{"id":165664,"date":"2023-04-04T05:35:06","date_gmt":"2023-04-04T04:35:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165664"},"modified":"2023-04-04T12:20:00","modified_gmt":"2023-04-04T11:20:00","slug":"granslos-beischer-briljerar-i-mangtydigt-avsked-om-tappad-kontroll-processen-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165664","title":{"rendered":"Gr\u00e4nsl\u00f6s Beischer briljerar i m\u00e5ngtydigt avsked om tappad kontroll – Processen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Av Pontus Stensh\u00e4ll (fritt efter Franz Kafkas roman med samma namn)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Pontus Stensh\u00e4ll<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Richard Andersson<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Ingela Collin<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Simon Steensland<\/p>\n\n\n\n

Ljudddesign: Tommy Carlsson<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Lasse Beischer, Bortas Josefin Andersson, Jesper S\u00f6derblom, Fredrik Evers, Johan Friberg, Carina M Johansson, Victoria Dyrstedt och Eline H\u00f6yer<\/p>\n\n\n\n

I filmade sekvenser medverkar \u00e4ven: Anna Lova Ald\u00e9n, Johan Gry, Johan Hafezi och Johan Karlberg<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 31\/3 2023 p\u00e5 Stora scen (f\u00f6rest\u00e4llningen 1\/4 recenseras)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 27\/5<\/p>\n\n\n\n

Foton: Ola Kjelbye<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ste f\u00f6r l\u00e4nge sedan Kafkas klaustrofobiska roman om maktapparatens godtyckliga \u00f6vergrepp. Har dessutom sett minst tv\u00e5 dramatiseringar, b\u00e5da i Peter Weiss bearbetning. Dels omtalad upps\u00e4ttning p\u00e5 just G\u00f6teborgs Stadsteater p\u00e5 70-talet med Sven Wollter som Josef K, dels upps\u00e4ttning i musikaltappning med Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 Folkteatern 2005. Nu anv\u00e4nder avg\u00e5ende konstn\u00e4rlige ledaren Pontus Stensh\u00e4ll sig av \u00f6det hos protagonisten i mardr\u00f6msaktig ber\u00e4ttelse som ett l\u00f6st p\u00e5h\u00e4ngt ramverk, f\u00f6r att ventilera st\u00e5ndpunkter och leka med teaterkonsten. Lusten till det sceniska uttrycket g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. Den resulterar i en rapsodi av tabl\u00e5er, som vore de \u00f6ppnade d\u00f6rrar till den besj\u00e4lade teatermannens fatabur. <\/p>\n\n\n\n

I denna drastiska omformulering av handlingen \u00e4r Josef K inte prudentlig banktj\u00e4nsteman i svart kostym och plommonstop, utan bohemisk regiss\u00f6r som v\u00e4lkomnar publiken till repetitionerna av ”Shakespeare universe”. Att s\u00e4tta likhetstecken mellan Stensh\u00e4ll och den av honom transformerade Josef K \u00e4r frestande, men j\u00e4mf\u00f6relsen haltar f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven om insikter \u00e5 yrkets v\u00e4gnar luftas. Teaterpubliken j\u00e4mte m\u00e4nniskor p\u00e5 samma arbetsplats blir varse hur konstn\u00e4rlige ledaren delvis utv\u00e4rderar sina \u00e5r p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Enligt dramaturg kan personal till och med k\u00e4nna sig tr\u00e4ffade. Ett huvudtema \u00e4r omotiverat byr\u00e5kratiska strukturer, vilka g\u00f6der diffusa mellanchefer som g\u00f6r sig viktiga med sina p\u00e5lagor – styrdokument, policyfr\u00e5gor, medarbetarenk\u00e4ter och slikt inom sv\u00e4llande HR-avdelningar.. D\u00e5 jag sj\u00e4lv har tj\u00e4nstgjort \u00f6ver trettio \u00e5r i ett av landets st\u00f6rsta samh\u00e4llsnyttiga f\u00f6retag k\u00e4nns inslag igen. N\u00e5gra anst\u00e4llda i kommunen som satt i raden bakom, kunde \u00e4n tydligare spegla sig i den floskelbingo som initieras av konsulter och strateger, \u00e4ven om orerande om v\u00e4rdegrund undveks. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

De ov\u00e4rderliga medskaparna rekryterade f\u00f6r att sl\u00e5 an en gycklande ton heter Lasse Beischer och Bortas Josefine Andersson. Duon som ocks\u00e5 pr\u00e4glade estetiken i Kung Lear <\/em>driver teatergruppen 1 2 3 Schtunk, vars hysteriskt roliga idiom g\u00e5r ut p\u00e5 att gestalta och framf\u00f6r allt diissekera och ifr\u00e5gas\u00e4tta vedertagen klassisk dramatik. Totalt oh\u00e4mmad improvisation j\u00e4mte interaktion med publik styr deras koncept. Man kan sin Shakespeare varf\u00f6r driften h\u00e4r med n\u00e5gra av hans mest spelade pj\u00e4ser, naturligt nog utg\u00f6r v\u00e4sentlig del av underh\u00e5llningen, i en pj\u00e4s som i sin grundform naturligtvis \u00e4r surrealistiskt svart. Och pj\u00e4sens fatalistiska grymma slut ruckas det inte p\u00e5. Men v\u00e4gen dit \u00e4r fylld av humor, b\u00e5de den som uppst\u00e5r i repetitioner under ledning av famlande regiss\u00f6r Josef K (Lasse Beischer) och i de st\u00f6rningsmoment han uts\u00e4tts f\u00f6r av vd, styrelseordf\u00f6rande, revisorer med flera. <\/p>\n\n\n\n

