{"id":168991,"date":"2023-07-06T21:01:35","date_gmt":"2023-07-06T20:01:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=168991"},"modified":"2023-07-07T18:09:51","modified_gmt":"2023-07-07T17:09:51","slug":"forforiska-harmonier-forstarks-av-direkt-tilltal-itll-never-happen-again-med-jeff-larson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=168991","title":{"rendered":"F\u00f6rf\u00f6riska harmonier f\u00f6rst\u00e4rks av direkt tilltal &#8211; It\u00b4ll Never Happen Again med Jeff Larson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"596\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_CD-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-168992\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_CD-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_CD-1-300x275.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Grafisk design: Scrojo<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Jeff Larson<\/p>\n\n\n\n<p>It\u00b4ll Never Happen Again <\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Sydney och Kalifornien<\/p>\n\n\n\n<p>Produktion, arrangemang och mixning: Gerry Beckley<\/p>\n\n\n\n<p>Melody Place (LLC (svensk distribution: Hemifr\u00e5n)<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 17\/3 2023<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Har tyv\u00e4rr drabbats av skrivkramp. V\u00e4ldigt frustrerande! Tipsandet av en delikat .tribut-ep skulle annars ha publicerats betydligt tidigare. Kan inte skylla p\u00e5 tidsbrist. Lyssnaren m\u00f6ter  p\u00e5 sex l\u00e5tar en veteran med svenska r\u00f6tter fr\u00e5n Kalifornien. Denne doldis inom singer songwriter-traditionen har gjort ett tiotal album och dessutom p\u00e5 senare \u00e5r engagerats sig som ljudtekniker i arkivprojekt (Beach Boys, Buddy Holly, America etc). Han har samarbetat med bland andra Jack Tempchin i Eagles stab, Robert Lamm fr\u00e5n Chicago och medlemmar ur America. Gerry Beckley, initiativtagaren till att Larson tog sig an titelmelodin som ett f\u00f6rsta steg, har sitt ursprung i just America. <\/p>\n\n\n\n<p> Jeff Larson m\u00e5 vara ett obskyrt namn, men att jag fick upp \u00f6ronen f\u00f6r honom  berodde p\u00e5 att samtliga l\u00e5tar \u00e4r skrivna av Tim Hardin. G\u00f6r man anspr\u00e5k p\u00e5 att vara k\u00e4nnare av amerikanska singer songwriter-scenen d\u00e5 klingar Tim Hardins (1941-1980) namn bekant. Som flera kollegor led han av missbruk och dog av en \u00f6verdos. Sent 60-tal stod han dock h\u00f6gt i kurs, utm\u00e5lades j\u00e4mte Leonard Cohen som en l\u00e5tskrivare j\u00e4mb\u00f6rdig med Bob Dylan inom folk rock. Hade knappt b\u00f6rjat h\u00f6gstadiet n\u00e4r jag blev \u00e4gare till hans fr\u00e4msta hit i eget namn &#8211;  <em>Simple Song of Freedom <\/em>(B. Darin) uppt\u00e4ckt via Tio i Topp i P3.. Och i n\u00e4rtid inf\u00f6rskaffades full\u00e4ngdaren <em>Hardin 4<\/em>, ett album som anses vara l\u00e5ngt ifr\u00e5n full\u00e4ndat. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"434\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-168997\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_1.jpg 434w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/07\/Jeff_Larson_1-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 434px) 100vw, 434px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tim Hardins vackert rena s\u00e5nger kan placeras in i det sound och tonfall som karakt\u00e4riserade Townes van Zandt, Elliot Smith och  <em>How Can We Hang On to a Dream <\/em> vars genuina framtoning etsar sig fast i skallen, doftar Nick Drake. Ett knippe av Hardins melodier har ocks\u00e5 r\u00f6nt stora framg\u00e5ngar med andra,  artister med  stj\u00e4rnstatus.