![\"adamgreen\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/01\/adamgreen-300x300.jpg\" "\\"adamgreen\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
N\u00e4r sm\u00e5tt fantastiska Sixes and sevens kom ins\u00e5g jag att n\u00e4sta skiva kommer Adam Green inte att kunna g\u00f6ra samma grej, inte p\u00e5 samma s\u00e4tt i alla fall. Det borde vara om\u00f6jligt att explodera \u00e4n en g\u00e5ng i s\u00e5dana otvungna, avv\u00e4pnande melodier och infall, med en s\u00e5n uppenbar k\u00e4rlek till musikhistorien. Allt rymdes p\u00e5 den skivan, fr\u00e5n soul, rock, pop till spoken word och en h\u00e4rlig gitarrduett i direktstigande led fr\u00e5n hans gamla duo Moldy Peaches ”Anyone but you” (ja, den d\u00e4r junol\u00e5ten<\/a>). Det borde inte vara m\u00f6jligt med en s\u00e5n kreativ k\u00e4ftsm\u00e4ll \u00e4n g\u00e5ng till, om inte albumet skulle dr\u00f6ja ett antal \u00e5r s\u00e5klart.<\/p>\n Att det \u00e4r en annan ton p\u00e5 Minor Love\u00a0 k\u00e4nns d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lvklart. Den s\u00e4gs vara en skilsm\u00e4ssoskiva men jag f\u00f6rs\u00f6ker att inte lyssna efter tecken p\u00e5 det, eftersom det \u00e4r v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att urskilja en st\u00f6rre melankoli h\u00e4r. Det \u00e4r snarare samma gatusmarta texter och influenser fr\u00e5n hela rockhistorien innan 1980, s\u00e4rskilt Lou Reed men ocks\u00e5 Leonard Cohen (i fina ”Boss inside”) och Velvet Underground g\u00f6r sig st\u00e4ndigt p\u00e5minda. Att Adam Green skulle ha spelat alla instrument sj\u00e4lv \u00e4r imponerande, inte minst f\u00f6r att det l\u00e5ter s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket som det gjort f\u00f6rut. L\u00e5tarna, som som vanligt aldrig \u00f6verstiger tre minuter, har samma sk\u00f6na shuffle-tempon och varierande arrangemang.<\/p>\n Nej pressreleaser kan ofta f\u00f6rvilla en. D\u00e4remot \u00e4r det tydligt att han f\u00f6rs\u00f6kt tona ner de mest knasiga inslagen, de konstiga infallen, de obscena texterna och den arroganta hipster-imagen (f\u00f6rutom p\u00e5 det fula omslaget). En j\u00e4mnhet \u00e4r tydlig, men det kommer med priset att det \u00e4r l\u00e4tt att bli uttr\u00e5kad. Melodierna g\u00e5r oftast runt runt, utan tydliga refr\u00e4nger och Adams behagligt monotona r\u00f6st g\u00f6r att jag kommer p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att t\u00e4nka p\u00e5 annat ganska ofta, f\u00f6r att ibland reagera p\u00e5 en snygg basslinga, ett schysst groove (i Lockout blir jag os\u00e4ker p\u00e5 om det inte \u00e4r Beck p\u00e5 funkhum\u00f6r som jag lyssnar p\u00e5) eller en smart one-liner. Jag hittar ingen riktig \u00f6ppning, annat \u00e4n i vissa l\u00e5tar som ovan n\u00e4mnda Lockout eller Castles and Tassels. Det \u00e4r p\u00e5 f\u00f6r f\u00e5 st\u00e4llen som jag verkligen reagerar.<\/p>\n Minor Love \u00e4r s\u00e4kert en skiva som v\u00e4xer men jag hade \u00f6nskat mig mer \u00f6ppningar, roligare melodier och den d\u00e4r allt \u00e4r m\u00f6jligt-atmosf\u00e4ren som Adam Green \u00e4r b\u00e4st p\u00e5 att skapa. Dock ser jag den som en utmaning, att leta r\u00e4tt p\u00e5 texth\u00e4ftet och se om de utlovade deppiga texterna kan ge mig n\u00e5gonting. Det k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 bra med n\u00e5gonting att lyssna in mig p\u00e5 under 2010.<\/p>\n