![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/image001-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Guardians Of The Galaxy Vol. 3
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 maj 2023
\nRegi James Gunn<\/p>\n
Att avsluta en ber\u00e4ttelse \u00e4r kanske den sv\u00e5raste uppgiften f\u00f6r en ber\u00e4ttare, oavsett vilket medium det \u00e4n \u00e4r brukar det sluta i storslagna kontroverser. I de v\u00e4rsta och mest motbjudande fallen blir skaparen hotade till livet av rabiata galningar p\u00e5 internet. I andra fall blir finalen endast en axelryckning. En av anledningarna till att den sista akten oftast stapplar \u00e4r en \u00e5terkommande tanke om att h\u00f6gre insatser leder till en b\u00e4ttre slutkl\u00e4m. Men regiss\u00f6ren James Gunn och hans filmer om galaxens v\u00e4ktare har alltid spelat spratt och brutit mot reglerna. Sedan den f\u00f6rsta filmen hade premi\u00e4r – f\u00f6r snart tio \u00e5r sedan, har serien alltid valt att g\u00e5 sin egen v\u00e4g. Domedagsliknande skurkar som f\u00f6rnedras genom dans och humorn \u00e4r det prim\u00e4ra vapnet, inte de m\u00e5nga laserkanonerna eller superkrafterna som karakt\u00e4rerna besitter.<\/p>\n
\u00c4ven denna g\u00e5ng har James Gunn hittat ett s\u00e4tt att v\u00e4nda upp och ned p\u00e5 konventionerna. Detta genom att inte l\u00e5ta Vol. 3 handla om att r\u00e4dda universum, ist\u00e4llet g\u00e5r han tillbaka till de \u00e4lskade huvudpersonerna och l\u00e5ter deras trauman st\u00e5 i centrum, detta blir d\u00e4refter drivet f\u00f6r hela filmen. Detta skapar en ov\u00e4ntat rak film som inte alls \u00e4r bekymrad \u00f6ver att bli en plattform f\u00f6r fortsatta Marvel-narrativ, \u00e4ven om det – givetvis, finns kopplingar till det som f\u00f6rflutit. Men det finns inget krampaktigt tv\u00e5ng att skapa ett slut som f\u00f6rs\u00f6ker vrida om t\u00e5rkanalen p\u00e5 de mest artificiella och manipulativa s\u00e4tt. Allt som sker och refereras bygger p\u00e5 noga valda h\u00e4ndelser fr\u00e5n tidigare filmer och varje vinkning k\u00e4nns genuin och inte det minsta forcerad. Ist\u00e4llet f\u00f6r att vara en t\u00e5rdrypande melodram blir Vol. 3 ist\u00e4llet den sista natten med g\u00e4nget, en fest d\u00e4r allt summeras, bearbetas och d\u00e4r n\u00e5got nytt v\u00e4ntar bortom horisonten. Men det finns ocks\u00e5 ett p\u00e5tagligt m\u00f6rker som framtr\u00e4der i ber\u00e4ttelsen och en rad ov\u00e4ntat v\u00e5ldsamma scener som kommer f\u00e5 de yngsta i publiken att rygga tillbaka.<\/p>\n
Detta \u00e4r ocks\u00e5 en vuxnare film d\u00e5 den l\u00e5ter tidigare h\u00e4ndelser v\u00e4ga tungt. Karakt\u00e4rer har ocks\u00e5 till\u00e5tits att v\u00e4xa sedan vi f\u00f6rst s\u00e5g dem. Pom Klementieffs Mantis har nu blivit en – \u00e4n mer, formidabel krigare, denna g\u00e5ng v\u00e5gar hon dessutom ta initiativet och l\u00e4xa upp de \u00f6vriga medlemmarna. Karen Gillans fantastiska Nebula \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrad, numera \u00f6ppen f\u00f6r livet och redo att acceptera vikten av empati. Dessa omtyckta sidofigurer \u00e4r avsev\u00e4rt mer dominanta \u00e4n tidigare nyckelspelare som Chris Pratt eller Zo\u00eb Salda\u00f1as, ett mycket klokt drag av Gunn d\u00e5 deras respektive karakt\u00e4rer har f\u00e5tt genomg\u00e5 tillr\u00e4ckligt dramatiska och livsomv\u00e4lvande h\u00e4ndelser i tidigare filmer.<\/p>\n
Den kontinuitet som Marvel byggt upp under mer \u00e4n 15 \u00e5r inneb\u00e4r inte bara att ber\u00e4ttelser kan f\u00f6rl\u00e4ngas, expanderas och utvecklas. \u00c4ven personerna framf\u00f6r och bakom kameran har byggt upp en rutin och kemi som f\u00e5 storfilmer kan erbjuda. Interaktionerna och de snabba replikskiftena \u00e4r som ett rinnande vatten, det finns inga hinder eller den minsta tvekan d\u00e5 de mest l\u00f6jev\u00e4ckande sk\u00e4mten avlossas. Den trygghet som byggts upp mellan alla iblandade, ensemblemedlemmarna, Gunn och de fiktiva karakt\u00e4rer som spelas, \u00e4r v\u00e4rmande att se.<\/p>\n
