![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/AIR-artwork.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Air
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 5 april 2023
\nRegi Ben Affleck<\/p>\n
Ben Affleck har hittat ett s\u00e4tt att g\u00f6ra popul\u00e4rhistoria till storskalig underh\u00e5llning p\u00e5 bioduken, f\u00f6rst med den str\u00e5lande Argo och nu med Air. Afflecks sk\u00e5despel m\u00e5 ha varit kontroversiellt, \u00e4ven om det f\u00f6rb\u00e4ttrats avsev\u00e4rt de senaste \u00e5ren, men som regiss\u00f6r har han alltid gjort enkla, engagerande och mycket intressanta filmer, bortsett fr\u00e5n stolpskottet Live By Night.<\/p>\n
Air \u00e4r m\u00e5h\u00e4nda ingen Argo men m\u00e5nga g\u00e5nger om en oerh\u00f6rt l\u00e4ttillg\u00e4nglig och ov\u00e4ntat sp\u00e4nnande film om n\u00e5got s\u00e5 absurt som en basketsko. Affleck har gjort sin sk\u00e5despelarkarri\u00e4r i en rad breda publikfilmer som m\u00e5nga g\u00e5nger, m\u00f6tts av – r\u00e4ttf\u00e4rdiga och befogade, s\u00e5gningar. Men hans erfarenhet fr\u00e5n det storslagna och l\u00e4ttsm\u00e4lta har gett honom en unik f\u00f6rm\u00e5ga att implementera samma typ av dramaturgi i sina egna filmer med stort effektivitet. Vad som egentligen \u00e4r ett torftigt drama i en arkitektoniskt tr\u00e5kig kontorsbyggnad blir till en sp\u00e4nnande katt- och r\u00e5ttalek d\u00e4r sluga och inte helt sympatiska karakt\u00e4rer \u00e4r villiga att g\u00f6ra allt f\u00f6r att s\u00e4kra ett kontrakt med Michael Jordan.<\/p>\n
Affleck g\u00f6r de olika aff\u00e4rsf\u00f6rhandlingarna och de interna striderna till
\nverbal action d\u00e4r karakt\u00e4rerna verkar t\u00e4vla i att h\u00e4va ur sig maximalt antal svordomar per sekund, f\u00f6rol\u00e4mpningarna \u00e4r konstanta och alla knep \u00e4r till\u00e5tna i detta korporativa krig. Det hela g\u00e5r i en rasande fart och b\u00e4ddas in i ett ot\u00e4ckt lyxigt soundtrack med artister som Dire Straits och Bruce Springsteen(!) vars licenskostnader skapar svindelk\u00e4nsla.<\/p>\n
Till detta f\u00f6ljer mycket stabilt sk\u00e5despel fr\u00e5n samtliga inblandade. Affleck som b\u00f6rjat falla tillbaka i d\u00e5liga banor vad uselt sk\u00e5despel anbelangar, med filmer som Batman V Superman, The Duel och praktfiaskot Deep Water, \u00e4r nu tillbaka med en f\u00e5nig men inspirerad tolkning av Nike-grundaren Philip Knight vars udda man\u00e9r f\u00e5r Affleck att stortrivas. Matt Damon i rollen som den framfusige rekryteraren och scouten Sonny Vaccaro \u00e4r solid men g\u00e5r p\u00e5 sparl\u00e5ga. Damon har ironiskt nog b\u00f6rjat f\u00f6lja samma karri\u00e4rbana som kollegan Afflecks tidiga karri\u00e4r, med menl\u00f6sa roller i \u00e4n mer hoppl\u00f6sa filmer. De tv\u00e5 riktigt solida rollprestationerna kommer fr\u00e5n den alltid lysande Viola Davis och m\u00e4rkligt nog den komiskt lagda Jason Bateman. Bateman blir ocks\u00e5 filmens enda – och beh\u00f6vliga, emotionella ankare i en film vars st\u00f6rsta brist \u00e4r att det helt saknas n\u00e5got djup, b\u00e5de k\u00e4nslom\u00e4ssigt och ber\u00e4ttarm\u00e4ssigt.<\/p>\n
F\u00f6r \u00e4ven om Ben Affleck f\u00f6rst\u00e5r konsten att f\u00e4ngsla sina tittare genom breda penseldrag \u00e4r han fortfarande bara en novis vad g\u00e4ller att skapa karakt\u00e4rer och ber\u00e4ttelser som t\u00e5l att analyseras och diskuteras. Filmens konflikter, bakslag och h\u00e5rda f\u00f6rhandlingar \u00e4r i slut\u00e4nden alltf\u00f6r ytliga. Samtliga karakt\u00e4rer \u00e4r minst lika problematiska d\u00e5 de mer eller mindre f\u00f6rblir sina yrkesroller. F\u00f6rutom Bateman, som i en scen blir mer \u00e4n sin profession saknas det intimitet vad g\u00e4ller att l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gra av personerna. Den h\u00e4r grovhuggna personregin blir som mest bekl\u00e4mmande i ett par f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt h\u00f6gtravande och bombastiska scener d\u00e4r Matt Damon st\u00e5r p\u00e5 en imagin\u00e4r sockerl\u00e5da och h\u00e5ller brandtal. Retoriken, ordvalen och framf\u00f6randet \u00e4r \u00f6verdrivet bortom beskrivning vilket tvingar publiken till rysningar, av helt fel sort.<\/p>\n
Sedan g\u00e5r det inte att undkomma det faktum att ber\u00e4ttelsen \u00e4r irrelevant. \u00c4ven om det gjorts en rad filmer som p\u00e5 konceptuellt plan inte b\u00f6r kunna engagera dramatiskt har regiss\u00f6rer som David Fincher – med m\u00e4sterverket The Social Network, motbevisat detta. Skillnaden \u00e4r bara den att skapandet av Facebook kan kategoriseras som ett avg\u00f6rande moment f\u00f6r teknikutvecklingen medan skapandet av Air Jordan – som b\u00e4st, kan ses som intressant men knappast avg\u00f6rande f\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rutom Nikes vinstmarginal och Michael Jordans eget nettov\u00e4rde.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste det ses som n\u00e5got av en bragd att Affleck lyckas underh\u00e5lla och intressera genom tv\u00e5 timmar. Air m\u00e5 vara ytlig, enkel och missa en rad viktiga ber\u00f6ringspunkter, exempelvis hur sportligor och storbolag utnyttjar atleters f\u00f6rm\u00e5gor f\u00f6r maximal profit – \u00e4ven om det g\u00f6rs ett hastigt inl\u00e4gg kring detta i filmens final. Men Ben Affleck lyckas \u00e4nd\u00e5 \u00f6vertyga med en stark entusiasm som smittar av sig p\u00e5 publiken. F\u00f6rutom den kultf\u00f6rklarade The Office har vi nog aldrig sett s\u00e5h\u00e4r mycket dramatik och underh\u00e5llning i kontorsmilj\u00f6.<\/p>\n