![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/detremuske.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
De Tre Musket\u00f6rerna: D\u2019Artagnan
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 april 2023
\nRegi Martin Bourboulon<\/p>\n
Det \u00e4r ett av de mest klassiska och \u00e4lskade pojk\u00e4ventyren i litteraturhistorien. Antalet adaptioner p\u00e5 b\u00e5de film och teaterscen \u00e4r fler \u00e4n antalet inv\u00e5nare i Tokyo. Det faktum att ber\u00e4ttelsen \u00e5terkommer visar hur f\u00f6rfattaren Alexander Dumas skapade ett grundformel som t\u00e5l att ber\u00e4ttas om och om igen, oavsett om det \u00e4r som en anskr\u00e4mlig skr\u00e4pfilm signerad Paul W.S. Anderson eller som glammig musikal uppsatt p\u00e5 Stockholms Stadsteater.<\/p>\n
Att nu f\u00e5 m\u00f6jligheten att uppleva Dumas ber\u00e4ttelse p\u00e5 modersm\u00e5let franska i en relativt p\u00e5kostad produktion k\u00e4nns d\u00e4rmed b\u00e5de klassiskt och sp\u00e4nnande. Men den od\u00f6dliga ber\u00e4ttelsen visar sig otillr\u00e4cklig f\u00f6r att inspirera och lyfta denna nyversion regisserad av Martin Bourboulon. De Tre Musket\u00f6rerna \u00e4r en produktion som kr\u00e4ver stor teknisk kompetens, kostym, scenografi och foto m\u00e5ste vara b\u00e5de professionellt och p\u00e5kostat. Att filmen kan stoltsera med att vara en av de dyrare franska produktionerna p\u00e5 l\u00e4nge inger f\u00f6rhoppningar om n\u00e5got b\u00e5de autentiskt och storslaget.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr blir det alltmer uppenbart att inhemska europeiska storproduktioner – framf\u00f6rallt s\u00e5dana som kan kategoriseras som historiska, s\u00e4llan n\u00e5r l\u00e4ngre \u00e4n att likna v\u00e5r svenska storproduktion Arn Tempelriddaren. De Tre Musket\u00f6rerna k\u00e4nns som ett f\u00f6rlorat syskon till Peter Flinths film, med allt vad det inneb\u00e4r, med en tr\u00e4ig huvudrollsinnehavare och en brist p\u00e5 erfarenhet och f\u00f6rm\u00e5ga att hantera en budget som kan finansiera mer \u00e4n ett frim\u00e4rke.<\/p>\n
De Tre Musket\u00f6rerna tycks ocks\u00e5 lida av en allvarlig form av personlighetsklyvning. Fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan spretar filmen \u00e5t alla t\u00e4nkbara h\u00e5ll, b\u00e5de vad g\u00e4ller tonen och utseendet. Det finns en f\u00f6rhoppning om att skapa ett sorts Pirates of the Caribbean-liknande \u00e4ventyr, med intensiva sv\u00e4rdsdueller, skurkaktiga men charmanta protagonister, och en oupph\u00f6rlig aptit efter \u00e4ventyr. Men aspirationen att skapa l\u00e4ttsam matin\u00e9 g\u00e5r i total polemik med filmens estetik som \u00e4r lika deprimerande som att l\u00e4sa valfri tr\u00e5d p\u00e5 internetforumet Flashback. M\u00e5nga g\u00e5nger ser det ut som en skr\u00e4ckfilm med en dimma som ligger t\u00e4t i m\u00f6rka skogar som till och med hade gjort den gotiska m\u00e4staren Tim Burton avundsjuk. Scenografin kan ibland skina men alltf\u00f6r ofta p\u00e5minner det om en teaterkuliss. Men mest framtr\u00e4dande \u00e4r en tydlig os\u00e4kerhet och f\u00f6rvirring kring vilken sorts adaption man vill \u00e5stadkomma. Alexander Dumas var inte fr\u00e4mmande f\u00f6r att inkludera f\u00f6rvirringshumor i sin ber\u00e4ttelse. Men de g\u00e5nger Bourboulon vill f\u00e5 publiken att dra p\u00e5 smilbanden blir de ist\u00e4llet snarare h\u00f6gr\u00f6da i ansiktet, den lilla komik som finns levereras n\u00e4mligen med sammanbitna och gnisslande t\u00e4nder.<\/p>\n
