{"id":164279,"date":"2023-03-03T12:40:48","date_gmt":"2023-03-03T11:40:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164279"},"modified":"2023-03-03T12:40:49","modified_gmt":"2023-03-03T11:40:49","slug":"teaterkritik-det-har-aldrig-funnits-en-kvinna-som-anna-karenina-visuellt-vacker-med-nerv-och-forlatande-komik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164279","title":{"rendered":"Teaterkritik: Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina \u2013 visuellt vacker med nerv och f\u00f6rl\u00e5tande komik"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto Christopher Backholm<\/figcaption><\/figure>\n

Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina<\/strong>
\nManus Tone Schunnesson
\nRegi Ragna Wei
\nKoreografi Lidia Wos
\nMusik Cristopher Langcaster
\nLjuddesign Maz-M\u00e5ns Wikman
\nLjusdesign Marta Khomenko
\nMedverkande Emma Broom\u00e9, Martin Luuk, Freddy \u00c5sblom, Rafael Pettersson, Karin Li K\u00f6rsb\u00e4rsdal och Nadja Rosenberg
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 2 mars 2023, samproduktion med Riksteatern.<\/p>\n

Tone Schunnesson och Ragna Wei gjorde nyss en hyllad tolkning av Charlotte Bront\u00ebs Jane Eyre p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg. H\u00e4r fick \u201dden galna kvinnan p\u00e5 vinden\u201d kliva ner p\u00e5 scenen och ta stor plats. Nu \u00e4r de aktuella i en tolkning av Lev Tolstoys ikoniska realistiska roman Anna Karenina. H\u00e4r \u00e4r det Annas psyke och de drivkrafter som tillskrevs hennes gestalt i romanen som zoomas in av duon. Romanen, som ursprungligen gavs som f\u00f6ljetong i tidskriften Ryske Budb\u00e4raren 1873 -1877, \u00f6versattes till svenska 1885. D\u00e4refter har den satts upp och \u00e4ven filmats flera g\u00e5nger, varav Linus Tunstr\u00f6ms starka version p\u00e5 Uppsala stadsteater \u00e4r en.<\/p>\n

\"\"Inf\u00f6r kv\u00e4llen l\u00e4ser jag att Schunnesson (pressmeddelande) fr\u00e5gade sig vad som g\u00f6r texten s\u00e5 evig, konflikterna s\u00e5 dagsaktuella, d\u00e5 som nu:
\n– Passionen, s\u00e5klart, och att f\u00f6rlora sig sj\u00e4lv i \u00e5tr\u00e5. Konsekvenserna av att dyrka romantisk k\u00e4rlek som en slags gud, svarar hon p\u00e5 sin egen fr\u00e5ga.<\/p>\n

Handlingen i korta drag kretsar kring den vackra Anna Karenina som tillh\u00f6r den h\u00f6gre societeten i kejsard\u00f6mets Ryssland p\u00e5 1870-talet. Hon lever i ett gl\u00e4djel\u00f6st \u00e4ktenskap med karri\u00e4risten Karenin i Sankt Petersburg. Paret har en son. Men s\u00e5 m\u00f6ter hon en elegant greve, Vronskij. F\u00f6rst stretar hon emot men passionen driver henne in i ett f\u00f6rh\u00e5llande. \u00c4ven han, som bara t\u00e4nkt sig en parentes i tillvaron, rycks med och satsar allt p\u00e5 deras k\u00e4rlek. De f\u00e5r en dotter, som dock f\u00f6ds medan Anna \u00e4nnu inte \u00e4r skild fr\u00e5n sin tidigare man. Det blir trassligt. Allt kulminerar i Anna Kareninas sj\u00e4lvmord. Bland annat saknar hon sv\u00e5rt sin son fr\u00e5n f\u00f6rsta \u00e4ktenskapet som hon inte f\u00e5r tr\u00e4ffa.<\/p>\n

Flera sidohistorier i romanen har Schunnessons valt bort till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r Annas perspektiv. Spr\u00e5kbruket \u00e4r h\u00e4rligt omvandlat till nutid och textmassor minimerade. Vid sidan om paret Karenin\/Karenina finns ursprungligen en parallellber\u00e4ttelse d\u00e4r Tolstoys alterego Levin beskrivs. Han lever i ett betydligt lyckligare \u00e4ktenskap med sin fru Kitty. Regiss\u00f6ren Ragna Wei s\u00e4ger att de i sin version (pressmeddelande) \u201dfokuserar vi p\u00e5 trekantrelationen mellan Anna, \u00e4lskaren Vronskij och maken Karenin, som alla upplever att underlaget f\u00f6r deras s\u00e4tt att leva rycks bort n\u00e4r passionen uppst\u00e5r mellan Anna och Vronksij. Anna vill uppleva gr\u00e4nsl\u00f6shet, frihet, total samh\u00f6righet. N\u00e4r det drabbar f\u00e5r det kosta allt, k\u00e4nner hon, men har ingen aning om vad det faktiskt kommer att kosta\u201d.<\/p>\n

