{"id":165375,"date":"2023-03-29T13:43:09","date_gmt":"2023-03-29T12:43:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165375"},"modified":"2023-03-29T17:21:32","modified_gmt":"2023-03-29T16:21:32","slug":"teaterkritik-beautiful-souls-drabbande-och-vackert-performanceverk-som-lockar-vardagszombisen-ut-ur-dimman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165375","title":{"rendered":"Teaterkritik: Beautiful Souls &#8211; drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-165379\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"464\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin1-300x214.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Beautiful Souls<br \/>\nAv Tana Maneva<br \/>\nMedverkande Tana Maneva, Maria Rostotsky, Elise Sj\u00f6berg, Simon Edman, Max Lapitsky, David M\u00f6rner och Lina Lundberg.<br \/>\nKomposit\u00f6r, live elektronik Rikard Borgg\u00e5rd<br \/>\nVideoanimation Lena Rammi<br \/>\nLjusdesign Emil Olsson<br \/>\nKostym Youlian Tabakov, Tana Maneva, Edvard Tarletski<br \/>\nScenografi Youlian Tabakov<br \/>\nRegiassistent Alice Ilmenska<br \/>\nScen Teater Giljotin<br \/>\nNypremi\u00e4r: 28 mars 2023<\/p>\n<p>(foto Axel Ekbom)<\/p>\n<p>Performanceartisten Tana Maneva \u00e4r f\u00f6dd i Bulgarien och utbildad vid National Academy for Theatre and Film Arts i Sofia. I en intervju i bulgarisk TV (h\u00e4mtad fr\u00e5n Giljotins hemsida) presenterar hon sina verk som en mix av teater, performance med inslag av japansk buthodans (anm: kroppsn\u00e4ra arkaisk dans). Sedan ett antal \u00e5r ing\u00e5r hon i Teater Giljotins speciella scenkonstlaboratorium och har vid teatern redan framf\u00f6rt ett tjugotal verk. Tre som kan n\u00e4mnas \u00e4r Strange Development, Concealed Party och Emergency Exit. Att det jobbas p\u00e5 bra i scenkonstlaboratoriet framg\u00e5r av att kv\u00e4llens verk \u00e4ven ska t\u00e4vla utomlands i en teaterfestival efter n\u00e5gra f\u00e5 visningar p\u00e5 hemmascenen.<br \/>\nKv\u00e4llens ensemble \u00e4r densamma som i Stange Development fr\u00e5n 2019, som nu ocks\u00e5 blivit film med hj\u00e4lp av produktionsbolaget Blick. Kulturbloggens recensent beskrev verket som en blandkonstn\u00e4rlig upplevelse, l\u00e4mpig att avnjutas p\u00e5 plats, och att det gav n\u00e5got alldeles extra som stannade kvar l\u00e5ngt efter\u00e5t. I programbladet preciseras att kv\u00e4llens verk h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n Hegels koncept om moralisk \u00f6verl\u00e4gsenhet, allas v\u00e5r str\u00e4van efter perfektion och vikten av att bygga en persona. Verket ber\u00f6r det vackra kontra det fula, skapande och destruktivitet. Informationen sammantaget v\u00e4cker starkt mitt intresse\u2026<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-165382\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin2-214x300.jpg\" alt=\"\" width=\"214\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin2-214x300.jpg 214w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/giljotin2.jpg 464w\" sizes=\"auto, (max-width: 214px) 100vw, 214px\" \/><br \/>\nEfter de n\u00e4ra tv\u00e5 &#8211; bitvis f\u00f6r publiken kroppsligt sinnligt hissnande genomlevda \u2013 timmarna utan paus \u2013 noterar jag f\u00f6ljande:<br \/>\nSamtliga artister visar upp ett imponerande kunnande i dans, timing, mim och fysisk artikulation. De \u00e4r samspelta men var en har sitt eget utarbetade starka uttryck. Visuellt \u00e4r teamet rikt sammansatt av intressanta mustiga divergenta rollgestalter. Allt fr\u00e5n \u00e4ldre uttrycksfull skinntorr till ung och fotomodellik, fr\u00e5n l\u00e5ng ung sv\u00e4rmorsdr\u00f6m till kortare skirt mognare energiknippe, fr\u00e5n skallig med starkt expanderande uttryck till tjusig v\u00e4n kvinnogestalt, vig med lockigt prinsessh\u00e5r.<\/p>\n<p>Musiken \u00e4r levande och markerar p\u00e5 ett intressant o precist s\u00e4tt allt fr\u00e5n drastiska scenbyten fr\u00e5n krig till fred &#8211; till sm\u00e5 l\u00e5gm\u00e4lda talande f\u00f6rflyttningar av f\u00f6rem\u00e5l p\u00e5 ett enkelt bord. Den stora sk\u00e4rmen i bakgrunden blir smart integrerad i helheten och \u00e4r \u00f6msom en tongivande fond var emot karakt\u00e4rerna blir tydligare, och b\u00e4r \u00f6msom de filmsekvenser som f\u00f6r handlingen fram\u00e5t. Ljuset anv\u00e4nds ut\u00f6ver det vanlig f\u00f6r visuella effekter och h\u00e4r m\u00e4rks att det drar mer \u00e5t konstverk \u00e4n teater.