![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/06\/aaaa.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Min Ensamst\u00e5ende Mamma
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r: 8 september 2023
\nRegi Emanuele Crialese<\/p>\n
Min Ensamst\u00e5ende Mamma ser till ytan ut att vara ett koncentrerat och laddat familjedrama d\u00e4r tv\u00e5 personlighetskriser blir till en malstr\u00f6m f\u00f6r en redan ytterst dysfunktionell familj. De flesta dekonstruktioner av familjer brukar ske med intimitet och f\u00f6rsiktighet – som The Ice Storm av Ang Lee. Emanuele Crialese som st\u00e5r som regiss\u00f6r v\u00e4ljer ist\u00e4llet att presentera sin film likt ett fotoalbum d\u00e4r sammankopplingen mellan bilderna endast \u00e4r fullt f\u00f6rst\u00e5elig f\u00f6r dem som f\u00f6rekommer i motiven, vi i publiken f\u00e5r ist\u00e4llet sj\u00e4lva fylla i m\u00e5nga av luckorna. Detta leder till en rad spridda scener som \u00e4r menade att f\u00e5nga den emotionella berg- och dalbana som \u00e4r familjelivet, det kan vara alltifr\u00e5n helgfirande till de mest m\u00f6rka stunder.<\/p>\n
Att fokusera p\u00e5 strukturen framf\u00f6r det intima beh\u00f6ver inte vara ett felaktigt beslut. M\u00e5nga regiss\u00f6rer har klarat sig bra p\u00e5 att g\u00f6ra relativt kallsinniga filmer som bl\u00e4ndar och trollbinder genom perfekt mekanik och teknik. Se bara till Christopher Nolan som i sina b\u00e4sta stunder briljerat genom att skapa film som liknar ingenj\u00f6rsm\u00e4ssiga under, d\u00e4r ber\u00e4ttarstrukturen och id\u00e9erna harmoniserar bortom f\u00f6rst\u00e5nd och f\u00f6rklaring.<\/p>\n
Men det r\u00e4cker inte bara med att v\u00e4nda upp och ned p\u00e5 traditioner och m\u00f6nster, n\u00e5gonstans m\u00e5ste det ocks\u00e5 finnas en genuin vision som avser att \u00e5stadkomma n\u00e5got. Det beh\u00f6ver inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis vara ett tillfredsst\u00e4llande slut som pliktskyldigt ger svar p\u00e5 alla fr\u00e5gor. Man brukar s\u00e4ga att resan \u00e4r viktigare \u00e4n m\u00e5let men varken \u00e5kturen eller slutdestinationen \u00e4r s\u00e4rskilt m\u00e4rkv\u00e4rdiga vad Min Ensamst\u00e5ende Mamma anbelangar.
\nCrialese \u00e4r uppenbart fascinerad av att leka med f\u00f6rv\u00e4ntningar och struktur, detta leder till en rad ov\u00e4ntade sekvenser som dyker rakt ned i det surrealistiska och dr\u00f6mlika. Dessa \u00e4r t\u00e4nkta som en form av emotionell f\u00f6rlossning, att genom ett tydligt stilbrott visa p\u00e5 l\u00e4ngtan efter n\u00e5got annat \u00e4n den ensidiga vardagen. Men eftersom Crialese gl\u00f6mmer bort att det m\u00e5ste finnas en koppling – eller ett m\u00e5tt av empati, f\u00f6r karakt\u00e4rerna p\u00e5 vita duken blir dessa scener endast bisarra, i vissa fall provokativt l\u00f6jev\u00e4ckande. D\u00e5 det g\u00f6rs ett kreativt val att prioritera form framf\u00f6r emotionellt engagemang b\u00f6r utf\u00f6randet vara fl\u00e4ckfritt, n\u00e5got som – givetvis, inte \u00e4r fallet. Den lilla sp\u00e4nning som byggs upp f\u00f6rsvinner som dammpartiklar i en orkan d\u00e5 Crialese irrar runt och aldrig kan fokusera filmen p\u00e5 n\u00e5got som intresserar tittaren. Sekvenser som \u00e4r menade att vara hj\u00e4rtev\u00e4rmande framst\u00e5r m\u00e4rkligt avslagna och pliktskyldiga. V\u00e4ldigt s\u00e4llan har ordet riktningsl\u00f6st varit mer tr\u00e4ffande vad g\u00e4ller att beskriva en film, det \u00e4r en kaotisk samling sekvenser som v\u00e4grar att samsas.<\/p>\n
Det enda som blir n\u00e5got sorts ankare \u00e4r Penelope Cruz. Trots en ytterst problematisk italienska, som \u00e4r trasigare \u00e4n svensk hush\u00e5llsekonomi, f\u00e5r vi se prov p\u00e5 Cruz st\u00e4ndigt p\u00e5litliga scenn\u00e4rvaro som kan fascinera i vilken kontext som helst. Tyv\u00e4rr vill inte Crialese inse att han har tillg\u00e5ng till en sk\u00e5despelare i v\u00e4rldsklass. Cruz blir ist\u00e4llet andra fiol till debutanten Luana Giuliani, som blivit sadlad med en karakt\u00e4r som \u00e4r obegripligt platt och slarvigt skriven. Trots potential att utforska ett barn i identitetskris blir sekvenserna med Giuliani mest surmulna och utmattande kavalkader i tjurighet och anstr\u00e4ngt grubblande.<\/p>\n
F\u00f6rst mot slutet b\u00f6rjar Crialese presentera scenarion och sekvenser som k\u00e4nns relevanta och intressanta. D\u00e5 f\u00f6rekommer pl\u00f6tsligt en stor medm\u00e4nsklighet och en specifik sekvens blir ov\u00e4ntat k\u00e4nslosam d\u00e5 Cruz till\u00e5ts agera fritt och inte bli placerad p\u00e5 avbytarb\u00e4nken. Men n\u00e4r n\u00e5got av substans v\u00e4l har framtr\u00e4tt visar sig filmen vara redo att packa ihop och g\u00e5 hem. N\u00e5gonstans d\u00e4r \u00e4r det uppenbart att allting varit f\u00f6rg\u00e4ves och att Crialese endast lyckats med uppgiften att misslyckas fatalt.<\/p>\n
Trots en stark Penelope Cruz och en ber\u00e4ttelse med potential att brinna blir slutresultatet endast po\u00e4ngl\u00f6st.<\/p>\n