{"id":166582,"date":"2023-04-25T21:38:45","date_gmt":"2023-04-25T20:38:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166582"},"modified":"2023-04-25T23:01:28","modified_gmt":"2023-04-25T22:01:28","slug":"releasespelning-av-temaplatta-med-rytmiska-finesser-och-vokal-vighet-miriam-aida-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166582","title":{"rendered":"Releasespelning av temaplatta med rytmiska finesser och vokal vighet &#8211; Miriam Aida p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341817648_134447779600696_8337513009482061_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-166583\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341817648_134447779600696_8337513009482061_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341817648_134447779600696_8337513009482061_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Axel Jane<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>21\/4 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>S\u00e5ngerskan, skivbolagsdirekt\u00f6ren, radiomedarbetaren och alls\u00e5ngsv\u00e4rden Miriam Aida har under 2000-talet r sl\u00e4ppt ett tiotal skivor i eget namn plus f\u00f6rekommit p\u00e5 ytterligare utgivningar.  P\u00e5 meritlistan finns turnerande b\u00e5de nationellt och i Europa samt Japan. Senaste skivan bestod av sp\u00e4nnande tolkningar p\u00e5 David Bowie-l\u00e5tar, vilka recenserades h\u00e4r 2018 (4\/5). Nu kommer ny skiva. Releaseturn\u00e9n f\u00f6r enbart digitalt ( g\u00e4ngse plattformar) utgivna albumet <em>Pieces<\/em> inleddes i G\u00f6teborg. Konkurrens med andra konserter och uteserveringar i behaglig temperatur en helgkv\u00e4ll, medf\u00f6rde att publiksiffran var l\u00e4gre \u00e4n den borde. Hade \u00e4nd\u00e5 kommit hyfsat med folk f\u00f6r att lyssna p\u00e5 Miriam Aida, vars band  best\u00e5r av Mats Andersson p\u00e5 gitarrer, Simon Pettersson p\u00e5 kontrabas samt rytml\u00e4ggarna Ola Bothz\u00e9n och Finn Bj\u00f6rnulfsson (Augustifamiljen mm). Samarbetet med Andersson str\u00e4cker sig tillbaka till 1998 medan Simon Pettersson adderades till bandet f\u00f6r tre \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n<p>Jaded Jane agerar f\u00f6rband p\u00e5 ett anspr\u00e5ksl\u00f6st vinnande s\u00e4tt. Duon Axel och Adam Olsson ( brukar ocks\u00e5 alternera som artistv\u00e4rdar p\u00e5 Nef) p\u00e5 akustisk gitarr respektive portabel synt f\u00f6rlitar sig p\u00e5 sitt diskreta tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt. Man framf\u00f6r mjuka l\u00e5tar p\u00e5 svenska. Vi fick h\u00f6ra exempelvis <em>Som sol i regn, <\/em>\u00f6msinta G\u00f6teborgs-hyllningen skriven till stadens jubileum och en h\u00e4rligt tassande version av melodin i <em>Girl Frpm Ipanema. <\/em> <\/p>\n\n\n\n<p>Miriam ber\u00e4ttar att man genom tio exempel samlat musik fr\u00e5n olika delar av v\u00e4rlden &#8211; USA, Sydamerika, Brasilien, Jamaica, och Kuba. Musik som har samma moder, ett m\u00f6rkt f\u00f6rflutet. F\u00f6r att t\u00e4cka in ett vittomfamnande begrepp kan den trubbiga indelningen i afrikansk-amerikanskt beat, ringa in var influenser h\u00e4mtats. L\u00e5tarna utg\u00e5r fr\u00e5n kamp f\u00f6r frihet och j\u00e4mlikhet. Man till\u00e5ter sig att g\u00f6ra covers p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt, baka till dem t\u00e4mligen respektl\u00f6st. Miriam talar om vilket uppseende hennes pappas utseende v\u00e4ckte n\u00e4r han kom till Sverige 1963. tack vare k\u00e4rleken.