{"id":16876,"date":"2010-01-23T12:45:33","date_gmt":"2010-01-23T11:45:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=16876"},"modified":"2010-01-23T12:45:33","modified_gmt":"2010-01-23T11:45:33","slug":"pygmalion-pa-dramaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=16876","title":{"rendered":"Pygmalion p\u00e5 Dramaten"},"content":{"rendered":"

\"pygmalionpygmalion\"<\/a>
\nPygmalion – Bernard Shaws pj\u00e4s om spr\u00e5kprofessorn Henry Higgins som plockar upp en blomsterflicka fr\u00e5n underklassen p\u00e5 gatan och sl\u00e5r vad med en kollega om att han kan utbilda henna i skick och fason och tr\u00e4na hennes spr\u00e5k p\u00e5 tre m\u00e5nader s\u00e5 att hon kan presenteras i de finare salongerna – \u00e4r en pj\u00e4s om klass och k\u00f6n. Och om hur spr\u00e5ket kan hj\u00e4lpa oss i v\u00e5r karri\u00e4r eller vara ett hinder, om spr\u00e5ket som klassmark\u00f6r. Dramaten har f\u00f6rt in f\u00f6rest\u00e4llningen i v\u00e5r tid och l\u00e5ter den utspela sig i London, fast samtidigt med k\u00e4nsla av att det kunde vara i Sverige. Eliza pratar ett spr\u00e5k Alexandra Rapaport skapat sj\u00e4lv, en blandning av roseng\u00e5rdska, zlatanska och rapparen Timbuktu.<\/p>\n

Trots att pj\u00e4sen framf\u00f6rdes f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1913 \u00e4r den aktuell \u00e4n idag. Jag tycker det \u00e4r bra att regiss\u00f6ren l\u00e5tit den utspelas i v\u00e5r tid. N\u00e4r pj\u00e4sers handling \u00e4r f\u00f6rlagda n\u00e4stan hundra \u00e5r tidigare \u00e4r det l\u00e4tt att det f\u00e5r en romantisk skimmer \u00f6ver sig och grundproblematiken f\u00f6rsvinner och det blir bara n\u00e5got vackert och underh\u00e5llande roligt.<\/p>\n

Det har varit mycket buzz kring Pygmalion f\u00f6re premi\u00e4ren – och i tv-kanalernas morgonsoffor har regiss\u00f6ren och en av huvudrollsinnehavarna, Johan Ulveson, suttit och ber\u00e4ttat om upps\u00e4ttningen. Den kanske st\u00f6rsta stj\u00e4rnan har inte varit med i alla de sammanhangen veckan f\u00f6re, Alexandra Rapaport som spelar blomsterflickan Eliza hade drabbats av f\u00f6rkylning f\u00f6re genrep och premi\u00e4r. Som tur var blev hon tillr\u00e4ckligt frisk f\u00f6r att kunna spela.<\/p>\n

Visst \u00e4r Pygmalion underh\u00e5llande och en komedi med m\u00e5nga bra sk\u00e5despelare. Men n\u00e5got som \u00e4r allvarligt f\u00e5r g\u00e4rna f\u00f6rpackas ocks\u00e5 i det h\u00e4r formatet, tycker jag.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r uppdelad i tv\u00e5 akter med paus emellan. Den f\u00f6rsta \u00e4r i stort sett ber\u00e4ttelsen och sagan om hur professorn tr\u00e4ffar Eliza, sl\u00e5r vad med sin kollega \u00f6verste Pickering och de utbildar Eliza. Den andra akten \u00e4r mer vad som h\u00e4nde efter\u00e5t, n\u00e4r de tre m\u00e5naderna har g\u00e5tt och Eliza har visats upp i societeten, bl\u00e4ndande vacker. Vad h\u00e4nder sedan, n\u00e4r klassresan \u00e4r gjord? Andra akten ber\u00f6r den fr\u00e5gan, men st\u00e4ller mer fr\u00e5gorna om detta \u00e4r presenterar n\u00e5gra alternativ till svar.<\/p>\n

Dessa tv\u00e5 akter \u00e4r sinseemellan r\u00e4tt olika. Jag s\u00e5g genrepet tillsammans med en annan av Kulturbloggens skribenter. Han tyckte andra akten var b\u00e4ttre, att f\u00f6rest\u00e4llningen tog sig d\u00e5. Men jag tyckte f\u00f6rsta akten hade mer flyt. Kanske lite som DN:s teaterskribent Ingeg\u00e4rd Waaranper\u00e4 skriver i papperstidningen (\u00e4nnu inte \u00f6verf\u00f6rt till webbversionen):<\/p>\n

Annars blir det efter paus mer problematiskt. Luften g\u00e5r inte ur helt n\u00e4r Eliza vunnit vadet \u00e5t Higgins, men det pyser. Efter den storartade h\u00f6jdpunkten (som vi ser p\u00e5 storbildssk\u00e4rm) planar f\u00f6rest\u00e4llningen ut. Den romantiska dragningen mellan Eliza och Higgins som Shaw b\u00e5de vill och inte vill ha med, och som Ulveson och Rapaport trots all f\u00e5r en anings snurr p\u00e5, \u00f6verflyglas av den allt gnatigare dialogen. P\u00e5 genrepet k\u00e4ndes andra akten dock inte riktigt f\u00e4rdigrepeterad, s\u00e5 det kan bli b\u00e4ttre.<\/p><\/blockquote>\n

