![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed-6-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Andra akten
\nBetyg 2
\nBiopremi\u00e4r 24 Februari 2023
\nRegi M\u00e5rten Klingberg<\/p>\n
Vanligtvis i konst, media, reklam och ja kultur i allm\u00e4nhet som syns ut\u00e5t i samh\u00e4llet \u00e4r ungdomen den eviga k\u00e4llan till inspiration och avbildning. Kanske f\u00f6r att det f\u00f6rknippas med det rena, obefl\u00e4ckade, medan \u00e4ldre f\u00f6rknippas med d\u00f6den och en obehaglig p\u00e5minnelse om att allt en g\u00e5ng ska ta slut – n\u00e5got m\u00e5nga inte vill t\u00e4nka p\u00e5 i on\u00f6dan. Eller ens ta i med t\u00e5ng. Men n\u00e5gonting h\u00e5ller p\u00e5 att h\u00e4nda d\u00e4r ocks\u00e5. Det \u00e4r inte l\u00e4ngre enbart unga med i stort sett nystartade liv med alla m\u00f6jligheter framf\u00f6r sig utan nu b\u00f6rjar \u00e4ven \u00e4ldre ta plats i s\u00e5v\u00e4l reality serier som film. Andra akten \u00e4r senaste tillskottet d\u00e4r livet inte tar slut vid pensionen utan snarare \u00e4r mer utav en nystart.<\/p>\n
I huvudrollerna har vi tv\u00e5 giganter inom svensk film; Rolf Lassg\u00e5rd som med en l\u00e5ng karri\u00e4r bakom sig kanske \u00e4nd\u00e5 blivit mest k\u00e4nd f\u00f6r sin insats i \u201dEn man som heter Ove\u201d som nyligen Hollywoodifierades med Tom Hanks i spetsen i \u201dA Man Called Otto\u201d, och hans motspelare Lena Olin som sj\u00e4lv har haft en karri\u00e4r i USA d\u00e4r h\u00f6jdpunkten kanske var \u201dThe Unbearable Lightness of Being\u201d som gav henne s\u00e5v\u00e4l en Oscarsnominering som en Golden Globe. Men nu spelar de allts\u00e5 mot varandra p\u00e5 hemmaplan och de \u00e4r b\u00e5da tv\u00e5 varsina urkrafter som kolliderar till och fr\u00e5n. Tyv\u00e4rr g\u00f6rs inte mycket med det, n\u00e5got som kan klandras s\u00e5v\u00e4l regi som klippning utan mycket elektricitet utan det k\u00e4nns oftast som de \u00e4r egna \u00f6ar som verkar f\u00f6r sig sj\u00e4lva och aldrig riktigt drabbar varandra utan endast i ett par scener finns n\u00e5gon som helst sp\u00e4nning mellan dem.<\/p>\n
Dialogen k\u00e4nns inte heller speciellt inspirerad. M\u00e5let har v\u00e4l varit vardaglig och ledig men svajar mestadels till det direkt f\u00e5niga. Men \u00e5 andra sidan \u00e4r v\u00e4l m\u00e5lgruppen f\u00f6r den h\u00e4r filmen kanske livsbejakande \u00e4ldre som kanske inte s\u00f6ker n\u00e5got st\u00f6rre djup eller tyngd, och f\u00f6r dem kommer filmen antagligen fungera mycket b\u00e4ttre. S\u00e5 ett till i betyg f\u00f6r dem antar jag. Kanske kan de ocks\u00e5 uppskatta den ofokuserade genreblandningen romantisk komedi och drama, som mest k\u00e4nns som ett billigt s\u00e4tt att jaga t\u00e5rar p\u00e5 genom att kopiera Norska m\u00e4sterverket \u201dThe Worst Person in the World\u201d d\u00e4r det l\u00e4ttsamma avbryts av pl\u00f6tsligt m\u00f6rker i och med ett cancerbesked. S\u00e4mre inspiration finns v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5s att v\u00e4nda sig till, men h\u00e4r k\u00e4nns det mycket plastigare och opersonligt d\u00e5 relationen personerna i denna filmen \u00e4r mycket ytligare och mindre uppbyggd och fungerar d\u00e4rf\u00f6r inte p\u00e5 samma plan eller tyngd. Precis som resten av filmens problematik allts\u00e5.<\/p>\n
Lena, som spelar fysioterapeuten Eva, \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4ldigt lite sin egen person. Hon bor granne med sin f\u00f6re detta man som strulade med grannkvinnan – som han nu allts\u00e5 flyttat ihop med – och n\u00e4r hon inte tampas med sitt v\u00e5rdyrke eller kr\u00e5ngliga (men obefintliga) k\u00e4rleksliv tar hon hand om sin son som flyttat ut men fortfarande beh\u00f6ver hj\u00e4lp med att handla och tv\u00e4tta kl\u00e4der. Vilket k\u00e4nns som en gammal och unken bild av en son som aldrig v\u00e4xer upp och blir sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Enbart n\u00e4r han tr\u00e4ffar en flickv\u00e4n (som till Evas of\u00f6rst\u00e5else \u00e4r vegan, hennes problematik k\u00e4nns v\u00e4ldigt 2005) nekar han hennes hj\u00e4lp. Det \u00e4r som att han ers\u00e4tter sin moder snarare \u00e4n engagerar sig i ett romantiskt f\u00f6rh\u00e5llande och bara byter ut sin hemhj\u00e4lp. Desto finare avrundning f\u00e5r d\u00e5 Eva som genom hela filmen pratat om att resa, men f\u00e5tt f\u00f6rhinder av allehanda m\u00e4n och livspussel, och \u00e4ntligen tar tag i det och blir fri. Inte genom n\u00e5gon annan, utan f\u00f6r sin egen skull. Det \u00e4r aldrig f\u00f6rsent att \u00e4ndra vanor och ta sig ur sina egna bojor. Det \u00e4r aldrig f\u00f6rsent att b\u00f6rja leva.<\/p>\n