![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/unnamed-4-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Inom ramen f\u00f6r Bergmanfestivalen g\u00e4stas Dramaten i h\u00f6st av tre internationellt omtalade scenkonstverk. Isabelle Huppert spelar Maria Stuart i monologen Mary Said What She Said om \u00e4ra f\u00e5ngenskap och mord. Spanska sk\u00e5despelerskan Ang\u00e9lica Liddell g\u00f6r teater som en tjurf\u00e4ktare \u2013 p\u00e5 liv och d\u00f6d \u2013 i den provokativa f\u00f6rest\u00e4llningen Liebestod. Den sydkoreanske performanceartisten Jaha Koo problematiserar den v\u00e4sterl\u00e4ndska teatertraditionens inflytande p\u00e5 koreansk teater i The History of Korean Western Theatre.<\/p>\n
Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:
\n\u2013 Den h\u00e4r typen av h\u00f6gklassiga internationella g\u00e4stspel \u00e4r en mycket viktig del av Dramatens uppdrag att vidareutveckla tanken p\u00e5 vad scenkonst kan vara 2023. Bergmanfestivalen \u00e4r v\u00e5r m\u00f6jlighet att utmana och inspirera b\u00e5de teaterpubliken och oss sj\u00e4lva professionellt med riktigt attraktiva och nyt\u00e4nkande f\u00f6rest\u00e4llningar fr\u00e5n olika delar av v\u00e4rlden, s\u00e4ger Mattias Andersson teaterchef och konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Dramaten.<\/p>\n
Liebestod, 15\u201317 september, Stora scenen.<\/strong> The History of Korean Western Theatre, 31 oktober\u20131 november, Lilla scenen.<\/strong> MARY SAID WHAT SHE SAID, 8\u201310 december, Stora scenen<\/strong> Bergmanfestivalen<\/strong> Inom ramen f\u00f6r Bergmanfestivalen g\u00e4stas Dramaten i h\u00f6st av tre internationellt omtalade scenkonstverk. Isabelle Huppert spelar Maria Stuart i monologen Mary Said What She Said om \u00e4ra f\u00e5ngenskap och mord. Spanska sk\u00e5despelerskan Ang\u00e9lica Liddell g\u00f6r teater som en tjurf\u00e4ktare \u2013 p\u00e5 liv och d\u00f6d \u2013 i den provokativa f\u00f6rest\u00e4llningen Liebestod. Den sydkoreanske performanceartisten Jaha Koo […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-167482","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167482","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=167482"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167482\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":167488,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167482\/revisions\/167488"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=167482"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=167482"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=167482"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nLiebestod \u00e4r en kraftfull och stundtals provokativ f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r vibrerande bilder och ett laddat spr\u00e5k delar scenen. Ang\u00e9lica Liddell tar sig an scenen som tjurf\u00e4ktaren Juan Belmonte tog sig an en tjur. Med samma lidelse, passion och d\u00f6dsl\u00e4ngtan f\u00e4rgar hon, bokstavligt talat, scenen med sitt egna blod. Ang\u00e9lica Liddell beskrivs som avantgardistisk, politisk och djupt innerlig i sitt konstn\u00e4rskap. Hon har varit representerad p\u00e5 de flesta st\u00f6rre teaterfestivalerna och vunnit ett flertal priser; 2013 tog hon emot Silverlejonet p\u00e5 Venedigbiennalen och 2017 uts\u00e5gs hon till Chevalier des Arts et Lettres av Frankrikes kulturministerium.
\nMedverkande: Ezekiel Chibo, Patrice Le Rouzic, Ang\u00e9lica Liddell, Borja L\u00f3pez, Gumersindo Puche, Palestina de los Reyes. En produktion fr\u00e5n Atra Bilis, NTGent, Belgien. Spelas p\u00e5 spanska och textas till svenska.<\/p>\n
\nDen sydkoreanske teater- och performancemakaren, musikkomposit\u00f6ren och videografen Jaha Koo dyker djupt in i den v\u00e4sterl\u00e4ndska teatertraditionens inflytande p\u00e5 koreansk teater. Med hj\u00e4lp av video och musik, v\u00e4ver han samman fragment ur sin egen livshistoria med utdrag fr\u00e5n den stora historiska teatertraditionen f\u00f6r att bygga upp en subtil metafor f\u00f6r det koreanska samh\u00e4llet. The History of Korean Western Theatre \u00e4r den avslutande delen i en trilogi.
\nKoncept, text, regi, musik, video: Jaha Koo. En produktion fr\u00e5n CAMPO (Gent) Belgien. Spelas p\u00e5 koreanska med engelsk och svensk textning.<\/p>\n
\nI den amerikanska regiss\u00f6ren Robert Wilsons egensinniga regi ber\u00e4ttas historien om Mary Queen of Scots, drottningen som blir av med b\u00e5de krona och huvud.
\nIsabelle Huppert \u00e4r en av Frankrikes fr\u00e4msta sk\u00e5despelare, k\u00e4nd fr\u00e5n bland annat filmer som Pianisten och Violette \u2013 giftm\u00f6rderskan, b\u00e5da f\u00f6r vilka hon vann priset f\u00f6r b\u00e4sta kvinnliga sk\u00e5despelare vid filmfestivalen i Cannes. Hon fick ocks\u00e5 en Golden Globe och en Oscarsnominering f\u00f6r sin rolltolkning i filmen Elle, 2017. P\u00e5 scenen har hon gjort flera framst\u00e5ende roller b\u00e5de i Frankrike och internationellt.
\nRobert Wilson \u00e4r en av v\u00e4rldens fr\u00e4msta teater- och bildkonstn\u00e4rer. Tillsammans med Philip Glass skrev han operan Einstein on the Beach (1976) och han har \u00e4ven samarbetat med f\u00f6rfattare och musiker som exempelvis Heiner M\u00fcller, Tom Waits, Susan Sontag, Laurie Anderson, William Burroughs, och Lou Reed. 1997 satte Dramaten upp hans och Tom Waits The Black Rider p\u00e5 Elverket i regi av Rickard G\u00fcnther.
\nAv: Darryl Pinckney. Regi, scenografi och ljusdesign: Robert Wilson. Medverkande: Isabelle Huppert. Musik: Ludovico Einaudi. En produktion fr\u00e5n Th\u00e9\u00e2tre de la Ville-Paris d\u00e4r den hade premi\u00e4r 2019. Spelas p\u00e5 franska med svensk textning.<\/p>\n
\nI samband med Ingmar Bergmans bortg\u00e5ng 2007 f\u00f6ddes id\u00e9n att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var d\u00e5varande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den f\u00f6rsta Bergmanfestivalen genomf\u00f6rdes v\u00e5ren 2009. Den f\u00f6ljdes upp av en andra festival v\u00e5ren 2012 och sedan 2016 med en festival i augusti-september. 2018, det \u00e5r d\u00e5 Ingmar Bergman skulle fyllt 100 \u00e5r, h\u00f6lls en stor festival med m\u00e5nga Dramatenpremi\u00e4rer och g\u00e4stspel. Sedan 2021 har festivalen tagit en annan form och erbjuder numera publiken internationella g\u00e4stspel spritt under spel\u00e5ret.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"