Jag t\u00e4nker lite s\u00e5 ocks\u00e5. Den dialogen kan s\u00e4tta sig efter ett par f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n

Men som helhet \u00e4r det en rolig och vacker upps\u00e4ttning, bra sk\u00e5despelare och s\u00e5v\u00e4l underklassen som medelklassen och \u00f6verklassen f\u00e5r sina sl\u00e4ngar.<\/p>\n

SVD:s recensent skriver<\/a>:<\/p>\n

Dramatens Pygmalion p\u00e5minner om en talad musikal och rollerna blir alltf\u00f6r endimensionella. Men Alexandra Rapaports f\u00f6rortsmalm\u00f6itiska \u00e4r genial. <\/p><\/blockquote>\n

Det \u00e4r sant att karakt\u00e4rerna inte \u00e4r analyserade p\u00e5 djupet, men det \u00e4r formen f\u00f6r den h\u00e4r typen av f\u00f6rest\u00e4llningar, tycker jag. Det \u00e4r inte t\u00e4nkt att vara en Nor\u00e9n-f\u00f6rest\u00e4llning, till exempel. S\u00e5 f\u00f6r min del tycker jag det \u00e4r lite f\u00e5nigt att efterlysa en typen av rolltolkning.<\/p>\n

Expressens Nils Schwartz \u00e4r \u00e4nnu mer kritisk \u00e4n SVD<\/a>:<\/p>\n

Vad hj\u00e4lper det att S\u00f6ren Brunes scenografi \u00e4r lika finurligt genomt\u00e4nkt som den brukar vara eller att Johan Ulvesons Higgins \u00e4r precis s\u00e5 ulvesonskt vresknarrig som vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss. Gummimadrassen tappar \u00e4nd\u00e5 luft.
\nMargareta Garpe har sagt sig med denna \u00f6verflyttning av Shaws pj\u00e4s till v\u00e5r tid vilja betona klassaspekten framf\u00f6r k\u00f6ns-aspekten. Men det vi ser \u00e4r en privatteaterkomedi inhyst p\u00e5 Dramaten, komplett med appl\u00e5davbrott fr\u00e5n publiken.
\nVarf\u00f6r \u00f6verf\u00f6ra en pj\u00e4s till samtiden, om samtiden aldrig till\u00e5ts bli br\u00e4nnande och besv\u00e4rande?<\/p><\/blockquote>\n

Fast, som jag sagt: formen f\u00f6r den h\u00e4r typen av f\u00f6rest\u00e4llning ska vara lite mer flygande och l\u00e4ttsam. Men jag h\u00e5ller med om en detalj i Expressen kritik:<\/p>\n

Mats Bergmans pappa Doolittle f\u00e5r lulla in som go gubbe och tala g\u00f6teborgska. Det \u00e4r ju rena larvet.<\/p><\/blockquote>\n

Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r Elizas pappa ska tala g\u00f6teborgska.<\/p>\n

Om Pygmalion ur Wikipedia:<\/a><\/p>\n

Pygmalion \u00e4r en pj\u00e4s av Bernard Shaw. Pj\u00e4sen uppf\u00f6rdes f\u00f6rsta g\u00e5ngen, p\u00e5 tyska, 1913, och hade premi\u00e4r p\u00e5 originalspr\u00e5ket engelska 1914. Pj\u00e4sen handlar om hur professorn Henry Higgins l\u00e4r arbetarklassflickan Eliza Doolittle att tala och bete sig som en societetsdam. Pj\u00e4sen filmatiserades 1938, med Leslie Howard och Wendy Hiller i huvudrollerna, och gjordes senare om till en popul\u00e4r musikal, My Fair Lady, som ocks\u00e5 den filmatiserats.
\nI den grekiska mytologin var Pygmalion en bildhuggare som f\u00f6r\u00e4lskade sig i en av sina kvinnostatyer, vilken Afrodite sk\u00e4nkte liv. Motivet \u00e5terkommer i ett antal pj\u00e4ser, filmer och ber\u00e4ttelser, p\u00e5 senare \u00e5r exempelvis i Hollywood-filmerna Pretty Woman och She’s All That.<\/p><\/blockquote>\n

Fotograf Roger Stenberg<\/strong><\/p>\n

\"PYG_0_mini\"<\/a>
\n\"PYG_13_mini\"<\/a>
\n\"PYG_17_mini\"<\/a><\/p>\n

\"PYG_3_mini\"<\/a><\/p>\n

\"PYG_6_mini\"<\/a><\/p>\n

Relaterade artiklar:
\nSvenska Dagbladet<\/a>
\nDramatens hemsida om Pygmalion.<\/a>
\nG\u00f6teborgsposten.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, spr\u00e5k<\/a>, klass<\/a>, k\u00f6n<\/a>, Dramaten<\/a>, Pygmalion<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pygmalion – Bernard Shaws pj\u00e4s om spr\u00e5kprofessorn Henry Higgins som plockar upp en blomsterflicka fr\u00e5n underklassen p\u00e5 gatan och sl\u00e5r vad med en kollega om att han kan utbilda henna i skick och fason och tr\u00e4na hennes spr\u00e5k p\u00e5 tre m\u00e5nader s\u00e5 att hon kan presenteras i de finare salongerna – \u00e4r en pj\u00e4s om […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[2942,3186,5329,12288],"class_list":{"0":"post-16876","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-klass","10":"tag-kon","11":"tag-sprak","12":"tag-teater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16876","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16876"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16876\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16876"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=16876"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=16876"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}