{"id":166399,"date":"2023-04-22T01:49:42","date_gmt":"2023-04-22T00:49:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166399"},"modified":"2023-04-22T08:21:57","modified_gmt":"2023-04-22T07:21:57","slug":"sammantaget-sprids-skon-och-varmande-kansla-thomas-darelid-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166399","title":{"rendered":"Sammantaget sprids sk\u00f6n och v\u00e4rmande k\u00e4nsla – Thomas Darelid i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foton Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Equmeniakyrkan i Lerum<\/p>\n

16\/4 2023<\/p>\n

Arrang\u00f6r: Musik i Lerum<\/p>\n

Blev hektiskt i helgen. \u00c4ven om uppdragen varken var p\u00e5tvingade eller betungande blev det mycket att sm\u00e4lta. F\u00f6rst nu finns ro till dokumentation av vad som h\u00e4nde senaste s\u00f6ndagseftermiddagen. Trots fl\u00f6dande sol fylldes Equmeniakyrkan av nyfiken publik ur flera generationer. Konsert anordnades med komposit\u00f6ren och pianisten Thomas Darelid tillsammans med namnkunnig kvartett. F\u00f6rsamlingen uppl\u00e5ter lokalen till arrang\u00f6rerna meddelar Qlaez Wennberg, som d\u00e4rtill talar om vilka organisationer och sponsorer som gjort konsertverksamheten m\u00f6jlig.<\/p>\n

Darelid \u00e4r f\u00f6rmodligen en doldis f\u00f6r m\u00e5nga. Har gett ut sex album i eget namn, inklusive ett sprillans f\u00e4rskt med titeln Quite So<\/em>.( Det s\u00e5ldes i anslutning till konserten efter ih\u00e4rdig marknadsf\u00f6ring fr\u00e5n scen.) Under drygt ett decennium var han knuten till SVT i egenskap av kapellm\u00e4stare. I sex s\u00e4songer kunde han ses som musikaliskt ansvarig p\u00e5 Gunnebo Sommarteater och han ingick i gruppen Salt. De tre g\u00e5nger jag spontant erinrar mig ha h\u00f6rt honom live h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Gunnebo Slott tillsammans med Bj\u00f6rn J:son Lindh f\u00f6r 30 \u00e5r sedan, Kajskjul 8 och eminenta kapellm\u00e4starsysslan i krogshow med Claes Malmberg, Jan Malmsj\u00f6 och Elena Paparizou samt nyligen samma uppdrag (plus l\u00e5tskriveri) p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater i upps\u00e4ttningen av En d\u00f6d komikers liv.<\/em><\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Spelar tillsammans med l\u00e5tskrivaren g\u00f6r samma manskap som p\u00e5 n\u00e4mnda skiva. Henrik Jansson sitter och lirar elgitarr. Denne erfarne musiker, producent och arrang\u00f6r som ocks\u00e5 engagerats av internationella stj\u00e4rnor har jag h\u00f6rt med bland andra Mats Ronander, Lisa Nilsson och Magnus Lindgren. Bakom trumsetet sk\u00e5dar vi Per Lindvall som nyligen var p\u00e5 samma scen med Ida Sand. Osviklig precision och groove har gjort honom oerh\u00f6rt eftertraktad och uppskattad i branschen.. Har inte alls koll p\u00e5 hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag h\u00f6rt hans rytmiska tillf\u00f6rsel. Dessa superproffs sedan cirka fyra decennier kompletteras med den en generation yngre Jenny Kristoffersson, vars basg\u00e5ngar jag h\u00f6rt hos exempelvis Amanda Andreas, Teresa Indebetou och Bohusl\u00e4n Big Band.<\/p>\n

\"\"Med n\u00e5gra f\u00e5 sp\u00e4nnande undantag framf\u00f6rs komposit\u00f6rens original. Stilm\u00e4ssigt \u00e4r de knepiga att definiera, vilket b\u00f6r ses som en styrka. Vi ”uts\u00e4tts” f\u00f6r instrumentalmusik p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e5terkommande f\u00f6r tankarna till fusion light. Efter f\u00f6rsta halvan associerar jag till Stefan Nilssons tonspr\u00e5k och i viss m\u00e5n H\u00f6rselmat som Lindvall lirat med, medan fotografen tycker klanger stundtals p\u00e5minner om Pat Metheny\/ Lyle Mays. Ska p\u00e5pekas att kyrkan har en speciell akustik, skapar markant efterklang och rymd. Bandets ljudtekniker hade f\u00f6rhinder varf\u00f6r kunnig man hos arrang\u00f6ren fick rycka in.<\/p>\n\n\n

<\/p>\n\n\n

Inledning i f\u00f6rv\u00e4ntad optimistisk anda avl\u00f6ses av lugnare melodi, vars titel Little Swing <\/em>alluderar p\u00e5 ikonisk Hendrix-l\u00e5t. Musiken b\u00f6ljar som en v\u00e4lansad, prydlig variant av fusion. Avsl\u00f6jas att den amerikanskt influerade Birds of Passage <\/em>g\u00e5r i 100 bpm. Kristofferssons kontrabas ligger anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6gt i mixen utan att dr\u00e4nka andra instrument. Inte s\u00e4llan uppst\u00e5r hos mig en f\u00f6rtjusning i visst sound live. Vid sidan av ledarens position hamnar mitt fokus definitivt p\u00e5 denne kvinnlige motsvarighet till Patrik Boman. F\u00f6rmedlar med sina basg\u00e5ngar synnerligen stimulerande tajming.<\/p>\n