Inte utan att en undrar hur m\u00e5nga oplanerade procent Pontus Stensh\u00e4ll anser sig ha spenderat p\u00e5 annat \u00e4n sitt konstn\u00e4rliga v\u00e4rv under sin period i G\u00f6teborg. I en tidigare teaterchefs memoarer framkom att flagrant \u00f6kning av administrativa uppgifter fick honom att storkna, kv\u00e4vde arbetslusten.<\/p>\n\n\n\n

Ber\u00e4knade l\u00e4ngden p\u00e5 tre timmar inklusive paus utg\u00e5r fr\u00e5n att ungef\u00e4rlig uppskattning av fullst\u00e4ndigt improviserade moment bakats in. Hade velat fr\u00e5ga suffl\u00f6sen, ynglingen utsedd till ”offer” och m\u00f6jligen scentekniker hur m\u00e5nga av de till synes spontana avvikelserna som var \u00f6verenskomna. Pj\u00e4sen b\u00f6rjar med att en hasande huvudrollsinnehavare med barnslig r\u00f6st ber\u00e4ttar vad som \u00e4r n\u00e4rmast f\u00f6rest\u00e5ende, n\u00e4r han regisserar sig sj\u00e4lv och sin lilla trupp sk\u00e5despelare i Hamlet. <\/em>\u00c4r du inte f\u00f6rtjust i ideliga omtagningar och akt\u00f6rer med masker, vilka reagerar blixtsnabbt p\u00e5 stimuli, avr\u00e5ds inf\u00f6rskaffande av biljett. D\u00e5 framst\u00e5r nog denna brokiga pj\u00e4s med sina m\u00e5nga lager mest som tr\u00f6ttsam och infantil.<\/p>\n\n\n\n

. Minus niv\u00e5n p\u00e5 upprepningar faller jag till f\u00f6ga och skrattar vilt \u00e5r den spontanistiska motor Lasse Beischer h\u00e5ller ig\u00e5ng. Han \u00e4r makal\u00f6s, ett fullst\u00e4ndigt unikum. Pantomimscenerna utf\u00f6rs med virtuos bravur. Att st\u00e4ndigt beh\u00f6va korrigera kursen ing\u00e5r i f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Vi som g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 n\u00e5gon som spinner p\u00e5 of\u00f6ruts\u00e4gbara incidenter, har definitivt gl\u00e4dje av att se flera f\u00f6rest\u00e4llningar. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r inte alls lika spektakul\u00e4r som i Caligula,<\/em> senaste premi\u00e4ren p\u00e5 Stora scen. Fast n\u00e5gra scener etsar sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan. Roterande bur d\u00e4r processens skeden f\u00f6rklaras, vaktm\u00e4starens (Fredrik Evers) labyrintartade guidning och avl\u00e5nga bordet som markerar myndighet hos kanslidirekt\u00f6ren (Bortas Josefine Andersson). Mest spektakul\u00e4rt grepp best\u00e5r av Victoria Dyrstad neds\u00e4nkt till sv\u00e4vande \u00e4ngel, h\u00e5llandes l\u00e5ng monolog, en bedrift. Stor omsorg har lagts p\u00e5 arbetet med masker. Ingela Collin ska hyllas. Det visuella har sin f\u00f6rl\u00e4ngning i ett uttrycksmedel som konstn\u00e4rlige ledaren flitigt anv\u00e4nt. Syftar p\u00e5 videoteknik och gigantiska projektioner. Denna g\u00e5ng utf\u00f6rt i grumligt svartvitt n\u00e4r Josef K g\u00f6rs medveten om maktens tentakler. Vad g\u00e4ller akustiken kryddas vid enstaka sekvenser med ljudbangar och Eline H\u00f6yer \u00e4r n\u00e4stan uteslutande h\u00e4nvisad till att sittandes vid piano drilla, eller snarare enformigt gala. Lite p\u00e5frestande i l\u00e4ngden! . <\/p>\n\n\n\n

