{"id":165749,"date":"2023-04-08T00:27:14","date_gmt":"2023-04-07T23:27:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165749"},"modified":"2023-04-11T01:33:41","modified_gmt":"2023-04-11T00:33:41","slug":"eminenta-enheter-triggar-varandra-till-stordad-goteborg-jazz-orchestra-svante-henryson-goes-wayne-shorter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165749","title":{"rendered":"Eminenta enheter triggar varandra till stord\u00e5d – G\u00f6teborg Jazz Orchestra & Svante Henryson (goes Wayne Shorter)"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ralf Rosenberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Wauxhall Jazz p\u00e5 Contrast Public House i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

3\/4 2023<\/p>\n\n\n\n

OBS Konserten kan ses av st\u00f6dmedlemmar till GJO p\u00e5 n\u00e4tet.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att vara bjuden till G\u00f6teborg Jazz Orchestra och deras spelningar f\u00f6rsta m\u00e5ndagen i m\u00e5naden har senaste \u00e5ren utvecklats till en synnerligen trevlig vana, en vana v\u00e4rd att \u00e5terg\u00e4ldas med viss regelbundenhet. Har d\u00e4rtill h\u00f6rt och skrivit om dem n\u00e4r de h\u00e5llit till i Brew House i G\u00e5rda, Stora Teatern och Valand med celebra g\u00e4ster. N\u00e4r det som senast dessutom l\u00e4t v\u00e4ldigt bra, rent av fantastiskt \u00f6kar drastiskt behovet att dokumentera vad som f\u00f6rsiggick. <\/p>\n\n\n\n

Rektangul\u00e4rt utformade krogen var i princip fullsatt. Fick h\u00e5lla till godo med skaplig plats utan sikt d\u00e4r jag satt och nj\u00f6t av musiken tillsammans med tv\u00e5 av landets fr\u00e4msta vasister. V\u00e4rt att omg\u00e5ende po\u00e4ngtera att GJO p\u00e5 sistone anlitat ljudtekniker Tomas Ferngren f\u00f6r att f\u00e5 till b\u00e4sta m\u00f6jliga akustik i en sv\u00e5rhanterad lokal. Och enligt mig har han utr\u00e4ttat underverk. Slipat bort alltf\u00f6r vassa kanter genom att ist\u00e4llet f\u00f6rst\u00e4rka orkesterns h\u00e4ndelserika sound, dessutom eliminerat bristf\u00e4lliga nyanseringar. Jazzorkesterns tilldragelser p\u00e5g\u00e5r \u00f6ver tv\u00e5 koncentrerade set, vanligtvis med angivet tema. Denna g\u00e5ng framf\u00f6rdes kompositioner av nyss avlidne giganten Wayne Shorter, varav tre i uts\u00f6kta arrangemang av Andreas Hall. Det repas dagen f\u00f6re konsert. Och man har aldrig haft problem att fixa kompetenta vikarier, eftersom listan p\u00e5 villiga inhoppare \u00e4r l\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsm\u00e4dligt nog fick jag inte chansen att tacka den v\u00e4rlden \u00f6ver turnerande Svante Henryson f\u00f6r hans bravader efter\u00e5t, som innefattas av en totalt oh\u00e4mmad approach (l\u00e4s provkarta p\u00e5 genrer). \u00c5 ena sidan solist hos symfoniorkestrar och samarbete med Anne Sofie von Otter, \u00e5 andra sidan omfattande ”fl\u00f6rtande” med metal-scenen genom l\u00e5ng period av samr\u00f6re med racergitarrist Yngve Malmsten. Hade turen att tr\u00e4ffa cellisten p\u00e5 hemmaplan i M\u00f6lndal tidigare i \u00e5r. Skedde efter konsert med honom och familjen Almgren som d\u00e5 lirade dottern Karolinas musik. Fick h\u00f6ra hur allt b\u00f6rjade. Hur en grabb i mellanstadiet bevistade konsert med Skogsfiol och Fl\u00f6jt, varvid sug att l\u00e4ra sig spela bas uppstod efter att ha sett arrang\u00f6ren spela. (hade sj\u00e4lv inte koll p\u00e5 att hon ingick i visgruppen). N\u00e4mnde i mitt samtal med Henryson min fascination \u00f6ver hur han anv\u00e4nder cellon b\u00e5de f\u00f6r melodist\u00e4mma och framtagande av rytmik. Excellerar med likartad v\u00e4gvinnande estetik under bejublade konserten med GJO. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ralf Rosenberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utan g\u00e4st drar man ig\u00e5ng med Seven Steps To Heaven. <\/em>H\u00f6rs omg\u00e5ende vilket formidabelt bett det \u00e4r i bl\u00e5ssektionerna p\u00e5hejade av enormt flexibelt komp. Str\u00f6sslas snyggt med synkoper. I paus meddelar jag trumslagaren Fredrik Hamr\u00e5 att han \u00e4r i sitt esse. Verkligen en styrka att ha en naturlig p\u00e5drivare f\u00f6r den stora ensemblen. Rytml\u00e4ggandet kompletteras smakfullt av osannolikt allsidige slagverkaren Michael Andersson (till vardags p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan). Olli Rantala har bytt till elbas p\u00e5 grund av ryggproblem, vilket visar sig vara en perfekt n\u00f6dl\u00f6sning. Som sagt, redan i f\u00f6rsta riviga arret m\u00e4rks att storbandet med solister \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna. Celebra g\u00e4sten som f\u00f6r n\u00e4rmare tio \u00e5r sedan tilldelades Jazzkatten g\u00f6r entr\u00e9 med ett virtuost intro. P\u00e5minner om yster dansmelodi som sp\u00e4nner \u00f6ver flera genrer. Linjerna i ensemblens spel f\u00f6rf\u00f6r med l\u00e4ckra kontraster och \u00f6verg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

