![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/Sporsen-och-Schinkler.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Riddar Bl\u00e5sk\u00e4gg & Judith
\nAv B\u00e9la Bart\u00f3k & Malin B\u00e5ng.
\nLibretton B\u00e9la Bal\u00e1sz & Mara Lee.
\nRegi Wouter van Looy
\nScenografi, och kostym Marie Szersnovicz
\nMask och peruk Ther\u00e9sia Frisk
\nDirigent Marit Strindlund.
\nVideodesign Raimo Benedetti
\nDramaturg Tuvalisa Rangstr\u00f6m
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras Folkoperan 23 april 2023
\nMedverkande Stina Ekblad, Julia Spors\u00e9n, Johan Schinkler, Alexandra B\u00fcchel, Helgi Reynisson, Emilia Utter, Folkoperans orkester<\/p>\n
En urklassiker m\u00f6ter en urpremi\u00e4r, s\u00e5 inleder programbladet presentationen av Folkoperans Riddar Bl\u00e5sk\u00e4gg + Judith, d\u00e4r tv\u00e5 verk satts samman f\u00f6r att tala med varandra. Att designen kommer ber\u00f6ra mig b\u00e5de mentalt och musikaliskt, blir tydligt. Sp\u00e4nnande \u00e4r det ocks\u00e5 att den experimentella och mycket aktiva komposit\u00f6ren Malin B\u00e5ng (f\u00f6dd 1974), som jag inte h\u00f6rt f\u00f6rr, har komponerat verket, Judith. En tydlig vink om vad kv\u00e4llen kommer ge \u00e4r att ocks\u00e5 att f\u00f6rfattaren Mara Lee (f\u00f6dd 1972) st\u00e5r f\u00f6r texten, hon som ofta skriver om makt, sexualitet och femininitet.<\/p>\n
F\u00f6rst m\u00f6ter oss vackra, samlade, distinkta Stina Ekblad. Hon gestaltar den \u00e4ldre tillbakablickande Judith och \u00e4r v\u00e5r guide. Vi f\u00e5r veta hur kv\u00e4llen f\u00f6rdelas mellan tre Judith, och snart r\u00e4knar Ekblad med fast hand ner oss till v\u00e5rt inre rike. Spelet kan b\u00f6rja.<\/p>\n
F\u00f6rsta akten, klassikern Riddar Bl\u00e5sk\u00e4gg, \u00e4r skriven av ungraren B\u00e9la Bart\u00f3k 1911, ursprungligen till en operat\u00e4vling. F\u00f6r en historisk och feministisk tolkning h\u00e4nvisar jag varmt till avsnittet Ebba-Witt Brattstr\u00f6m skrivit i programbladet. Librettot bygger p\u00e5 en ber\u00e4ttelse fr\u00e5n 1600-talet som \u00e4ven Br\u00f6derna Grimm gjorde en version av p\u00e5 1800-talet. Handlingen centreras kring en annan m\u00e4nniskas vilja (Judith) att dela och f\u00f6rmodat b\u00e4ra en annan m\u00e4nniskas m\u00f6rker (Riddar Bl\u00e5sk\u00e4gg). Rykten har redan f\u00f6rmedlat att Bl\u00e5sk\u00e4gg har flera hustrurs liv p\u00e5 sitt samvete. \u00c4nd\u00e5 vill Judith inget hellre \u00e4n stanna hos denne man och \u00e4lska honom, framf\u00f6r sin annars tillt\u00e4nkta trolovade. I sin blinda modiga k\u00e4rlek tar hon sig fram i ett utforskande av sju (symboliska) rum i Bl\u00e5sk\u00e4ggs borg. Men det visar sig vartefter vara ett om\u00f6jligt projekt och sagan har lite olika slut i skilda versioner. I denna version \u00f6verlever hon, om \u00e4n i mycket d\u00e5lig form.<\/p>\n
S\u00e5ngarnas prestationer i f\u00f6rsta akten v\u00e4xer till ett successivt \u00f6verv\u00e4ldigande intryck. Det \u00e4r l\u00e5gm\u00e4lt tajt, emellan\u00e5t primalt naket och det \u00e4r erotiskt. Handlingen kastar oss direkt in i deras innerliga \u00f6nskan att komma varandra n\u00e4rmare och \u00e4nnu n\u00e4rmare. Judith \u00e4r redan i hans borg, och hon vill veta allt om honom… Alla rummen – till sitt inre – ska han \u00f6ppna. Men han v\u00e4rjer sig och svarar: \u201dFr\u00e5ga inte, \u00e4lska mig\u201d. Det \u00e4r en direkt och imponerande \u00e4rlig k\u00e4nslom\u00e4ssig ton n\u00e4r dialogen p\u00e5g\u00e5r. Med hj\u00e4lp av Julia Spors\u00e9ns och Johan Schinklers v\u00e4xelvisa ljusa energifyllda och m\u00f6rka lite \u00e5terh\u00e5llna s\u00e5ngslingor mot varandra blir det vackert. Fast\u00e4n de mer agerar med ett magnetiskt lite l\u00e4ngre avst\u00e5nd mellan sig blir laddningen s\u00e5 tydlig och n\u00e5r l\u00e5ngt ut i b\u00e4nkraderna. Schinklers s\u00e5rbara rollgestalt – naken under r\u00f6da rocken – med varmt m\u00f6rka st\u00e4mma blir nyanserad och realistisk och vacker mot Spors\u00e9ns intensiva klara uppriktiga klang. Den effektiva och avskalade scenografin och precisa regin f\u00e5ngar det essentiella: Deras s\u00f6kande, hans tvekan, hennes naiva vilja och hopp. N\u00e5got tidl\u00f6st och allm\u00e4ngiltigt blir synligt.<\/p>\n
