{"id":164717,"date":"2023-03-16T15:02:59","date_gmt":"2023-03-16T14:02:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164717"},"modified":"2023-03-16T15:03:00","modified_gmt":"2023-03-16T14:03:00","slug":"visionar-accordeonist-framstaller-minimalism-i-spannande-schatteringar-playscapes-av-tuulikki-bartosik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164717","title":{"rendered":"Vision\u00e4r accordeonist framst\u00e4ller minimalism i sp\u00e4nnande schatteringar – Playscapes av Tuulikki Bartosik"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Kristi Kongi
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tuulikki Bartosik<\/p>\n\n\n\n

Playsxapes<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad p\u00e5 radion i Estland, hemmastudio samt i R\u00e4vala 8 studio<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Sandor M\u00f6lder och ttulikki Bartosik<\/p>\n\n\n\n

Efni Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 21\/1 2023 <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Estniske Free bass accordeonisten Tuulikke Bartosik har sl\u00e4ppt nio skivor, varav tre r\u00e4knas som soloverk. 48-\u00e5riga kvinnan bor i Stockholm (ocks\u00e5 bott i Finland) sedan mer \u00e4n tjugo \u00e5r d\u00e4r hon undervisat p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan. Av alla hon utbildat kan s\u00e4rskilt framh\u00e5llas celebra instrumentkollegan Lisa L\u00e5ngbacka. 2019 blev jag helt s\u00e5ld p\u00e5 Tempest in a Teapot <\/em>som bed\u00f6mdes vara 5-stj\u00e4rnig. I samband med recensionen h\u00e4r gjordes research som intresserade kan googla fram. P\u00e5 sin hemsida kallar Batosik sig elektroakustisk innovat\u00f6r, vilket f\u00f6rst\u00e5s st\u00e4mmer. Komposit\u00f6ren och multiinstrumentalisten \u00e4r lika bevandrad i klassiska repertoaren som traditionell folkmusik<\/p>\n\n\n\n

. Nya full\u00e4ngdaren har f\u00f6reg\u00e5tts av tre singlar. Skivan utgiven i limiterad upplaga i vit vinyl \u00e4r ett samarbete med Sandor M\u00f6lder som trakterar cello, omnichord (en slags autoharpa), Yamaha bas-system samt Casio SK. Artisten sj\u00e4lv spelar f\u00f6rutom dragspel estnisk cittra, piano samt tramporgel. B\u00e4gge sjunger. All text och musik \u00e4r signerad Bartosik och har resulterat i tolv platsspecifika kompositioner, j\u00e4mt f\u00f6rdelade p\u00e5 vinylsidorna. Hela v\u00e4rlden ses som arbetsf\u00e4lt f\u00f6r en ”skandi-balt” som p\u00e5 Norrland <\/em>anv\u00e4nt sampling gjord i skog i Estland. P\u00e5 \u00f6ppningssp\u00e5ret Robertsfors <\/em>(norrl\u00e4ndsk kommun vars nutida ber\u00f6mmelse vilar p\u00e5 Sahara Hotnights som Frida Hyv\u00f6nen) sjungs enda versen p\u00e5 svenska. <\/p>\n\n\n\n

Playscapes <\/em>\u00e4r inte bara en resa i influenser, utan inneb\u00e4r ocks\u00e5 nytt sound och ut\u00f6kad potential i och med bruket av pedaler till dragspelet. Fascination str\u00e4cker sig bortom utforskandet av beats, omfattar element fr\u00e5n l\u00e5ga bastoner i death metal. Vidare har Bartosik samlat in ljud fr\u00e5n resor, exempelvis fr\u00e5n tunnelbanan i London. Processen att spela in och d\u00e4rp\u00e5 l\u00e5ta Siim M\u00e4esalu mixa albumet tog ett \u00e5r, vilket l\u00e5ter exceptionellt med tanke p\u00e5 hur f\u00e5 dagar som viks \u00e5t en normal jazzinspelning. F\u00e5r reda p\u00e5 att albumet handlar om att kapitulera inf\u00f6r ens r\u00e4dslor, en tanke lite knepig att avkoda eftersom hon modigt g\u00e5tt sin egen v\u00e4g. Albumet bryter ny mark f\u00f6r hennes huvudinstrument, blir en ackumulering av k\u00e4llor att \u00f6sa ur: faderns dansband, klassiska skolningen, traditionsb\u00e4randet och hela v\u00e4gen till metal och electronica. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Alice Withby <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musiken r\u00f6r sig tonalt emellan ytterligheter: fr\u00e5n extrem diskant till extraordin\u00e4ra bastoner. D\u00e4rmed \u00e4r det fylligare \u00e4n mitt j\u00e4mf\u00f6relseobjekt, samtidigt spretigare. Resultatet av estetiken kan betraktas som minimalistiska collage. Avsikten \u00e4r som beskrivits inte att lansera vad jag minns som f\u00f6rh\u00e5llandevis enhetligt sound p\u00e5 Tempest in a Teapot<\/em>, handlar snare om en motsatt h\u00e5llning. Flerst\u00e4mmiga klanger och beats f\u00f6rmedlas, antingen sida vid sida eller sammanv\u00e4vda. i f\u00e4ngslande hybridform. \u00d6ppningssp\u00e5ren p\u00e5 b\u00e4gge sidor av vinylskivan v\u00e4cker lust hos lyssnaren. <\/em> Eggande world music-beat driver fram\u00e5tr\u00f6relsen i London.<\/em> Helsinki, Aatos <\/em>\u00e5 andra sidan \u00e4r experimentell minimalism av gyllene snitt som \u00f6verg\u00e5r i att unders\u00f6ka dragspelets bortre gr\u00e4nser p\u00e5 Sundbyberg. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Tuulikke Bartosik \u00e4r en sann avantgardist, l\u00e5ter som ingen annan \u00e4ven om minimalismen hon praktiserar kan refereras till pionj\u00e4rer som Terry Riley, Steve Reich (\u00e4ger ett av hans album utgivet 1980) och Brian Eno. Kompositionerna best\u00e5r av exceptionella lager, \u00e4ven om de inte hela tiden har ”instant appeal”. Dock, n\u00e4r jag trollbinds sker det med besked. Tippar att jag inf\u00f6r detta avantgardistiska panorama skulle vara \u00e4n mer mottaglig f\u00f6r vissa av l\u00e5tarna live. Playscapes<\/em> framst\u00e5r paradoxalt nog b\u00e5de som extremt kalkylerade och som impulsivt improviserande verk. En f\u00f6runderlig dubbelhet! <\/p>\n\n\n\n

ps Sj\u00e4lvklart \u00e4r ljudet f\u00f6rstklassigt. St\u00e4ller mig \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5gandetill greppet att l\u00e4gga in knaster p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tuulikki Bartosik Playsxapes 4 Inspelad p\u00e5 radion i Estland, hemmastudio samt i R\u00e4vala 8 studio Producenter: Sandor M\u00f6lder och ttulikki Bartosik Efni Records Releasedatum: 21\/1 2023 Estniske Free bass accordeonisten Tuulikke Bartosik har sl\u00e4ppt nio skivor, varav tre r\u00e4knas som soloverk. 48-\u00e5riga kvinnan bor i Stockholm (ocks\u00e5 bott i Finland) sedan mer \u00e4n tjugo \u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-164717","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164717"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164818,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164717\/revisions\/164818"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}