{"id":168007,"date":"2023-06-13T01:22:02","date_gmt":"2023-06-13T00:22:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=168007"},"modified":"2023-06-13T01:22:03","modified_gmt":"2023-06-13T00:22:03","slug":"magnifik-expose-over-trollbindande-sarartsestetik-sangensemblen-amanda-40-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=168007","title":{"rendered":"Magnifik expos\u00e9 \u00f6ver trollbindande s\u00e4rartsestetik – S\u00e5ngensemblen Amanda 40+ p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Lovisa Stenmark (fr\u00e5n genrepet) och Michael Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

10\/6 2023<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Manus och regi: Robert Puikitis & Amandas konstn\u00e4rliga r\u00e5d<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Britta Lindgren<\/p>\n\n\n\n

Konferencier: Francis Shaugnessy<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5ste erk\u00e4nna problem att fokusera. Har t\u00e4nkt mycket p\u00e5 och tagit del av reaktioner efter de groteskt brutala v\u00e5ldsd\u00e5den i helgen, en systemhotande brottslighet som n\u00e4stan blivit vardag. I ett s\u00e5dant l\u00e4ge blir en jubileumskonsert med en kollektiv urkraft p\u00e5 drygt 30 personer n\u00e5got av en frizon i k\u00e4rlekens tecken, en tr\u00f6sterik motvikt. Amanda som drog ig\u00e5ng 1981 i G\u00f6teborg, k\u00e4nnetecknas av sina specifika inspirationsk\u00e4llor: Originella arrangemang av l\u00e5tar h\u00e4mtade fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran under olika epoker, innovativa danskompanier, experimentlystna orkestrar, teatrala effekter, en poetiskt underfundig tradition samt humor som korsar spoken word med en slags dadaism. <\/p>\n\n\n\n

Vokal gl\u00e4dje, f\u00f6rundran och humor symboliserar ett ytterst vitalt hantverk. N\u00e5gon annan k\u00f6r lika l\u00e4tt att identifiera existerar knappast. Under \u00e5rens lopp har man gjort best\u00e5ende avtryck genom ett antal uppm\u00e4rksammade upps\u00e4ttningar och en handfull skivor. Har f\u00f6r mig att jag 2012 recenserade Hunger <\/em>p\u00e5 Folkteatern och har starka minnen fr\u00e5n Argia Kargia <\/em>1993 p\u00e5 Pustervik. Har d\u00e4rtill sett konstellationer framtr\u00e4da p\u00e5 andra evenemang. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I tre timmar inklusive paus p\u00e5 ett s\u00e5 gott som uts\u00e5lt Stora Teatern f\u00e5r publiken sitt lystm\u00e4te, en uppvisning av essensen ur deras banbrytande estetik. Att det blev en betydligt l\u00e4ngre fest \u00e4n aviserat, var ett f\u00f6rh\u00e5llande \u00e5h\u00f6rare sj\u00e4lvfallet inte hade inv\u00e4ndningar emot. Drastiskt omv\u00e4xlande repertoar kan liknas vid greatest hits-samling. V\u00e4rt att notera att konstn\u00e4rliga r\u00e5det best\u00e5r av sex kvinnor – bland andra Anci Hjulstr\u00f6m, Sanna K\u00e4llman och \u00c5sa Johansson. De fyndiga arr som lanseras har m\u00e5nga olika upphovsm\u00e4n. N\u00e5gra av de mest tongivande \u00e4r Lasse Smedlund, Tomas J\u00f6nsson, Patrick Rydman, Sten K\u00e4llman, Cajsa Roman och Peter Lycke Holmstrand. <\/p>\n\n\n\n