Henryson utg\u00f6r en kolossal injektion f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l GJO som f\u00f6r mina \u00f6ron. Demonstrerar sitt enorma register i egna Suite For Cello & Big Band<\/em> i tre satser. Den inf\u00f6rlivas med en l\u00e5t vi stammisar l\u00e4rt oss att \u00e4lska, n\u00e4mligen By The Way <\/em>skriven av Henryson tillsammans med Erik Weissglas (gitarristen i GJO) i arrangemang av Axel M\u00e5rdsj\u00f6. Melodin \u00e4r s\u00e5 karismatisk att den kom tillbaka till mig flera dagar efter\u00e5t. En hit draperad i moll s\u00e5ledes! Sviten sticker ut som en gr\u00e4ns\u00f6verskridande fulltr\u00e4ff. Rycks med av rockbeat, touch av folkmusik, avantgardism, \u00f6sigt storbandsstuk j\u00e4mte st\u00e4nk av konstmusik. Obestridligt \u00f6rongodis i lyxformat, vilket ska tillskrivas sammantagna kapaciteten hos stj\u00e4rnan och GJO.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det st\u00f6kas och sv\u00e4nger som h\u00e4ftigast g\u00e5r tanken spontant till Live At Sweet Basil <\/em>med Gil Evans & The Monday Night Orchestra fr\u00e5n 1986 och vidare till Healing Power <\/em>p\u00e5 Fleur Carnivore <\/em>av Carla Bleys femtonmanna-band inspelad tv\u00e5 \u00e5r senare i K\u00f6penhamn. H\u00f6gre niv\u00e5 g\u00e5r inte att n\u00e5. Fabul\u00f6st att samtliga pluggat in alla avancerade st\u00e4mmor till punkt och pricka, d\u00e4rf\u00f6r kan leverera med osviklig s\u00e4kerhet. Just denna afton med ber\u00f6md cellist huserar man i toppen p\u00e5 Europa-tabellen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Emma Aronsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I konsertens f\u00f6rsta Wayne Shorter-komposition fr\u00e5n Speak No Evil<\/em> h\u00e4nf\u00f6r uppt\u00e4ckten av parallella lager. Identifierar Olli Rantalas precisa, pumpande basg\u00e5ngar och g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 l\u00e4ckra solon fr\u00e5n gitarrist Erik Weissglas och Simon Westman p\u00e5 sin Nord-klaviatur. Andra halvan har samma uppl\u00e4gg som \u00f6ppningen p\u00e5 f\u00f6rsta set i s\u00e5 m\u00e5tto att GJO framf\u00f6r en l\u00e5t p\u00e5 egen hand. Uppiggande solo p\u00e5 elbas och trombonsektionen som befinner sig i framkant representeras i frontlinjen av duktige Jakob Sollerman. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Henrysson \u00e5terv\u00e4nder till scen spelar han p\u00e5 duo en med Weissglas p\u00e5 akustisk gitarr, ett mycket vackert klingande original med titeln Waltz For Ellen. <\/em>B\u00f6r p\u00e5pekas att duon som antytts, k\u00e4nner varandra musikaliskt v\u00e4l sedan tidigare. F\u00f6re balladen passar jazzorkesterns g\u00e4st p\u00e5 att ber\u00e4tta om sitt n\u00e4stan tv\u00e5hundra\u00e5riga instrument, med sin unikt f\u00f6renklade design. Ett vidunderligt arbetsredskap i h\u00e4nderna p\u00e5 en m\u00e4stare, vars toner kan liknas vid hela skalan fr\u00e5n r\u00f6jig gitarr till g\u00e4ll violin, antingen stark eller spr\u00f6d. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ralf Rosenberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Omfattande slutkl\u00e4mmen med ytterligare fyra l\u00e5tar skrivna av Wayne Shorter (vars stj\u00e4rnsp\u00e4ckade kvartett p\u00e5 Stockholm Jazzfestival 2014 recenserades h\u00e4r) blev, f\u00f6r att anv\u00e4nda en klyscha, en triumfartad klang- och jubelf\u00f6rest\u00e4llning. Den f\u00f6rsta av dem g\u00f6rs utan bl\u00e5s. Just E.S:P <\/em>tillh\u00f6r konsertens absoluta h\u00f6jdpunkter. Simon Westman f\u00e4rgar p\u00e5 ett fabul\u00f6st s\u00e4tt. Andreas Hall ska kreddas stort f\u00f6r hur raffinerat l\u00e5tarna arrats till denna gener\u00f6sa s\u00e4ttning. Tom Thumb <\/em>g\u00f6rs svindlande fr\u00e4ckt, blir till rockigt groove, slingor toppade av distat vr\u00e4kigt beat p\u00e5 cello (kul parafras p\u00e5 perioden \u00e4gnad \u00e5t snabb heavy metal?) Bl\u00e5ssektionerna responderar synnerligen angen\u00e4mt p\u00e5 kompet inklusive Henryson. Michael Andersson bryter p\u00e5passligt igenom, accentuerar ett kokhett beat.<\/p>\n\n\n\n

