{"id":164162,"date":"2023-03-02T16:10:18","date_gmt":"2023-03-02T15:10:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164162"},"modified":"2023-03-03T18:19:20","modified_gmt":"2023-03-03T17:19:20","slug":"lysande-iscensattning-av-hisnande-paradoxer-med-komisk-anstrykning-tusen-ar-hos-gud-av-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164162","title":{"rendered":"Lysande iscens\u00e4ttning av hisnande paradoxer med komisk anstrykning – Tusen \u00e5r hos Gud av G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Nylund
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter ett verk av Stig Dagerman<\/p>\n\n\n\n

Manus och regi: Hans Blomqvist<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Emi Wickholm Thuresson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: William Sj\u00f6berg<\/p>\n\n\n\n

Musik: Aido Clementi, John Cage, Peter J\u00e4gbring (Solace)<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Erik \u00c5kerlind och Karin Lycke<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 17\/2 2023<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/4 hos GDT p\u00e5 Stigbergsliden 5B i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av att andra evenemang kom emellan s\u00e5g jag f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rst 25\/2. Ans\u00e5g att det g\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ng tid sedan premi\u00e4r f\u00f6r att djuplodande frigruppen jag g\u00e4rna bes\u00f6ker skulle vara betj\u00e4nt av en recension. Att den ist\u00e4llet skulle placeras h\u00f6gt i en \u00e5rssammanst\u00e4llning \u00f6ver scenkonst. Men efter p\u00e5st\u00f6tning fr\u00e5n producent g\u00f6rs valh\u00e4nt anstr\u00e4ngning, att utan anteckningar skriva om ett kammarspel vars repliker bygger p\u00e5 ett prosastycke av Stig Dagerman, som skulle fyllt 100 \u00e5r i \u00e5r. Bearbetningen av postumt utgivna romanfragmentet (prolog till ofullbordad roman om Carl Jonas Love Almqvist) \u00e4r det fj\u00e4rde av samarbeten mellan Hans Blomqvist och Erik \u00c5kerlind. Vad betr\u00e4ffar tidigare transformationer av klassiker har Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l<\/em> och Sokrates d\u00f6d <\/em>recenserats h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Stig Dagerman var en s\u00e4rling till f\u00f6rfattare som skoningsl\u00f6st blottlade m\u00e4nskliga brister, v\u00e5r bel\u00e4genhet och str\u00e4van. Under n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r lyste flitens lampa osannolikt starkt. Resulterade i knivskarp litteratur i olika form som gjort best\u00e5ende intryck och har genuint h\u00f6g konstn\u00e4rlig halt. Fram tills han tog sitt liv begicks flera sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k, varav det f\u00f6rsta ska ha utl\u00f6sts av mordet hans farfar. Ofr\u00e5nkomligt att st\u00e4lla sig fr\u00e5gan hur Dagerman skulle ha sett p\u00e5 den eskalerande v\u00e5ldsv\u00e5g som pl\u00e5gar Sverige f\u00f6r n\u00e4rvarande, som p\u00e5 ett ofattbart s\u00e4tt blivit en del av det nya normala. Ondskan och dess relation till fria viljan \u00e4r givetvis en ol\u00f6sligt dilemma Tusen \u00e5r hos Gud.<\/em> behandlar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stig Dagermans uppflammande produktivitet kretsade genomg\u00e5ende kring fasa och f\u00f6rtvivlan, tillst\u00e5nd han var extra mottaglig f\u00f6r. Sp\u00e4ddes p\u00e5 genom att vara verksam perioden efter Andra v\u00e4rldskriget och under Koreakriget. Sk\u00e4rsk\u00e5dandet av ondska och lidande genomsyras i somliga verk av svart humor. Grubblerierna vilka symboliseras av en d\u00f6ende Newton och en olycklig gudsgestalt i Tusen \u00e5r hos Gud, <\/em>har just str\u00e5ket av dr\u00e5plig humor i sig. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Stina Oscarson bearbetade texten f\u00f6r sju \u00e5r sedan lanserades iscens\u00e4ttningen med beskrivningar som ”suggestiv allegori” och ”filosofisk sp\u00f6kballad”. Likartad st\u00e4mning vilar \u00f6ver pj\u00e4sen i denna intelligent inbjudande produktion. Under en timma bevittnas ett m\u00f6te som av str\u00e4nga pr\u00e4ster skulle likst\u00e4llts med blasfemi. Det ober\u00e4kneligt konstruerade samtalet \u00e4ger rum en ov\u00e4derskv\u00e4ll 1727 i London. Vi befinner oss i den skygge Isaac Newtons lya. Scenografin med pentryt i bakgrunden, b\u00f6ckerna p\u00e5 det i\u00f6gonfallande bordet och uppklistrade lappar indikerar att bostaden ocks\u00e5 \u00e4r vetenskapsmannens arbetsplats. Ljusk\u00e4llorna, framh\u00e4vandet av skuggor och musikillustrationer f\u00f6rst\u00e4rker raffinerat denna s\u00e4llsamma fantasi.<\/p>\n\n\n\n

