{"id":164814,"date":"2023-03-17T15:15:14","date_gmt":"2023-03-17T14:15:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164814"},"modified":"2023-03-17T15:15:15","modified_gmt":"2023-03-17T14:15:15","slug":"filmrecension-boston-strangler-en-lovsang-till-kvinnliga-journalister","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164814","title":{"rendered":"Filmrecension: Boston Strangler – en lovs\u00e5ng till kvinnliga journalister"},"content":{"rendered":"
\"\"
(L-R): Carrie Coon as Jean Cole and Keira Knightley as Loretta McLaughlin in 20th Century Studios’ BOSTON STRANGLER, exclusively on Hulu. Photo by Claire Folger. \u00a9 2022 20th Century Studios. All Rights Reserved.<\/figcaption><\/figure>\n

Boston Strangler
\nBetyg 4
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Disney+ 17 mars 2023
\nRegi Matt Ruskin<\/p>\n

P\u00e5 ytan \u00e4r det en true crime-ber\u00e4ttelse om jakten p\u00e5 Bostonstryparen i b\u00f6rjan av 1960-talet men egentligen \u00e4r det en film om kraften i bra journalistik och en skildring av tv\u00e5 kvinnors kamp f\u00f6r att ta plats p\u00e5 en tidnings redaktion under en tid d\u00e5 dessa arbetsplatser var patriarkatets mark. En film som visar hur viktig journalistik \u00e4r, en film som beh\u00f6vs i dagens mediev\u00e4rld d\u00e4r ytlighet tar \u00f6ver allt mer.<\/p>\n

De tv\u00e5 huvudpersonerna, Loretta McLaughlin (suver\u00e4nt spelad av Keira Knightley) och Jean Cole (enast\u00e5ende portr\u00e4tterad av Carrie Coon), \u00e4r tv\u00e5 kvinnor som p\u00e5 var sitt s\u00e4tt lyckas ta sig in till de prestigefyllda journalistuppdragen. Loretta var f\u00f6rst f\u00f6rpassad till att skriva om vad redakt\u00f6ren ans\u00e5g vara kvinnliga \u00e4mnen som mat och kl\u00e4der p\u00e5 livsstilsredaktionen.<\/p>\n

\"\"
Keira Knightley som Loretta McLaughlin och Chris Cooper som Jack MacLaine. Foto: \u00a0Claire Folger. \u00a9 2023 20th Century Studios.<\/figcaption><\/figure>\n

Tidningsv\u00e4rlden som skrildras i The Boston strangler pr\u00e4glas av en grabbig machokultur med nyhetsredakt\u00f6rer som har whiskyflaskor i byr\u00e5l\u00e5dorna. Till en b\u00f6rjan st\u00f6tte Loretta McLaughlin och Jean Cole p\u00e5 h\u00e5rt motst\u00e5nd n\u00e4r de ville g\u00e5 till botten med fallen med kvinnor fr\u00e5n arbetarklassen som hittats d\u00f6da i Bostontrakten i b\u00f6rjan av 1960-talet.<\/p>\n

Ur filmen:
\n– Detta \u00e4r ingen story!, h\u00e4vdar redaktionschefen Jack Maclaine (tr\u00e4ffs\u00e4kert spelad av Chris Cooper).<\/em><\/p>\n

Loretta s\u00e4tter fingret exakt p\u00e5 r\u00e4tt punkt f\u00f6r att f\u00e5 b\u00f6rja unders\u00f6ka fallen, d\u00e5 hon svarar:
\n– Hur m\u00e5nga kvinnor m\u00e5ste d\u00f6 innan det \u00e4r en story?<\/em><\/p>\n

Filmen \u00e4r en stark p\u00e5minnelse om vad journalistik \u00e4r och att den beh\u00f6vs idag mer \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare. I dagens mediev\u00e4rld d\u00e4r ytlighet syns och h\u00f6rs mest, d\u00e5 bokf\u00f6rlag som Bonniers f\u00f6rlag v\u00e4ljer bort seri\u00f6sa journalister f\u00f6r att hellre ge recensionsexemplar till influencers som tar foton p\u00e5 sig sj\u00e4lva med en bok ist\u00e4llet f\u00f6r att skriva n\u00e5got seri\u00f6st. D\u00e5 skattefinansierade public service i form av SVT i Kulturnyheterna \u00e4gnar tid \u00e5t att sprida och diskutera Tiktok-videos med en pop-artist som skriker ut att den som vill kunna se en film utan att bli st\u00f6rd av h\u00f6ga skrik fr\u00e5n publiken borde se film hemma ist\u00e4llet.<\/a> SVT prioriterade att l\u00e4gga tid p\u00e5 ett ytligt Tiktok-klipp.<\/p>\n

Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte. Filmen \u00e4r inte dogmatisk p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, den pekar inte finger. Det \u00e4r en sp\u00e4nnande och engagerande ber\u00e4ttelse – med stilrent och konsekvent genomf\u00f6rt filmarbete. Fotot, milj\u00f6erna, kl\u00e4derna – allt utstr\u00e5lar 1960-tal. Och sk\u00e5despelarna \u00e4r enast\u00e5ende och ber\u00e4ttelsen tar ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar.<\/p>\n

