{"id":165193,"date":"2023-03-25T11:26:26","date_gmt":"2023-03-25T10:26:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165193"},"modified":"2023-03-25T11:26:26","modified_gmt":"2023-03-25T10:26:26","slug":"teaterkritik-korsbarstradgarden-pa-dramaten-i-regi-av-thalheimer-en-satirisk-historia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165193","title":{"rendered":"Teaterkritik: K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden p\u00e5 Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia"},"content":{"rendered":"
\"\"
Rebecka Hemse, Electra Hallman och Erik Ehn. Bild fr\u00e5n repetition. Foto: Hans Malm<\/figcaption><\/figure>\n

K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/strong>
\nAv Anton Tjechov
\n\u00d6vers\u00e4ttning Lars Kleberg
\nBearbetning Michael Thalheimer, Maja Zade
\nRegi Michael Thalheimer
\nScenografi Henrik Ahr
\nLjus Michael G\u00f6\u00f6ck
\nKostym Michaela Barth
\nMusik Bert Wrede
\nPeruk och mask Peter Westerberg, Sofia Ranow Boix-Vives
\nDramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r, Maja Zade
\nMedverkande Erik Ehn, Manuela Gotskozik Bjelke, Electra Hallman, Rebecka Hemse, Rasmus Luthander, Per Mattsson, Tina Pour-Davoy, Torkel Peterson, Andreas Rothlin Svensson, Nemanja Stojanovi\u0107, Christoffer Svensson och Kristina T\u00f6rnqvist.
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen, Dramaten, 24 mars 2023<\/p>\n

En satirisk version av en av Tjechovs mest k\u00e4nda och uppsatta pj\u00e4ser.<\/p>\n

Pj\u00e4sen skildrar en jord\u00e4gande \u00f6verklass som reser hem till sitt residens som har en underbar k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rd. I t\u00e4ten f\u00f6r den \u00e5terv\u00e4ndande familjen \u00e4r \u00e4garinnan och aristokraten Ljubov Andrejevna Ranevskaja som nu \u00e4r utfattig och inte kommer att klara av att betala r\u00e4ntorna f\u00f6r godsen. Varken hon eller \u00f6vriga familjen f\u00f6rst\u00e5r att de \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att kastas ut. De kan inte inse att v\u00e4rlden f\u00f6r\u00e4ndrats.<\/p>\n

Bonden Lopachin, vars farfar en g\u00e5ng i tiden var livegen p\u00e5 godset, \u00e4r nu stenrik. Lopachin f\u00f6rs\u00f6ker flera g\u00e5nger f\u00e5 Ranevskaja och hennes familj att g\u00e5 med p\u00e5 att s\u00e4lja en del av omr\u00e5det f\u00f6r att kunna bygga sommarstugor, vilket \u00e4r n\u00e5got nytt som blivit popul\u00e4rt. Den jord\u00e4gande \u00f6verklassen rynkar p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t att tj\u00e4na pengar genom arbete eller spekulation. De inbillar sig att allt ska f\u00f6rbli som det har varit.<\/p>\n

\"\"
Regiss\u00f6ren Michael Thalheimer. Bild fr\u00e5n repetition. Foto: Hans Malm.<\/figcaption><\/figure>\n

I regi av den tyska regiss\u00f6ren Michael Thalheimer blir denna pj\u00e4s tydligt mer av en komedi \u00e4n det brukar bli och ocks\u00e5 mer humoristisk \u00e4r de tidigare upps\u00e4ttningarna p\u00e5 Dramaten av honom. P\u00e5 en fr\u00e5ga om K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden \u00e4r en tragedi eller komedi svarar Michael:
\n– Det \u00e4r som livet, b\u00e5de och. Tjechovs pj\u00e4ser \u00e4r v\u00e4ldigt ambivalenta, och det \u00e4r det som g\u00f6r dem s\u00e5 fantastiska.<\/em><\/p>\n

F\u00f6r den som kan sin Tjechov och K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden i synnerhet \u00e4r det en h\u00f6gtidsstund p\u00e5 tv\u00e5 timmar med en upps\u00e4ttning som sticker ut i m\u00e4ngden av tolkningar. F\u00f6r den som inte \u00e4r bekant med K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dpngen kan det vara lite snurrigt att placera karakt\u00e4rerna, att veta vem som tillh\u00f6r familjen, vem som \u00e4r anst\u00e4lld, vem \u00e4r kontoristen, vem \u00e4r guvernanten, vem \u00e4r den st\u00e4ndige studenten? Vilka relationer har de olika karakt\u00e4rerna? N\u00e4r ljudniv\u00e5n av och till \u00e4r v\u00e4ldigt skorrande h\u00f6g och n\u00e5gra talar otydligt kan det vara sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vem som \u00e4r vem. N\u00e5gra karakt\u00e4rer \u00e4r glasklara f\u00f6rst\u00e5s som Lopachin, Ravenskaja och hennes dotter Anja. Ett r\u00e5d \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att l\u00e4sa pj\u00e4sen f\u00f6re. F\u00f6r den \u00e4r v\u00e4rd att se om man k\u00e4nner till karakt\u00e4rerna. D\u00e5 \u00e4r det rolig och absurd. Spelet bygger p\u00e5 att de flesta skildras som typer. Det \u00e4r ingen djupdykning i karakt\u00e4rernas inre.<\/p>\n

