{"id":166528,"date":"2023-04-24T11:59:57","date_gmt":"2023-04-24T10:59:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166528"},"modified":"2023-04-24T11:59:58","modified_gmt":"2023-04-24T10:59:58","slug":"superb-vokaljazz-framfors-av-kvinnor-med-pondus-pernilla-andersson-kvartett-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166528","title":{"rendered":"Superb vokaljazz framf\u00f6rs av kvinnor med pondus – Pernilla Andersson Kvartett p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Paola Berglund Sievers (fr\u00e5n Pernilla Anderssons fb-sida)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

22\/4 2023<\/p>\n\n\n\n

I marknadsf\u00f6ringen v\u00e4rderas Pernilla Andersson exceptionellt h\u00f6gt. Ist\u00e4llet f\u00f6r ”fenomenal” n\u00f6jer jag mig med p\u00e5st\u00e5endet att hon \u00e4r V\u00c4LDIGT Bra. H\u00f6rt s\u00e5ngerskan p\u00e5 samma scen charmant g\u00e4sta B\u00e4ck Brothers, fronta live och p\u00e5 skiva i More Than a Pair (recenserade h\u00e4r 2018) och med mjukpoppiga cover-duon Rosenberg & Eng p\u00e5 Sokrates Taverna. Baserat p\u00e5 tidigare intryck inst\u00e4mmer jag i omd\u00f6met sj\u00e4lfull entertainer av rang. Nu har hon bildat en grupp vars medlemmar jag h\u00f6rt \u00e5tskilliga g\u00e5nger. Fast inte tillsammans.. Den leds av energiknippet Theresa Indebetou som med annan, \u00e4ldre rytmsektion sl\u00e4ppt fyra skivor. P\u00e5 Unity spelar hon tillsammans med Boel Mogensen p\u00e5 kontrabas och bakom trumsetet Maria Dahlin, tv\u00e5 sammansvetsade 90-talister. Har h\u00f6rt dem med gitarrtrion Toppklass, i kyrkor, p\u00e5 teaterscener, p\u00e5 Oceanen, i Kronhuset i annan pianotrio etc. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r fullsatt trots att kv\u00e4llen \u00e4r tidig och ljus. Jag sitter i baren alldeles intill rummet d\u00e4r scenen \u00e4r bel\u00e4gen. L\u00e5ter tillfredsst\u00e4llande ocks\u00e5 rent ljudm\u00e4ssigt, \u00e4ven om basg\u00e5ngar skulle ha justeras upp n\u00e5got. Pernilla Andersson \u00e4r en utomordentlig interpret. P\u00e5 den f\u00f6rsta av aftonens tv\u00e5 konserter sjungs under cirka en timmes tid standards plus lite \u00f6verraskande tv\u00e5 kl\u00e4mmiga melodier p\u00e5 svenska, n\u00e4mligen Siv Malmkvists tidiga hit Jazzbacillen<\/em> (f\u00e5 andra har den i sin repertoar) och alster med Sonya Hedenbratt. <\/p>\n\n\n\n

Genom sj\u00e4lvlysande pondus f\u00f6retas diskret \u00f6ppning i elegant melodi signerad Tony Bennett, j\u00e4mte 30-tals schlagern Dream A Little Dream Of Me<\/em>, (som ju fick st\u00f6rst framg\u00e5ng med Mamas And The Papas). Det \u00e4r prydligt utformat och mer \u00e4n imitation. Broderas ocks\u00e5 snyggt i stick. My Favorite Things <\/em>fungerar f\u00f6rtr\u00e4ffligt f\u00f6r en kvartett som vill sl\u00e4ppa loss. Musikalklassikern utvecklas till en elastisk h\u00f6jdare d\u00e4r Maria Dahlin tar f\u00f6r sig, bjuder p\u00e5 trumsolo som beg\u00e5vat f\u00f6rh\u00e5ller sig till melodin. I samma sprittande anda byts till s\u00e5ng p\u00e5 svenska. Sonya Hedenbratt-hyllningen g\u00f6rs fr\u00f6jdefullt genom arr som festligt valsar runt, f\u00e5r mig att associera till Monk och Brubeck. Ingen aning om de h\u00e5ller sig till originalet eller om pianisten fyndigt improviserar i egna till\u00e4gg. Hon som tar sig an klaviaturen med hela kroppen st\u00e5r f\u00f6r flera inspirerade inpass.<\/p>\n\n\n\n

