![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/06\/image001-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Boogeyman
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 2 juni 2023
\nRegi Rob Savage<\/p>\n
Stephen King m\u00e5 vara en av de mest k\u00e4nda och – av vissa, mest hyllade amerikanska f\u00f6rfattarna i modern tid. Men filmatiseringarna av Kings b\u00f6cker har haft ett omf\u00e5ng som str\u00e4ckt sig fr\u00e5n stinkande kalkontr\u00e4sk till genuina filmklassiker som Nyckeln Till Frihet och Stand By Me. The Boogeyman har p\u00e5 f\u00f6rhand sett ut att placera sig p\u00e5 den mindre smickrande sidan av detta spektra. Trailern och marknadsf\u00f6ringen har ingett f\u00f6ga f\u00f6rhoppningar om att n\u00e5got stord\u00e5d v\u00e4ntar.<\/p>\n
S\u00e5 sent som f\u00f6rra veckan fick Kulturbloggen delta p\u00e5 den digitala presskonferensen f\u00f6r filmen, ett event som var lika inspirerat som en middag best\u00e5ende av pulvermos och Bullens pilsnerkorv. F\u00f6rutom regiss\u00f6ren Rob Savage och sk\u00e5despelaren David Dastmalchian verkade \u00f6vriga inblandade inte det minsta intresserade, varken av filmen eller konferensen.<\/p>\n
Men ett par punkter som \u00e5terkom under konversationen – framf\u00f6rda av Savage, var f\u00f6rhoppningen att g\u00f6ra filmen till n\u00e5got mer \u00e4n ytlig \u2019\u2019hoppa-till-skr\u00e4ck\u2019\u2019. En film som \u00e5terkom, vad g\u00e4llde inspirationsk\u00e4llor, var Robert Redford-dramat Ordinary People, en film om just ordin\u00e4ra m\u00e4nniskor som pr\u00f6vas efter ett familjetrauma. Det l\u00e4t i stunden som utstuderad och sj\u00e4lsl\u00f6s marknadsf\u00f6ring, ihopsytt av cyniska publicister. Men det visar sig att Savage \u00e4r en regiss\u00f6r som faktiskt kan backa upp sina p\u00e5st\u00e5enden. Faktum \u00e4r att The Boogeyman \u00e4r avsev\u00e4rt mer intressant som ett m\u00f6rkt relationsdrama \u00e4n som en renodlad skr\u00e4ckfilm.<\/p>\n
\u00c4ven om det inte finns n\u00e5gon tvekan om att skr\u00e4ck och obehag \u00e4r en del av filmens DNA \u00e5sidos\u00e4tts detta initialt f\u00f6r att ist\u00e4llet presentera familjen Harper och deras djupt problematiska familjedynamik. D\u00e4r trauma och st\u00f6kiga relationer i andra skr\u00e4ckfilmer endast \u00e4r en tunn fernissa, menad att ge den mest minimala dramatiska substans, finns det ett genuint engagemang och intresse fr\u00e5n Savages sida vad g\u00e4ller detta inslag. Trots att sk\u00e5despelarna – minus Vivien Lyra Blair, verkade m\u00e5ttligt intresserade av projektet vid presskonferensen, \u00e4r det vi f\u00e5r se p\u00e5 film n\u00e5got annat. Chris Messina \u00e4r inte \u00f6verdrivet inspirerande men fullt duglig. Det \u00e4r ist\u00e4llet Blair och Sophie Thatcher som gl\u00e4nser och levererar tv\u00e5 robusta rolltolkningar. Savage har ocks\u00e5 en finst\u00e4md och genuin personregi som g\u00f6r denna trasiga och dysfunktionella familj trov\u00e4rdig. Det h\u00e4r \u00e4r sannerligen en positiv \u00f6verraskning. Hur besynnerligt det \u00e4n m\u00e5 l\u00e5ta k\u00e4nns \u00e4r som att Savage inte \u00e4r det s\u00e4rskilt intresserad av att skr\u00e4mma publiken, att dessa inslag endast \u00e4r ett ont m\u00e5ste. Dock blir denna aversion mot renodlad skr\u00e4ck f\u00f6rst\u00e5elig d\u00e5 den v\u00e4l framtr\u00e4der. Savage m\u00e5 ha fantastisk potential vad g\u00e4ller att presentera sympatiska och l\u00e4ttillg\u00e4ngliga karakt\u00e4rer, men som skr\u00e4ckregiss\u00f6r finns det en del att f\u00f6rb\u00e4ttra. Valet att f\u00f6rs\u00f6ka skapa en smakfull form av skr\u00e4ck, som inte grundar sig i v\u00e5ld, blod eller stympade kroppsdelar, \u00e4r sannerligen beundransv\u00e4rt. F\u00f6rhoppningen \u00e4r att skapa en l\u00e5ngsam och laddad sorts terror som g\u00f6r det om\u00f6jligt att andas.<\/p>\n