Sista akten, d\u00e5 Judith gestaltas av Alexandra B\u00fcchel, i nykomponerade verket av Malin B\u00e5ng – f\u00e5r vi se Judiths kamp. Hon lever sig igenom sitt mycket modiga men tyv\u00e4rr d\u00f6mda misstag, som verkligen kostat p\u00e5, f\u00f6r att sedan bygga upp sig igen psykiskt. De tv\u00e5, \u00e4ven i f\u00f6rsta akten n\u00e4rvarande, men med masker dolda andarna – \u201dM\u00f6rkret 1 och M\u00f6rkret 2\u201d (Emilia Utter och Helgi Reynison), blir nu synliga utan sin mask. Judith tycks f\u00e5 hj\u00e4lp av dem. F\u00f6r i det h\u00e4r \u00f6verraskande ljud-konst-verket lider Judith, lever ut, f\u00f6rfasas, n\u00e5r botten men v\u00e4nder upp\u00e5t med en stilla nyfunnen styrka. Folkoperans fantastiska orkester spelar p\u00e5 mer \u00e4n instrument f\u00f6r att ge ytterligare liv i ljudbilden. Vi ser en eld brinna, vatten falla fr\u00e5n himlen, och Judith sv\u00e4var tyngdl\u00f6s filmad i rymden. Det enda som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r att v\u00e4lja livet, att f\u00f6rm\u00e5 f\u00f6rh\u00e5lla sig sundare, acceptera och g\u00e5 vidare med bibeh\u00e5llet hopp. I Mara Lees text h\u00f6rs Judith accepterande s\u00e4ga – med en existentialists krassa \u00f6vertygelse: Den tr\u00f6stande raden att under gatstenen finns en strand<\/em> h\u00f6rs ocks\u00e5 svepa f\u00f6rbi. Andra aktens frustande, v\u00e4sande, tjutande toner och ljud\u2026 och eld av stilla vrede\u2026 den speglar det vi k\u00e4nner. Men vi tar oss upp. Starkare v\u00e4ljer vi sen orden, ljuset, livet …<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Riddar Bl\u00e5sk\u00e4gg & Judith Av B\u00e9la Bart\u00f3k & Malin B\u00e5ng. Libretton B\u00e9la Bal\u00e1sz & Mara Lee. Regi Wouter van Looy Scenografi, och kostym Marie Szersnovicz Mask och peruk Ther\u00e9sia Frisk Dirigent Marit Strindlund. Videodesign Raimo Benedetti Dramaturg Tuvalisa Rangstr\u00f6m F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras Folkoperan 23 april 2023 Medverkande Stina Ekblad, Julia Spors\u00e9n, Johan Schinkler, Alexandra B\u00fcchel, […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-166590","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166590","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166590"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166590\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166597,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166590\/revisions\/166597"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166590"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166590"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166590"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n– Jag v\u00e4ljer ljuset och skuggan, orden och livet.<\/em><\/p>\n
\nJudith var bara v\u00e4ldigt k\u00e4r och kanske en s\u00e5dan kvinna som \u201d\u00e4lskar f\u00f6r mycket\u201d, kan man t\u00e4nka. Jag minns boken fr\u00e5n 1992 med samma titel. Tankar om medberoende, socialt arv, och gr\u00e4nsl\u00f6shet dyker upp. Men pl\u00f6tsligt l\u00e4mnar jag det feministiska om k\u00f6nsroller och makt och tankarna g\u00e5r en annan mer allm\u00e4nm\u00e4nsklig v\u00e4g. Verket Judith erbjuder ett s\u00e4llskap, chansen att ta del av en inre healing-resa. Judith \u00e4r anfr\u00e4tt av sj\u00e4lvtvivel, f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6msa skinn, bli stark och \u00f6verleva n\u00e5got som varit henne \u00f6verm\u00e4ktigt. Riddar Bl\u00e5sk\u00e4ggs m\u00f6rker och fasansfulla g\u00e4rningar drabbar henne n\u00e4r hon \u00e4r k\u00e4r och sk\u00f6r. Symboliserar det inte \u00e4ven \u00f6ppna m\u00f6ten med ondska i andra former? Kanske en s\u00e5dan sprakande healing-resa kommer l\u00e4gligt f\u00f6r alla som f\u00f6ljer, lider, st\u00e4ller fr\u00e5gor, l\u00e4ser nyheterna, om Putins ondska? Vi \u00e4r maktl\u00f6sa, som Judith, lider av vad vi tar del av. Att v\u00e5ga se in i ett kompakt \u00f6verm\u00e4ktigt m\u00f6rker kostar p\u00e5.<\/p>\n