{"id":164439,"date":"2023-03-06T16:20:51","date_gmt":"2023-03-06T15:20:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164439"},"modified":"2023-03-06T16:47:30","modified_gmt":"2023-03-06T15:47:30","slug":"karvt-kul-och-lite-kusligt-nar-norrlandska-kynnet-problematiseras-jag-ser-allt-du-gor-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164439","title":{"rendered":"K\u00e4rvt, kul och lite kusligt n\u00e4r norrl\u00e4ndska kynnet problematiseras – Jag ser allt du g\u00f6r p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Baserat p\u00e5 bok av Annika Norlin<\/p>\n\n\n\n

Manus & regi: Marcus Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Maxi Mitle<\/p>\n\n\n\n

Komposition & ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Linda Bill<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Sara Klingvall, Ylva Nilsson och Helena Gezelius<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5ten Capitalism <\/em>framf\u00f6rs av sk\u00e5despelarna plus Amanda Nord (\u00e4v. teknik & Q-lab), komposition: Max Gertrudson med text av Annika Norlin<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare i inspelad form tillkommer liksom ansvariga\/ team f\u00f6r foto, ljud och klippning av film.<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 5\/3 2023 p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 23\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Den mycket respekterade indieartisten Annika Norlin identifieras i musiken genom sina tv\u00e5 alias, S\u00e4kert och n\u00e4r det sjungs p\u00e5 engelska Hello Saferide. Inte varit n\u00e5gon flitig lyssnare. \u00c4ger dock en cd och k\u00e4mpade med recension som novis p\u00e5 WOW n\u00e4r Norlin m\u00f6ttes av extatisk respons. Trots att hon \u00e4r n\u00e4stan tjugo \u00e5r yngre \u00e4n skribenten fanns f\u00f6re l\u00e5tskrivandet en annan inte lika uppm\u00e4rksammad karri\u00e4r. Kvinnan b\u00f6rdig fr\u00e5n \u00d6stersund har ett f\u00f6rflutet p\u00e5 lokaltidning, Aftonbladet samt P3. 2010 hade hon framg\u00e5ng med novellen Balthoran som ges dramatiserad inramning i Hagateaterns upps\u00e4ttning. Och 2020 kom sk\u00f6nlitter\u00e4ra debuten, novellsamlingen djupt rotad i karga myllan i Sveriges \u00f6vre halva. F\u00f6r Jag ser allt du g\u00f6r <\/em>Augustpris-nominerades Norlin och tilldelades Karin Boyes litter\u00e4ra pris.<\/p>\n\n\n\n

Av film- och teaterregiss\u00f6r Marcus Carlsson har jag recenserat br\u00e4nnhett skavande Europas kniv, <\/em>g\u00e5tfulla Shirins vargar <\/em> samt t\u00e4mligen intets\u00e4gande Helen och Agnes<\/em>. Samtliga produktioner gjorda p\u00e5 Stadsteatern. Carlsson f\u00e5r i Norlins noveller utlopp f\u00f6r sin dragning till det str\u00e4va och udda. M\u00e4rkliga, sm\u00e5tt of\u00f6rklarliga episoder k\u00e4nnetecknar ett drastiskt ber\u00e4ttande tryfferat av sv\u00e4rta och svart humor. Att bokdebutanten numera bor i Ume\u00e5 och d\u00e4r l\u00e4st del av psykologprogrammet \u00e4r en v\u00e4rdefull upplysning om det genomg\u00e5ende dr\u00e5pliga stoffet utan sp\u00e4rrar. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng baxnar man av gr\u00e4nsl\u00f6sa repliker och knasigt beteende. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Dramatiseringen kan p\u00e5 s\u00e4tt och vis betraktas som en karikatyr av v\u00e5ra f\u00f6rest\u00e4llningar om det norrl\u00e4ndska kynnet. Intressant d\u00e5 att det \u00e4r en f\u00f6rfattare med insikt, som levt i denna karga geografi, som ger r\u00f6st \u00e5t ett antal typiska s\u00e4rlingar och sorgliga \u00f6den. Iskalla J\u00e4garna <\/em>j\u00e4mte godmodiga humorn i Pistvakt <\/em>skulle kunna utg\u00f6ra referensmaterial. Dessutom sk\u00f6nlitteratur i form av Ola Nilsson Country Noir-trilogi, f\u00f6rst\u00e5s H\u00e4ndelser vid vatten <\/em>(inte sett tv-serien \u00e4n) och kanske ocks\u00e5 novellsamlingar av Helmer Grundstr\u00f6m vars titel Det skriker i skogen <\/em>s\u00e4ger mycket om naturens p\u00e5verkan.<\/p>\n\n\n\n