Nyskapande kollektivet utg\u00f6rs av lika m\u00e5nga m\u00e4n som kvinnor, lika m\u00e5nga sopraner och altar som tenorer och basar. M\u00e5nga har kommit och slutat under \u00e5rens lopp, vilket m\u00e4rks i extranumret d\u00e5 ett tiotal forna medlemmar ansluter. \u00c5tskilliga av nuvarande medlemmar ackompanjerar dessutom i vissa s\u00e5ngnummer. Vi h\u00f6r exempelvis str\u00e5kinstrument, kontrabas, gitarr, percussion, sopransaxofon och i extranumret keyboard. P\u00e5 h\u00f6gra flanken av scenen huserar en f\u00f6rstklassig slagverksensemble best\u00e5ende av Michael Andersson, Patrick Rydman, Johan Hogen\u00e4s, Angelina Mangs samt Karin Marmander. Samtliga utom den f\u00f6rst den f\u00f6rst uppr\u00e4knade v\u00e4n (som kunnat avnjutas p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l G\u00f6teborgsOperan som i ett antal jazzsammanhang) ing\u00e5r ocks\u00e5 i den vokala formationen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Till glamor\u00f6st jubileum beh\u00f6vs galanta g\u00e4ster, helst med koppling till Amanda. Programmet av milj\u00f6sk\u00e4l tryckt i mycket begr\u00e4nsad upplaga, listar Lasse Smedlund, Tomas J\u00f6nsson j\u00e4mte de f\u00f6r mig v\u00e4lbekanta namnen Per St\u00f6rby Jutbring, Niclas Hjulstr\u00f6m och Karin Inde. Den f\u00f6rsta storartad ”bandoneon-betvingare” i globalt turnerande New Tide Orquesta och i egna projekt (recenserats h\u00e4r). Den andre frontfigur i Cue, k\u00e4nd sk\u00e5despelare och regiss\u00f6r (intervjuats av undertecknad). Den tredje med f\u00f6rflutet som jazzig singer songwriter valdes nyligen till ordf\u00f6rande f\u00f6r Musikerf\u00f6rbundet. F\u00f6r att inte namndroppandet skulle bli f\u00f6r massivt, koncentrerade sig konferenciern belysande ist\u00e4llet p\u00e5 Amandas bakgrund och drivkrafter. Ett undantag gjordes n\u00e4r f\u00f6rsta k\u00f6rledaren presenterades sittandes p\u00e5 f\u00f6rsta raden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad som i mina \u00f6ron attraherar mest \u00e4r hur omsorgsfullt omv\u00e4xlande en show med Amanda ter sig, n\u00e5got som realiseras g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng denna sprakande l\u00f6rdagsafton n\u00e4r Pride-evenemang p\u00e5gick parallellt, exempelvis i B\u00e4ltessp\u00e4nnarparken mitt emot. Tv\u00e4ra kast k\u00e4nnetecknar, ocks\u00e5 en sk\u00f6n sl\u00e4ng av absurdism. Den f\u00f6rekommer i monologer\/ dialoger inv\u00e4vda i medryckande repertoar, blir till underh\u00e5llande avbrott fr\u00e5n tonalt intensiva upplevelser. I sina produktioner har de d\u00e4rtill f\u00f6r vana att inkorporera svensk modernistisk lyrik. Dikter av Aspenstr\u00f6m och Transtr\u00f6mmer deklameras innerligt, tillh\u00f6r de favoriter vilka g\u00e4rna lyfts fram. Att denna nydanande ensemble dessutom roas p\u00e5tagligt av nonsens och torr humor upph\u00f6r aldrig att f\u00f6rv\u00e5na, som ett alternativ till f\u00f6rv\u00e4ntade appeller finns de inf\u00f6rlivade i deras dna. <\/p>\n\n\n\n

