{"id":166216,"date":"2023-04-19T00:21:59","date_gmt":"2023-04-18T23:21:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166216"},"modified":"2023-04-19T11:57:29","modified_gmt":"2023-04-19T10:57:29","slug":"triptyk-av-framstaende-singer-songwriters-pa-vastkusten-maja-karin-fredriksson-med-flera-pa-nef","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166216","title":{"rendered":"Triptyk av framst\u00e5ende singer songwriters p\u00e5 V\u00e4stkusten &#8211; Maja-Karin Fredriksson med flera p\u00e5 Nef"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"641\" height=\"395\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/332108610_1362854104473907_5491254706500988397_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-166217\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/332108610_1362854104473907_5491254706500988397_n.jpg 641w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/332108610_1362854104473907_5491254706500988397_n-300x185.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 641px) 100vw, 641px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>14\/4 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Evenemanget skulle \u00e4gt rum i b\u00f6rjan av \u00e5ret. Att det sk\u00f6ts upp till efter p\u00e5sk berodde p\u00e5 \u00f6versv\u00e4mning. Nya datumet  krockade dock till viss del med ett sp\u00e4nnande musikaliskt m\u00f6te p\u00e5 Utopia Jazz, varf\u00f6r jag avvek i slutfasen av andra framtr\u00e4dandet. Ett sv\u00e5rt beslut  d\u00e5 ju tanken ursprungligen var att bevaka  aftonen p\u00e5 Nef. <\/p>\n\n\n\n<p>St\u00e4llets osannolikt rutinerade ljudtekniker s\u00e5g till att den talrika publiken fick absolut b\u00e4sta m\u00f6jliga akustiska service. Amanda Arnborg (tidigare Amanda Andreas) kallar musiker, artister och komposit\u00f6rer f\u00f6r storfamiljen. Inte konstigt d\u00e5  \u00f6verlappande ber\u00f6ringspunkter finns vad g\u00e4ller s\u00e4ttning och dylikt. Har ni synnerligen gott minne vet ni att Maja-Karin Fredriksson och framf\u00f6r allt Amanda Arnborg recenserats i uppskattande ordalag h\u00e4r flera g\u00e5nger. Om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad har hon och Erik Bj\u00f6rksten hittills sl\u00e4ppt fjorton skivor (inklusive singlar) p\u00e5 sitt bolag Ostron Records.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rst p\u00e5 scen efter att v\u00e4rden h\u00e4lsat v\u00e4lkommen \u00e4r MAJA-KARIN FREDRIKSSON, tillsammans med den i dessa sammanhang mycket trygga och kreative ackompanjat\u00f6ren (k\u00f6rar ocks\u00e5)  Erik Bj\u00f6rksten. Hans gitarrer f\u00e4rgar uttrycksfullt genom de ofantliga m\u00f6jligheter utvald  pedalpark erbjuder. Maja-Karin trakterar i flertalet l\u00e5tar akustisk gitarr, bidrar anm\u00e4rkningsv\u00e4rt mycket till ljudbilden. \u00c4ven om piano eller kontrabas hade utgjort det mest naturliga komplement till Eriks tonm\u00e5leri, sveps publiken in i ett mycket behagligt sound. De tv\u00e5 inledande texterna kommer fr\u00e5n poeten Ebba Lindqvist (1908-1995), vars lyrik komposit\u00f6ren, musikern och s\u00e5ngerskan  f\u00f6red\u00f6mligt dj\u00e4rvt tonsatt p\u00e5 skivan <em>Jag beg\u00e4r bara havet <\/em> (d\u00e4rut\u00f6ver singlar och ep). Poetens ord skrudas elegant i fruktbar visformel med st\u00e4nk av pop.<\/p>\n\n\n\n<p> I en konsert p\u00e5 cirka 40 minuter lanseras ocks\u00e5 nytt material. Det s\u00e4gs anknyta till tematik hos Lindqvist, tar fasta p\u00e5 s\u00e5dant som l\u00e4ngtan och avsked. Publiken njuter av <em>St\u00f6r oss inte nu<\/em>, en vaggvisa vars textembryo skrevs f\u00f6r l\u00e4nge sedan samt en sprittande sak om att hantera frustration under pandemin. Det \u00e4r avm\u00e4tt och st\u00e4mningsfullt med substans. Framg\u00e5r utan \u00f6verdrifter hur mycket k\u00e4nslor som investerats i text &amp; musik. Och den frihet den reslige mannen intill henne getts, tas str\u00e5lande till vara med ink\u00e4nnande musicerande. N\u00e4sta g\u00e5ng vi ses ska jag fr\u00e5ga hur influerad multiinstrumentalisten \u00e4r av Daniel Lanois. Maja-Karin Fredrikssons poetiska profil attraherar, den klara st\u00e4mman har en existentiell nerv som tilltalar r\u00f6rd publik. S\u00e5lunda \u00f6vertygande insats fr\u00e5n duon!