan i fr\u00e5n t\u00e5rna ibland med alltf\u00f6r pop-kl\u00e4mmigt utfall. Erk\u00e4nner en ambivalens. S\u00e4llan jag inf\u00f6r recensionsskrivande kommer fram till s\u00e5 olikartade bed\u00f6mningar. M\u00e4rkligt! Skivans suggestiva sp\u00e5r Something Call To Me<\/em> (fantastiskt fin l\u00e5t) och Travelin\u00b4Soul<\/em> g\u00f6r mig mest lycklig. D\u00e4r kan autenticiteten p\u00e5minna om v\u00e4rmen hos just djupt respekterade Bonnie Raitt. Jeff Fielder utr\u00e4ttar stord\u00e5d p\u00e5 slide, maxar sin prestation i Something Call To Me. <\/em>Albumets avslutande uppfriskande ballad f\u00e5r mig att associera till Alison Krauss, en hedrande j\u00e4mf\u00f6relse. Sl\u00e5s av densiteten och intensiva n\u00e4rvaron!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alice Howe Cirumstance 4 Inspelad i FAME Recording Studios Muscle Shoals Alabama Producent: Freebo KNOWHOWE Releasedatum: 21\/4 2023 Ska man vara slarvigt krass kan p\u00e5st\u00e5s att fler album med musik av detta slag inte beh\u00f6vs. Om det inte lyssnas tillr\u00e4ckligt noggrant blir sannolikt den ogener\u00f6sa konklusionen, att marknaden \u00e4r m\u00e4ttad p\u00e5 dylika amerikanska kvinnliga singer […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-169140","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169140","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=169140"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169140\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":169316,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/169140\/revisions\/169316"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=169140"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=169140"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=169140"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}