Och rent musikaliskt \u00e4r mixen b\u00e5de oemotst\u00e5ndlig och osannolik. V\u00e4rldsmusikinfluenserna betonas, inte minst extatiska voodoo-kulturen p\u00e5 Haiti som Sten K\u00e4llman tidigt introducerade. I en makal\u00f6s brygd av kontraster levereras en sp\u00e4nnvidd fr\u00e5n Mozart och Billie Holiday till Prince, Kent och Bj\u00f6rk. Fr\u00e5n Peterson-Berger till Beatles. H\u00f6r anm\u00e4rkningsv\u00e4rda arrangemang av bland andra Lasse Smedlund, Tomas J\u00f6nsson, Patrick Rydman, Cajsa Roman Peter Lycke Holmstrand och ovan n\u00e4mnda Sten K\u00e4llman. Man n\u00f6jer sig inte heller med att krama ur k\u00e4rnan i ikoniska hits. H\u00e4nf\u00f6rande tolkningar av till exempel Sign Of The Times <\/em>(Prince) och Fragile <\/em>(Sting) draperas i svensk \u00f6vers\u00e4ttningar signerade Niclas Hjulstr\u00f6m respektive Tobias Edvardsson. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fyra mikrofonstativ st\u00e5r uppst\u00e4llda i f\u00f6rgrunden. I \u00f6vrigt nyttjas huvudsakligen myggor. M\u00e4rker som vanligt klok avv\u00e4gning mellan ensembleinsatser och solister. Solisterna med b\u00f6rjan i kongenialt spr\u00f6da st\u00e4mman fr\u00e5n Stefan Malmstr\u00f6m vars ambition torde vara att imitera Carl Wilson i Good Vibrations. <\/em>Solisterna l\u00e5ter personliga snarare \u00e4n att \u00e4ga scenen likt musikalstj\u00e4rnor. Vad de tillf\u00f6r antingen charmar eller g\u00f6r djupt intryck. p\u00e5fallande f\u00e5 namn i k\u00f6ren \u00e4r mig bekanta. Tippar att endast en klick av dem kunnat f\u00f6rs\u00f6rja sig i branschen, \u00e4ven om undervisningsrelaterade jobb inkluderas. I en mycket v\u00e4lljudande trupp utan sj\u00e4lvklar stj\u00e4rnglans p\u00e5 individuell basis f\u00e5r de mest etablerade s\u00e4gas vara Patrick Rydman, Anci Hjulstr\u00f6m (bokade Ted G\u00e4rdestad-programmet hon upptr\u00e4dde med tillsammans med Simon Ljungman 2008), Sanna K\u00e4llman (driver k\u00f6ren Tetra) och \u00c5sa Johansson. <\/p>\n\n\n\n

