{"id":165166,"date":"2023-03-24T14:23:54","date_gmt":"2023-03-24T13:23:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165166"},"modified":"2023-03-24T14:23:55","modified_gmt":"2023-03-24T13:23:55","slug":"svanggang-far-oss-att-glomma-vardagens-bekymmer-ida-nielsen-the-funkbots","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=165166","title":{"rendered":"Sv\u00e4ngg\u00e4ng f\u00e5r oss att gl\u00f6mma vardagens bekymmer &#8211; Ida Nielsen &amp; The Funkbots"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/336914575_901358034317801_171127415263098722_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-165167\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/336914575_901358034317801_171127415263098722_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/336914575_901358034317801_171127415263098722_n-300x138.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Christina Palm <br>                                         <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>22\/3 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Ett f\u00f6rh\u00e5llandevis omfattande sidosp\u00e5r i mitt musiklyssnande utg\u00f6rs av de medryckande tong\u00e5ngar vilka brukar kallas funk. James Brown spelades p\u00e5 vinyltr\u00e4ff n\u00e4r temat var artist\/grupp jag har mest enheter av. Har varit p\u00e5 ett antal Cashbah-fester som h\u00e5llits p\u00e5 olika st\u00e4llen i G\u00f6teborg och f\u00f6ljde Stonefunkers karri\u00e4r. F\u00f6rutom The Godfather of Soul (sett honom p\u00e5 Skeppsholmen och Rondo) har jag f\u00f6rst\u00e5s lyssnat p\u00e5 andra pionj\u00e4rer s\u00e5som Parliament ledda av of\u00f6rliknelige George Clinton (h\u00f6rt live i Holland c:a 1990) och Sly &amp; Family Stone. Visar sig f\u00f6rresten att den senares st\u00f6tfunkiga hits var vad som huvudsakligen inramade konserten p\u00e5 Valand. <\/p>\n\n\n\n<p>Ska inte g\u00f6ra n\u00e5gon l\u00e4ngre uppr\u00e4kning.  Vill bara som introduktion n\u00e4mna att jag h\u00f6rt vitala liveakter av Maceo Parker med Fred Wesley x 3, Martha High, Alexander \u00d3 Neal, Blacknuss, Nils Landgren Funk Unit, Per Cussion All Stars, Rufus, Marcus Miller, Bassrace p\u00e5 Skeppsholmen med Stanley Clarke, Victor Wooten och n\u00e4mnde Miller. 1987 fanns jag p\u00e5 plats n\u00e4r Prince kom till Scandinavium med sin karismatiska Sign of the Times-show (har konsertfilmen p\u00e5 video). <\/p>\n\n\n\n<p>Prince \u00e4r  en synnerligen viktig referens i sammanhanget eftersom danska basisten Ida Kristine Nielsens ber\u00f6mmelse vilar till stor del p\u00e5 att hon v\u00e4rvades till New Power Generation 2010 och lirade med denne innovat\u00f6r fram till hans d\u00f6d. Ingick ocks\u00e5 i Prince konstellation 3rdeyegirl. Bas Ida (f\u00f6dd 1975) har rankats som en av v\u00e4rldens tio fr\u00e4msta p\u00e5 sitt instrument. Av f\u00f6rebilder har hon lyft fram Larry Graham, Bootsy Collins, Marcus Miller och Victor Wooten. P\u00e5 sin hemsida ber\u00e4ttar Nielsen om specialdesignade signaturbasen fr\u00e5n  Sandberg, vars egenskaper tillverkats f\u00f6r att f\u00e5 fram eftertraktat, fett och distinkt, sound. Likt sina manliga motsvarigheter \u00e4r hon en slap bass &#8211; virtuoso. Nielsen utbildad vid Kungliga Musikaliska Akademin i K\u00f6penhamn har spelat med bland andra Michael Learns To Rock och Zap Mama. P\u00e5 meritlistan finns ocks\u00e5 fem plattor i eget namn.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337538122_5959438604142967_2838070161562779904_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-165178\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337538122_5959438604142967_2838070161562779904_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337538122_5959438604142967_2838070161562779904_n-300x138.