{"id":164242,"date":"2023-03-07T15:38:36","date_gmt":"2023-03-07T14:38:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164242"},"modified":"2023-03-07T15:40:46","modified_gmt":"2023-03-07T14:40:46","slug":"tips-att-se-pa-under-tempo-dokumentarfestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164242","title":{"rendered":"Tips att se p\u00e5 under Tempo Dokument\u00e4rfestival"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Tempo Dokument\u00e4rfestival<\/a> p\u00e5g\u00e5r i Stockholm 6-12 mars 2023, men inte bara i Stockholm. En stor del av filmerna visas ocks\u00e5 online.<\/p>\n

Jag har haft f\u00f6rm\u00e5nen att kunna se en del av festivalens filmer i f\u00f6rv\u00e4g och jag \u00e4r imponerad av bredden och den stora kvaliteten p\u00e5 m\u00e5nga av filmerna. Festivalen rymmer 14 radioverk, 19 internationella filmer, \u00f6ver 20 regiss\u00f6rsbes\u00f6k, 35 svenska premi\u00e4rer och 55 dokument\u00e4rer. D\u00e4r finns en otrolig bredd i vad dokument\u00e4rerna tar upp. D\u00e4r finns starka film fr\u00e5n musikens och kulturens omr\u00e5de som Ola Magnell – Den motvillige rockpoeten (regi Martin Widman) och den irl\u00e4ndska North Circular (regi Luke McManus), b\u00e5da rekommenderar jag.
\nD\u00e4r finns filmer om viktiga samh\u00e4llsfr\u00e5gor, om filmen Colette & Justin av Alain Kassanda, en fenast\u00e5ende blandning av familjeportr\u00e4tt och Demokratiska republiken Kongos komplexa politiska historia. En film om Kongo och om hur den belgiska kolonisationen byggde om ett system som satte eld p\u00e5 inb\u00f6rdeskrig.<\/p>\n

En annan film om inbyggd strukturell rasism \u00e4r The Visitors (regi Veronika Li\u0161kov\u00e1) som utspelas p\u00e5 Svalbard, ett samh\u00e4lle d\u00e4r nybyggare som inte \u00e4r fr\u00e5n Norge inte f\u00e5r bli medborgare. De f\u00e5r bo d\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge de har jobb eller kan visa att de kan f\u00f6rs\u00f6rja sig men de kan inte s\u00f6ka norskt medborgarskap. Det \u00e4r intressant att inse att folkgrupper som oftast inte brukar ha problem med att bli mottagna \u00e4r lika ov\u00e4lkomna som m\u00e4nniskor fr\u00e5n l\u00e4nder som m\u00e5nga immigranter kommer ifr\u00e5n. En tysk har samma sv\u00e5righet att bli accepterad som en afrikan.<\/p>\n

En ber\u00f6rande film om kris i \u00e4ldreomsorgen \u00e4r den finl\u00e4ndska ”Grymma tider \u2013 v\u00e5rdarbetets s\u00e5nger” (av Susanna Helke). En film det inte g\u00e5r att v\u00e4rja sig emot.<\/p>\n

D\u00e4r finns ocks\u00e5 tv\u00e5 filmer som \u00e4r kring en halvtimme l\u00e5nga som tar upp sorg p\u00e5 ett s\u00e4tt som k\u00e4nns \u00e4kta. Efterf\u00f6ljare (regi Hanna H\u00f6gstedt) skildrar hur det var att v\u00e4xa upp i en familj m\u00e4rkt av sorg. N\u00e4t Hanna var tre \u00e5r fick hon en lillasyster som bara levde i n\u00e5gra veckor.
\nOm sorg (regi Emelie L\u00f6fgren) l\u00e5ta fyra personen ber\u00e4tta om sorg och f\u00f6rlust. Klyschor kring sorgbearbetning tas upp.<\/p>\n