<\/p>\n\n\n\n<p>Bandet river inledningsvis av f\u00f6rsta singeln.. Syftar p\u00e5 kraftfulla appellen <em>Freedom <\/em>av Beyonc\u00e9 och Kendrick Lamar vars hit fr\u00e5n 2016 sv\u00e4nger l\u00e4ckert, fr\u00e4mst tack vare radarparet p\u00e5 trummor\/ slagverk. Sjungs som v\u00e4ntat med orubblig auktoritet av Malm\u00f6baserade s\u00e5ngerskan uppbackad vokalt av  fr\u00e4mst Ola Bothz\u00e9n. <em>Angelitos Negros<\/em>, ledmotivet fr\u00e5n mexikansk protestfilm vars \u00e4mne \u00e4r rasism, inneh\u00e5ller basfeature som avl\u00f6ses av uttrycksfulla ackord p\u00e5 gitarr. Kan skjuta in att jag sitter p\u00e5 lagom avst\u00e5nd, ser vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen och \u00f6ronen noterar att master Gert fixat perfekt ljud. <\/p>\n\n\n\n<p>      <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/340690231_1420782288670216_5797557825446617995_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-166608\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/340690231_1420782288670216_5797557825446617995_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/340690231_1420782288670216_5797557825446617995_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>      <em>Big Brother <\/em>plockad fr\u00e5n klassiskt Stevie Wonder-album f\u00e4rgas av gungande karibisk vibe (med doft av V\u00e4stafrika) centrerad kring Mats Anderssons fingerf\u00e4rdiga broderande. Miriam spelar triangel och Finn Bj\u00f6rnulfsson st\u00e5r f\u00f6r sitt f\u00f6rsta inspirerade solo. Det levereras p\u00e5 berimbau. Vi f\u00e5r deras finstilta version av <em>Ojola <\/em>(S. Rodriguez) Fylls p\u00e5 med mer Stevie Wonder i form av <em>Make Sure You\u00b4re Sure <\/em>fr\u00e5n soundtrack till sev\u00e4rda Jungle Fever.  L\u00e5ten fr\u00e5n ett soundtrack jag har i min \u00e4go utvecklas  ur basintro till en suggestiv h\u00f6jdpunkt p\u00e5 bl\u00e5 botten.<\/p>\n\n\n\n<p> Rytmtillverkning \u00e4r en v\u00e4sentlig best\u00e5ndsdel hos Miriam Aida och hennes tajta band. Ola och Finn ser ibland till att polyrytmik uppst\u00e5r med sina individuella bidrag, ibland genom att vara raffinerat synkade i body percussion eller p\u00e5 pandeiro (trumma vanlig i afrobrasiliansk musikkultur) fr\u00e5n Finn d\u00e5 Ola svarar p\u00e5 tamburim. Minns jag r\u00e4tt anv\u00e4nder Ola inte trumstockar, inte heller bastrumma.  Kickpedalen anv\u00e4nds ist\u00e4llet f\u00f6r att traktera den peruanska &#8221;l\u00e5dan&#8221; cajon. Finn utg\u00e5r fr\u00e5n congas och sin pandeiro vilka kompletteras med en arsenal av framf\u00f6r allt brasilianska instrument s\u00e5som block och t\u00e4ndsticksask(!). Groove med olika schatteringar framst\u00e4lls minst sagt raffinerat.<\/p>\n\n\n\n<p>Miriam har utvecklats till en expert p\u00e5 s\u00e5ng p\u00e5 portugisiska. Huruvida hon \u00e4ger ett personligt utformat tilltal kan diskuteras. Att artisten sannerligen beh\u00e4rskar vad hon f\u00f6retar sig musikaliskt oavsett spr\u00e5k \u00e4r d\u00e4remot ett faktum.. En mer insatt kollega h\u00e4vdar att <em>Pieces <\/em>\u00e4r hennes starkaste album. Sympatiserar med st\u00e5ndpunkten utan att ha tillr\u00e4cklig \u00f6verblick.<\/p>\n\n\n\n<p> Intelligent lagd l\u00e5tlista forts\u00e4tter p\u00e5 inslagen soulfunkig v\u00e4g, marinerad i br\u00e4nnheta texter.  Njuter av stadigt tassande rytm i <em>Grandma\u00b4s Hands <\/em>(B. Withers) med Mats som  tar ut melodins gungande, souliga slinga p\u00e5 elgitarr. (P\u00e5 originalet producerat av Booker T. Jones h\u00f6rs f\u00f6rresten samma komp som i hans Booker T &amp; M.G\u00b4s.) D\u00e4refter kommer efter anf\u00f6rande om skillnader och likheter kring k\u00e4rlek och sorg,  tungt alster signerat Gil Scott-Heron (som jag sett p\u00e5 samma scen och har flera plattor med) j\u00e4mte en ganska f\u00e4rsk, prisad filmmelodi framf\u00f6rd och delvis skriven av H.E.R f\u00f6r filmen <em>Judas and the Black Messiah<\/em>. Filmen handlar om mordet p\u00e5 en Black Panther-ledare. Kvintetten vet precis hur r\u00e4tt kul\u00f6rer ska exponeras. Riffas oemotst\u00e5ndligt och rytml\u00e4ggarna parar fr\u00e4ckt ihop sig, medan s\u00e5ngerskan serverar oss angel\u00e4gna l\u00e5ttexter. <em>Fight For You <\/em>av H.E.R kombinerar kontempor\u00e4r r &amp; b med baktakten i fl\u00e4skigt sound- system sprunget ur aggressivt beat. Finn inventerar sin samling av instrument. Jag associerar till duon Sly &amp; Robbie, vilket inneb\u00e4r att Simon Pettersson utg\u00f6r en formidabel ryggrad.  