\"\"F\u00f6rest\u00e4llningen inleds av att en arbetare st\u00e5r och sl\u00e5r h\u00e5rt och olycksb\u00e5dande mot ett st\u00e4d \u2013 eller en r\u00e4ls – med en hammare s\u00e5 att j\u00e4rnet ekar och sk\u00e4r igenom hela lokalen. P\u00e5 den annars tomma scenen agerar sk\u00e5despelarna mot en fond av n\u00e5gra flyttbara h\u00f6ga speglar. Vi ser oss sj\u00e4lva i publiken, d\u00e5 och d\u00e5 vilket ocks\u00e5 utnyttjas i handlingen. Emellan\u00e5t skjuts som en pil stolar \u00f6ver golvet, eller kanske ett bord, glatt mot den polerade dansv\u00e4nliga golvytan.<\/p>\n

Scenerna byts som i en stiliserad mim- eller dansf\u00f6rest\u00e4llning effektivt som iscensatta stillbilder. Koreografin – b\u00e5de i danserna och i tal-scenerna – \u00e4r imponerande. Allt sker till den fr\u00e4mst levande musiken fr\u00e5n en enda cello h\u00f6gt upp i lokalen. Enkla str\u00e5klastare markerar det utrymme sk\u00e5despelarna har att agera i p\u00e5 den annars m\u00f6rka scenen.<\/p>\n

Anna Kareninas magnifika 1800-tals-kl\u00e4nning \u00e4r i hela f\u00f6rsta akten svart, v\u00e4rdig med inslag av glitter. I akt tv\u00e5 byts den ut till en festligare helt i guld. Hon har aktning och \u00e4r beundrad, vilket framg\u00e5r av de komplimanger hon f\u00e5r av medspelarna vid pj\u00e4sens b\u00f6rjan. Emma Broom\u00e9s Anna har en varm dialekt som ger henne en folkligare framtoning \u00e4n vad man t\u00e4nker sig en societetsdam borde ha. Hennes person kommer n\u00e4rmare, kanske \u00e4r hon som en nutida kvinna, vem som helst. En elog\u00e9 till hur levande hon gestaltar Anna. Med mikrofonen n\u00e4ra l\u00e4pparna h\u00f6r vi hennes h\u00e4ftiga andning som \u00f6kar nerven f\u00f6rest\u00e4llningen igenom.<\/p>\n

\u00c4kta mannen Karenins gestalt blir i Martin Luuks klockrena tragikomiska tolkning en tydlig karakt\u00e4r som b\u00e4r och utl\u00f6ser flera skratt. Sympatierna f\u00f6r hans gestalt v\u00e4xer under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng. N\u00e4r han f\u00f6rl\u00e5ter och beskriver relationstriangeln han hamnat i som en \u201dtriangel av ljus\u201d – framst\u00e5r han som vis och blir en motvikt till all fokuserad destruktiv \u00e5tr\u00e5. Han \u00e4r till en b\u00f6rjan den torre maken uppslukad av sin egen karri\u00e4r. Hur Anna gl\u00f6mts bort i \u00e4ktenskapet blir initialt inte sv\u00e5rt att fatta. D\u00e4remot blir \u00e4lskaren Vronskij tydligare i andra akten, d\u00e4r Freddy \u00c5sblom f\u00e5r fler repliker – och inte enbart fungerar som en visuellt sk\u00f6n ung man – som svarar an p\u00e5 huvudkarakt\u00e4ren Annas utspel. Men den passionerade dansen de utf\u00f6r i f\u00f6rsta akten vibrerar f\u00f6rf\u00f6riskt. \u00d6ver lag \u00e4r koreografin v\u00e4ldigt njutbar och s\u00e4rskilt h\u00e4ndernas r\u00f6relser s\u00e5 v\u00e4l utt\u00e4nkta och talande i flera scener.<\/p>\n

I pj\u00e4sen h\u00f6rs repliker som \u201ddu fanns inte, sedan blev du f\u00f6r\u00e4lskad\u201d. Anna Karenina sj\u00e4lv s\u00e4ger sig vilja bli \u201df\u00f6dd ur en \u00e5tr\u00e5\u201d och \u00f6nskar n\u00e4stan in i slutet helst att f\u00f6rbli sin \u201d\u00e4lskares \u00e4lskarinna\u201d ist\u00e4llet f\u00f6r att gifta om sig till \u00e4nnu ett tr\u00e5kigt \u00e4ktenskap. Ur all nerv och puls \u00e4r det fr\u00e4mst det njutbart visuella som stannar kvar. Den poetiska, vackra gestaltningen och medm\u00e4nskliga komiken \u00e4r d\u00e4r. Schunnessons manus i Weis regi blir en omsorg om samtliga gestalter i dramat.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina Manus Tone Schunnesson Regi Ragna Wei Koreografi Lidia Wos Musik Cristopher Langcaster Ljuddesign Maz-M\u00e5ns Wikman Ljusdesign Marta Khomenko Medverkande Emma Broom\u00e9, Martin Luuk, Freddy \u00c5sblom, Rafael Pettersson, Karin Li K\u00f6rsb\u00e4rsdal och Nadja Rosenberg Premi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 2 mars 2023, samproduktion med Riksteatern. Tone Schunnesson och Ragna […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-164279","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164279"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164288,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164279\/revisions\/164288"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}