{"id":164011,"date":"2023-02-28T14:54:45","date_gmt":"2023-02-28T13:54:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164011"},"modified":"2023-03-01T00:49:35","modified_gmt":"2023-02-28T23:49:35","slug":"fullsatt-auditorium-hanfors-av-ojamforlig-genrefri-musikalitet-lill-lindfors-med-claes-crona-trio-och-mats-norrefalk-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=164011","title":{"rendered":"Fullsatt auditorium h\u00e4nf\u00f6rs av oj\u00e4mf\u00f6rlig genrefri musikalitet – Lill Lindfors med Claes Crona trio och Mats Norrefalk i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

26\/2 2023<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum)<\/p>\n\n\n\n

Man ska inte prata om en dams \u00e5lder. N\u00f6jer mig d\u00e4rf\u00f6r med att konstatera att Lill Lindfors haft en mycket l\u00e5ng karri\u00e4r, n\u00e5got som avhandlas i ett par humoristiskt anlagda monologer vilka utg\u00e5r fr\u00e5n gapet mellan generationer. Vidare g\u00f6rs en upplysande resum\u00e9 \u00f6ver de f\u00f6rsta decennierna och hur allt b\u00f6rjade i Jag \u00e4r kvar. <\/em>Beundransv\u00e4rt att artisten \u00e4nnu vill stilla publikens l\u00e4ngtan efter att f\u00e5 h\u00f6ra henne live. Lill Lindfors f\u00f6rblir i egenskap av genrefri textbehandlare, medkomposit\u00f6r, st\u00e5-upparre och rytmiserande vokalist ett unikum. Populariteten fick som bekant ytterligare spridning och uppsving i och med deltagande i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre<\/em>. Visa, samba, calypso, jazzvibbar, blues, \u00e4delschlager, vals, tango, popballader, souldoft, singer somgwriter-alster, v\u00e4rldsmusik. F\u00e5 stilar \u00e4r henne fr\u00e4mmande. Listan av vad som finns p\u00e5 repertoaren i Lerum imponerar sannerligen. Kan inflikas in att hon varit h\u00e4r tidigare.<\/p>\n\n\n\n

Har k\u00e4nt till henne sedan barndomen och \u00e4rvde pappas ikoniska Du \u00e4r den ende.<\/em> Sett henne tre g\u00e5nger tidigare i n\u00e4rtid, varav konserten i M\u00f6lnlycke f\u00f6r fem \u00e5r sedan var ett kr\u00f6n. Blev den g\u00e5ngen s\u00e5 r\u00f6rd och charmad att h\u00f6gsta betyg utdelades. En lika oundviklig som f\u00f6rr\u00e4disk berusning att ha med sig in till kvintettens turn\u00e9avslutning i Lerum.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Med kvintett avses j\u00e4mngamla eleganten Claes Crona vid flygeln med meriter fr\u00e5n en l\u00e5ng rad samarbeten med storheter, Johan L\u00f6fcrantz Ramsay (tr\u00e4ffade honom veckan f\u00f6re efter konsert med Peter Asplund Aspiration) bakom trummorna, Mats Norrefalk p\u00e5 gitarrer samt f\u00f6r den h\u00e4r turn\u00e9n nytillskottet Mattias Svensson p\u00e5 kontra- och elbas. Om jag \u00e4r korrekt underr\u00e4ttad ansvarar antingen Norrefalk eller Crona f\u00f6r finessrika arrangemangen. Har haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra herrarna musicera ett otal g\u00e5nger, fast inte tidigare tillsammans. De tillh\u00f6r givetvis \u00f6versta skiktet i landet p\u00e5 sina instrument, bildar ett n\u00e4rmast osannolikt stabilt g\u00e4ng, lyh\u00f6rda f\u00f6r infall. Att stj\u00e4rnan som maximalt fyller Derg\u00e5rdsteatern ansvarar f\u00f6r l\u00e5tlistans utformning inklusive sammanbindande mellansnack\/ recitation r\u00e5der ingen som helst tvekan om. Sj\u00e4lvklart bjuds p\u00e5 soloavsnitt, features, l\u00e4ckert groovy duell och fr\u00e5n Mats Norrefalk medryckande uppvisning p\u00e5 egen hand i La Partida <\/em>(komposition fr\u00e5n Venezuela) p\u00e5 soprangitarr.<\/p>\n\n\n\n