Flera filmer som drar \u00e5t det meditativa som s\u00e4tter ig\u00e5ng reflektioner och ger tankar om vad som \u00e4r viktigt i livet som Glitterfabriken (regi Alexander Ryn\u00e9us), som \u00e4r en av de filmer som \u00f6ppnar festivalen.<\/p>\n

Filmer jag rekommenderar under festivalen:<\/strong>
\nOla Magnell – Den motvillige rockpoeten<\/em>
\nOla Magnells skivor snurrade ofta hemma hos mig n\u00e4r jag var i tjugo \u00e5rs-\u00e5ldern och sedan dess har han unika texter, r\u00f6st och musik f\u00f6ljt mig i livet. Han hade sitt hj\u00e4rta i v\u00e4nsterr\u00f6relsen men tyv\u00e4rr var den svenska musikr\u00f6relsen alldeles f\u00f6r ensidigt inriktad p\u00e5 ekonomiska v\u00e4nster-fr\u00e5gor under 1960- och 1970-talet.
\nH\u00e4r kan du l\u00e4sa Kulturbloggens recension av den.<\/a><\/p>\n

North Circular<\/em>
\nEn musikalisk och atmosf\u00e4rstinn road movie som r\u00f6r sig runt en stad: Dublin. Filmen utforskar den utrotningshotade lokala arbetarklassgemenskapen \u2013 men \u00e4ven en h\u00f6gst levande musikscen. North Circular \u2013 eller \u201dThe Norrier\u201d som den kallas \u2013 \u00e4r en ringled som snirklar sig runt Dublin. L\u00e4ngs denna ryms mycket av Irlands v\u00e5ldsamma historia \u2013 men ocks\u00e5 stark sammanh\u00e5llning mellan m\u00e4nniskor i slitna kvarter som nu byter befolkning, i takt med gentrifieringen. Luke Mc Manus ess\u00e4istiska film \u00e4r en vacker och melankolisk hyllning till ett Dublin som sjunker under horisonten. Miniber\u00e4ttelser fr\u00e5n ett f\u00e4ngelse, ett mentalsjukhus och en legendarisk musikpub varvas med intervjuer och fantastiska musikakter, toppade av Gemma Dunleavy.<\/p>\n

Glitterfabriken<\/em>
\nEn utvidgad meditativ vandring i tid och rum om allt som glittrar, om stj\u00e4rnor, f\u00e5glar och julgransglitter d\u00e4r allt det som tycks vara vardagligt f\u00e5r ett magiskt skimmer.
\nI ett hus n\u00e4ra V\u00e4stansj\u00f6 i Dalarna l\u00e5g mellan \u00e5ren 1950-1970 Sveriges enda glitterfabrik. I fabriken materialiserades \u00e5rets cykler. Julgransglitter p\u00e5 vintern, kikare p\u00e5 v\u00e5ren, solglas\u00f6gon p\u00e5 sommaren och dragkedjor p\u00e5 h\u00f6sten. N\u00e4r fabriken lades ner blev den hem till regiss\u00f6ren Alexander Ryn\u00e9us morf\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4ven de har g\u00e5tt ur tiden. Tillsammans med sina f\u00f6r\u00e4ldrar g\u00e5r han igenom fabrikens gamla artefakter och huset f\u00f6rvandlas till en arkeologisk utgr\u00e4vning. I en visuellt berusande estetik bjuder Alexander Ryn\u00e9us in till 51 minuter av fullst\u00e4ndig n\u00e4rvaro. Och vi p\u00e5minns om att v\u00e4rlden vi lever i \u00e4r en ganska f\u00f6rtrollande plats. Det taktfasta ropet fr\u00e5n en kattuggla f\u00f6rh\u00f6jer st\u00e4mningen.<\/p>\n

