{"id":166181,"date":"2023-04-17T10:20:37","date_gmt":"2023-04-17T09:20:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166181"},"modified":"2023-04-17T10:20:38","modified_gmt":"2023-04-17T09:20:38","slug":"teaterkritik-vox-humana-pa-dramaten-laddar-rummet-med-kanslor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=166181","title":{"rendered":"Teaterkritik: Vox Humana p\u00e5 Dramaten &#8211; laddar rummet med k\u00e4nslor"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_166189\" aria-describedby=\"caption-attachment-166189\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-166189\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/voxhumana.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/voxhumana.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/voxhumana-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-166189\" class=\"wp-caption-text\">Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p>Vox Humana<br \/>\nAv Jean Cocteau<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Maria Bj\u00f6rkman<br \/>\nRegi Thomas Ostermeiet<br \/>\nScenografi och kostym Nina Wetzel<br \/>\nVideo S\u00e9bastien Dupouey<br \/>\nMusik Nils Ostendorf<br \/>\nDramaturg Maja Zade<br \/>\nPeruk och mask Sofia Ranow Boix Vives<br \/>\nLus Carsten Sander<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 16 april 2023<\/p>\n<p>Vox Humana \u00e4r en psykologisk studier i m\u00e4nsklig sm\u00e4rta, hela tiden p\u00e5 gr\u00e4nsen till sammanbrott. Lena Endre gestaltar sorgen \u00f6ver en brusten relation s\u00e5 att k\u00e4nslorna smittar. \u00c5sk\u00e5darna f\u00f6rvandlar till medk\u00e4nnande deltagare n\u00e4r huvudpersonen k\u00e4mpar f\u00f6r att h\u00e5lla vanmakten borta i telefonsamtalen med den man som l\u00e4mnat henne.<\/p>\n<p>Redan i den l\u00e5nga inledande scenen, utan talade ord, blir det tydligt att rummet \u00e4r laddat med k\u00e4nslor. Premi\u00e4rpubliken skruvar sig och hostar mer \u00e4n vanligt n\u00e4r scenen fylls av tystnad.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen som till st\u00f6rsta delen \u00e4r en monolog bygger p\u00e5 Jean Cocteaus psykologiska drama fr\u00e5n 1930 d\u00e4r en kvinna talar i telefon med sin f\u00f6re detta \u00e4lskare, en allra sista g\u00e5ng. Det \u00e4r fascinerande hur publiken bara kan h\u00f6ra den ena tala i telefonen och \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 och uppleva en helhet, utan att h\u00f6ra vad mannen s\u00e4ger ber\u00e4ttas s\u00e5 mycket p\u00e5 flera niv\u00e5er. Kvinnan \u00e4r f\u00f6rkastad, bortvald och ljuger f\u00f6r sig sj\u00e4lv och intalar sig att hon hela tiden visste hur det skulle bli. S\u00e5 starkt kan vi som publik \u00e4nd\u00e5 se allt hon inte sj\u00e4lv vill att vi ska se.\u00a0Regiss\u00f6ren l\u00e5ter f\u00f6rest\u00e4llningen utspelas i flera dimensioner och n\u00e5gon g\u00e5ng inbjuds publiken att skratta l\u00e4ttat. Men allvaret och sm\u00e4rtan \u00e5terkommer och tilltar.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-166190\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/1ce8f27d-039a-46f2-8552-8e9770202b5d-w_960_h_960-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/1ce8f27d-039a-46f2-8552-8e9770202b5d-w_960_h_960-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/1ce8f27d-039a-46f2-8552-8e9770202b5d-w_960_h_960.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Lena Endre st\u00e5r f\u00f6r en enast\u00e5ende rollprestation, men ocks\u00e5 Tomas Hanzons korta inspel ger f\u00f6rest\u00e4llningen karakt\u00e4r.<\/p>\n<p>Thomas Ostermeier som st\u00e5r f\u00f6r regin \u00e4r en av Tysklands mest framg\u00e5ngsrika regiss\u00f6rer och har uppm\u00e4rksammats stort internationellt bland annat f\u00f6r sina tolkningar av Shakespeares Hamlet och Ibsens Ett Dockhem. Han \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Schaub\u00fchne i Berlin. Det \u00e4r andra g\u00e5ngen som Lena Endre och Thomas Ostermeier arbetar ihop. Lena spelade en av rollerna n\u00e4r Ostermeier regisserade Tillbaka till Reims av Didier Eribon h\u00f6sten 2021.<\/p>\n<p><strong>Fakta om Jean Cocteau och Vox Humana:<\/strong><br \/>\nJean Cocteau (1889\u20131963) var en av det tidiga 1900-talets f\u00f6rgrundsfigurer inom fransk kultur. Han var verksam som poet, dramatiker, bildkonstn\u00e4r och filmskapare, och var inblandad i s\u00e5v\u00e4l surrealismen som dadaismen. Han var samtida med och samarbetade med bland andra Erik Satie, Pablo Picasso och Igor Stravinskij.<\/p>\n<p>Vox humana (som kan \u00f6vers\u00e4ttas till Den m\u00e4nskliga r\u00f6sten) hade premi\u00e4r 1930 p\u00e5 Com\u00e9die-Fran\u00e7aise i Paris. 1948 filmatiserades den av Roberto Rossellini med titeln L&#8217;amore och med Ingrid Bergman i rollen och Ingmar Bergman regisserade en radioteaterupps\u00e4ttning f\u00f6r Sveriges Radio som s\u00e4ndes f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1956.<\/p>\n<p><strong>Text: Hans Lindberg och Lars Christiansen<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vox Humana Av Jean Cocteau \u00d6vers\u00e4ttning Maria Bj\u00f6rkman Regi Thomas Ostermeiet Scenografi och kostym Nina Wetzel Video S\u00e9bastien Dupouey Musik Nils Ostendorf Dramaturg Maja Zade Peruk och mask Sofia Ranow Boix Vives Lus Carsten Sander Premi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 16 april 2023 Vox Humana \u00e4r en psykologisk studier i m\u00e4nsklig sm\u00e4rta, hela tiden p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-166181","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166181","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=166181"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166181\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":166200,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/166181\/revisions\/166200"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=166181"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=166181"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=166181"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}