Efter att Josef K meddelats om att h\u00e4ktning utf\u00e4rdats och utredning vidtagits, upplyses han om att h\u00e4ktningen inte ska hindra honom s\u00e5 l\u00e4nge dom inte avkunnats. Dock blir verksamheten i egenskap av regiss\u00f6r allt mer kringskuren. Sk\u00e5despelarna reser inv\u00e4ndningar, skojfriska vd:n kl\u00e4md mellan sk\u00f6ldarna (Carina M Johansson) agerar st\u00f6rande budb\u00e4rare och styrelsens nye ordf\u00f6rande (Fredrik Evers ) efterlyser uppbygglig teater som st\u00e4rker ist\u00e4llet f\u00f6r att dekonstruera.. L\u00e4ser in att denne karakt\u00e4r g\u00f6rs till en kunnig konfliktyta, en kontrahent som exponerar en nypa sj\u00e4lvreflektion hos manusf\u00f6rfattaren plus m\u00f6jligen en udd mot of\u00f6rst\u00e5ende kritiker. Att nuvarande statsministerns namn ropas ut k\u00e4nns dock lika on\u00f6digt \u00f6vertydligt, som att n\u00e4mnde ordf\u00f6rande ger sig till att sjunga patriotisk s\u00e5ng (som min mor fick l\u00e4ra sig i skolan). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som antytts hamnar ensemblen delvis i skuggan av sj\u00e4lvlysande magnifik huvudrollsinnehavare. Hamnar sammanfattningsvis i ett resonerande \u00e5 ena sidan – \u00e5 andra sidan. Registrerar \u00e5tskilliga ingredienser att ta med sig, men samtidigt n\u00e5gra long\u00f6rer. Och \u00e4ven om upprepningar \u00e4r relevanta i en pj\u00e4s om tappad kontroll och d\u00e4rmed tilltagande surrealistisk k\u00e4nsla, vill man fr\u00e4sa till ibland: KILL YOUR DARLINGS, vi hajar budskapet. Och p\u00e5 gott och ont \u00e4r konstruktionen V\u00c4LDIGT l\u00f6s i fogarna.<\/p>\n\n\n\n

Ytterligare en omst\u00e4ndighet handlar om h\u00f6rbarhet, en befogad synpunkt fr\u00e5n min mor med oerh\u00f6rd teatervana p\u00e5 sj\u00e4tte raden. Eftersom spjuver-sk\u00e5despelaren Lasse Beischer kivandes med suffl\u00f6s, stundtals assisterad av kollegor, spelar specifikt mot publiken l\u00e4ngst fram f\u00f6rsummas i de l\u00e4gena \u00f6vriga i salongen.. Deras f\u00f6rdel \u00e4r att de slipper bli tilltalade (s\u00e5 vida man inte ve och fasa missat st\u00e4nga av mobilen). <\/p>\n\n\n\n

Jesper S\u00f6derblom, Fredrik Evers , Johan Friberg samt Carina M Johansson v\u00e4xlar galant mellan fyra biroller var. Att Fredrik Evers med signifikanta drag tecknar minst tre sj\u00e4lvs\u00e4kra typer – vaktm\u00e4stare med defekt g\u00e5ngstil, flashig fotograf och i vinr\u00f6d manchesterkavaj sv\u00e5rforcerad makthavare – framst\u00e5r som ironisk pendang till Josef K:s eskalerande vanmakt. Jesper S\u00f6derblom \u00e4r som vanligt perfekt i rollen som introdukt\u00f6r. Carina M Johansson tar i \u00e5terkommande scener beg\u00e5vat ut sv\u00e4ngarna som illmarig vd, \u00e4ngslig f\u00f6r arbetsplatsens rykte. Genom lagom mycket \u00f6verdrifter lockas \u00e5sk\u00e5darna till skratt. <\/p>\n\n\n\n

I en recension som kan f\u00f6refalla lika impulsiv som intrigen, m\u00e5ste den oefterh\u00e4rmliga Schtunk-estetiken understrykas. Replikv\u00e4xling emellan sk\u00e5despelare Jossan ( Bortas Josefine Andersson) som Julia och Josef K som lika tr\u00e5nande Romeo nedanf\u00f6r balkongen, \u00e4r prov p\u00e5 h\u00e4rligt absurd humor med sm\u00e5 medel. \u00c4ven om kontentan \u00e4r att upps\u00e4ttningen \u00e4r oj\u00e4mn uppstod en lust att \u00e5terv\u00e4nda tack vare Lasse Beischer. Postmodernisten som suttit p\u00e5 den konstn\u00e4rliga makten har under sin era anv\u00e4nt friheten till att roa och framf\u00f6r allt utmana. Sceniska ”bokslutet” inneh\u00e5ller b\u00e5da dessa egenskaper. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Pontus Stensh\u00e4ll (fritt efter Franz Kafkas roman med samma namn) Regi: Pontus Stensh\u00e4ll Scenografi & kostymdesign: Richard Andersson Maskdesign: Ingela Collin Videodesign: Ludde Falk Ljusdesign: Max Mitle Komposit\u00f6r: Simon Steensland Ljudddesign: Tommy Carlsson I rollerna: Lasse Beischer, Bortas Josefin Andersson, Jesper S\u00f6derblom, Fredrik Evers, Johan Friberg, Carina M Johansson, Victoria Dyrstedt och Eline H\u00f6yer […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-165664","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165664","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=165664"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165664\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":165692,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165664\/revisions\/165692"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=165664"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=165664"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=165664"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}