![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/05\/unnamed-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Medelhavsfeber
\nBetyg 4
\nP\u00e5 bio sedan 28 april 2023
\nManus och regi Maha Haj<\/p>\n
I sidosektionen Un Certain Regard p\u00e5 filmfestivalen i Cannes prisades detta palestinska komedidrama med manusbucklan – dess motsvarighet till b\u00e4sta manus. Det var v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt f\u00f6r sin vardagliga men humoristiska skildring av tv\u00e5 medel\u00e5lders m\u00e4n som blir v\u00e4nner lite av en slump.
\nN\u00e4r Jalal flyttar in i huset d\u00e4r Waleed bor \u00e4r det knappast en diskret och tyst inflytt som sker. Ist\u00e4llet f\u00e5r Waleed n\u00e4stan varje morgon knacka p\u00e5 f\u00f6r att be Jalal s\u00e4nka musiken som dundrar p\u00e5 som om han vore ensam i hela byggnaden. Men Jalal g\u00e5r inte med p\u00e5 att s\u00e4nka musiken f\u00f6rst – ist\u00e4llet kr\u00e4ver han att Waleed kommer in p\u00e5 kaffe och lite kaka. F\u00f6rst d\u00e5 kan han tysta musiken.<\/p>\n
Waleed har jobbat p\u00e5 bank men slutat f\u00f6r att ist\u00e4llet satsa p\u00e5 sina f\u00f6rfattardr\u00f6mmar. Han g\u00e5r ocks\u00e5 i terapi f\u00f6r sin depression som n\u00e4stintill f\u00f6rlamar honom. Han vet inte riktigt om det hj\u00e4lper – men n\u00e4r han tar upp det med sin psykolog inv\u00e4nder hon bara med att det tar tid och engagemang f\u00f6r att uppn\u00e5 bra resultat. \u00c4ven om hon har goda po\u00e4nger finns det \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gonting paradoxalt i hennes resonemang – de bygger p\u00e5 beroendest\u00e4llning av hennes fortsatta v\u00e5rd, och hon f\u00e5r inkomst av att han \u00e4r en \u00e5terkommande patient (l\u00e4s: kund), s\u00e5 vems intressen tj\u00e4nar hon d\u00e5? Cynikern kanske svarar sina egna, optimisten kanske honoms, realisten troligen b\u00e5das.<\/p>\n
V\u00e4nskapen \u00e4r, som oftast i s\u00e5 kallade Buddy comedies, till en b\u00f6rjan motstr\u00e4vig och inte alls uppenbar – men utvecklas i lunkande lagom takt till n\u00e5gonting av en bromance. Men det \u00e4r inte bara deras v\u00e4nskapliga relation som avhandlas, utan \u00e4ven den mer familj\u00e4ra k\u00e4rleken inom sl\u00e4kten och familjen. Visserligen g\u00e5r \u00e4ven de p\u00e5 sparl\u00e5ga, vilket k\u00e4nns naturligt med tanke p\u00e5 Waleeds m\u00e5ende. Men han pratar \u00e4nd\u00e5 med sin familj, skjutsar sina barn till skolan, men det \u00e4r ungef\u00e4r allt han m\u00e4ktar med. Lite lustigt \u00e4nd\u00e5 hur depression kan g\u00f6ra att en inte orkar med sig sj\u00e4lv, utan den lilla kraft som finns kvar \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r till de runtomkring oss ist\u00e4llet.<\/p>\n
V\u00e4nskap och familj \u00e4r inte heller \u00e4nda \u00e4mnet p\u00e5 tapeten, och utan vidare pekpinnar eller propagandaf\u00f6rs\u00f6k tar filmen \u00e4nd\u00e5 upp viktiga \u00e4mnen som s\u00e5v\u00e4l religion, historia och politik. Men vad som g\u00f6r den s\u00e5 galant \u00e4r \u00e4nd\u00e5 hur den erbjuder perspektiv snarare \u00e4n f\u00e4rdiga l\u00f6sningar eller f\u00f6rs\u00f6k till att p\u00e5tvinga tittaren f\u00e4rdiga l\u00f6sningar eller tankem\u00f6nster. Ist\u00e4llet f\u00f6r \u201dt\u00e4nk s\u00e5h\u00e4r\u201d s\u00e5 s\u00e4ger den snarare \u201ds\u00e5h\u00e4r t\u00e4nker Waleed och det \u00e4r ett perspektiv v\u00e4rt att ha i beaktande\u201d. Detta sker s\u00e5v\u00e4l mellan Waleed och Jalal som mellan honom och sonen i skolsammanhang och k\u00e4nns inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt forcerat utan tv\u00e4rtom v\u00e4ldigt naturligt och vardagligt. Vilket \u00e4r ett stort plus.<\/p>\n
Det som komplicerar deras v\u00e4nskap \u00e4r egentligen tv\u00e5 saker: Waleeds depression, och Jalals sidokarri\u00e4r som sm\u00e5kriminell och hans t\u00f6rn i sidan med lokala gangstrar som b\u00f6rjar upptr\u00e4da hotfullt mot honom p\u00e5 grund av en skuld han inte kan betala av. Men s\u00e5 ser Waleed en chans att kombinera dessa tv\u00e5 och g\u00f6ra det till en m\u00f6jlighet ist\u00e4llet f\u00f6r en problematik, vilket leder till helt andra problem f\u00f6r dem b\u00e5da, men ocks\u00e5 m\u00f6jliga l\u00f6sningar – och d\u00e5 de inte tycks kunna l\u00e5ta bli att vilja hj\u00e4lpa varandra – eller sig sj\u00e4lva – s\u00e5 g\u00e5r de \u00e4nd\u00e5 ihop och ser f\u00f6rbi varandras svagheter och problem f\u00f6r att kunna \u00f6verkomma dem. Deras diskussion om depression, livet och d\u00f6den blir en f\u00f6rst\u00e4rkande filosofisk debatt v\u00e4rd att ha utanf\u00f6r biografen n\u00e4r eftertexterna har rullat. \u00c4ven den med perspektiv och sj\u00e4lslig dimension snarare \u00e4n moraliska pekpinnar i uppl\u00e4xande syfte. Och \u00e4ven om slutet kommer lite av en chock s\u00e5 kan den uppm\u00e4rksamme \u00e4nd\u00e5 se den komma. Vilket vanligtvis kanske ses som ett minus men h\u00e4r blir ett lika h\u00e5rt som logiskt slag i magen p\u00e5 tittaren.<\/p>\n