![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/alphasmart-neo-pa-bryggan.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Mitt namn \u00e4r Thord D. Hedengren och jag \u00e4r bokaktuell med fantasyromanen Automatonen. Det \u00e4r en resa som tagit l\u00e5ng tid, milt uttryckt, n\u00e5got som jag misst\u00e4nker \u00e4r sant f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6rfattare utan en enorm plattform att luta sig tillbaka mot. F\u00f6r jag har inte hundratusentals f\u00f6ljare p\u00e5 Instagram, \u00e4r inte efterfr\u00e5gad f\u00f6rel\u00e4sare, och definitivt inte politiker med en sj\u00e4lvuppbyggande snyfthistoria att s\u00e4lja. Jag r\u00e5kar bara tycka om att skriva b\u00f6cker.
\nDet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte riktigt sant. Min bokskrivarresa b\u00f6rjade l\u00e5ngt innan Automatonen skrevs, med facklitteratur p\u00e5 engelska. I min enfald trodde jag, n\u00e4r jag v\u00e4l hade ett svenskt manus att visa upp, att n\u00e5gra hundratusen s\u00e5lda b\u00f6cker p\u00e5 ett anrikt f\u00f6rlag skulle spela n\u00e5gon roll i svenska f\u00f6rlagsv\u00e4rlden, men icke.<\/p>\n
L\u00e5t mig spola tillbaka bandet lite. Jag ville prova att skriva p\u00e5 svenska, f\u00f6r ett drygt \u00e5rtionde sedan, s\u00e5 en dag i juni satte jag mig i sommarhuset och satte ig\u00e5ng. Det skulle egentligen bli en historia f\u00f6r unga vuxna, jag s\u00e5g intressanta situationer och m\u00f6jligheter till ber\u00e4ttande i romanens centrala fr\u00e5gor. Industrialism m\u00f6ter natur, de moraliska aspekterna av expansion, viljan att bryta upp fr\u00e5n traditionerna \u2013 allt det d\u00e4r \u00e4r centralt i min roman. Och fr\u00e5gor som unga vuxna k\u00e4mpar med, t\u00e4nkte jag, n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e5s fortfarande \u00e4r sant.
\nF\u00f6r att jag faktiskt skulle slutf\u00f6ra skrivandet s\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att s\u00e4tta mig efter frukost, varje morgon, med en kopp kaffe vid min sida. Minst en timme, det var kravet. Och eftersom det var sommar och sk\u00f6nt ute s\u00e5 valde jag att skriva p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 udda som en Alphasmart Neo. Det \u00e4r en gammal maskin som bara fungerar med text, ett par rader ser du p\u00e5 den monokroma LCD-sk\u00e4rmen, men tangentbordet \u00e4r bra och sk\u00e4rmen fungerar utomhus, till skillnad fr\u00e5n v\u00e4rldens alla laptops. Efter varje skrivpass kopplade jag min Alphasmart Neo till datorn och laddade \u00f6ver den senaste versionen av den v\u00e4xande textfilen. Och varje g\u00e5ng var jag r\u00e4dd att filen skulle bli korrupt, att Neon skulle g\u00e5 s\u00f6nder, eftersom det var s\u00e5 gammal h\u00e5rdvara, men icke. Jag har den fortfarande, detta dryga \u00e5rtionde senare, och den fungerar fortfarande.<\/p>\n
Disciplin och ledighet fungerar, f\u00f6r i slutet av m\u00e5naden hade jag det f\u00f6rsta utkastet redo. Knappa 70.000 ord skrivna, det hade g\u00e5tt alldeles utm\u00e4rkt att skriva p\u00e5 svenska, koncentrerat och bra. Jag l\u00e4t manuset ligga ett par m\u00e5nader innan jag \u00e5terv\u00e4nde till det, nu p\u00e5 datorn, f\u00f6r att skriva om, revidera, och putsa. H\u00e4r n\u00e5gonstans ins\u00e5g jag att Automatonen inte var en bok f\u00f6r unga vuxna, f\u00f6r \u00e4ven om de centrala aspekterna var d\u00e4r, s\u00e5 blev historien lite m\u00f6rkare, lite h\u00e5rdare, \u00e4n planerat. Inget ont om det, t\u00e4nkte jag, och reviderade vidare.<\/p>\n
Om du n\u00e5gon g\u00e5ng reviderat ett manus s\u00e5 vet du hur pl\u00e5gsamt det \u00e4r. Dels att se vad du skrivit, och dels att f\u00e5 ordning p\u00e5 det. Processen \u00e4r l\u00e5ng, m\u00e5nga skriver om och reviderar i \u00e5ratal. Jag jobbade med det, av och till f\u00f6r att jag tror p\u00e5 att f\u00e5 lite utrymme fr\u00e5n id\u00e9erna, \u00e5ret ut.
\nSedan skickade jag manuset till f\u00f6rlag. \u00d6ver tio \u00e5r sedan gick Automatonen ut till f\u00f6rlag och agenter.
