{"id":166482,"date":"2023-04-22T09:36:42","date_gmt":"2023-04-22T08:36:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166482"},"modified":"2023-04-22T09:42:36","modified_gmt":"2023-04-22T08:42:36","slug":"dansrecension-change-for-oss-ut-pa-en-resa-djupt-in-i-vart-inre-och-langt-ut-i-universum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166482","title":{"rendered":"Dansrecension: Change – f\u00f6r oss ut p\u00e5 en resa djupt in i v\u00e5rt inre och l\u00e5ngt ut i universum"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Jos\u00e9 Figueroa<\/figcaption><\/figure>\n

Change<\/strong>
\nKoreografi och kostym Virpi Pahkinen
\nLjusdesign Tobias Hallgren
\nMask Susanne von Platen
\nMedverkande dansare Virpi Pahkinen, Pontus Sundset Granat, Sofia Sangregorio, Vanessa Lindblom, Victor Persson och Hanna Blomqvist
\nKonferencier Leif Andr\u00e9e
\nKomposit\u00f6rer:
\nPalace Birds av Jukka Rintam\u00e4ki
\nYnn av Mika Takehara
\nChange 12:58 av Mattias Petersson
\nTaqsim \u2013 Trance \u2013 Blue av Kari Ikonen
\nSubito Infinito av Gunnar Idenstam och Jonas Sj\u00f6blom.
\nEn samproduktion med Virpi Pahkinen Dance Company
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset stadsteatern 21 april 2023<\/p>\n

Change bjuder in till en djup meditation, nej \u00e4nnu mer \u00e4n en meditation: Vi f\u00f6rs ut p\u00e5 en resa l\u00e5ngt in i v\u00e5rt inre och genom tid och rum och ut i universum. Dansarnas r\u00f6relser och former de bildar av sina kroppar, musik, ljuss\u00e4ttning och f\u00e4rg talar till oss p\u00e5 m\u00e5nga niv\u00e5er. Dansarnas fingrar, ben och kroppar bildar m\u00f6nster och figurer som samverkar med ljusets trianglar och kvadrater och musikens rytm, ibland vilsamt, ibland skorrande uppmanande.<\/p>\n

Sex dansare, fem musikstycken och fem f\u00e4rger – det \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r denna magiska och mystiska f\u00e4rd till n\u00e5got vi inte kan n\u00e5 med det logiska t\u00e4nkandet. Kropparnas positioner, r\u00f6relser, ljud och ljus v\u00e4cker myter som finns djupt inne i varje m\u00e4nniska. Kanske \u00e4r det Jungs kollektiva undermedvetna som sl\u00e4pps l\u00f6s?<\/p>\n

\"\"Ingen f\u00f6rest\u00e4llning kommer att vara den andra lik av denna upps\u00e4ttning. Koreografen Virpi Pahkinen l\u00e5ter slumpen avg\u00f6ra genom att Leif Andr\u00e9e, som \u00e4r konferencier, l\u00e5ter personer ur publiken dra lappar ur en hatt. Lapparna best\u00e4mmer vilken ordning musikstyckena ska spelas och till vilken f\u00e4rgs\u00e4ttning. Slumpen avg\u00f6r hur koreografi, musik och ljus ska kombineras. Varje dansf\u00f6rest\u00e4llning blir helt unik.<\/p>\n

Koreografen Virpi Pahkinen ber\u00e4ttar i ett pressmeddelande:
\n\u2013 Jag repeterar ofta i tystnad och ins\u00e5g n\u00e4r jag tog tid p\u00e5 styckena att de \u00e4r v\u00e4ldigt exakta och blir lika l\u00e5nga varje g\u00e5ng, s\u00e4ger koreografen och dansaren Virpi Pahkinen. D\u00e5 f\u00f6ddes id\u00e9n att l\u00e5ta dansens tid uts\u00e4ttas f\u00f6r de tv\u00e5 parametrarna ljus och musik utan att k\u00e4rnan g\u00e5r f\u00f6rlorad. Dansen f\u00f6rblir kvar i sitt eget tempo, men fraseras s\u00e5 det passar in \u00e4nnu b\u00e4ttre i helheten.<\/em><\/p>\n

I premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningen blev f\u00f6rsta scenen ett solo framf\u00f6rd av Virpi Pahkinen till den japanske slagverkaren Mika Takehara: Ynn. F\u00e4rgen f\u00f6r ljuset var bl\u00e5. Virpi Pahkinen inleddes solot som en skarp siluett d\u00e4r armar och ben sakta str\u00e4cktes mot en bl\u00e5 rymd. Musiken talade tillsammans med r\u00f6relserna och gav en k\u00e4nsla av universums begynnelse \u00e5terspeglad i varje nyf\u00f6dd varelse.<\/p>\n