Pernilla Andersson lever upp till ryktet om oklanderlig frasering, bekr\u00e4ftar vilken sofistikerad uttolkare hon \u00e4r. Lite grann sinnebilden av en tons\u00e4ker refr\u00e4ngs\u00e5ngerska. Noterar skillnad p\u00e5 r\u00f6sten i tal och s\u00e5ng. Inte lika extremt som i fallet med kollegan Ellen Andersson, men skillnaden \u00e4r \u00e4nd\u00e5 markant. N\u00e5got som symboliseras utomordentligt v\u00e4l i exempelvis A Nightingale Sang In Berkeley Square<\/em>, det romantiska engelska \u00f6rh\u00e4nget. L\u00e5ten blev n\u00e5got av en signatur f\u00f6r Anita O\u00b4Day vars r\u00f6st, f\u00e5r vi veta, jazzlegendaren Conny Sj\u00f6kvist (fick flera minnesv\u00e4rda konversationer med honom p\u00e5 Nef) uppmanade Pernilla att studera. Konsertens mest kuri\u00f6sa inslag var tvekl\u00f6st hur huvudrollsinnehavaren genomf\u00f6rde byte av kl\u00e4nning, fr\u00e5n den p\u00e5 bilden ovan till svart fodral. <\/p>\n\n\n\n

Efter att man med Dahlin i spetsen \u00f6st p\u00e5 i Jazzbacillen <\/em>framf\u00f6rs en sval bossa. Indebetou och Dahlin briljerar i Quiet Nights <\/em>vars sound efter hand tuffar till sig. Stillsamt basfeature l\u00e4ggs snyggt in i den softa avdelningen av Boel Mogensen. Kvartetten firar triumfer med guppande variant p\u00e5 Sunny Side of the Street <\/em>d\u00e4r Pernilla kryddar vigt med scat. F\u00f6ljs upp av Willow Weep For Me <\/em>som kl\u00e4s i bluesigt sv\u00e4ngig skrud. Pianotrion befinner sig i zonen medan textf\u00f6rmedlarens st\u00e4mma g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6gvarv. Maximal satsning avl\u00f6ses av infallsrikt trumsolo! Upprymd publik \u00f6nskar sig extranummer, blir serverade mer av sprittande tong\u00e5ngar n\u00e4r When Lights Are Low <\/em>framf\u00f6rs. Fanns massvis att gl\u00e4dja sig \u00e5t i denna intima konsert. Och n\u00e4r kvartetten l\u00e4rt k\u00e4nna varandra \u00e4nnu mer rent musikaliskt, kommer vad som stundtals kunde f\u00f6refalla aningen stramt f\u00f6rsvinna. Kanske inte n\u00e5gon sensation, men att fyra jazzigt sv\u00e4ngande damer st\u00e5r f\u00f6r kvalificerade livemusiken p\u00e5 Unity f\u00e5r betraktas som s\u00e4llsynt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg 22\/4 2023 I marknadsf\u00f6ringen v\u00e4rderas Pernilla Andersson exceptionellt h\u00f6gt. Ist\u00e4llet f\u00f6r ”fenomenal” n\u00f6jer jag mig med p\u00e5st\u00e5endet att hon \u00e4r V\u00c4LDIGT Bra. H\u00f6rt s\u00e5ngerskan p\u00e5 samma scen charmant g\u00e4sta B\u00e4ck Brothers, fronta live och p\u00e5 skiva i More Than a Pair (recenserade h\u00e4r 2018) och med mjukpoppiga cover-duon Rosenberg & Eng […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-166528","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166528","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166528"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166528\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166558,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166528\/revisions\/166558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166528"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166528"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166528"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}