{"id":164314,"date":"2023-03-04T20:44:43","date_gmt":"2023-03-04T19:44:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164314"},"modified":"2023-03-04T21:04:07","modified_gmt":"2023-03-04T20:04:07","slug":"blandande-skon-pianojazz-med-egen-profil-joel-lyssarides-trio-pa-nefertiti-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164314","title":{"rendered":"Bl\u00e4ndande sk\u00f6n pianojazz med egen profil &#8211; Joel Lyssarides trio p\u00e5 Nefertiti Valand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/67457062_10162160008780788_3863670687340167168_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-164318\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/67457062_10162160008780788_3863670687340167168_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/67457062_10162160008780788_3863670687340167168_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Karl Gabor (fr\u00e5n skivinspelning hos Nilento)                                           <br>                                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>2\/3 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n<p>Har tyv\u00e4rr inte tillg\u00e5ng till bilder fr\u00e5n en h\u00e4rlig konsert  vars publik uppgick till n\u00e4rmare ett hundratal . 2018 skrev jag h\u00e4r om pianisten Joel Lyssarides debut <em>Dreamer<\/em>, rankad av mig som fj\u00e4rde b\u00e4sta album det \u00e5ret. Sedan dess har hans trio med mycket anlitade basisten Niklas Fermqvist och p\u00e5 trummor Rasmus Blixt (medlem i storbandet ASJO)  sl\u00e4ppt ytterligare tv\u00e5 skivor.<\/p>\n\n\n\n<p> Pianisten har tilldelats prestigefulla priser &#8211; bland annat p\u00e5 Jazzkatten-galan 2019 &#8211; och f\u00e5tt s\u00e5 massivt med lovord, att en undrar om han k\u00e4nner av pressen att konstant utr\u00e4tta stord\u00e5d.  Det forna underbarnet har fyllt 30 och har f\u00f6r n\u00e4rvarande en g\u00e4stprofessur  i Indien. Har sett honom i andra konstellationer traktera keyboard, fast i egna trio \u00e4r spel p\u00e5 flygel som g\u00e4ller. Av \u00f6vriga samarbeten kan jobb med Krister Henriksson, Silvana Iman, Benny Andersson och Theodor Kalllifatides n\u00e4mnas.  Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Lyssarides bes\u00f6ker G\u00f6teborg med trion. Han har f\u00f6rvisso  vistats i n\u00e4romr\u00e5det d\u00e5  albumen utgivna p\u00e5 Prophone respektive ACT spelats in p\u00e5 renommerade Nilento i K\u00e5llered. <\/p>\n\n\n\n<p>Nyskriven ofullbordad ouvertyr inleder. Noterar att dr\u00f6jande anslag successivt stegras. L\u00e4cker dynamik omsluter, drar in lyssnaren i ett fl\u00f6de av f\u00f6rt\u00e4tat m\u00f6nster.  V\u00e4ldigt b\u00f6ljande struktur! . Trion visar p\u00e5tagligt hur v\u00e4l de trivs med sina utforskningar bedrivna i virtuos anda. N\u00e4r pianisten och komposit\u00f6ren g\u00f6r reklam f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljning av medhavda skovor,, betonas att improvisationslusten live medf\u00f6r att musiken inspelad i studio l\u00e5ter annorlunda. En upplysning v\u00e4rd att l\u00e4gga p\u00e5 minnet.<\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"424\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/JoelLyssarides_LeoAhmed1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-164394\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/JoelLyssarides_LeoAhmed1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/JoelLyssarides_LeoAhmed1-300x196.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">fr\u00e5n konsert p\u00e5 Skeppsholmen i somras  (tidigare publicerad i K-bloggen) foto Leo Ahmed                                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Alltid mycket h\u00f6rv\u00e4rde Niklas Fernqvist, en av landets mest framst\u00e5ende jazzbasister senaste decenniet, kliver i omg\u00e5ngar fram p\u00e5 ett lika f\u00f6runderligt som rutinerat vis. Ouvertyren avl\u00f6ses av framrullande f\u00f6rsynt sv\u00e4ng. som Rasmus Blixt pr\u00e4glar med eggande beat, en l\u00e5t skriven av eminente kontrabasisten.  H\u00f6r en f\u00f6rbluffande rikedom p\u00e5 detaljer i l\u00e5tar\/ stycken vilka \u00e4nd\u00e5 inte faller i s\u00e4r, formas ist\u00e4llet till raffinerade enheter. Vad betr\u00e4ffar huvudpersonen t\u00e4nker jag specifikt varken p\u00e5 anslag eller l\u00f6pningar, utan p\u00e5 sammantagna trollbindande effekten. Vindlande fl\u00f6det fr\u00e5n honom och rytmsektion som stundtals bryts upp berusar.