<\/p>\n<p>Akt\u00f6rerna agerar och krackelerar &#8211; fenomen dyker upp, tar form, f\u00f6rst\u00e5s och bryts ner. I ett p\u00e4rlband av scener adresseras mina sinnen snarare \u00e4n huvud.<\/p>\n<p>Efter\u00e5t dr\u00f6jer sig nog i mitt (kropps)minne fr\u00e4mst catwalken kvar &#8211; utf\u00f6rd som ett glidande band av excentriska suktande modelejon utan skamk\u00e4nslor, en samling expansiva egon\u2026 Jag blev minst sagt generad, pinsamt speglad, kiknade i teaterstolen. Kvardr\u00f6jande \u00e4r ocks\u00e5 den pl\u00e5gsamma vistelsen i ett badrum, d\u00e4r jag k\u00e4nde mig sj\u00e4lv doppad med kl\u00e4der p\u00e5 i karet, rakad p\u00e5 bara br\u00f6stet och k\u00e4mpande i ett mycket tungt lyft. Och k\u00e4nslan av den skira perfekta dansande kvinnokroppen med hopp om logik som r\u00e4ttesn\u00f6re &#8230; som total krackelerar. Ett litet trauma jag ocks\u00e5 b\u00e4r med mig \u00e4r nog \u00e4ven de upprepade missade linjerna vid sminkning av r\u00f6daste maffiga l\u00e4ppstiftet &#8211; vid sidan om oron f\u00f6r kemtv\u00e4ttskostnader f\u00f6r vitaste kl\u00e4nningar drypande av r\u00f6dvin. Ett sinnligt minne l\u00e4r ocks\u00e5 ljudet och synen bli av smaskande bara f\u00f6tter och nakna ben i r\u00f6dklibbig golvs\u00f6rja.<br \/>\nJag t\u00e4nker att det jag just sett \u00e4r n\u00e5got som en filosof en g\u00e5ng kallat negativiteten. Det som g\u00f6r oss verkliga. Det som alltid d\u00f6ljs med hj\u00e4lp av oavbruten stimulans och l\u00e4ngtan efter full\u00e4ndning \u2013 i en evig positivitet. Verket Beautiful Souls synar naket sj\u00e4lva kampen, kanske tvivlen som alltid f\u00f6reg\u00e5r beslut, oron i allas existens och den st\u00e4ndigt tippande inre kampen i alltings \u00f6verg\u00e5ngar mellan disharmoni och harmoni.<\/p>\n<p>Det g\u00e5r inte att g\u00e5 ut fr\u00e5n teaterm\u00f6rkret utan att p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt vara sinnligt drabbad. \u00c4ntligen f\u00e5r vi pusselbiten serverad och synlig, den rymd som vi inte visste att vi saknat. Med hj\u00e4lp av blod, krackeleringar, galna imploderade \u00f6gon, skakande lemmar och utspillt r\u00f6dvin \u2013 v\u00e4xer den fram och ger oss plats. Vi f\u00e5r syn p\u00e5 det falska som tvingar oss till enbart lycka och lydnad i tr\u00e5ng f\u00f6rpackning. Inget mer ljug om vacker yta kan sedan \u00e4ga oss. Zombielivet adj\u00f6!<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-165385\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/aagiljotin.jpg\" alt=\"\" width=\"464\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/aagiljotin.jpg 464w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/aagiljotin-214x300.jpg 214w\" sizes=\"auto, (max-width: 464px) 100vw, 464px\" \/><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Beautiful Souls Av Tana Maneva Medverkande Tana Maneva, Maria Rostotsky, Elise Sj\u00f6berg, Simon Edman, Max Lapitsky, David M\u00f6rner och Lina Lundberg. Komposit\u00f6r, live elektronik Rikard Borgg\u00e5rd Videoanimation Lena Rammi Ljusdesign Emil Olsson Kostym Youlian Tabakov, Tana Maneva, Edvard Tarletski Scenografi Youlian Tabakov Regiassistent Alice Ilmenska Scen Teater Giljotin Nypremi\u00e4r: 28 mars 2023 (foto Axel Ekbom) [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-165375","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165375","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=165375"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165375\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":165426,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165375\/revisions\/165426"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=165375"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=165375"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=165375"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}