Ambition m\u00e5ste appl\u00e5deras p\u00e5 ett konceptuellt plan, alltf\u00f6r m\u00e5nga skr\u00e4ckfilmer v\u00e4ljer idag de mest ointressanta av genv\u00e4gar, d\u00e4r diverse monster studsar fram bakom h\u00f6rn och f\u00e5r publiken att spilla popcorn \u00f6ver hela biosalongen d\u00e5 de hoppar till. Men den typ av skr\u00e4ck som efterstr\u00e4vas h\u00e4r kr\u00e4ver erfarenhet och fingertoppsk\u00e4nsla, n\u00e5got Savage – \u00e4nnu, inte besitter. Flera av scenerna som vill etablera ett elegant och h\u00e5rresande skr\u00e4ckv\u00e4lde blir tafatta och l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e5 laddade som beh\u00f6vligt. Mest effektiv \u00e4r filmen d\u00e5 den g\u00f6r sin minimala budget till en tillg\u00e5ng. Flera g\u00e5nger skapas sp\u00e4nning och obehag d\u00e5 antagonisten d\u00f6ljs f\u00f6r publiken, till stor del som ett resultat av att budgeten inte till\u00e5tit mer. Ist\u00e4llet f\u00e5r publikens fantasi fylla i vad som f\u00e5r karakt\u00e4rerna p\u00e5 film att blir kritvita i ansiktet. Att publiken skulle tvingas till en s\u00e5dan form av reflektion var ocks\u00e5 en punkt som Savage var noga med att framh\u00e4va som v\u00e4sentligt under presskonferensen, ett m\u00e5l som uppn\u00e5tts \u00e4ven om det framst\u00e5r aningen tursamt som en f\u00f6ljd av en oerh\u00f6rt kort inspelningsperiod och knappa resurser.<\/p>\n
Dock verkar denna filosofi endast ha varit n\u00e4rvarande under en kort period. Givetvis tvingas The Boogeyman sterilisera sig sj\u00e4lv genom att gradvis anta en mer traditionell skr\u00e4ckfilms-skepnad. De tappra f\u00f6rs\u00f6ken till krypande psykologisk skr\u00e4ck \u00e4r snart bortbl\u00e5sta och ers\u00e4tts med en rad tr\u00f6tta sekvenser d\u00e4r karakt\u00e4rer skriker f\u00f6r full hals i m\u00f6rka rum. Sj\u00e4lva avsl\u00f6jandet av den titul\u00e4ra Boogeyman blir inte heller s\u00e5 skr\u00e4ckinjagande som Savage utlovat. N\u00e5got som blir ett antiklimax med tanke p\u00e5 l\u00f6ftet att antagonistens utseende skulle orsaka en och annan mardr\u00f6m. Hela avslutningen k\u00e4nns \u00f6verlag som ett separat projekt – omsorgen, v\u00e4rmen och omtanken \u00e4r som bortbl\u00e5sta och ersatta av en monsun av klyschor. Att det funnits v\u00e4ldigt lite att arbeta med blir ocks\u00e5 tydligt d\u00e5 mytologin bakom monstret utforskas. Kings ber\u00e4ttelse \u00e4r endast en kort novell som kan l\u00e4sas p\u00e5 rekordtid. Inte har situationen blivit b\u00e4ttre av att King – enligt producenten Dan Cohen, initialt sk\u00f6tte all kommunikation genom sin manager Rand Holston, n\u00e5got som – med st\u00f6rsta sannolikhet, inte hj\u00e4lpt till att f\u00f6rdjupa bakgrund och ursprung, vilket Kings monster vanligtvis alltid ackompanjeras av.<\/p>\n
Om filmen endast \u00e4r acceptabel \u00e4r potentialen och framtiden f\u00f6r Rob Savage n\u00e5got helt annat. F\u00f6r som ren skr\u00e4ckfilm \u00e4r The Boogeyman endast duglig, medan entusiasmen och den talangfulla personregin m\u00e5ste kategoriseras som ov\u00e4ntat stark.<\/p>\n