<\/p>\n\n\n\n<p> Denne geniale nydanare j\u00e4mf\u00f6rs naturligt nog med ikoniska svenska pianister fr\u00e5n f\u00f6rr. Av dessa m\u00f6jliga motsvarigheter blir det mest relevant att n\u00e4mna Esbj\u00f6rn Svensson och E.S.T, den ofantligt dynamiska trion som uppn\u00e5dde v\u00e4rldsrykte (s\u00e5g dem i M\u00f6lndal sent 90-tal).Utan att g\u00f6ra avkall p\u00e5 melodisk tyngdpunkt demonstreras p\u00e5 Valand gl\u00e4nsande teknik och samspel.<\/p>\n\n\n\n<p>Efter paus blir det en rivstart. L\u00f6st hopfogade skarvar alstrar initialt febrig energi. Denna gasen i botten-approach visar sig vara en hyllning till Chick Corea. F\u00f6ljs upp av <em>Free At Last<\/em>, originall\u00e5t som utvecklas till ett av konsertens absoluta h\u00f6gtidsstunder. med batteristens dova taktslag som k\u00e4nnetecken. Repertoaren saxas fr\u00e5n trions skivtrippel.  <em>Circling, Procession <\/em>och <em>Self Portrait <\/em>finns p\u00e5 l\u00e5tlistan. <em>The Last Verse <\/em>fr\u00e5n <em>Stay Now <\/em>(ACT 2022) s\u00e4gs vara ett franskinspirerat stycke p\u00e5 f\u00f6rslag av barndomsv\u00e4n, vars tillkomst h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n improvisation, som en daglig \u00f6vning i att komponera under pandemin. Genomsyras av l\u00e4tt sentimental innerlig touch.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/85067020_10163145021100788_8263658678280781824_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-164398\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/85067020_10163145021100788_8263658678280781824_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/85067020_10163145021100788_8263658678280781824_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/85067020_10163145021100788_8263658678280781824_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bild fr\u00e5n 2020 foto Bj\u00f6rn Ark\u00f6                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Ett par l\u00e5tar har ett f\u00f6runderligt avsp\u00e4nt gung, ibland med romantisk anstrykning, medan flera andra \u00e4r tonsp\u00e4ckade, forsar fram. Vill h\u00e4vda at ytterst angen\u00e4mt eget universum lanseras i en sp\u00e4nnvidd upph\u00e4ngd p\u00e5 stilbildare som Bill Evans och Oscar Peterson, plus n\u00e5gra europeiska tons\u00e4ttare. Trions olika preferenser och kynnen  resulterar i kontempor\u00e4r r\u00f6rlig jazz som oupph\u00f6rligen f\u00e4ngslar. Ibland \u00e4r det bara att glida med, ibland best\u00e5r \u00f6rongodiset av fr\u00e4ckt avancerad rytmik som r\u00f6jer runt. <\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rtjust publik \u00f6nskar f\u00f6rst\u00e5s extranummer. Lyssarides tar tillf\u00e4llet i akt att hedra Wayne Shorter vars d\u00f6d tillk\u00e4nnagavs tidigare under dagen. En medryckande standard med ett v\u00e4lbekant tema framf\u00f6rs p\u00e5 ett ypperligt s\u00e4tt. \u00c4r tacksam \u00f6ver att \u00e4ntligen ha f\u00e5tt uppleva Joel Lyssarides trio live under n\u00e4stan idealiska f\u00f6rh\u00e5llanden. Jazzf\u00f6reningens ljudtekniker s\u00e5g till att ljud\u00e5tergivningen var full\u00e4ndad.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>2\/3 2023 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Har tyv\u00e4rr inte tillg\u00e5ng till bilder fr\u00e5n en h\u00e4rlig konsert vars publik uppgick till n\u00e4rmare ett hundratal . 2018 skrev jag h\u00e4r om pianisten Joel Lyssarides debut Dreamer, rankad av mig som fj\u00e4rde b\u00e4sta album det \u00e5ret. Sedan dess har hans trio med mycket anlitade basisten Niklas [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-164314","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164314","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164314"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164314\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164400,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164314\/revisions\/164400"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164314"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164314"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164314"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}