![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/beau.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Beau Is Afraid
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 april 2023
\nRegi Ari Aster<\/p>\n
Med Hereditary valde regiss\u00f6ren Ari Aster att ta sig an n\u00e5got s\u00e5 uttjatat som en skr\u00e4ckfilm som centrerade sig kring \u00f6vernaturlig terror i hemmet. Det hela var en ov\u00e4ntat obehaglig och systematisk film som fick de flesta skr\u00e4ckentusiaster att tala i tungor. Midsommar som f\u00f6ljde \u00e5ret efter var m\u00e5h\u00e4nda inte lika bejublad men desto mer omtalad f\u00f6r sin totala h\u00e4nsynsl\u00f6shet vad g\u00e4llde att presentera sex och v\u00e5ld. Aster har d\u00e4rmed byggt upp ett starkt f\u00f6lje och f\u00e5tt licens att g\u00f6ra vad han vill, produktionsbolaget A24 \u00e4r inte heller fr\u00e4mmande f\u00f6r att l\u00e5ta filmskapare leva r\u00f6vare, se bara till Oscarsvinnaren Everything Everywhere All at Once som k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng kavalkad av hysteriska id\u00e9er.<\/p>\n
Beau Is Afraid b\u00e4r ocks\u00e5 med sig en massiv speltid p\u00e5 tre timmar vilket g\u00f6r det till Asters l\u00e4ngsta film n\u00e5gonsin. Det \u00e4r tydligt att insatserna har skjutits till bordets mitt och Aster nu spelar f\u00f6r att vinna stort. Tyv\u00e4rr visar sig detta h\u00f6gmod resultera i en monumental krasch som m\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r provocerande pretenti\u00f6st och respektl\u00f6s.<\/p>\n
Att v\u00e4gra kompromissa och h\u00e5lla fast vid sina kreativa principer kan vara en styrka f\u00f6r filmskapare, se bara till v\u00e5r egen filmm\u00e4stare Roy Andersson. Dennes distinkta estetik och orubbliga tanke om att aldrig klippa i en scen har hj\u00e4lpt till att skapa filmmagi som ocks\u00e5 b\u00e4r med sig ett helt unikt signum. Men kompromissl\u00f6shet m\u00e5ste ocks\u00e5 ackompanjeras av en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r ens kreativa f\u00f6rm\u00e5ga. Aster verkar ha tappat sitt sunda f\u00f6rnuft efter de tv\u00e5 succ\u00e9erna och h\u00e4nger sig h\u00e4r \u00e5t rent och sk\u00e4rt navelsk\u00e5dande. Beau Is Afraid \u00e4r inte utan meriter, flera g\u00e5nger \u00e4r det imponerande hur Aster bygger upp stress, terror och neuroser. Flera av de scenarion som Joaquin Phoenix st\u00e4lls inf\u00f6r skulle f\u00e5 de mest stresst\u00e5liga av daytraders att svettas floder.<\/p>\n
Problemet \u00e4r att Aster inte f\u00f6rst\u00e5r vikten av att banta ned sina visioner, framf\u00f6rallt m\u00e4ngden. M\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns det inte som en film utan tolv som sl\u00e5ss om att f\u00e5 plats. Detta g\u00f6r att de tv\u00e4ra kasten mellan f\u00f6rtvivlan och h\u00e5nfulla skratt snart blir utmattande. De mest chockerande stunderna blir snart tandl\u00f6sa och helt menl\u00f6sa. Att Aster inte kunnat l\u00e4gga band p\u00e5 sig sj\u00e4lv \u00e4r en genuin tragedi d\u00e5 det finns stunder som k\u00e4nns briljanta. Den goda f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r hur det absurda kan skapa b\u00e5de humor och skr\u00e4ck \u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger superb. Flera g\u00e5nger k\u00e4nns det som en feberdr\u00f6m p\u00e5 steroider, och i sina b\u00e4sta stunder \u00e4r filmen en enda l\u00e5ng hyllning till Franz Kafka. Men s\u00e5 fort det byggts upp n\u00e5gon form av goodwill bryts det ned d\u00e5 filmen byter sp\u00e5r och f\u00f6rsvinner i ett virrvarr av trams som inte bidrar med n\u00e5gonting. Speltiden blir snarare ett s\u00e4nke d\u00e5 Aster verkar k\u00e4nna sig manad till att addera s\u00e5 mycket han bara kan, oavsett om det \u00e4r bra eller ens relevant.<\/p>\n
Joaquin Phoenix \u00e4r ocks\u00e5 problematisk d\u00e5 han framst\u00e5r alltf\u00f6r bekant och repetitiv. Efter sin fantastiska insats i Walk The Line har Phoenix valt att spela samma typ av person i film efter film. Det inneb\u00e4r att vi \u00e4n en g\u00e5ng f\u00e5r ett evigt mumlande, m\u00e4rkliga l\u00e4ten och ett regn av emotionella utbrott. D\u00e4r Aster k\u00e4nns sj\u00e4lvgod och arrogant i sin regi framst\u00e5r Phoenix snarare lat och bekv\u00e4m.<\/p>\n
Alla dessa gupp p\u00e5 v\u00e4gen och problematiska beslut hade kunnat vara urs\u00e4ktade om slutet hade lyckats med att knocka publiken med en infernaliskt slug v\u00e4ndning eller sylvass filosofisk tankest\u00e4llare. Men \u00e4ven h\u00e4r drunknar potentialen i ett bombardemang av egoism. I filmens sista timme b\u00f6rjar hela biosalongen skaka av det arroganta vansinnet som utspelar sig p\u00e5 duken. Aster har supit sig full p\u00e5 sin egen hybris. Likt ett impulsivt barn tvingar han p\u00e5 tittaren ide\u00e9r som har samma intellektuella kapacitet som en pappkartong. Det hela blir till en utmattande och provocerade uppvisning i f\u00e5f\u00e4nga d\u00e4r Phoenix spelar \u00f6ver och Aster sl\u00e4nger allt han har mot v\u00e4ggen, i ett desperat hopp om att n\u00e5got ska fastna.<\/p>\n
Det \u00e4r om\u00f6jligt att helt avf\u00f6ra Beau Is Afraid d\u00e5 det flera g\u00e5nger om f\u00f6rekommer ren och sk\u00e4r briljans vad g\u00e4ller att kombinera skr\u00e4ck med komik. Men de godbitarna \u00e4r inspr\u00e4ngda i en kaka som g\u00f6r alla med fungerade smakl\u00f6kar illam\u00e5ende efter f\u00f6rsta tuggan.<\/p>\n