{"id":166886,"date":"2023-05-02T02:27:33","date_gmt":"2023-05-02T01:27:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166886"},"modified":"2023-05-02T02:27:34","modified_gmt":"2023-05-02T01:27:34","slug":"som-en-magisk-forelasning-om-det-icke-greppbara-i-trollbindande-ljussattning-skonheten-i-kaos-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166886","title":{"rendered":"Som en magisk f\u00f6rel\u00e4sning om det icke greppbara i trollbindande ljuss\u00e4ttning – Sk\u00f6nheten i kaos p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Julia Ravanis (+ texter ur Alfabet <\/em>av Inger Christensen i \u00f6vers\u00e4ttning av Marie Silkeberg och Ida Linde)<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesigner. Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesigner: Carina Backman<\/p>\n\n\n\n

Mask och perukdesigner: Suz Backman<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Joel Igor Hammad Magnusson<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Andrea Edwards Paddington, Anna Lundstr\u00f6m, Sara Wikstr\u00f6m, Isidor Olsbj\u00f6rk (magiker) och Joel Igor Hammad Magnusson<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 29\/4 2023 Lilla Scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 3\/6<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

2021 utkom Julia Ravais popul\u00e4rvetenskapliga debut vars titel sammanfaller med f\u00f6religgande upps\u00e4ttning, som p\u00e5st\u00e5s vara ”en pj\u00e4s du absolut inte sett i ett parallellt universum”.. Hon har en fil. mag. i id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria, examen i civilingenj\u00f6rsexamen i teknisk fysik och \u00e4r doktorand i teknikhistoria p\u00e5 Chalmers. Hennes avhandling utforskar Sveriges datorhistoria. Vidare intresserar sig f\u00f6r Ravais genusfr\u00e5gor och skiljelinjerna mellan humaniora och naturvetenskap . Hon ing\u00e5r i redaktionen f\u00f6r tidskriften Gl\u00e4nta och i nationell kommitt\u00e9 f\u00f6r teknik- och vetenskapshistoria. S\u00e5ledes en hisnande meriterad 90-talist.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att hennes utsagor om kvantfysik – delvis kopplade till v\u00e5ra liv – ska fungera under en exemplifierande produktion p\u00e5 halvannan timme, har det konstn\u00e4rligt inarbetade paret Magnus Lindman & Frida R\u00f6hl slagit sina kloka huvuden ihop. Av vetenskapliga kunskapsl\u00e4get inklusive fysikaliska lagar har det blivit en m\u00e4rklig f\u00f6rest\u00e4llning att kliva in i, ett avbrott fr\u00e5n tillvaron som vi k\u00e4nner den. Tre sk\u00e5despelare levererar massvis av information, fr\u00e5gest\u00e4llningar och ibland centrallyrik. Det sker i form av rappa repliker eller i monologform. Mikrofoner i midjeh\u00f6jd justeras metodiskt p\u00e5 ett g\u00e5tfullt, lite omst\u00e4ndligt s\u00e4tt. D\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6rsvinner n\u00e5gon av de medverkande off-stage till kontrollrummet v\u00e5ningen ovanf\u00f6r. Dessutom f\u00f6renas de med musikern Joel Igor Hammad Magnusson i ett par s\u00e5nger, vilket ska ses som en trevlig bonus.<\/p>\n\n\n\n

Och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset skiftas scener med fingerkn\u00e4pp av en lockig man i ljusbl\u00e5 kostym. Det \u00e4r den fr\u00e4msta beh\u00e5llningen av i kaos, <\/em>n\u00e4mligen Isidor Olsbj\u00f6rk vars svenska m\u00e4sterskap i magi illustreras med emfas ett antal g\u00e5nger. Han \u00e4r helt fenomenal och hans s\u00e4tt att trolla fram och bort f\u00f6rem\u00e5l f\u00e5r en att baxna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ventyret tar sin b\u00f6rjan med ett sj\u00e4lvspelande piano och en kung\u00f6relse om att relativitetsteorin ska f\u00f6rklaras. Inneslutna i denna black box \u00e4r publiken med om en egendomlig variant av korsbefruktning, emellan naturvetenskaps rationalitet och dess motsats symboliserad av variabler som slump, tvetydighet och konstn\u00e4rliga uttryck. Varf\u00f6r m\u00e4nniskor attraheras av varandra och hur f\u00f6r\u00e4lskelse uppst\u00e5r g\u00e5r ju inte att logiskt f\u00f6rklara, vilket blir till en \u00e5terkommande tankefigur. Annat som behandlas \u00e4r exempelvis ofattbara avst\u00e5nd, atomer, m\u00f6rk materia, os\u00e4kerhetsprincipen samt termodynamiska begreppet entropi (minns ordet fr\u00e5n roman av Thomas Pynchon l\u00e4st p\u00e5 universitet). <\/p>\n\n\n\n

