{"id":167372,"date":"2023-05-18T18:22:00","date_gmt":"2023-05-18T17:22:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=167372"},"modified":"2023-05-18T18:23:23","modified_gmt":"2023-05-18T17:23:23","slug":"virtuos-violinist-far-hela-sin-kvintett-att-blomma-movement-av-terese-lien-evenstad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=167372","title":{"rendered":"Virtuos violinist f\u00e5r samtliga att blomma – Movement av Terese Lien Evenstad"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Rickard Olausson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Terese Lien Evenstad<\/p>\n\n\n\n

Movement<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm 2022<\/p>\n\n\n\n

Producent: Terese Lien Evenstad (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det)<\/p>\n\n\n\n

Berthold Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 21\/4 2023<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

32-\u00e5riga v\u00e4lutbildade norskan som bor sedan m\u00e5nga \u00e5r tillbaka i Sverige, f\u00f6r n\u00e4rvarande i G\u00f6teborg, sl\u00e4pper nu p\u00e5 tyskt bolag tredje skivan i eget namn. Terese Lien Evenstad \u00e4r den f\u00f6rsta jazzviolinist som tagit Bachelor-examen p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan, tilldelats b\u00e5de Louis Armstrong- och J:son Lindh stipendium, leder flera grupper och ing\u00e5r i FW5 och Stockholm Jazz Strings . Har kunnat h\u00f6ra henne live i flera konstellationer och senast i november i samma sprakande formation som lirar p\u00e5 Movement, <\/em>det vill s\u00e4ga f\u00f6rutom huvudrollsinnehavaren som st\u00e5r f\u00f6r all musik, klarinettisten Alexander Ivarsson, Britta Virves p\u00e5 piano samt en rytmsektion best\u00e5ende av den all st\u00e4des n\u00e4rvarande Arvid Jullander p\u00e5 kontrabas tillsammans med mycket rutinerade (drygt dubbelt s\u00e5 gammal som Jullander) Peter Danemo bakom trummorna. Ivarsson, en av f\u00e5 renodlade klarinettister inom jazz, har jag inte haft koll p\u00e5 medan k\u00e4nnedomen \u00e4r stor om \u00f6vriga. Kan som kuriosa tala om att i min \u00e4go finns albumet Baraban <\/em>(1991) av Peter Danemo. <\/p>\n\n\n\n

Av sammanlagt tio l\u00e5tar \u00e4r tre signerade Lien Evenstad och Ivarsson i samverkan. D\u00e4rut\u00f6ver har den sistn\u00e4mnde arrat Glade <\/em>och United. <\/em>Peter Danemo har arrangerat tre av albumets titlar. F\u00e5r erk\u00e4nna att jag inte haft n\u00e5gon uttalad f\u00e4bless f\u00f6r violin i jazzsammanhang. Konstaterar att Terese f\u00f6rfogar \u00f6ver s\u00e5dan bl\u00e4ndande teknik att hon b\u00f6r betraktas som den fr\u00e4mste ut\u00f6varen i Norden inom sin genre, med ett sound influerat av f\u00f6rebilder(?) som Didier Lockwood och Michal Urbaniak. <\/p>\n\n\n\n

