{"id":164339,"date":"2023-03-04T14:15:52","date_gmt":"2023-03-04T13:15:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164339"},"modified":"2023-03-04T14:15:53","modified_gmt":"2023-03-04T13:15:53","slug":"teaterkritik-tiden-ar-vart-hem-starkt-berorande-vacker-manga-kanslor-insikter-och-mycket-att-fundera-pa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164339","title":{"rendered":"Teaterkritik: Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem &#8211; Starkt, ber\u00f6rande, v\u00e4cker m\u00e5nga k\u00e4nslor, insikter och mycket att fundera p\u00e5"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_164369\" aria-describedby=\"caption-attachment-164369\" style=\"width: 450px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-164369\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden.jpg\" alt=\"\" width=\"450\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-164369\" class=\"wp-caption-text\">Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem<\/strong><br \/>\nAv Lars Nor\u00e9n<br \/>\nRegi Eirik Stub\u00f8<br \/>\nScenografi och kostym Erlend Birkeland<br \/>\nLjus Ellen Ruge<br \/>\nVideodesign Emi Stahl<br \/>\nMask Maria Lindstedt<br \/>\nI rollerna Anna Helena af Sandeberg<br \/>\nHarald Henrik Norl\u00e9n<br \/>\nJakob Samuel Fr\u00f6ler<br \/>\nMuller L\u00e9onie Vincent<br \/>\nPrick Sofia Ledarp<br \/>\nNils Magnus Krepper<br \/>\nJulia Natalie Minnevik<br \/>\nErik Andreas Kundler<br \/>\nGreta Tova Magnusson<br \/>\nTomas Johannes Kuhnke<br \/>\nNypremi\u00e4r 3 mars 2023 p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern i Stockholm<\/p>\n<p>Oj, oj, oj &#8211; jag \u00e4r helt tagen. Fyra timmars djupdykning in i m\u00e4nniskors l\u00e4ngtan och livsl\u00f6gner. Starkt, ber\u00f6rande, v\u00e4cker m\u00e5nga k\u00e4nslor, ger insikter och s\u00e4tter ig\u00e5ng tankar. Bland det b\u00e4sta som visas p\u00e5 svenska teaterscener f\u00f6r den som \u00e4r redo f\u00f6r fyra timmar med en fantastisk rollista d\u00e4r den ena sk\u00e5despelaren efter den andra imponerar. Det \u00e4r sorgligt, det \u00e4r roligt, det tragiskt och ber\u00e4ttar p\u00e5 m\u00e5nga niv\u00e5er. Det \u00e4r nog om\u00f6jligt att uppleva denna f\u00f6rest\u00e4llning utan att bli helt uppslukad. Den fick st\u00e5ende ovationer p\u00e5 nypremi\u00e4ren. V\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt. D\u00e5 det i \u00e5r verkar vara en tydligt trend att sk\u00e5despelare ska g\u00e5 ut och in i m\u00e5nga roller under en f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r det r\u00e4tt befriande och sk\u00f6nt med en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r varje sk\u00e5despelare har en roll, en karakt\u00e4r.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 medel\u00e5lders syskon och n\u00e5gra barndomsv\u00e4nner fr\u00e5n en mindre ort i Sk\u00e5ne ska tr\u00e4ffas f\u00f6r en traditionell sommarfest. N\u00e5gra \u00e4r bofasta, andra sommarg\u00e4ster, n\u00e5gra \u00e4r gifta och andra skilda. Festen ska h\u00e5llas i huset hos familjen Aurelius. Anna har \u00e4rvt huset d\u00e5 fadern dog f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan. Brodern Jakob har skaffat sig ett mindre sommarhus i omr\u00e5det men har inte h\u00f6rt av sig till Anna sedan faderns begravning. Anna misst\u00e4nker att Jakob \u00e4r sur och arg f\u00f6r att det var hon som \u00e4rvde huset. Hon \u00e4r fast besluten att f\u00f6rb\u00e4ttra kontakten med sin bror. \u00c4r jakten p\u00e5 barndomens sammanh\u00e5llning mellan syskon och v\u00e4nner en illusion?<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-164370\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden2.jpg\" alt=\"\" width=\"297\" height=\"450\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden2.jpg 297w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden2-198x300.jpg 198w\" sizes=\"auto, (max-width: 297px) 100vw, 297px\" \/>Det \u00e4r ett ganska stort persongalleri: Anna, hennes arbetsl\u00f6se man Harald, hennes bror dramatikern Jakob, hans dotter Muller, lantbrukaren Nils, hans fru Prick som \u00e4r bibliotekarie, Julia deras funktionsvarierade dotter, kantorn Erik, hans fru Greta och brodern Tomas med stora alkoholproblem.<\/p>\n<p>Det \u00e4r mycket som far runt i personernas undermedvetna. Ofta \u00e4r det inte sj\u00e4lva medvetna om vad de egentligen vill. Erik \u00e4r gift med Greta men \u00e4r sedan barnsben f\u00f6r\u00e4lskad i Anna. Anna \u00e4r gift med Harald som \u00e4r n\u00e5got yngre \u00e4n henne och vad han \u00e4n s\u00e4ger blir hon irriterad p\u00e5 honom. Det \u00e4r hemliga k\u00e4nslor som far runt b\u00e5de i henne och i varenda enda. N\u00e5gon saknar sina barn, n\u00e5got saknar de barn hon aldrig f\u00e5tt. N\u00e5gon styrs av minderv\u00e4rdeskomplex och bristande sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Alla l\u00e4ngtar efter n\u00e5got eller n\u00e5gon. Ibland \u00e4r det k\u00e4rlek, ibland \u00e4r det en speciell person de l\u00e4ngtar efter. Men i det l\u00e5nga loppet kan det visa sig att deras m\u00e5ng\u00e5riga l\u00e4ngtan bara \u00e4r en illusion.