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Christina Palm                                                    <br>                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>K\u00e4nns r\u00e4tt att den heterogena publiken  uppg\u00e5ende till ett antal av cirka 200 f\u00e5r h\u00e5lla till godo med st\u00e5plats. plus n\u00e5gra stolar och soffgrupper l\u00e4ngst bak. Tunga rytmer fr\u00e5n scen absorberas b\u00e4st av  kroppar i uppr\u00e4tt st\u00e4llning, hos oss som drivs av beg\u00e4r efter extas. Aprop\u00e5 extas ska p\u00e5pekas att Ida Nielsen nog hade trott att responsen skulle bli \u00e4nnu st\u00f6rre, trots att st\u00e4mningen var p\u00e5 topp sista l\u00e5tarna. Noterade f\u00f6rdelaktigt ljud d\u00e4r basen var i centrum utan att stj\u00e4la allt utrymme. Hade jag varit trettio \u00e5r yngre hade jag \u00f6nskat att ljudv\u00e5gor skulle k\u00e4nnas i magen och f\u00e5  byxbenen att fladdra. Men den tiden \u00e4r f\u00f6rbi.<\/p>\n\n\n\n<p> Danskan hymlar inte med att hon \u00e4r bossen, hela tiden med glimten i \u00f6gat i coola solbrillor. Hon visar sig fr\u00e5n sin spralliga sida, ovanligt snacksalig utan att skryta. \u00c4r v\u00e4l h\u00f6g tid att erk\u00e4nna att jag fram tills nu f\u00f6rsummat att lyssna p\u00e5 hennes bl\u00e4ndande musicerande. Hon omger sig med landsmannen Oliiver EngQvist p\u00e5 gl\u00f6dande gitarr (ofta anlitad sessionsmusiker, ljudtekniker och producent som bland annat jobbat med Sanne Salomonsen), enormt tajte trumslagaren David Haynes  med meriter fr\u00e5n exempelvis Victor Wooten, Till Br\u00f6nner och Stanley Jordan samt rapparen Kuku Agami.  M\u00e4nnen servar stj\u00e4rnan galant plus att de f\u00e5r eget utrymme i showen. Fick anledning att revidera min initiala uppfattning att de \u00e4r lite bleka, alltf\u00f6r underst\u00f6djande.<\/p>\n\n\n\n<p>Redan en bit in i f\u00f6rsta l\u00e5ten demonstrerar Nielsen fabul\u00f6s teknik Som om hon samtidigt spelar melodi- och basst\u00e4mman. Med troligen ett gyllene undantag framf\u00f6rs eget material, vars sound med n\u00f6dv\u00e4ndighet blir som parafraser p\u00e5 klassiker inom traditionen.  Olika varianter av beat baserade p\u00e5 givna mallar. Stundtals p\u00e5minner hennes sn\u00e4rtiga l\u00e5tar om hur det l\u00e4t hos Wendy &amp; Lisa n\u00e4r duon sl\u00e4ppte eget sent 80-tal.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337521591_181362864663680_951086316875935347_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-165182\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337521591_181362864663680_951086316875935347_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337521591_181362864663680_951086316875935347_n-300x138.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Christina Palm                                      <br>                                        <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Nielsen sl\u00e5r fast &#8221;v\u00e5rt uppdrag \u00e4r att h\u00e5lla funken vid liv, en m\u00e5ls\u00e4ttning som infrias f\u00f6rst\u00e5s. F\u00f6r ut\u00f6vare och mottagare vilka l\u00e4rt sig beh\u00e4rska och \u00e4lska grunderna, kan funk framst\u00e5 som ett okomplicerat lyckopiller. Kanske d\u00e4rf\u00f6r det utmanas med solistiska bravader och dueller,. Det &#8221;kr\u00e5nglas&#8221; till med uppfriskande breaks som publikfriande uppvisning. P\u00e5 Valand ers\u00e4tts i olika avsnitt slagkraftiga l\u00e5tars groove med ekvilibristiska instick, varav Nielsens smattrande solon j\u00e4mte supersnabba dialogen  med kraftpaketet Haynes och hans trumstockar var mest minnesv\u00e4rt.  <\/p>\n\n\n\n<p>Av det inledningsvis lite j\u00e4mntjocka materialet framg\u00e5r att basvirtuosen \u00e4r starkt pr\u00e4glad av 80-tals beat i allm\u00e4nhet och samarbetet med Prince i synnerhet. Som  n\u00e4mnts g\u00f6rs under konsertens 95 minuter flera uppiggande avstickare. N\u00e4r funkig sambal\u00e5t introduceras lanseras ruggigt skickligt trumspel med lysande underst\u00f6d av Bas Ida och Oliver EngQvists slingor.  Efter cirka en trekvart s\u00e4tter sig Nielsen vid ett Nord-keyboard och sjunger en ballad, vilket blir en radikal kontrast till den tunga och t\u00e4ta  v\u00e4v av rytmer som i \u00f6vrigt dominerar. Rapparen Kuku Agami &#8211; dansk hiphopartist med med afrikansk h\u00e4rkomst &#8211; har ocks\u00e5 getts en egen avdelning tillsammans med bastante rytml\u00e4ggaren Haynes, vars inslag celebrerar old school hip hop. Den sist n\u00e4mnde inf\u00f6rlivar i egenskap av &#8221;space captain&#8221; p\u00e5 loopande trummaskin\/ synt(?) ytterst effektfullt ett tillst\u00e5nd av P-funk. Kul hyllning av en era!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337149852_940566656961218_7726310403651770095_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-165189\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337149852_940566656961218_7726310403651770095_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/337149852_940566656961218_7726310403651770095_n-300x138.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Christin Palm                                             <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Nielsen sjunger skapligt och interaktionen med Kuku Agami f\u00f6rh\u00f6jer den vokala dimensionen.   St\u00f6tfunkiga <em>Internet Crush <\/em>best\u00e5r av byggstenar fr\u00e5n Minneapolis-funkens taktfast riffande sv\u00e4ng, f\u00f6reb\u00e5dar i kombination med <em>Funk In The Trunk<\/em> kulmen p\u00e5 konserten. Efter att original framf\u00f6rts som tribut \u00f6versk\u00f6ljs vi av underbar version av <em>1999<\/em> (jovisst \u00e4ger jag vinylen i fr\u00e5ga). Partyt n\u00e5r sin kulmen, lyckok\u00e4nslan infinner sig. F\u00f6ljs upp med groove som sitter som en sm\u00e4ck i samma anda  i  <em>We Came 2 Get Funky<\/em>, en av Nielsens b\u00e4sta l\u00e5tar. H\u00e5rt beat med gnistrande solo fr\u00e5n str\u00e4ngb\u00e4ndare EngQvist. Energifyllda festen avrundas stilenligt med bassolo d\u00e4r pionj\u00e4r Larry Graham hyllas samt de h\u00e4rligt gungande rytmer <em>Free Your Mind <\/em>visar sig inneh\u00e5lla. <\/p>\n\n\n\n<p>OBS Efter showen s\u00e5ldes t-shirts och cd. Ida Nielsen och Funkbots fanns trevligt nog tillg\u00e4ngliga f\u00f6r signering.     <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>22\/3 2023 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Ett f\u00f6rh\u00e5llandevis omfattande sidosp\u00e5r i mitt musiklyssnande utg\u00f6rs av de medryckande tong\u00e5ngar vilka brukar kallas funk. James Brown spelades p\u00e5 vinyltr\u00e4ff n\u00e4r temat var artist\/grupp jag har mest enheter av. Har varit p\u00e5 ett antal Cashbah-fester som h\u00e5llits p\u00e5 olika st\u00e4llen i G\u00f6teborg och f\u00f6ljde Stonefunkers karri\u00e4r. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-165166","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165166","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=165166"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165166\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":165190,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/165166\/revisions\/165190"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=165166"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=165166"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=165166"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}