Som antytts \u00e4r det minst sagt fascinerande. I programh\u00e4ftet citeras textleverant\u00f6ren. I sin bok skriver Julia Ravanis om en besvikelse att inte ha f\u00f6rst\u00e5tt hur v\u00e4rlden h\u00e4nger ihop, trots idoga studier av tiden, rummet och universum. Matematisk f\u00f6rst\u00e5elsen inbegripen i kvantfysikens terminologi blev inte v\u00e4ndpunkten, gav inte svaren p\u00e5 n\u00e5gon \u00f6vergripande mening. N\u00e4r inget narrativ lanseras bortsett fr\u00e5n \u00f6verskridandet av gr\u00e4nser mellan det absoluta och det slumpm\u00e4ssiga, borde regiss\u00f6r R\u00f6hl (tillika Folkteaterns konstn\u00e4rlige ledare) ha gallrat bland alla frestande uppslag. Sk\u00f6nheten i kaos <\/em>skulle ha varit vassare om den reducerats med cirka 20 minuter. Det g\u00e5r lite p\u00e5 tomg\u00e5ng p\u00e5 sluttampen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inklusive ljudtekniker Allan Anttila f\u00e5r ensemblen i appl\u00e5dtacket s\u00e4llskap av hela fem scentekniker, vilket indikerar att produktionen varit resurskr\u00e4vande. Konstigt nog har regiss\u00f6r best\u00e4mt att dessa inte ska r\u00e5dda i ordning inf\u00f6r varje scen, utan att det uppdraget vilar p\u00e5 kvintetten vi besk\u00e5dar. P\u00e5 s\u00e5 vis skapas en speciell rytm, ett antal pauser d\u00e4r publiken kan kontemplera \u00f6ver vad de bevittnat och p\u00e5st\u00e5enden som f\u00e4llts. Ansvariga f\u00f6r mask och kostym har ocks\u00e5 haft fullt upp. Anna Lundstr\u00f6m byter mitt i till en fantastisk f\u00e5gelliknande konstruktion i gult. Sara Wikstr\u00f6ms uppburrade kl\u00e4nning signalerar ocks\u00e5 karakt\u00e4r hemmah\u00f6rande i samma djurrike medan Andrea Edwards Paddington mestadels verkar agera alter ego till f\u00f6rfattaren och vars kropp fantasifullt draperats i svarta sn\u00f6ren. <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r p\u00e5 den h\u00f6ga niv\u00e5 man f\u00f6rv\u00e4ntar sig., Mycket text har memorerats, ofta abstrakta resonemang. Det frossas i filosofiskt v\u00e4ndande och vridande, stundtals alltf\u00f6r v\u00e4llustigt.. Vad vill teamet egentligen f\u00e5 fram? Anna Lundstr\u00f6m \u00e4r en beg\u00e5vad rookie som tar f\u00f6r sig, genomf\u00f6r med bravur en anstr\u00e4ngande monolog, v\u00e4xlar med emfas fr\u00e5n balanserat tonl\u00e4ge till forcerat orerande. V\u00e4rt att \u00e5nyo understryka hur vansinnigt skicklig illusionisten \u00e4r (recenserade f\u00f6r \u00f6vrigt H\u00e4ckners senaste show p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan). Slutligen ska framh\u00e5llas vikten av intelligent ljuss\u00e4ttning. Carina Backmans enorma yrkeskunskap \u00e4r h\u00e4r en mycket stor tillg\u00e5ng, som en visuell konfektask.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Julia Ravanis (+ texter ur Alfabet av Inger Christensen i \u00f6vers\u00e4ttning av Marie Silkeberg och Ida Linde) Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman Regi: Frida R\u00f6hl Scenografi och kostymdesigner. Charlotta Nylund Ljusdesigner: Carina Backman Mask och perukdesigner: Suz Backman Komposit\u00f6r: Joel Igor Hammad Magnusson P\u00e5 scen: Andrea Edwards Paddington, Anna Lundstr\u00f6m, Sara Wikstr\u00f6m, Isidor […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-166886","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166886","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166886"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166886\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166922,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166886\/revisions\/166922"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166886"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166886"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166886"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}