![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/unnamed-19-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Folk och r\u00f6vare i Kamomilla stad
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 31 mars 2023
\nRegi Rasmus A. Sivertsen<\/p>\n
Efter att ha levererat en av de mest gr\u00e4sliga barn- och familjefilmerna p\u00e5 \u00e5r och dagar med Helt Super \u00e4r regiss\u00f6ren Rasmus A. Sivertsen och studion Qvisten tillbaka med en adaption av Folk och R\u00f6vare i Kamomilla Stad. Denna norska nationalklenod borde ha f\u00e5tt Sivertsen att sk\u00e4rpa sina sinnen och g\u00f6ra sitt yttersta.<\/p>\n
Men det \u00e4r uppenbart att en gammal hund inte f\u00f6rm\u00e5r att l\u00e4ra sig sitta. Precis som Helt Super visar sig denna adaption vara \u00e4nnu en f\u00e4rg- och sj\u00e4ll\u00f6s film som \u00e4r tekniskt underm\u00e5lig och minst lika bedr\u00f6vlig vad g\u00e4ller ber\u00e4ttarkonst. Det fanns inte n\u00e5got st\u00f6rre behov att ber\u00e4tta f\u00f6rfattaren Thorbj\u00f8rn Egners saga med kirurgisk h\u00e4nsyn till ber\u00e4ttarm\u00e4ssiga detaljer – likt Christopher Nolans Memento. Grundber\u00e4ttelsen \u00e4r en enkelsp\u00e5rig moralkaka som grundas i att \u00e4ven samh\u00e4llets bovar och banditer kan bli anst\u00e4ndiga medborgare.<\/p>\n
Vad som gjort Folk och R\u00f6vare unik genom \u00e5ren har varit Egners distinkta teckningar och de minnesv\u00e4rda visorna. B\u00e5da f\u00f6rmedlar en varm och rustik k\u00e4nsla som l\u00e4mpar sig under l\u00e4slampan f\u00f6r b\u00e5de barn och vuxna. Ber\u00e4ttelsen har ocks\u00e5 adapterats med enorm passion h\u00e4r i Sverige, framf\u00f6rallt genom en helt fantastisk adaption d\u00e4r bland annat Hans Alfredsson, Bj\u00f6rn Gustafsson och Sven Bertil Taube medverkar.<\/p>\n
Sivertsen v\u00e4ljer dock bort \u2019\u2019on\u00f6diga\u2019\u2019 begrepp som v\u00e4larbetat, egensinnigt och personligt. Det h\u00e4r \u00e4r en produktion som visar minimalt intresse och som genomf\u00f6r precis allting med handen i fickan och ett tuggummi i munnen. \u00c4nnu en g\u00e5ng sp\u00f6kar det visuella. Denna g\u00e5ng g\u00f6rs det ett erbarmligt f\u00f6rs\u00f6k att efterlikna konkurrenter – och m\u00e4stare, som Laika och Aardman Animations som briljerat med Coraline och Wallace & Gromit. Dessa tv\u00e5 studios \u00e4r genast igenk\u00e4nnbara genom sin h\u00e4ngivenhet till det analoga och m\u00f6dosamma arbetet att jobba med stop-motion. Sivertsen och studion Qvisten f\u00f6rs\u00f6ker rida p\u00e5 denna v\u00e5g genom att skapa karakt\u00e4rer t\u00e4nkta att efterlikna enkla dockor, fast med digital teknik. Slutresultatet \u00e4r dock inte det minsta detaljerat, gediget eller ens attraktivt. Ist\u00e4llet verkar de vara h\u00e4mtade fr\u00e5n marionettm\u00e4staren Gerry Anderssons avdelning f\u00f6r bortkastade alster. Samtliga karakt\u00e4rer \u00e4r lika d\u00f6da som sillkonserver, i vissa l\u00e4gen \u00e4r de till och med skr\u00e4ckinjagande d\u00e5 de utrustats med iskall blick och ett r\u00f6relsem\u00f6nster som h\u00f6r hemma i en zombiefilm. Precis som Helt Super \u00e4r filmens milj\u00f6er ocks\u00e5 under all kritik b\u00e5de tekniskt och designm\u00e4ssigt. Kamomilla ser ut som en \u00f6vergiven High Chaparral-kuliss och allting framst\u00e5r olustigt oinspirerat.<\/p>\n
Att inte ens ber\u00e4ttelsen kan presenteras adekvat \u00e4r dock \u00e4n mer chockerande. Den snart sjuttio \u00e5r gamla barnboken visar sig inte vara tillr\u00e4ckligt l\u00e4tt f\u00f6r n\u00e5gon av de inblandade. De mest v\u00e4lk\u00e4nda sekvenserna och visorna bockas av i en rasande fart, utan n\u00e5gon som helst omtanke. Det tycks m\u00e5nga g\u00e5nger som om Sivertsen gjort Gunde Svans k\u00e4nda \u2019\u2019skynda, skynda\u2019\u2019-citat till sin permanenta livsstil, scener som kunde ha dr\u00f6jt sig kvar – f\u00f6r att uppn\u00e5 st\u00f6rre komik, \u00e4r snabbt \u00f6ver. Och n\u00e4r det inte sjungs om \u2019\u2019Kasper, Jesper och Jonathan\u2019\u2019 dr\u00e4nks filmen i ett hurtigt och p\u00e5tr\u00e4ngande soundtrack som g\u00e5r i polemik med den lugna och gemytliga sagan som gick att uppleva i Egners bok.<\/p>\n
Det som h\u00e5ller filmen ifr\u00e5n att kapsejsa likt Helt Super \u00e4r att det finns ett ramverk, n\u00e4mligen grundber\u00e4ttelsen som visar sig vara ov\u00e4ntat strykt\u00e5lig. Och i en kort sekvens v\u00e4ljer Sivertsen att g\u00f6ra en b\u00e5de snygg och elegant tolkning av Egners teckningar, en sekvens som f\u00e5r en att undra varf\u00f6r resten av filmen inte formgivits med samma sk\u00e4rpa och uppfinningsrikedom? Men detta k\u00e4nns som en genuint klen tr\u00f6st d\u00e5 Folk Och R\u00f6vare i Kamomilla Stad exemplifierar menl\u00f6st och mediokert filmskapande. Men ett av ber\u00e4ttelsens mest minnesv\u00e4rda meddelanden verkar i alla fall g\u00e5tt hem, \u2019\u2019annars s\u00e5 g\u00f6r vi s\u00e5 lite vi kan, b\u00e5de Kasper och Jesper och Rasmus A. Sivertsen\u2019\u2019.<\/p>\n