Ensemblen som f\u00e5tt uppgiften att axla de klassiska rollerna \u00e4r imponerande p\u00e5 pappret, med bland annat Vincent Cassel, Eva Green och Vickey Krieps. Men \u00e4ven h\u00e4r visar sig det konceptuella vara mer intressant \u00e4n slutresultatet. Cassel spelar \u00f6ver och gestikulerar som en vilde och verkar tro att han upptr\u00e4der p\u00e5 en barnteater. Vicky Krieps \u00e4r chockerande stel och har lika mycket karisma och utstr\u00e5lning som en dammig parkering. Men den st\u00f6rsta f\u00f6rbrytaren \u00e4r Eva Green, h\u00e4r i rollen som den diaboliska och h\u00e4nsynsl\u00f6sa Milady. Green har sedan genombrottet med Casino Royale \u00e5r 2006 k\u00f6pt en expressbiljett till det allra mest skr\u00e4ckinjagande av tr\u00e4skmarker d\u00e4r b-filmen \u00e4r regerar. Denna g\u00e5ng bjuder Green p\u00e5 ett f\u00f6rkastligt och l\u00f6jev\u00e4ckande agerande som m\u00e5ste suddas bort med l\u00e5ng och dyr psykoterapi.<\/p>\n
Utrustat med ett sk\u00e5despel som inte kan kallas f\u00f6rstklassigt, samt ett utseende som inte heller kommer g\u00e5 till filmhistorien, \u00e5terst\u00e5r inte mycket f\u00f6rutom ber\u00e4ttelsen och – givetvis, det intensiva f\u00e4ktandet, tv\u00e5 ingredienser som borde vara lika od\u00f6dliga som lingon och k\u00f6ttbullar. De g\u00e5nger Dumas ber\u00e4ttelse f\u00f6ljs till punkt och pricka finns det ett automatiskt underh\u00e5llningsv\u00e4rde – detvore n\u00e4stan en om\u00f6jlighet att misslyckas med, men givetvis m\u00e5ste Martin Bourboulon ta sig ut p\u00e5 styva linan genom att g\u00f6ra en rad helt obegripliga f\u00f6r\u00e4ndringar och justeringar vilket g\u00f6r filmen helt stillast\u00e5ende. Viktiga segment – som resan till England, avhandlas med totalt nonchalans, ist\u00e4llet f\u00e5r rent nonsens mer utrymme \u00e4n exempelvis den klassiska romansen mellan D\u2019Artagnan och Constance, som f\u00f6r\u00f6vrigt \u00e4r katastrofal d\u00e5 den v\u00e4l framtr\u00e4der.<\/p>\n
Men duellerandet d\u00e5? Det m\u00e5ste v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 vara n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r funktionellt ? Det g\u00f6rs f\u00f6rvisso ett tappert f\u00f6rs\u00f6k att skapa en kontinuerlig stridssekvens utan ett enda klipp, men vad hj\u00e4lper det n\u00e4r kamera\u00e5kningarna g\u00f6r publiken \u00e5ksjuk? Koreografin liknar dessutom n\u00e5gon oskyldig strid med pinnar p\u00e5 en lokal skolg\u00e5rd.<\/p>\n
Det enda genuint positiva \u00e4r beslutet att l\u00e5ta flertalet olika spr\u00e5k f\u00f6rekomma. Franska dominerar men \u00e4ven tyska och engelska f\u00f6rekommer d\u00e5 det \u00e4r p\u00e5 sin plats, n\u00e5got som m\u00e5ste appl\u00e5deras d\u00e5 detta \u00e4r n\u00e5got som betydligt mer p\u00e5kostade produktioner v\u00e4ljer att ignorera. Men det \u00e4r sannerligen en klen tr\u00f6st d\u00e5 resten av filmen \u00e4r en f\u00f6rvirrad gr\u00f6t. Att allting slutar med en motbjudande usel cliffhanger tydligg\u00f6r att hela filmen skulle beh\u00f6va skickas till giljotinen.<\/p>\n