\nV\u00e4ntan var l\u00e5ng. Sedan kom ett nej tack, ett tack men nej tack men h\u00f6r g\u00e4rna av dig igen, ett nej tack, ett den \u00e4r bra men passar inte v\u00e5r utgivning, ett nej tack. Och en hel del tystnader, rakt av, fr\u00e5n de som inte kunde bem\u00f6da sig att skicka ett kort svar. Mestadels agenter, vilka m\u00e5h\u00e4nda beh\u00f6ver jobba lite med sin kommunikation, i synnerhet nu n\u00e4r vi kliver in i AI:ns tidevarv.<\/p>\n
Jag var inte f\u00f6rv\u00e5nad, jag hade h\u00f6rt mig f\u00f6r. Chanserna var minimala, obefintliga rentav. Det spelade ingen roll att jag s\u00e5lt hundtratusentals b\u00f6cker om teknik p\u00e5 engelska, att jag var publicera i engelskspr\u00e5kiga scifi- och skr\u00e4ckantologier. I svenska f\u00f6rlagsv\u00e4rlden bryr man sig bara om svensk utgivning, fick jag h\u00f6ra, och d\u00e4r \u00e4r du ointressant debutant. \u201dVi ger inte ut s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e5dana per \u00e5r, som bransch.\u201d<\/p>\n
Manuset var dock klart s\u00e5 jag fortsatte skicka ut det n\u00e4r jag st\u00f6tte p\u00e5 ett f\u00f6rlag som verkade passa, eller n\u00e4r det kommit tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga nej f\u00f6r att jag skulle dra ut en laddning till. Det blev n\u00e5got jag gjorde, under ett \u00e5rtionde, skulle det visa sig.
\nS\u00e5 pl\u00f6tsligt, ett ja. Och sedan ett \u00e5rs v\u00e4ntan, f\u00f6r s\u00e5dan \u00e4r f\u00f6rlagsbranschen, innan arbetet faktiskt s\u00e4tter ig\u00e5ng med boken.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/automatonen-cover-187x300.jpg\")
Automatonen redigerades och reviderades tillsammans med en duktig redakt\u00f6r. Vi st\u00f6tte och bl\u00f6tte texten, men gl\u00e4djande nog var det inte s\u00e5 hemskt mycket att skruva p\u00e5. Han var n\u00f6jd, han hade bra synpunkter, och manuset blev lite b\u00e4ttre.<\/p>\n
Det blev samma resa med omslaget, n\u00e5got jag hade starka synpunkter om, designer som jag \u00e4r. Jag skrev till och med en bloggpost om saken, om hur tufft det skulle bli f\u00f6r den stackare f\u00f6rlaget hade gett jobbet. Hon fick rentav en skiss, det f\u00f6rsta som h\u00e4nde, men mina farh\u00e5gor var obefogade. Processen var smidig, vi hittade smarta l\u00f6sningar, ett skyddsomslag och en r\u00f6df\u00e4rgad h\u00e5rdinbunden insida. Jag gjorde en symbol som vi jobbade vidare med, och allt blev, tycker jag, riktigt bra.<\/p>\n
Och nu, pl\u00e5gsamt l\u00e5ng tid senare, \u00e4r boken i handeln. Det \u00e4r med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning jag s\u00e5g Automatonen toppa f\u00f6rs\u00e4ljningslistan f\u00f6r fantasy p\u00e5 Adlibris, och fick rapporter fr\u00e5n folk som best\u00e4llt boken. Att BTJ gav boken fyra av fem gjorde f\u00f6rst\u00e5s inte ont heller. Nu b\u00f6rjar det h\u00e5rda arbetet, med att hj\u00e4lpa boken hitta l\u00e4sare. Och skriva uppf\u00f6ljaren f\u00f6rst\u00e5s, det \u00e4r sommarens projekt.<\/p>\n
I skogen lever urderna, det dolda folket, ett stillsamt liv i n\u00e4ra f\u00f6rbund med naturen och andarna. Allt sl\u00e5s i spillror n\u00e4r kolonisat\u00f6rerna fr\u00e5n Nya J\u00e4rnstaden gr\u00e4ver lite f\u00f6r djupt och sl\u00e4pper l\u00f6s automatonen, en mekanisk golem fr\u00e5n en svunnen tid. Ingenting blir sig likt n\u00e4r de alla besk\u00e5dat automatonens fasansfulla kraft.<\/p>\n
L\u00f6vs\u00e5ngaren Mikkel \u00e4r tveksam till vart v\u00e4rlden b\u00e4r f\u00f6r skogsfolket, men hans syster Mira \u2013 nyligen invigd i de seendes mystiska v\u00e4rld \u2013 ser p\u00e5 framtiden med sp\u00e4nning. Tillsammans med utforskaren och j\u00e4rnstadsbon Rakel, som sj\u00e4lv undrar om Nya J\u00e4rnstadens aggressiva frammarsch \u00e4r helt av godo, hamnar de tre mitt i en maktkamp som riskerar att sluta med krig. F\u00f6r vem vet vad vissa \u00e4r villiga att g\u00f6ra f\u00f6r att hitta hemligheterna i underjorden.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/tdh-225x300.jpg\")
Automatonen \u00e4r den f\u00f6rsta fantasyromanen i en bokserie d\u00e4r skogens magi m\u00f6ter stadens industrialism \u2013 och den gl\u00f6mda civilisationen som hotar sluka dem alla.