Diskussionerna kring tro och vetande, f\u00f6rest\u00e4llningar och framforskade r\u00f6n \u00e4r lika halsbrytande som inspirerande att h\u00e4nga med i. Gud klampar in i regnrock och st\u00f6vlar hos epokg\u00f6rande vetenskapsmannen. Vill be om en tj\u00e4nst som r\u00f6r hans avbild. Newton i sin tur anspelar p\u00e5 den tyngdlag han sj\u00e4lv uppt\u00e4ckt. Hoppas p\u00e5 att Gud kan g\u00f6ra ett undantag. Avser som sagt inte f\u00f6rhoppningen om evigt liv. Det blir ett muntert surrealistiskt f\u00f6rhandlande om tj\u00e4nst och gentj\u00e4nst. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Erik \u00c5kerlind tillh\u00f6r G\u00f6teborgs fr\u00e4msta karakt\u00e4rssk\u00e5despelare. G\u00f6r denna g\u00e5ng genom att anv\u00e4nda kroppen, utslunga repliker med osviklig diktion samt uttrycksfulla pauseringar ett minnesv\u00e4rt portr\u00e4tt. Ett fantasifullt portr\u00e4tt av en historisk person f\u00f6rvissad om sin betydelse. Motspelaren Karin Lycke brukar ofta f\u00e5 tackla v\u00e4rnl\u00f6sa och drabbade rollfigurer. I detta utmanande drama blir hon en fulltr\u00e4ff i sin pendelr\u00f6relse mellan allvetande och \u00f6mklig. Har det tidigare f\u00f6rekommit att en kvinna f\u00f6rkroppsligar Gud p\u00e5 scen? Dessutom i form av ett illmarigt v\u00e4sen som visar tecken p\u00e5 svaghet. Sv\u00e4var i okunnighet om huruvida duon jobbat tillsammans tidigare. Oavsett fungerar samspelet str\u00e5lande. <\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r Blomqvist synes vara en mycket god personinstrukt\u00f6r, vet vad han vill f\u00e5 fram och hur han ska g\u00e5 till v\u00e4ga. Vill sluta med en allusion till Bo Widerberg. Hans devis riktad till grandiosa akt\u00f6rer, metoden han praktiserade f\u00f6r att eliminera hafs och f\u00e5 publiken att ber\u00f6ras var enkel: ”V\u00e5ga vila i scenerna”! Denna devis finns planterad i G\u00f6teborgs Dramatiska teaters upps\u00e4ttning, inlemmad j\u00e4mte de sj\u00e4lvklara dramatiska meningsutbytena. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter ett verk av Stig Dagerman Manus och regi: Hans Blomqvist Scenografi och kostym: Emi Wickholm Thuresson Ljusdesign: William Sj\u00f6berg Musik: Aido Clementi, John Cage, Peter J\u00e4gbring (Solace) P\u00e5 scen: Erik \u00c5kerlind och Karin Lycke Premi\u00e4r 17\/2 2023 Spelas till och med 29\/4 hos GDT p\u00e5 Stigbergsliden 5B i G\u00f6teborg P\u00e5 grund av att andra […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-164162","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164162","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164162"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164162\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164313,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164162\/revisions\/164313"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164162"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164162"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164162"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}