Av en slump sammantr\u00e4ffar jag n\u00e4sta kv\u00e4ll med arrang\u00f6rens konferencier Qlaez Wennberg p\u00e5 Bio Roy, eftersom vi var och en p\u00e5 sitt h\u00e5ll best\u00e4mt oss f\u00f6r att se filmen om l\u00e5nglivade oemotst\u00e5ndliga prog-rockbandet King Crimson, centrerade kring den m\u00e4rklige Robert Fripp. I dokument\u00e4ren anser en av de intervjuade att viktigast under ett gig \u00e4r att vara n\u00e4rvarande och uppm\u00e4rksam. R\u00e5d som praktiseras till full\u00e4ndning av samtliga p\u00e5 scenen, bel\u00e4gen ett par mil utanf\u00f6r G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Lindfors \u00e4ntrar scen, p\u00e5 sedvanligt man\u00e9r i ensamt majest\u00e4t, markeras uppsluppen \u00f6ppning. Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta tonerna i Musik skall byggas utav gl\u00e4dje<\/em> reagerar publiken med taktfast klappande. P\u00e5 kommando levereras kvicka inpass fr\u00e5n varje musiker. Halvt p\u00e5 skoj, halvt p\u00e5 allvar \u00e4gnas f\u00f6rsta monologen \u00e5t ob\u00f6nh\u00f6rliga konsekvenser av ansenlig \u00e5lder. <\/p>\n\n\n\n

Rytmsektionen \u00e4r fantastiskt tajt, otroligt f\u00f6ljsam och underst\u00f6djer alldeles lagom. Dessutom h\u00f6rs fr\u00e5n basist Mattias Svensson ett antal formidabla inl\u00e4gg, b\u00e5de elf\u00f6rst\u00e4rkta och akustiska. Utses d\u00e4rf\u00f6r till eftermiddagens \u00f6verraskning, v\u00e4xte ut till en gigant genom suver\u00e4nt dekorerande i passande passager. \u00c4nd\u00e5 var basen lite l\u00e5gt mixad inledningsvis. Ljudet var \u00f6verlag mycket behagligt. Fast huvudpersonen beg\u00e4rde justeringar flera g\u00e5nger. Och ibland uppstod en smula obalans, vilket missgynnade volymsvag flygel. Se det sagda som p\u00e5pekanden i marginalen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lindfors \u00e4r inte k\u00e4nd f\u00f6r att sjunga p\u00e5 andra spr\u00e5k \u00e4n sitt modersm\u00e5l. Beg\u00e5vade \u00f6vers\u00e4ttningar \u00e4r d\u00e4remot legio i hennes katalog. Ett par undantag g\u00f6rs, till exempel referens till Jamaica och Harry Belafonte som anknyter till anekdot om m\u00f6te med honom. Den och Det ska jag k\u00f6pa mig <\/em>med tillh\u00f6rande utdragen monolog tillh\u00f6r inte numren som flyger h\u00f6gst. Ist\u00e4llet ska ett knippe andra alster framh\u00e5llas fr\u00e5n f\u00f6rsta set. T\u00e4nker p\u00e5 originella svala Jag tycker inte om dej (sympati)<\/em>, med delikat stick av Crona, ett stimulerande medley om initiala kontakten med jazz och blues med utm\u00e4rkt prov p\u00e5 shuffle-lir j\u00e4mte pianist i framkant, samt framf\u00f6randet av Kris Kristoffersons megahit Me And Bobby McGee<\/em> omvandlad till fr\u00e4ckt sugande beat. I ett uts\u00f6kt arr p\u00e5 Jag vill n\u00e5 dig <\/em>(l\u00e4ngtans samba) noteras hur s\u00f6ml\u00f6st sv\u00e4vande s\u00e5ng ackompanjeras med Norrefalk i spetsen och dennes raffinerade klanger i solopartier. <\/p>\n\n\n\n