Passar utm\u00e4rkt att i sammanhanget n\u00e4mna att man g\u00f6r en sugande <em>Stiff Necked Fools<\/em>, l\u00e5t av Bob Marley som gavs ut postumt. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341264739_1475612342845699_1391556259378586411_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-166619\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341264739_1475612342845699_1391556259378586411_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341264739_1475612342845699_1391556259378586411_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p> Andra set b\u00f6rjar finst\u00e4mt. Mats fina ackordf\u00f6ljder interfolieras p\u00e5 ett ytterst publikfriande s\u00e4tt av rytml\u00e4ggarna, genom koordinerad uppvisning i body percussion.  En ekvilibristisk minishow helt enkelt! Av mina anteckningar framg\u00e5r att kvinnan som frontar sjunger bed\u00e5rande. Framf\u00f6r ocks\u00e5 andra l\u00e5tar \u00e4n de tio som spelats in p\u00e5 nya produktionen. En s\u00e5dan \u00e4r den sorgligt slingrande <em>Emigrantvisa <\/em>i portugisisk \u00f6vers\u00e4ttning. Finn trakterar berimbau medan Mats dekorerar melodin k\u00e4nsligt i sitt stick.  Polyglott-vokalisten sjunger till och med p\u00e5 yoruba i <em>Agbara. <\/em>Bandet surfar vidare p\u00e5 framg\u00e5ngsv\u00e5gen. I en f\u00f6rh\u00e5llandevis snabbare variant av <em>Four Women <\/em>(N. Simone) etableras groove l\u00e4tt att uppskatta. Fast trumbeatet p\u00e5 deras andra singel hamnar f\u00f6r l\u00e5ngt fram och tempot borde tas ner en smula.. S\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r deras tappning av ett suggestivt m\u00e4sterverk faller jag inte riktigt i farstun. Blir d\u00e4remot odelat f\u00f6rtjust i bluesigt jambetonade <em>Echoes <\/em>komponerad av Leon Thomas. <\/p>\n\n\n\n<p>Ur ett gener\u00f6st andra set kan ocks\u00e5 framh\u00e5llas ett Brasilien-doftande original betitlad <em>No Ritmo Do Tambor<\/em> skriven av Miriam Aida och tre medmusiker med text av Alexandre Loma. Publiken rycks med av lyh\u00f6rda inpass p\u00e5 cajon. fr\u00e5n en virtuos, plus cover p\u00e5 spansk s\u00e5ng skriven av Martin Rojas fr\u00e5n Kuba. Utan att vara en hundraprocentigt utt\u00f6mmande redog\u00f6relse blev recensionen l\u00e4ngre \u00e4n den borde. Kontentan \u00e4r att det definitivt \u00e4r &#8221;m\u00f6dan&#8221; v\u00e4rt att kolla upp Pieces. Miriam Aida meddelar att vad de bjuder p\u00e5 live med en ut\u00f6kad repertoar skiljer sig fr\u00e5n hur skivan l\u00e5ter.      <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>21\/4 2023 Nefertiti i G\u00f6teborg S\u00e5ngerskan, skivbolagsdirekt\u00f6ren, radiomedarbetaren och alls\u00e5ngsv\u00e4rden Miriam Aida har under 2000-talet r sl\u00e4ppt ett tiotal skivor i eget namn plus f\u00f6rekommit p\u00e5 ytterligare utgivningar. P\u00e5 meritlistan finns turnerande b\u00e5de nationellt och i Europa samt Japan. Senaste skivan bestod av sp\u00e4nnande tolkningar p\u00e5 David Bowie-l\u00e5tar, vilka recenserades h\u00e4r 2018 (4\/5). Nu kommer [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-166582","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166582","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166582"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166582\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166640,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166582\/revisions\/166640"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166582"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166582"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166582"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}