I \u00f6ppningssp\u00e5ret Tailwind <\/em>v\u00e4xlar bandet upp, \u00f6verg\u00e5r efterhand n\u00e4rmast frenetiskt till ekvilibristisk urladdning. Chockar n\u00e4stan lyssnaren. Melodist\u00e4mmor formade av mycket diskant ombes\u00f6rjes galant unisont eller uppdelat p\u00e5 bandledare, pianist och bl\u00e5sinstrumentalist. Efter denna urladdning kommer man in i det vida omr\u00e5de musikerna vistas genom l\u00e5ngsam b\u00f6rjan p\u00e5 ballad. Crossroads <\/em>f\u00f6rh\u00f6js av dialog emellan Danemo och Virves som bjuder p\u00e5 stimulerande samspel. L\u00e5ten inneh\u00e5ller dessutom ett minnesv\u00e4rt bassolo. \u00d6verhuvudtaget utg\u00f6r f\u00f6rdelningen av utrymme f\u00f6r mig albumets st\u00f6rsta styrka. V\u00e4rt att n\u00e4mna att jag i recension klagar lite p\u00e5 att den fenomenale munspelaren Filip Jers, bildligt talat tar f\u00f6r mycket syre p\u00e5 sin senaste skiva, en tribut till Toots Tihlemans med Carl Bagge trio. Som j\u00e4mf\u00f6relse r\u00e5der p\u00e5 Movement <\/em> idealisk balans i en helt\u00e4ckande ljudbild som ocks\u00e5 den g\u00f6r mig f\u00f6rtjust. H\u00e4r uppmuntras samtliga till att vara aktiva n\u00e4r fokus vandrar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Terese Lien Evenstad framst\u00e5r som en virtuos road av kontraster, vilket gynnar samtligas spel och hennes komponerande. \u00c4ven om det inte r\u00e5der n\u00e5gon tvekan om vem som h\u00e5ller i den imagin\u00e4ra taktpinnen, \u00f6verl\u00e5ts \u00e5tskilligt av ansvar p\u00e5 uppbackande musiker vilka verkligen tackar f\u00f6r f\u00f6rtroendet. Peter Danemos insiktsfulla rutin kompletterar p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt. Rytml\u00e4ggaren ges m\u00f6jlighet att smart utvidga l\u00e5tarnas sound. P\u00e5 Baba Jaga <\/em>sitter han i f\u00f6rars\u00e4tet n\u00e4r suggestivt tema \u00e5terkommer i omg\u00e5ngar. Kan inte heller p\u00e5minna mig att den excellente Arvid Jullander – en av de musiker jag kunnat h\u00f6ra live osannolikt ofta senaste fem \u00e5ren – befunnits sig i frihetlig framkant lika mycket p\u00e5 ett skivprojekt. Och han g\u00f6r givetvis glimrande avtryck genom sina v\u00e4l avv\u00e4gda basg\u00e5ngar. I United <\/em>attraherar s\u00e5v\u00e4l dynamiken som melodins val\u00f6rer, vilket g\u00f6r att utf\u00f6randet k\u00e4nns f\u00f6runderligt avsp\u00e4nd. <\/p>\n\n\n\n

Svensk-estniska pianisten Britta Virves, som firat triumfer i flera av v\u00e5ra f\u00f6rn\u00e4mligaste storband och haft ett genombrott nyligen med sin egen pianotrio, st\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6r en lysande bedrift. F\u00e5r p\u00e5 ett beundransv\u00e4rt fram efterstr\u00e4vade k\u00e4nslor. Hennes framg\u00e5ngsrika recept lyder ”l\u00e5t dig med finess styra solon s\u00e5 att enbart de utstakade viktiga ackorden v\u00e4gleder, understryker eventuellt budskap och elegant tillf\u00f6r tvetydighet. Unga stj\u00e4rnskottet \u00e4r en lysande lyriker som ocks\u00e5 obehindrat h\u00e4nger p\u00e5 n\u00e4r tempo trissas upp. P\u00e5 exempelvis Flow <\/em>\u00e4r hon i sitt esse. <\/p>\n\n\n\n

Om mina \u00f6ron uppfattar s\u00e4ttningen korrekt medverkar Alexander Ivarsson bara p\u00e5 vissa l\u00e5tar. Han \u00e4r skicklig p\u00e5 en s\u00e5dan vindlande niv\u00e5 att det k\u00e4nns logiskt att Buddy DeFranco n\u00e4mns som f\u00f6rebild. Kombinationen klarinett och violin, instrument med ljusa register, f\u00e5r mig os\u00f6kt att t\u00e4nka p\u00e5 den jazziga kammarkonsert jag vagt erinrar mig fr\u00e5n Burg\u00e5rdens Gymnasium d\u00e5 Ivan Renliden ackompanjerade giganterna Putte Wickman och Svens Asmussen. P\u00e5 Mournful Greenery <\/em>noteras en m\u00f6rkare ton p\u00e5 klarinetten i solistisk h\u00f6jdpunkt. F\u00f6ljs upp av bland annat en sensitiv konversation p\u00e5 flygel och kontrabas. Finns s\u00e5lunda mycket att utvinna ur virtuosa violinistens m\u00e5ngfacetterade Movement<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Terese Lien Evenstad Movement 4 Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm 2022 Producent: Terese Lien Evenstad (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det) Berthold Records Releasedatum: 21\/4 2023 32-\u00e5riga v\u00e4lutbildade norskan som bor sedan m\u00e5nga \u00e5r tillbaka i Sverige, f\u00f6r n\u00e4rvarande i G\u00f6teborg, sl\u00e4pper nu p\u00e5 tyskt bolag tredje skivan i eget namn. Terese Lien Evenstad \u00e4r den f\u00f6rsta jazzviolinist […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-167372","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167372","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=167372"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167372\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":167399,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/167372\/revisions\/167399"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=167372"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=167372"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=167372"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}