Exceptionellt lyh\u00f6rda interaktioner borgar spledes f\u00f6r att musiken sitter som en sm\u00e4ck. Vi snackar spelgl\u00e4dje de luxe! Blir en makal\u00f6s bonus p\u00e5 upploppet i f\u00f6rsta halvlek n\u00e4r Norrefalk fingerf\u00e4rdigt rivit av ett solo. Utmanas i of\u00f6rgl\u00f6mlig duell av Mattias p\u00e5 pumpande elbas Mats, svara med riffande garneringar p\u00e5 en av sina gitarrer. Efter denna h\u00e4pnadsv\u00e4ckande urladdning tar f\u00f6red\u00f6mligt organiserad paus vid.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som framg\u00e5r har Lill Lindfors b\u00e4sta t\u00e4nkbara uppbackning. Sj\u00e4lv beh\u00e4rskar hon f\u00f6rn\u00e4mligt sitt vokala uttryck, f\u00e5r fram r\u00e4tt nyanser och tonfall. Utan att vara r\u00f6rd som i M\u00f6lnlycke, registreras v\u00e4rmen som sprids, lustigheterna (g\u00e4rna pikanta) som serveras. Vore or\u00e4ttvist att beskriva egenheten som elefanten i rummet. Och man ska undvika att s\u00e5ra, men h\u00e4nsynsfullhet m\u00e5ste v\u00e4gas mot p\u00e5taglig observation. Dilemmat handlar om att somliga stavelser g\u00e5r f\u00f6rlorade f\u00f6re paus. I andra halvan textas lyckligtvis i princip perfekt. H\u00f6r till saken att Lill ger sig i kast med avskalade ballader j\u00e4mte t\u00e4mligen munviga verser och monologer.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Here Comes The Sun <\/em>(G. Harrison fr\u00e5n Abbey Road-albumet) tolkas resulterar det i brett leende. Tjusas av optimistiska melodin, hur den kn\u00e5das. I centrum Mats i duett med oerh\u00f6rt vitala kvinnan som tilldelats s\u00e5v\u00e4l heders-Grammis som medalj av kungen, plus batterist Johan med vispar. Av mina anteckningar framg\u00e5r att S\u00e5ngen han sj\u00f6ng var min egen<\/em>, Roberta Flacks underbara mjukishit, h\u00f6rs s\u00e5 avskalad med feature fr\u00e5n Mattias Svensson, att man blir alldeles exalterad. Hudl\u00f6sa k\u00e4rlekss\u00e5ngen, resonansen fr\u00e5n gitarren och ypperliga anslaget p\u00e5 klaviaturen g\u00f6r ett enormt helgjutet intryck. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett p\u00e4rlband av omtyckta ballader i vissa fall snarare visa, inf\u00f6rlivas i programmets andra halva. H\u00e4nryckt publik njuter av recitation och naket framf\u00f6rande av S\u00e5 skimrande var aldrig havet<\/em>, stillsamt stretchande poesin fr\u00e5n Bo Setterlind i Du \u00e4r den ende <\/em>samt Thorstein Bergmans Om du n\u00e5nsin kommer fram till Samarkand. <\/em>Sist n\u00e4mnda visa har lagts som sista extranummer. Naglar genom sitt vackra vemod och successiva stegring fast h\u00e4ngivna lyssnare som nyss gett st\u00e5ende ovationer. Norrefalks eftert\u00e4nksamma, enast\u00e5ende klanger avl\u00f6ses av dito fr\u00e5n Claes Crona, vars pianospel naturligt nog pr\u00e4glar dessa innerliga s\u00e5nger. Artisten sj\u00e4lv leder oss med den \u00e4ran igenom vackra kompositioner.<\/p>\n\n\n\n

Trots utf\u00f6rlig recension har inte allt inneh\u00e5ll” ”redovisats”. En omst\u00e4ndighet som inte kan f\u00f6rbig\u00e5s \u00e4r att Mats Norrefalk, den pensionerade lektorn som superbt och exakt avv\u00e4gt trakterar tre gitarrer, muntrar upp artisten och oss genom att sjunga duett, alternativt ta egna vokala initiativ. Kul och ov\u00e4ntat! Lill Lindfors teatrala och humoristiska sida framh\u00e4vs underh\u00e5llande i b\u00e5de monologer och l\u00e5tar. En dylik h\u00f6jdpunkt \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s hennes \u00c4gget <\/em>med ekvilibristisk tillf\u00f6rsel av Norrefalk. En annan \u00e4r virtuost samst\u00e4mmiga, tangodoftande rytmer vilka b\u00e4r fram En s\u00e5n karl\/ En man i byr\u00e5n. <\/em>B\u00e4gge s\u00e5ngerna f\u00f6reg\u00e5s av sammanl\u00e4nkande mellansnack av yppersta snitt. Sk\u00e4mtsamma tonen understryks p\u00e5 beg\u00e4ran av entertainerns h\u00f6ghastighetsversion av Robban Brobergs Mitt lilla fejs. <\/em>Lill Lindfors och hennes eminenta medmusikanter infriar till fullo f\u00f6rv\u00e4ntningarna p\u00e5 den fullsatta Derg\u00e5rdsteatern. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

26\/2 2023 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum) Man ska inte prata om en dams \u00e5lder. N\u00f6jer mig d\u00e4rf\u00f6r med att konstatera att Lill Lindfors haft en mycket l\u00e5ng karri\u00e4r, n\u00e5got som avhandlas i ett par humoristiskt anlagda monologer vilka utg\u00e5r fr\u00e5n gapet mellan generationer. Vidare g\u00f6rs en upplysande resum\u00e9 \u00f6ver de f\u00f6rsta decennierna […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-164011","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164011","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=164011"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164011\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":164096,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/164011\/revisions\/164096"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=164011"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=164011"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=164011"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}