\"\"
Alessandro Nivola som polismannen Conley. Foto Century Studios. \u00a9 2023 20th Century Studios.<\/figcaption><\/figure>\n

Filmen bygger p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser och personer. Loretta och Jean var tv\u00e5 kvinnliga journalister som lyckades ta sig fram och som blev v\u00e4nner f\u00f6r livet. I filmen skildras deras jakt p\u00e5 sanningen bakom Bostonstryparen. Loretta och Jean lyckades bevisa att det var en seriem\u00f6rdare som gick l\u00f6s, trots att polisens ledningen l\u00e4nge f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4gga ut dimrid\u00e5er.<\/p>\n

P\u00e5 en digital presskonferens med sk\u00e5despelare och regiss\u00f6r fr\u00e5n filmen s\u00e4ger Keira Knightley:
\n– The Boston strangler \u00e4r en lovs\u00e5ng till kvinnliga gr\u00e4vjournalister.<\/em><\/p>\n

Regiss\u00f6ren Matt Ruskins s\u00e4ger att hans tanke med filmen var att g\u00f6ra ett slags revisionistisk true crime-film som skildrar 60-talets mest \u00f6k\u00e4nda seriem\u00f6rdarfall ur ett feministiskt perspektiv:
\n\u2013 Jag ville ber\u00e4tta historien ur de kvinnliga reportrarnas perspektiv \u2013 i st\u00e4llet f\u00f6r ur polisens eller m\u00f6rdarens synvinkel. Reportrarna Loretta McLaughlin och Jean Cole var de f\u00f6rsta som kopplade ihop de olika morden och de som faktiskt myntade begreppet \u201dBostonstryparen\u201d.<\/em><\/p>\n

Trots att det var de tv\u00e5 kvinnliga journalisterna som gr\u00e4vde fram de viktiga uppgifterna har deras insatser raderats. Carrie Coon ber\u00e4ttade p\u00e5 presskonferensen hur chockad hon blev n\u00e4r hon fick reda p\u00e5 det. Carrie Coon tog upp detta p\u00e5 presskonferensen:
\n\u2013 Deras individuella ber\u00e4ttelser om hur de k\u00e4mpade f\u00f6r att bli journalister var mycket f\u00e4ngslande och gripande. Det p\u00e5minde mig om min uppv\u00e4xt i Mellanv\u00e4stern under en tid d\u00e5 m\u00f6jligheterna f\u00f6r kvinnor att bli annat \u00e4n sekreterare var sm\u00e5.<\/em><\/p>\n

Av personliga sk\u00e4l \u00e4r jag glad att m\u00e5nga filmer idag g\u00e5r att se online. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got s\u00e4rskilt med en premi\u00e4r p\u00e5 bio och en visning i en stor salong. Jag tycker det \u00e4r lite synd att denna g\u00e5r direkt till streaming p\u00e5 Disney+ eftersom filmen \u00e4r s\u00e5 skickligt filmad och ber\u00e4ttad. Den \u00e4r m\u00e5ngskiktad och skildrar kvinnors kamp f\u00f6r j\u00e4mst\u00e4lldhet och kvinnors r\u00e4tt till alla slags arbeten. Den ber\u00e4ttar ocks\u00e5 om polisarbete under 1960-talet d\u00e5 ny teknik oftast inte fanns och polisledningar var skeptiska mot s\u00e5dana metoder. Det \u00e4r ocks\u00e5 en skildring av 1960-talet i en amerikansk stad som Boston och en skildring av f\u00f6rh\u00e5llandet mellan polisv\u00e4sendet och journalistiken, p\u00e5 gott och p\u00e5 ont.<\/p>\n

Keira Knightley s\u00e4ger:
\n\u2013 Dramat belyser verkligen varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 viktigt att ha m\u00e5nga bra kvinnliga journalister som kan ber\u00e4tta denna typ av historier. Det var v\u00e5ra rollfigurer, Loretta och Jean, som varnade Bostons kvinnliga inv\u00e5nare om att de var i fara och hj\u00e4lpte dem att skydda sig \u2013 inte polisen. Detta var en h\u00e4ndelse som hade ignorerats av det manliga etablissemanget.<\/em><\/p>\n

Loretta slits i filmen mellan sina plikter i hemmer och sin starka drift att vara unders\u00f6kande kriminalreporter. B\u00e5de Keira Knighley och Carrie Coon \u00e4r sm\u00e5barnsmammor och kunde k\u00e4nna igen sig i sina rollkarakt\u00e4rers dilemma:
\nP\u00e5 presskonferensen sade Keira Knightley:
\n\u2013 Det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4ldigt fint med att komma till en inspelning och stirra in i en annan kvinnas s\u00f6mndruckna \u00f6gon och m\u00f6tas av total f\u00f6rst\u00e5else: \u201dDet \u00e4r ok, kompis. Jag har din rygg\u201d.<\/em><\/p>\n

Precis som i filmen, d\u00e4r de tv\u00e5 journalisterna hj\u00e4lps \u00e5t och st\u00f6der varandra. Missa inte denna underbara film om journalistik.<\/p>\n