\"\"Darelid ”kompenserar” f\u00f6r de enbart instrumentala tong\u00e5ngarna genom att informera och ymnigt delge underh\u00e5llande trivia. Till avdelningen information h\u00f6rde att ber\u00e4tta hur l\u00e5tskrivande kan skilja sig \u00e5t, samt att tala om att kvartetten spelat in ytterligare fyra l\u00e5tar i studio i Kungssten. F\u00f6rst i fj\u00e4rde l\u00e5ten tr\u00e4der en riffande Henrik Jansson fram i helfigur, uppbackad av p\u00e5drivande Per Lindvall. L\u00e5ter delikat! Den inbrytningen broderas snyggt ut i balladform. Arazzo <\/em>till\u00e4gnad Darelids mamma framskrider i sk\u00f6n lunk, sv\u00e4nger uppfriskande i slutfasen. M\u00e5ste medge att somliga l\u00e5tar f\u00f6re paus f\u00f6rblir n\u00e5got anonyma, saknar f\u00f6rm\u00e5gan att stanna kvar i ens medvetande. Att skriva l\u00e5tar med sj\u00e4lvklar substans som s\u00e4tter sig hos mottagaren direkt \u00e4r en grannlaga syssla Med det sagt infaller i f\u00f6rsta set vad som skulle kunna utses till konsertens h\u00f6jdpunkt. H\u00e4nf\u00f6rs d\u00e5 av ballad dedikerad till komposit\u00f6rens barns mamma. Introt p\u00e5 piano, gitarrackorden i sluttonerna och konstruktion d\u00e4remellan var ljuvligt hopfogad.<\/p>\n\n

I andra halvan m\u00e4rks en \u00e4n ledigare attityd, mer eller mindre ofr\u00e5nkomligt n\u00e4r samspelet flyter \u00e4nnu smidigare. Po\u00e4ngteras att ackordf\u00f6ljder i Rockie Lee <\/em>knyckts fr\u00e5n just Rickie Lee Jones, vars konsert i Stenhammarsalen 2016 b\u00e5de jag och Thomas Darelid bevistade. D\u00e4refter f\u00f6ljer tv\u00e5 covers vilka designats f\u00f6r gig p\u00e5 jazzklubb i J\u00f6nk\u00f6ping. Dels ett attraktivt groove med inbyggt ”h\u00e4ng” komponerat av Frank Zappa\/ George Duke, dels en lika avslappnad som svindlande version av I\u00b4m Not In Love<\/em> (udda val utan originalets m\u00e4sterliga trickinspelning av r\u00f6ster). Darelids anslag magnifikt, liksom Lindvalls vispspel och Janssons ”kn\u00e5pande”.<\/p>\n

\"\"I Three Years of a Miracle<\/em>, en lite sv\u00e5rdansad vals enligt upphovsmannen, flyttar h\u00f6gstatus-batteristen fram sin position, gl\u00e4nser utan att brisera i svettigt solo. En av melodierna med extra lyster visar sig vara titell\u00e5ten fr\u00e5n Quite So<\/em>, vars angen\u00e4ma fram\u00e5tr\u00f6relse f\u00f6rst\u00e4rks av snygg gitarrslinga. Komposit\u00f6ren \u00e4r meddelsam, avsl\u00f6jar att fraser fr\u00e5n an Englishman in New York<\/em> (Sting) smugits in. Boccia Afternoons <\/em>lanseras genom att det ber\u00e4ttas om betydelsen av boogie i C-dur under uppv\u00e4xten. I denna muntert medryckande d\u00e4nga sprids rundade, sjungande bastoner av kvartettens yngste musiker. Uts\u00f6kt feature! Vidare tar Henrik Jansson tillf\u00e4llet i akt och riffar, vilket uppskattas. Efter att musikerna avtackats g\u00e5r de entusiastiska \u00e5h\u00f6rare till m\u00f6tes. Extranumret \u00e4r en p\u00e4rla, lyfter genom str\u00e5k av vackert reflekterande melankoli. Leonardo\u00b4s Nocturne<\/em> som ocks\u00e5 avrundar skivan man uppeh\u00e5llit sig kring, har till\u00e4gnats komposit\u00f6rens far.<\/p>\n\n

Foton: Christer \u00c5kerlund<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Equmeniakyrkan i Lerum 16\/4 2023 Arrang\u00f6r: Musik i Lerum Blev hektiskt i helgen. \u00c4ven om uppdragen varken var p\u00e5tvingade eller betungande blev det mycket att sm\u00e4lta. F\u00f6rst nu finns ro till dokumentation av vad som h\u00e4nde senaste s\u00f6ndagseftermiddagen. Trots fl\u00f6dande sol fylldes Equmeniakyrkan av nyfiken publik ur flera generationer. Konsert anordnades med komposit\u00f6ren och pianisten […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-166399","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166399","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166399"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166399\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166481,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166399\/revisions\/166481"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166399"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166399"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166399"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}