<\/p>\n\n\n\n<p>Larson  r\u00f6st kompletteras p\u00e5 ett st\u00e4lle av h\u00e5rt engagerade producenten och p\u00e5 ytterligare en l\u00e5t k\u00f6rar Brian Eichenberger. Larson spelar akustisk gitarr p\u00e5  <em>Don\u00b4t Make Promises <\/em>och innerliga balladen <em>Can We Hang On to a Dream. <\/em>Frapperande hur m\u00e5nga instrument som f\u00f6rekommer med tanke p\u00e5 att vi r\u00f6r oss inom singer songwriter flagg.. Gerry Beckley f\u00f6rdelar flertalet sysslor till sig sj\u00e4lv: Piano, orgel, dragspel, elgitarr och akustisk dito, bas, trummor, percussion, fl\u00f6jt och str\u00e5kar (\u00e4ven str\u00e5karrangemang).  Epitetet multiinstrumentalist bara  f\u00f6rnamnet. Sannerligen imponerande omsorg om sound p\u00e5 detaljniv\u00e5. Som om uppr\u00e4kningen inte vore nog tillkommer en handfull musiker vilka sparsmakat kuggar in med sina f\u00e4rdigheter.  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>  Klassikern <em>Reason To Believe <\/em>inleder, en komposition som b\u00e5de Carpenters och Rod Stewart gjort. Stewart\u00b4s cover l\u00e5g p\u00e5 samma singel som listettan <em>Maggie May. <\/em> I svensk\u00e4ttade veteranens tappning blir det p\u00e5 gr\u00e4nsen till f\u00f6r s\u00f6tt. Dragspelet f\u00e4rgar snyggt och refr\u00e4ngen leder min associationsbana till George Jones. Titell\u00e5ten tr\u00e4der fram intelligent skrudad toppad med soft trumpetslinga fr\u00e5n Rick Braun. Jonathan Zwartz lirar bas. Str\u00e5lande s\u00e5ng inkluderar tonartsh\u00f6jning.  L\u00e4tt igenk\u00e4nnbara ljuvligheterna <em>If I Were A Carpenter <\/em>kl\u00e4s i praktfull ny kostym. Folkinfluerade s\u00e5ngen som spelats in av Bobby Darin, Four Tops och Johnny Cash blev ju mest k\u00e4nd i den f\u00f6rst n\u00e4mndes version. H\u00e4r skrudas melodin elegant garnerad med mbira och fiol.  Joachim Cooder spelar elektrisk mbira, trummor och percussion medan Matt Combs ansvarar f\u00f6r fiolst\u00e4mma och trakterandet av mandola. <\/p>\n\n\n\n<p>Som framg\u00e5r l\u00e5ter det befriande nog aldrig svulstigt. Det fylliga soundet framh\u00e4ver f\u00f6rm\u00e5nligt styrkan hos melodierna, melodier som biter sig fast, pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet. Musiken f\u00e5r attraktivt genomslag med tajt rytmsektion, gitarriff, str\u00e5kar, bakgrundss\u00e5ng plus n\u00e5gra specifika solon p\u00e5 diverse instrument. <em>Misty Roses <\/em>genomsyras av sk\u00f6nt sl\u00e4pande sound. Rytmikens f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5nga in f\u00f6rtj\u00e4nar att understrykas.. Avslutande <em>How Can We Hang On To A Dream <\/em>\u00e4r en full\u00e4ndad p\u00e4rla, str\u00e5lar i sin inramning av str\u00e5kar och fl\u00f6jt. S\u00e5rbart avskalade melankolin f\u00e5r mig att referera till James Taylor, Dan Fogelberg, Tim Buckley och som n\u00e4mnts engelske m\u00e4staren Nick Drake. I denna h\u00e5llbara tradition verkade han. Nu har Jeff Larson, hans producent och \u00f6vriga medmusiker genom sitt uts\u00f6kt genomf\u00f6rda projekt skapat en revival f\u00f6r en pl\u00e5gad sj\u00e4ls storartade musikaliska arv, vilket vi tackar f\u00f6r genom att utdela 4+ <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jeff Larson It\u00b4ll Never Happen Again 4 Inspelad i Sydney och Kalifornien Produktion, arrangemang och mixning: Gerry Beckley Melody Place (LLC (svensk distribution: Hemifr\u00e5n) Releasedatum: 17\/3 2023 Har tyv\u00e4rr drabbats av skrivkramp. V\u00e4ldigt frustrerande! Tipsandet av en delikat .tribut-ep skulle annars ha publicerats betydligt tidigare. Kan inte skylla p\u00e5 tidsbrist. Lyssnaren m\u00f6ter p\u00e5 sex l\u00e5tar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-168991","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168991","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=168991"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168991\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":169046,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168991\/revisions\/169046"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=168991"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=168991"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=168991"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}