Men det \u00e4r inte bara karakt\u00e4rer som v\u00e4xt, en rad andra utvecklingar \u00e4r ocks\u00e5 uppenbara, framf\u00f6rallt tekniskt. James Gunn har nog aldrig varit s\u00e5h\u00e4r vass vad g\u00e4ller att presentera en film visuellt. Med hj\u00e4lp av fantastiska specialeffekter skapas fullkomligt magiska bilder som presenterar den ena mer fascinerande scenen efter det andra. Allting \u00e4r ocks\u00e5 oskyldigt lekfullt och inte det minsta sj\u00e4lvbel\u00e5tet. Trots att det \u00e4r omg\u00e5ng tre har Gunn gott om energi och skapargl\u00e4dje kvar, n\u00e5got som st\u00e4ndigt kanaliseras i galna uppt\u00e5g och ett p\u00e5tagligt hj\u00e4rta vars bultande h\u00f6rs \u00f6ver alla explosioner och skenande rymdskepp. Trots att de gigantiska scenerna avl\u00f6ser varandra har Gunn b\u00e5da f\u00f6tterna p\u00e5 jorden och tappar aldrig bort – en enkel, men mycket potent emotionell k\u00e4rna. Under \u00e5ren som g\u00e5tt verkar han ocks\u00e5 ha stirrat sig blind p\u00e5 de mest klassiska av Disney-filmer som Bambi, inget annat f\u00f6rklarar hur ett par sekvenser blir pl\u00e5gsamt hj\u00e4rtsk\u00e4rande d\u00e5 vi f\u00e5r m\u00f6ta en rad digitala djur vars \u00f6den blir mer dramatiska och drabbande \u00e4n alla v\u00e4rldens Hallmark-produktioner. Hela Vol.3 \u00e4r genomg\u00e5ende en emotionell film som dock aldrig blir en sentimental soppa.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen m\u00e5 vara spikrak men lyckas \u00e4nd\u00e5 – kanske oavsiktligt, ber\u00f6ra en rad aktuella samh\u00e4llsproblem, n\u00e5got som alltid sk\u00e4nkt Marvel – b\u00e5de p\u00e5 film och i serietidningar, ett beh\u00f6vligt allvar som f\u00f6rankrar det fantastiska i v\u00e5r egen vardag. Denna g\u00e5ng ber\u00f6rs artificiell intelligens, dess begr\u00e4nsningar och m\u00e4ns storhetsvansinne. Chukwudi Iwuji i rollen som filmens hysteriska antagonist k\u00e4nns m\u00e5nga g\u00e5nger som en Elon Musk- karikatyr vars vansinnesvisioner endast kan f\u00f6rverkligas genom att krossa allt som st\u00e5r i v\u00e4gen.<\/p>\n
Hur underh\u00e5llande, fartfylld och imponerande Vol. 3 \u00e4n \u00e4r s\u00e5 sitter inte allt som en sm\u00e4ck. Till skillnad mot den n\u00e4rmast perfekta Spider-Man: No Way Home \u00e4r Vol. 3 inte ett felfritt avslut. \u00c4ven om genomf\u00f6randet och engagemanget fr\u00e5n alla inblandade fortfarande \u00e4r h\u00f6gt finns det ocks\u00e5 ett m\u00e5tt av repetition. En del sk\u00e4mt och sekvenser k\u00e4nns igen fr\u00e5n f\u00f6rr och i dessa l\u00e4gen verkar Gunn ha aktiverat autopiloten. Valet av musik \u00e4r denna g\u00e5ng inte heller lika bl\u00e4ndade som brukligt, \u00e4ven om det f\u00f6rekommer en rad bra sp\u00e5r \u00e4r anv\u00e4ndandet av pop- och rockmusik aningen \u00f6verdrivet. Att komposit\u00f6ren Tyler Bates nu ersatts av John Murphy \u00e4r ocks\u00e5 m\u00e4rkbart d\u00e5 den heroiska orkestrala musiken fr\u00e5n tidigare tv\u00e5 filmer numera ersatts med n\u00e5got som inte kan beskrivas som s\u00e4rskilt minnesv\u00e4rt. Slutligen f\u00e5r Will Poulters Adam Warlock alltf\u00f6r lite speltid, n\u00e5got som m\u00e5ste ses som en miss d\u00e5 Poulter g\u00f6r en b\u00e5de rolig och minnesv\u00e4rd version av denna stoiska och kraftfulla rymdgud.<\/p>\n
Men ett avsked \u00e4r s\u00e4llan perfekt, det essentiella \u00e4r snarare att det finns en emotionell vikt som kan binda ihop sagan. Och p\u00e5 denna front lyckas Guardians Of The Galaxy Vol. 3 med r\u00e5ge. Det \u00e4r ett makal\u00f6st rymd\u00e4ventyr som trots sin speltid p\u00e5 tv\u00e5 timmar och trettio minuter h\u00e5ller tittaren i ett j\u00e4rngrepp. N\u00e4r eftertexterna rullar \u00e4r det sv\u00e5rt att undkomma k\u00e4nslan att vi vill ha ytterligare ett \u00e4ventyr, och ett till, och ett till …<\/p>\n