St\u00e4mningen f\u00f6rvandlas radikalt n\u00e4r balladen Infant Eyes <\/em>lanseras. I mina anteckningar st\u00e5r att det spelas passionerat med f\u00f6rbluffande teknisk s\u00e4kerhet. Bj\u00f6rn Cedergren tillf\u00f6r ink\u00e4nnande ett uttrycksfullt, reflekterande solo p\u00e5 tenorsaxofon. GJO k\u00e4nns redo f\u00f6r de mest ansedda festivalerna i landet och p\u00e5 kontinenten. Deras energi och n\u00e4rmast osannolika k\u00e4nsla f\u00f6r dynamik spreds ut \u00f6ver krogen. Mitt referensmaterial \u00e4r omfattande, s\u00e5 lita p\u00e5 omd\u00f6met. Vill avslutningsvis betona befogat ber\u00f6m genom att r\u00e4cka \u00f6ver symbolisk guldstj\u00e4rna kollektivt till trumpetsektionen, vars medlemmar presterar p\u00e5 en niv\u00e5 som numera ofta \u00f6vertr\u00e4ffar till och med Bohusl\u00e4n Big Band. De som stod l\u00e4ngst bak denna afton var Mats Eklund (tillika verksamhetsledare), Johnny Olsson (haft eget k\u00e4nt storband som synts i tv-produktioner med diverse stj\u00e4rnor flera decennier tillbaka. Grundare av GJO tillsammans med Eklund), Jonathan Kronevik (tog med glans hand om ett par solistinpass) samt Johan \u00c5kervall (f\u00f6rste trumpetare p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan som h\u00e4vdade att konserten ”var det roligaste jag gjort p\u00e5 l\u00e4nge”). <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Wauxhall Jazz p\u00e5 Contrast Public House i G\u00f6teborg 3\/4 2023 OBS Konserten kan ses av st\u00f6dmedlemmar till GJO p\u00e5 n\u00e4tet. Att vara bjuden till G\u00f6teborg Jazz Orchestra och deras spelningar f\u00f6rsta m\u00e5ndagen i m\u00e5naden har senaste \u00e5ren utvecklats till en synnerligen trevlig vana, en vana v\u00e4rd att \u00e5terg\u00e4ldas med viss regelbundenhet. Har d\u00e4rtill h\u00f6rt och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-165749","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165749","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=165749"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165749\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":165870,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165749\/revisions\/165870"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=165749"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=165749"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=165749"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}