Ljuss\u00e4ttningen parat med scenkl\u00e4dernas f\u00e4rger understryker elegant den st\u00e4mning som efterstr\u00e4vas. Konstn\u00e4rligheten sitter i fingertopparna p\u00e5 de ansvariga. . En annan avg\u00f6rande detalj vars f\u00f6red\u00f6mliga utformning f\u00f6rtj\u00e4nar stort ber\u00f6m handlar om det krispiga ljudet. L\u00e4t hur l\u00e4ckert som helst n\u00e4r st\u00e4mmors skiftningar svarade p\u00e5 slagverksgruppen och i f\u00f6rekommande fall inl\u00e4gg fr\u00e5n instrumentalister. V\u00e4rt att flika in vilka anm\u00e4rkningsv\u00e4rda r\u00f6stresurser Amanda f\u00f6rfogar \u00f6ver. Sn\u00e4rtiga, sugande eller st\u00e4mningsfulla rytmer fixar de att framst\u00e4lla p\u00e5 egen hand, vilket framg\u00e5r med ackuratess. Fr\u00e4ckt d\u00e5 att den frapperande f\u00f6rm\u00e5gan f\u00f6rst\u00e4rks med minst sagt dynamiska slagverkare med varierande numer\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I ett maffigt program inneh\u00e5llande uppemot 35 nummer f\u00f6rekommer h\u00f6jdpunkter frekvent. Musik fr\u00e5n Haiti, kreolsk(?) kultur, latin-harmonier, afrikansk-amerikansk tradition och keltisk plus nordisk folkmusik sprider genuint v\u00e4lbehag. Av instrumentalister minns jag b\u00e4st, s\u00e5 h\u00e4r ett par dagar efter\u00e5t, s\u00e5v\u00e4l unisont samverkande styrka som Robin Sj\u00f6sv\u00e4rds sopransax och \u00c5sa Johansson musicerande p\u00e5 violin. Hennes feature i Across The Universe <\/em>etsade sig fast. Vidare m\u00e5ste givetvis dragspelsfantomen Per St\u00f6rby Jutbring lyftas fram som ett rungande utropstecken, hans dr\u00f6jande klanger accentuerar vemodigt sound. Raffinerat slagverks-battle tillh\u00f6rde ocks\u00e5 anr\u00e4ttningen praliner.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tarna som gav mig st\u00e5p\u00e4ls eller n\u00e4st intill var \u00f6verlag, naturligt nog, s\u00e5dana jag redan hade ett f\u00f6rh\u00e5llande till. N\u00e4r jag checkar av med mina sv\u00e5rtydda anteckningar hittas supergroovig Prince-hit, <\/em>en standard-ballad ur popkatalogen som Fragile <\/em>tillf\u00f6rs fr\u00e4scht blod, svepande mollorienterade melodin Om du var h\u00e4r, <\/em>undersk\u00f6na harmoniken i Across The Univerese, <\/em>Bj\u00f6rks f\u00f6rsta megahit \u00f6versatt av Karin Inde, den suggestiva puls som uppr\u00e4tth\u00e5lls i Come Along <\/em>(J. Berg\/ P. Svensson) samt vacker k\u00e4rlekss\u00e5ng d\u00e4r betagande refr\u00e4ngen lyder Will You Go, Lassi<\/em>e. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Samtliga triumferar i tredelad underbar slutkl\u00e4m. Tunggunget n\u00e5r sitt crescendo i Helter Skelter<\/em>. Snacka om euforiskt beat kryddat med infernalisk sv\u00e4rta! .Intensiteten forts\u00e4tter med of\u00f6rminskad frenesi i Voodoo Child <\/em>, fast utan n\u00e5got kvidande gitarrsolo.<\/p>\n\n\n\n

Som bel\u00f6ning f\u00f6r st\u00e5ende ovationer ansluter som n\u00e4mnts ytterligare h\u00e5gade ”x-Amandor” . Myllret av strupar p\u00e5 scen sprider nu of\u00f6rst\u00e4lld gl\u00e4dje genom att backa upp Niclas Hjulstr\u00f6m (hade tidigare framf\u00f6rt egenskriven monolog med magisk dimension om G\u00f6teborg fr\u00e5n ovan) respektive Jonathan Kara. Duon ger v\u00e4xelvis precis allt vad de har inombords p\u00e5 Joe Cocker- man\u00e9r i explosiv urladdning. Covern i fr\u00e5ga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s With A Little Help From My Friends, <\/em>vars dramatiska stegringar g\u00f6r melodin till den perfekta avslutningen f\u00f6r en str\u00e5lande, tillika s\u00e4rpr\u00e4glad s\u00e5ngensemble. <\/p>\n\n\n\n

Foton: Lovisa Stenmark och Michael Andersson <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

10\/6 2023 Stora Teatern i G\u00f6teborg Manus och regi: Robert Puikitis & Amandas konstn\u00e4rliga r\u00e5d Kostym: Britta Lindgren Konferencier: Francis Shaugnessy M\u00e5ste erk\u00e4nna problem att fokusera. Har t\u00e4nkt mycket p\u00e5 och tagit del av reaktioner efter de groteskt brutala v\u00e5ldsd\u00e5den i helgen, en systemhotande brottslighet som n\u00e4stan blivit vardag. I ett s\u00e5dant l\u00e4ge blir en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-168007","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168007","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=168007"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168007\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":168038,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/168007\/revisions\/168038"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=168007"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=168007"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=168007"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}