Keno city – The Wild Gold<\/em>
\nEtt fascinerande mikrokosmos av ett kanadensiskt vilda v\u00e4stern i 2000-talet, fint f\u00e5ngat av Jonny von Wallstr\u00f6m. I \u00f6demarken l\u00e4ngs Klondike Highway ligger Keno City. F\u00f6rst var det vildmark, sen kom guldrushen, p\u00e5 1900-talet den st\u00f6rsta silvergruvan, p\u00e5 1970-talet en hippiekoloni \u2013 och nu? En gudsf\u00f6rg\u00e4ten avkrok i ett bed\u00f6vande vackert bergslandskap. Under guldrushens dagar kom tusentals m\u00e4n hit f\u00f6r att s\u00f6ka sin lycka. I den gamla \u00f6vergivna guldgr\u00e4varh\u00e5lan bor idag 16 sj\u00e4lar, delade i tv\u00e5 l\u00e4ger kring en pub och en bar i ett k\u00e4rleksfullt renoverat hotell. Faktum \u00e4r att de \u00e4r osams om det mesta \u2013 fr\u00e5n vilken av barerna man b\u00f6r frekventera till milj\u00f6gifterna fr\u00e5n gruvn\u00e4ringen. D\u00e5 det legendariska hotellet brinner ner f\u00e5r det pyrande hatet ny n\u00e4ring.<\/p>\n

Colette & Justin<\/em>
\nEn skicklig v\u00e4v av familjeportr\u00e4tt och historien bakom den Demokratiska republiken Kongo. En komplex historia om hur de belgiska kolonisat\u00f6rerna lade grunden f\u00f6r konflikten mellan olika folkgrupper.
\nAlain Kassanda \u00e5terv\u00e4nder till sitt afrikanska f\u00f6delseland. Hur v\u00e4l k\u00e4nner han egentligen sina farf\u00f6r\u00e4ldrar? N\u00e4r han b\u00f6rjar unders\u00f6ka sitt eget f\u00f6rflutna uppt\u00e4cker han snart att den personliga familjehistorien \u00e4r intimt f\u00f6rknippad med det koloniala Kongos sj\u00e4lvst\u00e4ndighet p\u00e5 60-talet. D\u00e5 regiss\u00f6ren intervjuar sina farf\u00f6r\u00e4ldrar, Justin och Colette, inser han att Justin spelat en viktig roll under de \u00e5r som f\u00f6ljde efter frig\u00f6relsen fr\u00e5n Belgien. Men var han kolonisat\u00f6rernas lydiga springpojke eller en krasst realpolitisk frihetsk\u00e4mpe? Och hur s\u00e5g den belgiska planen egentligen ut n\u00e4r man \u201dgav\u201d kongoleserna deras h\u00f6gst villkorade sj\u00e4lvst\u00e4ndighet?<\/p>\n

Grymma tider \u2013 v\u00e5rdarbetets s\u00e5nger<\/em>
\nN\u00e4r de tr\u00f6tta sjuksk\u00f6terskorna framf\u00f6r k\u00f6rs\u00e5nger som speglar den skr\u00e4mmande verklighet de k\u00e4mpar i blir det lika m\u00e4ktigt som drabbande. Den krisande, h\u00e5rt effektiviserade \u00e4ldreomsorgen, g\u00e5r det rakt in i hj\u00e4rtat. I korsdraget mellan effektivisering och ekonomisk vinning g\u00e5r n\u00e5got s\u00f6nder. Vi f\u00e5r f\u00f6lja n\u00e4rv\u00e5rdaren Tiina och pension\u00e4rerna i Kaavi i kampen mot besparingar och f\u00f6r n\u00e4rst\u00e5endes v\u00e4rdighet. D\u00e4r systemets l\u00f6sning p\u00e5 ekvationen med den minskande offentliga finansieringen p\u00e5 grund av den \u00e5ldrande befolkningen blir digitalisering: en robot m\u00f6ter de \u00e4ldre p\u00e5 boendena och v\u00e5rdare som jobbar p\u00e5 en distansv\u00e5rdcentral. M\u00e4rkliga digitala m\u00f6ten skapar fr\u00e5gor om v\u00e4rdighet och om vad som kan effektiviseras och inte. Det som man inte kan prata om, kan sjungas.<\/p>\n