Solot var f\u00f6r mig en m\u00e4ktig resa genom krig och fred, genom universum som en dansare framf\u00f6rde. Jag tror varenda \u00e5sk\u00e5dare upplever de scenerna p\u00e5 olika s\u00e4tt beroende p\u00e5 vem man \u00e4r och vilka erfarenheter man har och vilka dr\u00f6mmar man har, vad man t\u00e4nker p\u00e5.<\/p>\n

\"\"En av flera ingredienser i min tolkning \u00e4r numerologi. F\u00f6rsta scenen \u00e4r ett solo, det andra en duett, det tredje en trio, det fj\u00e4rde en kvartett och den femte en kvintett som mot slutet bildar en sextett. I numerologi \u00e4r siffran 1 begynnelsen, allt, medan siffran 2 handlar om att n\u00e5gon m\u00f6ter n\u00e5got. En blir tv\u00e5, samarbete, opposition, konflikt, enighet – allt det f\u00f6rmedlade duetten. Trion, siffran 3, tv\u00e5 blir tre – n\u00e5got ut\u00f6kas och det blir f\u00f6rdjupning av relationer men ocks\u00e5 olika id\u00e9er som spretar \u00e5t olika h\u00e5ll. Sedan kommer kvartetten, fyran, det stabila som mycket bygger p\u00e5. Att vara en del av det stabila, precis som en bil m\u00e5ste ha fyra hjul, men det kan ocks\u00e5 handla om att kastas ut fr\u00e5n det kvadratiska skyddet. Kvintetten, siffran 5, inneb\u00e4r en f\u00f6r\u00e4ndring av det trygga stabila, n\u00e5got bryter sig ut, det blir spretigare, mindre tryggt, mer fantasi och f\u00f6r att gjuta lugn p\u00e5 oron blir kvintetten mot slutet den lugnare sextetten d\u00e4r samarbetet f\u00f6rfinats.<\/p>\n

Det finns minst lika m\u00e5nga s\u00e4tt att tolka detta m\u00e4sterverk till f\u00f6rest\u00e4llning som \u00e5sk\u00e5dare. Lite drygt en timme och tio minuter f\u00f6r ut oss p\u00e5 en resa l\u00e5ngt bortom det logiska t\u00e4nkandet.<\/p>\n

Virpi Pahkinen uttrycker det s\u00e5 bra i pressmeddelandet:
\n\u2013 Jag t\u00e4nker p\u00e5 det som ett koreografiskt spel, d\u00e4r precision m\u00f6ter os\u00e4kerhet och mystik m\u00f6ter matematik. <\/em><\/p>\n

Sk\u00e5despelaren Leif Andr\u00e9e som presentat\u00f6r av f\u00f6rest\u00e4llningen blev ett perfekt intro. Hans sk\u00e4mtsamma allvar blev en perfekt kontrast till det starka k\u00e4nslorna som dansarna, musik och ljuss\u00e4ttning f\u00f6rmedlade.<\/p>\n

Fakta om musiken:<\/strong>
\nMusiken str\u00e4cker sig fr\u00e5n tv-spelsmusik till intrikata slagverk och vibrerande electro, alla stycken \u00e4r specialskrivna. Ljuset designas i olika f\u00e4rgtoner: lila, gult, bl\u00e5tt, vitt och rosa. Det g\u00e5r att kombinera p\u00e5 125 olika s\u00e4tt.<\/p>\n

I premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningen spelades musiken i f\u00f6ljande ordning:
\nMika Takehara: Ynn – med f\u00e4rgen bl\u00e5
\nGunnar Idenstam \/ Jonas Sj\u00f6blom: Subito Infinito – med f\u00e4rgen rosa
\nJukka Rintam\u00e4ki: Palace Birds – med f\u00e4rgen lila
\nMattias Petersson: Change 12:58 – med f\u00e4rgen vit
\nKari Ikonen: Taqsim-Trance-Blue – med f\u00e4rgen gul<\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Change Koreografi och kostym Virpi Pahkinen Ljusdesign Tobias Hallgren Mask Susanne von Platen Medverkande dansare Virpi Pahkinen, Pontus Sundset Granat, Sofia Sangregorio, Vanessa Lindblom, Victor Persson och Hanna Blomqvist Konferencier Leif Andr\u00e9e Komposit\u00f6rer: Palace Birds av Jukka Rintam\u00e4ki Ynn av Mika Takehara Change 12:58 av Mattias Petersson Taqsim \u2013 Trance \u2013 Blue av Kari Ikonen […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,16,20,13624],"tags":[12341,7740,14595,12254,6257],"class_list":["post-166482","post","type-post","status-publish","format-standard","category-dans","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-danskritik","tag-dansrecension-2","tag-klarascenen","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-virpi-pahkinen","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166482","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166482"}],"version-history":[{"count":37,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166482\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166525,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166482\/revisions\/166525"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166482"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166482"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166482"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}