Vad som definitivt f\u00f6refaller vara exotiskt i f\u00f6rest\u00e4llningen ska i f\u00f6rl\u00e4ngningen upplevas sj\u00e4lvbespeglande. Tveksam till om m\u00e5ls\u00e4ttningen uppfylls, vilket inte g\u00f6r Jag ser allt du g\u00f6r <\/em>mindre fascinerande. Ist\u00e4llet fj\u00e4ttras man av en hejdl\u00f6st s\u00e4regen v\u00e4rld genomsyrad av raka puckar och ofiltrerade k\u00e4nslor. K\u00e4rv naturalism mixas med absurda tillkortakommanden. L\u00e4tt att inst\u00e4mma i p\u00e5st\u00e5endet om att sorg och m\u00f6rker samexisterar med v\u00e4rme och (tokrolig) humor. P\u00e5 slutet blir uppst\u00e5r ett lite v\u00e4l flummigt inslag, vilket kunde ha styrts upp eller strukits. Upps\u00e4ttningen st\u00e5r stark trots denna sk\u00f6nhetsfl\u00e4ck. <\/p>\n\n\n\n

Tre av Hagateaterns absolut mest f\u00f6rekommande sk\u00e5despelare portr\u00e4tterar frejdigt det fragmentariska persongalleriet. Klingvall, Nilsson och Gezelius \u00e4r en driven och rutinerad trio vilka med fingertoppsk\u00e4nsla varvar trov\u00e4rdig gestaltning med avsiktliga \u00f6verdrifter. Det excelleras i fl\u00e4ckfri tajming, expressivt agerande, och exakt koordination Att kvinnorna genom Marcus Carlssons intelligenta anvisningar ibland gestaltar os\u00e4kra killar eller m\u00e4n med varierande grad av sj\u00e4lvf\u00f6rtroende \u00e4r ett smart grepp, f\u00f6rvisso inte s\u00e4rskilt okonventionellt. I en exalterad scen d\u00e5 de f\u00f6rvandlas till aggressivt punkband g\u00e5r tankarna till Bikini Kill och Riot Grrrrl- r\u00f6relsen. I andra scener framst\u00e4lls snarare sv\u00e4vande k\u00f6nsidentitet, vilket bidrar till h\u00e4lsosamt m\u00e5ngtydig botten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kan inte erinra mig att man tidigare spelat mot publiken sittandes p\u00e5 l\u00e5ngsidornas tv\u00e5 l\u00e4ktare. I detta ”skepp” med dess f\u00f6r och akter utspelas episoderna. I den bortre \u00e4ndan huserar punkbandet. En tr\u00e4st\u00e4llning f\u00f6rest\u00e4ller en hydda. P\u00e5 v\u00e4ggen intill entr\u00e9n projiceras filmklipp, bland annat uttalanden fr\u00e5n \u00e5tta sk\u00e5despelare vilka figurerar i inledande ber\u00e4ttelse. En lysande, psykologiskt inriktad novell med Sara Klingvall i h\u00f6gform, vars tes om bekr\u00e4ftelsens konsekvenser v\u00e4nder upp och ner p\u00e5 vedertagna r\u00f6n. Kan komplimanger vara destruktiva? Titeln p\u00e5 det specifikt norrl\u00e4ndska collaget visar sig vara citat av psykolog. <\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rks att ljuss\u00e4ttning och ljuddesign utgjort viktiga komponenter f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4tta publiken i avsett tillst\u00e5nd, det modus novellerna utstr\u00e5lar. Och det g\u00f6rs med mycket gott handlag. Ett aber \u00e4r f\u00f6rvisso att somliga repliker inte g\u00e5r fram i detta bakgrundssound. Omst\u00e4ndigheten att vi h\u00f6r en del repliker med ansikten v\u00e4nda emot g\u00f6r det \u00e4n sv\u00e5rare. Vad som vinns p\u00e5 intimitetens och st\u00e4mningsf\u00f6rst\u00e4rkningens altare f\u00f6rloras ibland i bristande h\u00f6rbarhet. Se detta som ett sm\u00e4rre p\u00e5pekande. Noterar s\u00f6ml\u00f6st skickligt agerande utifr\u00e5n anm\u00e4rkningsv\u00e4rda noveller rotade i hudl\u00f6s svart humor med sorgkant. Tillbringar s\u00e5ledes tv\u00e5 givande timmar p\u00e5 Hagateatern! Lyckas ni skaffa biljetter har ni tur, eftersom det \u00e4r n\u00e4stan helt sluts\u00e5lt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Baserat p\u00e5 bok av Annika Norlin Manus & regi: Marcus Carlsson Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen Ljusdesign: Maxi Mitle Komposition & ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand Maskdesign: Linda Bill Sk\u00e5despelare: Sara Klingvall, Ylva Nilsson och Helena Gezelius L\u00e5ten Capitalism framf\u00f6rs av sk\u00e5despelarna plus Amanda Nord (\u00e4v. teknik & Q-lab), komposition: Max Gertrudson med text av Annika Norlin […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-164439","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164439","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164439"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164439\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164483,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164439\/revisions\/164483"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164439"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164439"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164439"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}