The Visitors<\/em>
\nOm dr\u00f6mmen att skapa sig ett nytt liv l\u00e5ngt ovanf\u00f6r polcirkeln.
\nAntropologen Zdenka tar med sin man och sina sm\u00e5 barn och flyttar till Svalbard, f\u00f6r att studera hur livet ovanf\u00f6r polcirkeln f\u00f6r\u00e4ndras av klimatp\u00e5verkan, turism, invandring och kommers. Hon f\u00f6rf\u00f6rs av platsens sk\u00f6nhet och k\u00e4nner att de \u00e4ntligen hittat sitt hem i v\u00e4rlden. Men n\u00e4r smekm\u00e5naden tagit slut b\u00f6rjar hon ocks\u00e5 se andra sidor av samh\u00e4llet h\u00e4r, och hon k\u00e4nner sig mer och mer som en outsider. \u00c4r hennes egen n\u00e4rvaro ett hot mot Svalbards egensinnighet som hon kom dit f\u00f6r att studera? Vem har egentligen r\u00e4tt till en plats dit alla \u00e4r inflyttade? The Visitors \u00e4r en spektakul\u00e4rt vacker film som tecknar ett ovanligt portr\u00e4tt av migration.<\/p>\n

K\u00e4rlek p\u00e5 svenska<\/em>
\nFestivalen bjuder in till v\u00e4rldspremi\u00e4r av l\u00e5ngfilmen \u201dK\u00e4rlek p\u00e5 svenska\u201d + seminarieserien \u201dJakten p\u00e5 det autentiska\u201d
\nK\u00e4rleken \u00e4r allt! Som en vind, som \u00f6gonblicket av skratt med en d\u00f6ende partner, som lyckoruset p\u00e5 grusv\u00e4gen hem, som saknad efter n\u00e5gon som funnits eller \u00e4nnu inte dykt upp i ens liv \u2013 uttrycken \u00e4r o\u00e4ndliga i Staffan Jul\u00e9ns f\u00f6rtroliga l\u00e5ngfilm ”K\u00e4rlek p\u00e5 svenska”. En varm och omtumlande resa genom vardagen fr\u00e5n Karesuando i norr till Ystad i s\u00f6der \u00f6ver \u00e5ldrar, k\u00f6n och nationaliteter. Staffan Jul\u00e9ns intervjuer \u00e4r \u00e4ven utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r f\u00f6rfattaren Marit Kaplas bok med samma namn som filmen. Hennes l\u00e4sning ur boken ackompanjeras h\u00e4r av specialskriven filmmusik komponerad av Philippe Boix-Vives och framf\u00f6rd av Anders Lagerqvist, violin, och Philippe Boix-Vives, elektronik, f\u00f6ljt av premi\u00e4rvisning av l\u00e5ngfilmen och ett samtal med Staffan Jul\u00e9n och Marit Kapla om deras dokument\u00e4ra samarbete. Moderator: Folke Tersman, professor i filosofi och st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande vd f\u00f6r Institutet f\u00f6r Framtidsstudier.<\/p>\n

Detta \u00e4r bara ett litet urval. Filmen jag inte sett \u00e4n men dessutom vill se \u00e4r Karaoke Paradise och Puss hej d\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tempo Dokument\u00e4rfestival p\u00e5g\u00e5r i Stockholm 6-12 mars 2023, men inte bara i Stockholm. En stor del av filmerna visas ocks\u00e5 online. Jag har haft f\u00f6rm\u00e5nen att kunna se en del av festivalens filmer i f\u00f6rv\u00e4g och jag \u00e4r imponerad av bredden och den stora kvaliteten p\u00e5 m\u00e5nga av filmerna. Festivalen rymmer 14 radioverk, 19 internationella […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,20,13624],"tags":[1744,14543,5684],"class_list":["post-164242","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-film","category-toppnytt","tag-filmtips","tag-ola-magnell","tag-tempo-dokumentarfestival","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164242","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164242"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164242\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164558,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164242\/revisions\/164558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164242"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164242"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164242"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}