<\/p>\n<p>Ofta lurar m\u00e4nniskorna\/karakt\u00e4rerna sig sj\u00e4lva. Ingen v\u00e5gar erk\u00e4nna f\u00f6r sig sj\u00e4lv vad han eller hon \u00a0egentligen l\u00e4ngtar efter. Ibland inser n\u00e5gon vad som \u00e4r sin l\u00e4ngtans m\u00e5l, men d\u00e5 kan det vara f\u00f6r sent. Alla kan bli svikna, alla kan svika och framf\u00f6r sviker m\u00e5nga sig sj\u00e4lv d\u00e5 det inte v\u00e5gar eller klarar att se sig sj\u00e4lv, inte klarar att erk\u00e4nna vem de \u00e4r. Inget \u00e4r best\u00e5ende, det enda vi vet \u00e4r att tiden g\u00e5r. Tiden \u00e4r det enda som finns, s\u00e5 l\u00e4nge vi finns h\u00e4r i denna existens. Men av alla k\u00e4rlekar, k\u00e4rleken till jobb, litteratur, falk, historia, partner verkar en enda form vara den minst sj\u00e4lvisk: en faders k\u00e4rlek till sin dotter. Tv\u00e5 exempel i dramat \u00e4r Nils och Jakob som b\u00e5da tycks ha en stark och st\u00f6djande k\u00e4rlek till sina d\u00f6ttrar. Nils \u00e4r pappa till Julia och Jakob till Muller. Prick d\u00e4remot som \u00e4r mamma till Julia verkar vara st\u00f6rd av sin dotter och tycks helst vilja slippa dottern.<\/p>\n<p>Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem \u00e4r en pj\u00e4s om tiden och de illusioner v\u00e5r l\u00e4ngtan kan bygga upp. En pj\u00e4s om hur sv\u00e5rt det \u00e4r att vara \u00e4rlig mot sig sj\u00e4lv. Den \u00e4r tragisk och komisk och s\u00e5 stark. Den bara suger in mig och fyra timmar fl\u00f6g f\u00f6rbi och jag skulle kunna sitta d\u00e4r i fyra timmar till. Med en avskalad scenografi, i stort sett bara n\u00e5gra utem\u00f6bler, f\u00e5r sk\u00e5despelarna stort utrymme, vilket de f\u00f6rvaltar v\u00e4l. Det \u00e4r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan pj\u00e4sen skrevs, men de m\u00e4nskliga och politiska fr\u00e5gor som den ber\u00e4ttar om tycks evigt aktuella, den talar lika starkt till oss idag som f\u00f6r trettio \u00e5r sedan och kommer att tala till m\u00e4nniskor om trettio \u00e5r ocks\u00e5.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-164371\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden3.jpg\" alt=\"\" width=\"450\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden3.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/tiden3-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><strong>Fakta om dramat:<\/strong><br \/>\nTiden \u00e4r v\u00e5rt hem (1992) \u00e4r en pj\u00e4s om tiden som g\u00e5r utan \u00e5terv\u00e4ndo. Dramat h\u00f6r tematiskt ihop med pj\u00e4serna som brukar kallas \u201dsommarpj\u00e4serna\u201d. De skrevs under en period n\u00e4r Lars Nor\u00e9n huserade som dramatiker vid Dramaten.<\/p>\n<p><strong>Om Eirik Stub\u00f8<\/strong><br \/>\nDen norske regiss\u00f6ren Eirik Stub\u00f8 iscens\u00e4tter Lars Nor\u00e9ns pj\u00e4s Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem fr\u00e5n 1992. P\u00e5 Stadsteatern har Stub\u00f8 tidigare satt upp flera kritikerrosade f\u00f6rest\u00e4llningar som Jakten, Stillheten, Onkel Vanja och K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p>\n<p><strong>Om Lars Nor\u00e9n<\/strong><br \/>\nLars Nor\u00e9n (1944-2021) \u00e4r svensk samtids mest internationellt spelade dramatiker. Blandningen av tungsint relationsdriven dramatik och en svart humor har i folkmun skapat begrepp som &#8221;Nor\u00e9n-jul&#8221;. Han debuterade som poet och fick sitt stora genombrott som dramatiker i b\u00f6rjan av 1980-talet med Natten \u00e4r dagens mor och Kaos \u00e4r granne med Gud.<br \/>\nHan gjorde ett stort antal upps\u00e4ttningar f\u00f6r radio, tv och p\u00e5 scener som Dramaten, Com\u00e9die Fran\u00e7aise i Paris och Det norske teatret i Oslo. Han var konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Riksdrama p\u00e5 Riksteatern 1999-2007 och f\u00f6r Folkteatern i G\u00f6teborg 2009\u20132012.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/umoEiiPcSbc\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem Av Lars Nor\u00e9n Regi Eirik Stub\u00f8 Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Videodesign Emi Stahl Mask Maria Lindstedt I rollerna Anna Helena af Sandeberg Harald Henrik Norl\u00e9n Jakob Samuel Fr\u00f6ler Muller L\u00e9onie Vincent Prick Sofia Ledarp Nils Magnus Krepper Julia Natalie Minnevik Erik Andreas Kundler Greta Tova Magnusson Tomas [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12948,12254,3224,14539,7643,12289],"class_list":{"0":"post-164339","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-eirik-stubo","12":"tag-kulturhuset-stadsteatern","13":"tag-lars-noren","14":"tag-staende-ovationer","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164339","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164339"}],"version-history":[{"count":30,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164339\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164389,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164339\/revisions\/164389"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164339"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164339"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164339"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}