![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/unnamed.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Helt Super
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 mars 2023
\nRegi Rasmus A. Sivertsen<\/p>\n
F\u00f6r ett par veckor sedan hade Mumier P\u00e5 \u00c4ventyr svensk biopremi\u00e4r. En helt menl\u00f6s, h\u00f6gljudd och fantasil\u00f6s film som inte har n\u00e5gon som helst r\u00e4tt att kr\u00e4va biopubliken p\u00e5 pengar d\u00e5 det finns en uppsj\u00f6 av alternativ – b\u00e5de p\u00e5 bio och streaming, som springer cirklar runt den.<\/p>\n
Men fr\u00e5n v\u00e5rt k\u00e4ra grannland Norge anl\u00e4nder nu n\u00e5got minst lika h\u00e5rresande hoppl\u00f6st. Flera g\u00e5nger m\u00e5ste jag nypa mig sj\u00e4lv i armen f\u00f6r att inse att det inte \u00e4r en ren repris av det horribla mumie-\u00e4ventyret utan ytterligare en animerad film, f\u00f6rsedd med lika mycket personlighet som en lyktstolpe. I m\u00e5ngt och mycket skulle recensionen f\u00f6r Mumier P\u00e5 \u00c4ventyr kunna klistras in h\u00e4r och vara helt korrekt vad g\u00e4ller att beskriva Helt Super. Exakt samma problem, brister och misstag beg\u00e5s h\u00e4r.<\/p>\n
Det enda som differentierar Helt Super \u00e4r att den lyckas med konststycket att k\u00e4nnas \u00e4n mer anonym \u00e4n de f\u00e4rgl\u00f6sa mumierna. Den norska animationsstudion Qvisten verkar ha \u00f6verl\u00e5tit hela det kreativa arbetet till en fokusgrupp. Det skulle i s\u00e5 fall f\u00f6rklara varf\u00f6r produktionen framst\u00e5r som ett sl\u00e4tstruket lappt\u00e4cke, d\u00e4r varenda best\u00e5ndsdel \u00e4r avtrubbad, harml\u00f6s och generisk. Id\u00e9n verkar ha varit att plocka p\u00e5 sig en rad olika inslag – d\u00e4r inget f\u00e5r vara det minsta uppseendev\u00e4ckande, n\u00e5got som ska kunna attrahera precis allt och alla. F\u00f6r den spelintresserade f\u00f6rekommer det streaming, f\u00f6r den som gillar \u2019\u2019superhj\u00e4ltefilmer\u2019\u2019 f\u00f6rekommer det f\u00e4rggranna superdr\u00e4kter, f\u00f6r de lite \u00e4ldre finns det en handfull sk\u00e4mt som drar \u00e5t det vuxnare h\u00e5llet. Men i sitt f\u00f6rs\u00f6k att appellera till alla lyckas man endast g\u00f6ra en film som inte \u00e4r till f\u00f6r n\u00e5gon. Det h\u00e4r \u00e4r ett rent pulvermos till film som tillagats med sammanbitna t\u00e4nder och en blick mot n\u00e4sta l\u00f6ning.<\/p>\n
Vad som \u00e4n visas upp \u00e4r det lika sj\u00e4ll\u00f6st och tond\u00f6vt som en propagandafilm. Inte f\u00f6r att det \u00e4r n\u00e5got vidare spektakul\u00e4rt \u00e4ventyr vi har att g\u00f6ra med, det blir inga nervpirrande eller ens underh\u00e5llande r\u00e4ddningar eller slag mellan det onda och det goda. Ist\u00e4llet f\u00e5r vi uppleva s\u00e4llan sk\u00e5dade ting som att tv\u00e4tta, \u00e4ta fiskpinnar och bes\u00f6ka farf\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 \u00e5lderdomshem.<\/p>\n
Rasmus A. Sivertsen uppvisar samma entusiasm inf\u00f6r sin roll som regiss\u00f6r som om det vore permanent straffarbete som involverade att t\u00f6mma latriner under hans \u00e5terst\u00e5ende dagar. Det \u00e4r genuint chockartat att se en p\u00e5st\u00e5dd familjefilm som inte kanaliserar eller utstr\u00e5lar n\u00e5gon tillstymmelse till gl\u00e4dje eller kreativitet.<\/p>\n
Att framh\u00e4va att ber\u00e4ttelsen har brister vore en intergalaktiskt underdrift. Med en rekordkort speltid p\u00e5 knappt 76 minuter tvingas allt komprimeras och f\u00f6renklas till banalt simpla niv\u00e5er. Karakt\u00e4rerna har ett \u2019\u2019djup\u2019\u2019 som f\u00e5r en plaskdamm att framst\u00e5 som Marianergraven. N\u00e4r slutet v\u00e4l kommer f\u00e5r vi smaka p\u00e5 ett patos som endast kan beskriva som en sockerbomb, detta slut \u00e4r s\u00e5 pass s\u00f6tsliskigt att den efterf\u00f6ljande norska sockerskatten borde f\u00f6rs\u00e4tta hela studion i konkurs.<\/p>\n
Och i ytterligare ett desperat f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e5 st\u00f6rsta m\u00f6jliga publik har det valts en minst lika utsmetad och menl\u00f6s visuell profil. M\u00e5let verkar ha varit att efterapa valfri Disney-succ\u00e9 som Moana men den knappa budgeten – och den minst lika bristf\u00e4lliga kompetensen, skapar en film som ser ut att h\u00f6ra hemma i det tidiga 00-talet med usel teknisk kvalitet och lika usel scenografi. Karakt\u00e4rerna haltar fram som stopmotion-dockor i en fiktiv norsk stad som \u00e4r lika charmig som en soptipp. Av n\u00e5gon helt of\u00f6rklarlig anledning har det lagts ned ett stort jobb p\u00e5 att f\u00e5 lusekoftorna att se autentiska ut. Detta inslag verkar ha absorberat hela budgeten d\u00e5 de ikoniska norska ylletr\u00f6jorna ser helt f\u00f6rtr\u00e4ffliga ut.<\/p>\n
Men det \u00e4r ocks\u00e5 den enda ljuspunkten i hela filmen\u2026 Filmen \u00e4r mer korrekt beskriven genom ett enkelt byte av adjektiv i titeln, det \u00e4r inte Helt super utan Helt uselt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Helt Super Betyg 1 Svensk biopremi\u00e4r 3 mars 2023 Regi Rasmus A. Sivertsen F\u00f6r ett par veckor sedan hade Mumier P\u00e5 \u00c4ventyr svensk biopremi\u00e4r. En helt menl\u00f6s, h\u00f6gljudd och fantasil\u00f6s film som inte har n\u00e5gon som helst r\u00e4tt att kr\u00e4va biopubliken p\u00e5 pengar d\u00e5 det finns en uppsj\u00f6 av alternativ – b\u00e5de p\u00e5 bio och […]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-164156","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164156","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164156"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164156\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164185,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164156\/revisions\/164185"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164156"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164156"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164156"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}