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"540\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341278586_3451381185104829_6221014033264144951_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-166241\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341278586_3451381185104829_6221014033264144951_n.jpg 540w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/341278586_3451381185104829_6221014033264144951_n-249x300.jpg 249w\" sizes=\"auto, (max-width: 540px) 100vw, 540px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Den s\u00e5 kallade storfamiljen! <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter paus tar BLUE HOUSE vid. Hade inte tidigare h\u00f6rt Ida Kjellbergs band. Liveversionen av Blue House best\u00e5r vid detta tillf\u00e4lle av henne sj\u00e4lv p\u00e5 s\u00e5ng och piano, st\u00e4ndige medlemmen Christopher H\u00e5kansson p\u00e5 gitarrer, Boel Mogensen p\u00e5 kontrabas samt bakom trummorna Julia Schabbauer. De drar ig\u00e5ng i Americana-stuk. H\u00f6r fragment vilka leder tanken till Joni Mitchell, Gillian Welch och en doldis som Tish Hinojosa. Tr\u00f6sterika, luftiga l\u00e5tar sammanbundna av igenk\u00e4nnbar estetik. Snyggt, fast ibland aningen anonymt. Efter cirka fyra l\u00e5tar \u00e4ndrat karakt\u00e4ren t\u00e4mligen radikalt, n\u00e4r frontande kvinnan s\u00e4tter sig vid flygeln. Sjungs p\u00e5 svenska varvid musiken k\u00e4nns avsev\u00e4rt mer angel\u00e4gen; naken och of\u00f6rst\u00e4lld. Ska understrykas att rytmsektionen (som jag sett \u00e5tskilliga g\u00e5nger var f\u00f6r sig) utg\u00f6r ett h\u00e4rligt vitalt tillskott. De p\u00e5 f\u00f6rhand omtalade \u00f6ppna spj\u00e4llen m\u00e4rks s\u00e4rskilt i spelgl\u00e4djen hos en enormt lyh\u00f6rde rytml\u00e4ggare med arbetsredskap i b\u00e5da h\u00e4nderna. <\/p>\n\n\n\n<p>AMANDA ARNBORG avrundar aftonen i visans tecken, ett singer songwriter-.kalas i skiftande kul\u00f6rer. Med sig har hon sin oskiljaktige musikaliske partner Erik Bj\u00f6rksten och samma rytmsektion som hos Blue House f\u00f6rst\u00e4rkt med Finn Bj\u00f6rnulfsson fr\u00e5n Augustifamiljen p\u00e5 percussion. Av ett par korta videoklipp att d\u00f6ma blev vad de utr\u00e4ttade synnerligen omtyckt. Vid denna tidpunkt hade jag emellertid l\u00e4mnat Nef f\u00f6r annan livemusik-begivenhet.  Kan d\u00e4rf\u00f6r inte ge besked om vad som h\u00e4nde sammantaget. Fast redan i fjol h\u00f6rde jag henne vid tv\u00e5 tillf\u00e4llen framf\u00f6ra n\u00e5gra starka l\u00e5tar ur senast inspelade skivan. <\/p>\n\n\n\n<p>OBS Beklagar att livefoton saknas!   <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>14\/4 2023 Nefertiti i G\u00f6teborg Evenemanget skulle \u00e4gt rum i b\u00f6rjan av \u00e5ret. Att det sk\u00f6ts upp till efter p\u00e5sk berodde p\u00e5 \u00f6versv\u00e4mning. Nya datumet krockade dock till viss del med ett sp\u00e4nnande musikaliskt m\u00f6te p\u00e5 Utopia Jazz, varf\u00f6r jag avvek i slutfasen av andra framtr\u00e4dandet. Ett sv\u00e5rt beslut d\u00e5 ju tanken ursprungligen var att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-166216","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166216","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166216"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166216\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166244,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166216\/revisions\/166244"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166216"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166216"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166216"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}