![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/unnamed-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Natten till den 12:e
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 maj 2023
\nRegi Dominik Moll<\/p>\n
En ovanlig film om poliser som skildrar hur det \u00e4r att utreda sv\u00e5ra v\u00e5ldsamma brott. Som har fokus p\u00e5 hur en m\u00e4nniska p\u00e5verkas av att m\u00f6ta v\u00e5ldet och dess efterskalv. Filmen \u00e4r skapad av ett franskt och belgiskt filmteam och pr\u00e4glas av (enligt m\u00e5nga filmkritiker) ett typiska melankoliskt drag av sv\u00e5rmod som p\u00e5minner om svenska m\u00f6rka polisserier.<\/p>\n
Denna dramathriller skildrar en grupp poliser som utreder ett h\u00e4nsynsl\u00f6st fall d\u00e4r en ung kvinna, Clara, m\u00f6rdades genom att br\u00e4nnas levande. Gruppen leds av poliskommissarie Yohan. Det s\u00e4gs att varje utredare har ett fall som h\u00e4nger kvar och \u00e5samkar sm\u00e4rta utan att det riktigt g\u00e5r att f\u00f6rklara varf\u00f6r. I Yohans fall \u00e4r det mordet p\u00e5 Clara.<\/p>\n
N\u00e4r fallet b\u00f6rjar utredas visar det sig att det finns m\u00e5nga m\u00e4n som kan misst\u00e4nkas men ingen kan bindas till mordet. Egentligen \u00e4r det m\u00e4ns v\u00e5ld gentemot kvinnor som \u00e4r det stora brottet. ”Vi har m\u00e5nga misst\u00e4nka men ingen kan bindas till brottet, ingen eller alla. Och d\u00e5 menar jag alla m\u00e4n”, s\u00e4ger utredaren vid ett tillf\u00e4lle. Det \u00e4r ett av filmens teman.<\/p>\n
Fallet blir sv\u00e5rl\u00f6st, det spretar \u00e5t alldeles f\u00f6r m\u00e5nga h\u00e5ll. Det enda som kan sl\u00e5s fast \u00e4r att mordet skedde natten till den tolfte.<\/p>\n
Filmens andra tema \u00e4r hur fallet p\u00e5verkar utredarna p\u00e5 djupet. Yohan reagerar p\u00e5 sitt s\u00e4tt och andra i gruppen p\u00e5 andra s\u00e4tt, men det \u00e4r tydligt att de \u00e4r frustrerade av brottets grymma karakt\u00e4r och att det tyckt det om\u00f6jligt att hitta m\u00f6rdaren. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 redan i inledningen reda p\u00e5 att en mycket h\u00f6g procent av alla mordfall f\u00f6rbli ouppklarade, vilket m\u00e5ste p\u00e5verka utredare mentalt.<\/p>\n
Yohan brukar cykla i en velodrom f\u00f6r att stressa ned och t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat. I en velodrom cyklar cyklisten runt, runt och kommer ingenstans egentligen. Det \u00e4r en tydlig metafor p\u00e5 deras utredning kring mordet p\u00e5 Clara. Filmen \u00e4r mycket fotom\u00e4ssigt v\u00e4lgjord, bilder, foton, milj\u00f6er och n\u00e4rbilder som f\u00e5r ligga still talar till oss k\u00e4nslom\u00e4ssigt.<\/p>\n
Foto-m\u00e4ssigt \u00e4r den mycket v\u00e4lgjord och bilderna stryker under frustrationen hos utredarna. Men \u00e4ven om filmen \u00e4r mycket v\u00e4lgjord och det inte g\u00e5r att slita sig fr\u00e5n den \u00e4r den mycket m\u00f6rk och det \u00e4r sv\u00e5rt att k\u00e4nna engagemang f\u00f6r Yohan, han \u00e4r v\u00e4ldigt stel. Filmen \u00e4r snyggt skapad men strider mot den vanligaste uppl\u00e4gget f\u00f6r en polisfilm, vilket g\u00f6r att den bitvis k\u00e4nns seg och hoppl\u00f6s. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r den inte f\u00f6r \u00e4nnu h\u00f6gre betyg. Den \u00e4r dock i h\u00f6g grad godk\u00e4nd och v\u00e4l v\u00e4rd att se, bara man \u00e4r beredd p\u00e5 att den \u00e4r l\u00e5ngsam och m\u00f6rk och tar upp jobbiga teman.<\/p>\n
Natten till den 12:e bygger delvis p\u00e5 Pauline Gu\u00e9na\u2019s bok 18.3 \u2013 une ann\u00e9e \u00e0 la PJ (18.3 \u2013 A Year With the Crime Squad), en dokument\u00e4rroman f\u00f6rfattaren skrev i t\u00e4tt samarbete med Versailles brottsrotel.<\/p>\n
Filmen har utan tvekan tilltalat den franska publiken. Den vann 6 C\u00e9sar awards 2023 i kategorierna: B\u00e4sta film, B\u00e4sta manus, B\u00e4sta regiss\u00f6r, B\u00e4sta manliga biroll, B\u00e4sta manliga nykomling och B\u00e4sta ljud.<\/p>\n