Jag gillar scenografin och ljuss\u00e4ttning. Scenografin bet\u00e5r i stort sett av stora dukar f\u00e4rgade i m\u00f6rkt bl\u00e5tt och svart, som en bild av ov\u00e4der, upph\u00e4ngde p\u00e5 scenens b\u00e5da sidor och baktill och ut\u00f6ver det n\u00e4stan ingen scenografi f\u00f6rutom n\u00e5gon enstaka stol och en gitarr. Det g\u00f6r ju att den l\u00e5nga raden av n\u00e5gra av v\u00e5ra duktiga svenska sk\u00e5despelare f\u00e5r mer utrymme. Tolv duktiga enast\u00e5ende sk\u00e5despelare \u00e4r med p\u00e5 rollistan: Erik Ehn, Rebecka Hemse, Andreas Rothlin Svensson, Nemanja Sojanovic, Torkel Petersson, Tina Pour-Davoy, Electra Hallman, Kristina T\u00f6rnqvist, Rasmus Luthander, Manuela Gotskozik Bjelke, Per Mattsson och Christoffer Svensson. Det \u00e4r mycket samspelta \u00e4ven om upps\u00e4ttning inte lyfter fram enskilda prestationer utan skildrar en grupp av m\u00e4nniskor med en m\u00e4ngd olika reaktioner inf\u00f6r samh\u00e4llets f\u00f6r\u00e4ndringar. Det \u00e4r inte en pj\u00e4s d\u00e4r det ger utrymme f\u00f6r en roll att briljera och \u00e4nnu mindre i denna upps\u00e4ttning. Det kan ha b\u00e5de f\u00f6rdelar och nackdelar.<\/p>\n

\"\"
Rasmus Luthander. Bild fr\u00e5n repetition. Foto: Hans Malm<\/figcaption><\/figure>\n

De olika karakt\u00e4rerna skildras i en mer komiska tappning olika m\u00e4nskliga s\u00e4tt att hantera situationer d\u00e5 livet f\u00f6r\u00e4ndras. Det \u00e4r roligt av och till men ocks\u00e5 tragiskt att se hur m\u00e4nniskor v\u00e4grar se verkligheten. F\u00f6r min personliga del f\u00f6redrar jag mer att se detta skildras mindre komiskt och mer realistiskt, men det \u00e4r en smakfr\u00e5ga f\u00f6rst\u00e5s. F\u00f6r den som har sett flera olika versioner av K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden \u00e4r den h\u00e4r uppfriskande, t\u00e4nker jag.<\/p>\n

Bakgrund om regiss\u00f6ren:Om K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden:<\/strong>
\nK\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden hade urpremi\u00e4r 1904 i regi av Konstantin Stanislavskij, som till Tjechovs f\u00f6rtret satte upp den som en tragedi. Tjechov sj\u00e4lv menade n\u00e4mligen att pj\u00e4sen \u00e4r en komedi. Trots den omdiskuterade premi\u00e4ren blev pj\u00e4sen snabbt en stor succ\u00e9, som sedan dess spelats flitigt runt om i v\u00e4rlden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden Av Anton Tjechov \u00d6vers\u00e4ttning Lars Kleberg Bearbetning Michael Thalheimer, Maja Zade Regi Michael Thalheimer Scenografi Henrik Ahr Ljus Michael G\u00f6\u00f6ck Kostym Michaela Barth Musik Bert Wrede Peruk och mask Peter Westerberg, Sofia Ranow Boix-Vives Dramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r, Maja Zade Medverkande Erik Ehn, Manuela Gotskozik Bjelke, Electra Hallman, Rebecka Hemse, Rasmus Luthander, Per Mattsson, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,13246,7643,12289,14566,5878],"class_list":["post-165193","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-dramaten","tag-korsbarstradgarden","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","tag-thalheimer","tag-tjechov","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165193","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=165193"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165193\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":165225,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165193\/revisions\/165225"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=165193"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=165193"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=165193"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}